Analys av alltet

[PeterK]

Hej! Tänker lägga in en analys av alltets allt övergripande natur. Varvid jag gör detta steg för steg, så att hågade forum-deltagare själva kan kommentera varje steg, innan jag för in nästa steg. Förhoppningsvis blir då tillfälle att stöta och blöta varje steg, innan jag lägger in nästa steg… (kan bli intressant… ;o))

OK..:

Vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre. Eljest blir ju ens s.k. ”vetenskap” ett gungfly av tyckande och tro, förutfattade meningar, dogmer och postulat.

[PeterK]

OK... här kommer nästa steg. Vill/kan man bemöta något eller några steg, är man välkommen att göra det. Liksom det för min del går lika bra att komma med vilka andra någorlunda ämnesrelaterade kommentarer eller synpunkter som helst...

Steg 2:

Vad är då ”det absolut kända”. Tja, det enda som vid lite eftertanke kan komma ifråga, utgörs ju av det faktum att vi alla och envar utgör "något" som upplever "något". Nej, "att han eller hon upplever något” kan naturligtvis bara en dåre förneka. Liksom vi mera normalt funtade heller knappast kan bestrida att vi därmed utgör ett "något som upplever". Och vi kan väl heller inte bestrida att varje upplevelse också innebär upplevelsen av det "något" som är föremål för upplevelsen ifråga, och som därför utgör någon form av "upplevelseobjekt", vilket i förening med sättet att uppleva gör upplevelsen till ett särskilt "upplevelsetillstånd”.

PeterK

[PeterK]

Inga invändningar..?

Steg 3:
Det är alltså lätt att fastslå det orubbliga faktum, att varje forskare ofrånkomligen upplever det upplevda. Något som utgör en känd realitet för varje forskare, alldeles oavsett hur denna upplevelse än ter sig i det enskilda fallet. Och här spelar således ingen som helst roll i vilken "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, forskaren rör sig, utan den här framlagda vetenskapliga grunden är i vart fall utan inskränkningar ändå precis densamma…

PeterK

[iris]

Hej! Tänker lägga in en analys av alltets allt övergripande natur. Varvid jag gör detta steg för steg, så att hågade forum-deltagare själva kan kommentera varje steg, innan jag för in nästa steg. Förhoppningsvis blir då tillfälle att stöta och blöta varje steg, innan jag lägger in nästa steg… (kan bli intressant… ;o))

OK..:

Vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre. Eljest blir ju ens s.k. ”vetenskap” ett gungfly av tyckande och tro, förutfattade meningar, dogmer och postulat.

Kommentar: jo visst - det menade Popper (det första med falsifiering) vilket Kuhn utvecklade en smula med tanken om sina "anomalier" (tänk Ernst Machs vetenskapsfilosofi med kritik av den klassiska mekaniken) och tar vi in Feyerabends tankar om den vetenskapliga anarkismen - ja då är det sistnämnda du skriver nästan ett "amen"... .

[iris]

OK... här kommer nästa steg. Vill/kan man bemöta något eller några steg, är man välkommen att göra det. Liksom det för min del går lika bra att komma med vilka andra någorlunda ämnesrelaterade kommentarer eller synpunkter som helst...

Steg 2:

Vad är då ”det absolut kända”. Tja, det enda som vid lite eftertanke kan komma ifråga, utgörs ju av det faktum att vi alla och envar utgör "något" som upplever "något". Nej, "att han eller hon upplever något” kan naturligtvis bara en dåre förneka. Liksom vi mera normalt funtade heller knappast kan bestrida att vi därmed utgör ett "något som upplever". Och vi kan väl heller inte bestrida att varje upplevelse också innebär upplevelsen av det "något" som är föremål för upplevelsen ifråga, och som därför utgör någon form av "upplevelseobjekt", vilket i förening med sättet att uppleva gör upplevelsen till ett särskilt "upplevelsetillstånd”.

PeterK

Jodå vi upplever saker.

Väver vi inte mao in förmågan som människan har - till betecknandet av fenomen omkring oss och inom oss - är upplevelsen och dess tillstånd något - okänt. Där erfarenheten av ett visst ljud - som också för hunden - kommer att tala om för oss vad som är på gång - men inga ord...

[iris]

Inga invändningar..?

