Analys av alltet

[Algotezza]

Ska vi avskaffa t ex sociologi och psykologi, Algot?

Vaffödå då?

[PeterK]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det? Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

Det går naturligtvis inte att befinna sig utanför alltet. Däremot visar en analys av "vad/hur man upplever" utifrån det för varje normal forskare ovedersägliga faktum "att han eller hon upplever", att man i själva verket — bortom sinnevärldens slöjor — är identisk med alltet...

Ja, medan vad man upplever kan vägas och mätas och sålunda uttryckas i kvantiteter, så kan det faktum att man upplever varken vägas eller mätas eller uttryckas i termer av kvantiteter. Liksom detta heller inte kan indelas i olika delar eller grader, eftersom man antingen upplever eller så upplever man inte. Men det är väl bara en s.k. onormal forskare som skulle framhärda i det senare...

Så nog kan man ha koll på alltet, alltid. Bara man är medveten om att man själv utgör alltet. Varvid man uppenbaras i sinnevärlden bl.a. i kraft av de olika organismer som avlöser varandra, alltifrån de allra högsta former ända ned till de som allra lägsta...

Men skulle man vara omedveten om detta, kan man ändå alltid analysera alltet såväl som delaspekter av detta, utifrån de rådande premisserna. Varvid man ju får vara medveten om inskränkningar i analysens facit, vilka betingas av ens härvid aktuella kosmiska ofärdighet... men detta utgör alltså inget hinder att i alla fall bli i någon större eller mindre mån upplyst...

Inte sant, Algotezza... ;o)))

[Algotezza]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det? Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

Det går naturligtvis inte att befinna sig utanför alltet. Däremot visar en analys av "vad/hur man upplever" utifrån det för varje normal forskare ovedersägliga faktum "att han eller hon upplever", att man i själva verket — bortom sinnevärldens slöjor — är identisk med alltet...

Ja, medan vad man upplever kan vägas och mätas och sålunda uttryckas i kvantiteter, så kan det faktum att man upplever varken vägas eller mätas eller uttryckas i termer av kvantiteter. Liksom detta heller inte kan indelas i olika delar eller grader, eftersom man antingen upplever eller så upplever man inte. Men det är väl bara en s.k. onormal forskare som skulle framhärda i det senare...

Så nog kan man ha koll på alltet, alltid. Bara man är medveten om att man själv utgör alltet. Varvid man uppenbaras i sinnevärlden bl.a. i kraft av de olika organismer som avlöser varandra, alltifrån de allra högsta former ända ned till de som allra lägsta...

Men skulle man vara omedveten om detta, kan man ändå alltid analysera alltet såväl som delaspekter av detta, utifrån de rådande premisserna. Varvid man ju får vara medveten om inskränkningar i analysens facit, vilka betingas av ens härvid aktuella kosmiska ofärdighet... men detta utgör alltså inget hinder att i alla fall bli i någon större eller mindre mån upplyst...

Inte sant, Algotezza... ;o)))

Jag försöker utveckla mina komiska färdigheter. Att försöka bli kosmiskt medveten lämnar jag därhän.

Att vi upplever när vi upplever tror jag ingen förnekar.

[Illusionen]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det?
Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

Den typen av frågor, av mer principiell och grundläggande natur, har jag saknat.
Peters målsättning är ”övergripande analys av alltets principiella natur”.
För att en sådan analys skall ha ett värde behöver vi känna till de förutsättningar utifrån
vilka analysen är tänkt att göras, och då är din fråga mycket väl motiverad. Riktigt bra !

Baserat på konceptet har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
Båda dessa trådar avhandlar sådant som faller inom ramen för analysen ifråga, och det är
därifrån nedanstående (av mig ofta upprepade) citat är hämtat.

Hur vi än vrider och vänder på aktuell frågeställning så kommer ni inte vidare, om ni
fortsätter att ignorera innebörden av citat,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Låt oss, i ett första steg förenkla, och begränsa oss, till en enda fråga ,

Vad består en förnimmelse/känsla av ?

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

[Algotezza]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det?
Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

Den typen av frågor, av mer principiell och grundläggande natur, har jag saknat.
Peters målsättning är ”övergripande analys av alltets principiella natur”.
För att en sådan analys skall ha ett värde behöver vi känna till de förutsättningar utifrån
vilka analysen är tänkt att göras, och då är din fråga mycket väl motiverad. Riktigt bra !

Baserat på konceptet har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
Båda dessa trådar avhandlar sådant som faller inom ramen för analysen ifråga, och det är
därifrån nedanstående (av mig ofta upprepade) citat är hämtat.

Hur vi än vrider och vänder på aktuell frågeställning så kommer ni inte vidare, om ni
fortsätter att ignorera innebörden av citat,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Låt oss, i ett första steg förenkla, och begränsa oss, till en enda fråga ,

Vad består en förnimmelse/känsla av ?