Steg 3:
Det är alltså lätt att fastslå det orubbliga faktum, att varje forskare ofrånkomligen upplever det upplevda. Något som utgör en känd realitet för varje forskare, alldeles oavsett hur denna upplevelse än ter sig i det enskilda fallet. Och här spelar således ingen som helst roll i vilken "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, forskaren rör sig, utan den här framlagda vetenskapliga grunden är i vart fall utan inskränkningar ändå precis densamma…

PeterK

Nejdå - inte alls.
Det spelar en enorm roll vilken kunskapsparadigm människan använder sig av för att kunna analysera det hon observerar. Därmed är det faktiskt så att lära, skola, kulturkrets och tidsålder som forskaren rör sig i är --- avgörande --- för vad denne faktiskt "tror sig observera".

[PeterK]

Hej! Tänker lägga in en analys av alltets allt övergripande natur. Varvid jag gör detta steg för steg, så att hågade forum-deltagare själva kan kommentera varje steg, innan jag för in nästa steg. Förhoppningsvis blir då tillfälle att stöta och blöta varje steg, innan jag lägger in nästa steg… (kan bli intressant… ;o))

OK..:

Vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre. Eljest blir ju ens s.k. ”vetenskap” ett gungfly av tyckande och tro, förutfattade meningar, dogmer och postulat.

Kommentar: jo visst - det menade Popper (det första med falsifiering) vilket Kuhn utvecklade en smula med tanken om sina "anomalier" (tänk Ernst Machs vetenskapsfilosofi med kritik av den klassiska mekaniken) och tar vi in Feyerabends tankar om den vetenskapliga anarkismen - ja då är det sistnämnda du skriver nästan ett "amen"... .

Men Iris, det spelar väl ingen roll vad andra har skrivit..; för att vara vetenskaplig måtte man väl oavsett andras föreställningar, hålla sig till vad man vet (och inte bara tycker eller tror)...

[PeterK]

OK... här kommer nästa steg. Vill/kan man bemöta något eller några steg, är man välkommen att göra det. Liksom det för min del går lika bra att komma med vilka andra någorlunda ämnesrelaterade kommentarer eller synpunkter som helst...

Steg 2:

Vad är då ”det absolut kända”. Tja, det enda som vid lite eftertanke kan komma ifråga, utgörs ju av det faktum att vi alla och envar utgör "något" som upplever "något". Nej, "att han eller hon upplever något” kan naturligtvis bara en dåre förneka. Liksom vi mera normalt funtade heller knappast kan bestrida att vi därmed utgör ett "något som upplever". Och vi kan väl heller inte bestrida att varje upplevelse också innebär upplevelsen av det "något" som är föremål för upplevelsen ifråga, och som därför utgör någon form av "upplevelseobjekt", vilket i förening med sättet att uppleva gör upplevelsen till ett särskilt "upplevelsetillstånd”.

PeterK

Jodå vi upplever saker.

Väver vi inte mao in förmågan som människan har - till betecknandet av fenomen omkring oss och inom oss - är upplevelsen och dess tillstånd något - okänt. Där erfarenheten av ett visst ljud - som också för hunden - kommer att tala om för oss vad som är på gång - men inga ord...

Men Iris — varför inte lämna ovidkommande snack och helt enkelt konstatera att vi med 100% visshet upplever något. Och detta alldeles oavsett andras åsikter om, erfarenheter av, eller synpunkter på ditt eller datt...

[PeterK]

Inga invändningar..?

Steg 3:
Det är alltså lätt att fastslå det orubbliga faktum, att varje forskare ofrånkomligen upplever det upplevda. Något som utgör en känd realitet för varje forskare, alldeles oavsett hur denna upplevelse än ter sig i det enskilda fallet. Och här spelar således ingen som helst roll i vilken "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, forskaren rör sig, utan den här framlagda vetenskapliga grunden är i vart fall utan inskränkningar ändå precis densamma…

PeterK

Nejdå - inte alls.
Det spelar en enorm roll vilken kunskapsparadigm människan använder sig av för att kunna analysera det hon observerar. Därmed är det faktiskt så att lära, skola, kulturkrets och tidsålder som forskaren rör sig i är --- avgörande --- för vad denne faktiskt "tror sig observera".

Jassa, Iris... ...i vilken "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, menar du att man inte upplever det upplevda...??

[iris]

Inga invändningar..?

Steg 3:
Det är alltså lätt att fastslå det orubbliga faktum, att varje forskare ofrånkomligen upplever det upplevda. Något som utgör en känd realitet för varje forskare, alldeles oavsett hur denna upplevelse än ter sig i det enskilda fallet. Och här spelar således ingen som helst roll i vilken "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, forskaren rör sig, utan den här framlagda vetenskapliga grunden är i vart fall utan inskränkningar ändå precis densamma…

PeterK

Nejdå - inte alls.
Det spelar en enorm roll vilken kunskapsparadigm människan använder sig av för att kunna analysera det hon observerar. Därmed är det faktiskt så att lära, skola, kulturkrets och tidsålder som forskaren rör sig i är --- avgörande --- för vad denne faktiskt "tror sig observera".

Jassa, Iris... ...i vilken "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, menar du att man inte upplever det upplevda...??

Hej Peter ...
uppleva gör vi (det påstår jag inte att vi INTE gör) utan vad jag är på jakt efter är --- tolkningen. Den är OUNDGÄNGLIG för oss människor så att upplevelsen blir förståelig. --- annars (som jag redan sa) är det bara en random upplevelse som inte betyder något för oss då vi inte vet vad det var överhuvudtaget - vi upplevde.

[iris]

Hej! Tänker lägga in en analys av alltets allt övergripande natur. Varvid jag gör detta steg för steg, så att hågade forum-deltagare själva kan kommentera varje steg, innan jag för in nästa steg. Förhoppningsvis blir då tillfälle att stöta och blöta varje steg, innan jag lägger in nästa steg… (kan bli intressant… ;o))

OK..:

Vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre. Eljest blir ju ens s.k. ”vetenskap” ett gungfly av tyckande och tro, förutfattade meningar, dogmer och postulat.

Kommentar: jo visst - det menade Popper (det första med falsifiering) vilket Kuhn utvecklade en smula med tanken om sina "anomalier" (tänk Ernst Machs vetenskapsfilosofi med kritik av den klassiska mekaniken) och tar vi in Feyerabends tankar om den vetenskapliga anarkismen - ja då är det sistnämnda du skriver nästan ett "amen"... .

Men Iris, det spelar väl ingen roll vad andra har skrivit..; för att vara vetenskaplig måtte man väl oavsett andras föreställningar, hålla sig till vad man vet (och inte bara tycker eller tror)...

det spelar en GIGANTISK roll vad andra har skrivit - eftersom allt du tror dig veta (inte bara tror eller tycker) bara och endast baserar sig på vad du lärt dig kring vad andra kommit på i avseende till vad du - tror dig veta.
Erume?

[iris]

Men Iris — varför inte lämna ovidkommande snack och helt enkelt konstatera att vi med 100% visshet upplever något. Och detta alldeles oavsett andras åsikter om, erfarenheter av, eller synpunkter på ditt eller datt...

Det är ju inte ovidkommande! --- Ponera du är på något som du inte vet vad det är (det är ett skepp men du vet inte att det är ett skepp för att du kan inte prata, har inga ord - du är en häst) som får dig att må illa.
Det låter, det gungar, det är fruktansvärt och du står kedjad i någon attrapp som du inte heller vet vad det är för något... vad UPPLEVER DU?

[PeterK]

OK... steg 4:

Då nu det faktum ”att vi upplever” utgör det för alla och envar absolut kända, så innebär vad/hur vi upplever det okända. Detta består ju i sinsemellan kontrasterande begränsningar, vilka sedda ur ett begränsat perspektiv synes vara ”en sak”, samtidigt som de sedda ur ett annat begränsat perspektiv synes vara ”en annan sak”. En brödsmula, t.ex. är en sak för oss, men ett livsrum eller "universum" för andra väsen...

PeterK

[PeterK]

Jaha... steg 5:

Jag utgår alltså ifrån vad alla och envar således verkligen vet. Men om nu det enda man verkligen vet är att man upplever något och därför också är med om något, så vet vet i.a.f. den i den fysiska världens andliga mörker och illusion invecklade jordmänniskan — med handen på hjärtat — inte så noga vad det är som man egentligen är med om (är detta långt eller kort, mörkt eller ljust, ändligt eller oändligt — eller allting på en och samma gång?). Och härvid vet man egentligen inte varifrån man i själva verket kommer, vart man egentligen är på väg, samt härvid var man i detta nu — när allt kommer omkring — egentligen befinner sig...

PeterK

[PeterK]

Steg 6:

Upplevelsen av livet tillgår således så att Upplevaren upplever det upplevda. Och då Upplevaren inte bara upplever detta, utan ständigt även omskapar detsamma, så är Upplevaren också en Skapare. Och då Skaparen inte kan skapa utan att uppleva något, så måtte detta något existera före varje (om-) skapelse. Varvid allt faller tillbaka på att något befintligt inte kan avgränsas av vad som öht inte existerar. Annat är alltså nuts.

PeterK