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

Den stora frågan är väl hur vi kan veta något om något materiellt bortom upplevelsen av detta materiella? Kan vi "räkna bakåt" från vår upplevelse av det materiella till det materiella som ligger till grund för upplevelsen, genom att dekonstruera upplevelsen utifrån hur vi tror oss veta att våra sinnen fungerar?

[PeterK]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det?
Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

Den typen av frågor, av mer principiell och grundläggande natur, har jag saknat.
Peters målsättning är ”övergripande analys av alltets principiella natur”.
För att en sådan analys skall ha ett värde behöver vi känna till de förutsättningar utifrån
vilka analysen är tänkt att göras, och då är din fråga mycket väl motiverad. Riktigt bra !

Baserat på konceptet har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
Båda dessa trådar avhandlar sådant som faller inom ramen för analysen ifråga, och det är
därifrån nedanstående (av mig ofta upprepade) citat är hämtat.

Hur vi än vrider och vänder på aktuell frågeställning så kommer ni inte vidare, om ni
fortsätter att ignorera innebörden av citat,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Låt oss, i ett första steg förenkla, och begränsa oss, till en enda fråga ,

Vad består en förnimmelse/känsla av ?

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

En enda fråga, säger du..; »Vad består en förnimmelse/känsla av ?«

Men det är ju ren och skär materialism, vid vilken man beaktar begränsningar eller grader och kvantiteter i just vad/hur man upplever. Då är man hänvisad till det naturvetenskapliga konceptet, som går ut på att väga och mäta begränsningar eller kvantiteter vilka man sedan relaterar till andra, likaså i vad man upplever befintliga begränsningar eller kvantiteter. Varvid man uteslutande får olika kvantiteter, grader eller andra begränsningar till vetenskapliga facit. Dvs, facit som överspelas i.o.m. livets gilla gång, varvid dessa ständigt behöver revideras för att hålla sig á jour med tidens gängse etablerade uppfattning...

Medan man — så som jag gör — bedömer vad/hur jag upplever, samt inte alltid vet så mycket om, utifrån vad jag verkligen vet och som inte utgör några begränsningar..; nämligen att jag upplever. Denna omständighet går alltså inte att varken väga eller mäta för att härvid kunna karakteriseras av några sifferfacit, varför den utgör något som är, men som inte är begränsat. Och med denna omständighet som förklaringsgrund, ernår jag medelst i övrig heltigenom logisk analys, för alla och envar gällande helt orubbliga facit... ;o))

[PeterK]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det?
Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

Den typen av frågor, av mer principiell och grundläggande natur, har jag saknat.
Peters målsättning är ”övergripande analys av alltets principiella natur”.
För att en sådan analys skall ha ett värde behöver vi känna till de förutsättningar utifrån
vilka analysen är tänkt att göras, och då är din fråga mycket väl motiverad. Riktigt bra !

Baserat på konceptet har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
Båda dessa trådar avhandlar sådant som faller inom ramen för analysen ifråga, och det är
därifrån nedanstående (av mig ofta upprepade) citat är hämtat.

Hur vi än vrider och vänder på aktuell frågeställning så kommer ni inte vidare, om ni
fortsätter att ignorera innebörden av citat,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Låt oss, i ett första steg förenkla, och begränsa oss, till en enda fråga ,

Vad består en förnimmelse/känsla av ?

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

Den stora frågan är väl hur vi kan veta något om något materiellt bortom upplevelsen av detta materiella? Kan vi "räkna bakåt" från vår upplevelse av det materiella till det materiella som ligger till grund för upplevelsen, genom att dekonstruera upplevelsen utifrån hur vi tror oss veta att våra sinnen fungerar?

Algotezza..; genom att utifrån det vi upplever direkt, logiskt sluta sig till dettas konsekvenser, får vi ju ett mer eller mindre kvalificerat hum om det kommande...

Men i sammanhanget behöver man ju förstå, att allt materiellt (vilket ju består i fast, flytande, gasformig och strålformig materia), utgör föremålen för vad man upplever — vilket i sin tur alltid kommer att bestå i lokaliteter som synes vara en sak ur ett begränsat (kvantitativt) perspektiv men en annan sak ur ett annat begränsat (kvantitativt) perspektiv. Varvid ens facit dväljer den inneboende begränsning som innebär att dessa facit ständigt behöver revideras för att hänga med i växlingarna i tidernas olika favorituppfattningar... ...varvid man när det kommer till kritan, väl knappast blivit så mycket klokare — i.a.f. av ens på detta sätt erhållna facit...

Sedan undrar jag vad det innebär att "dekonstruera" upplevelsen, samt hur man gör detta. Samt till vilken nytta...

Vänligen / PeterK

[Smisk]

Vad består en förnimmelse/känsla av ?

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

Man behöver inkludera två olika aspekter av tillvaron, en inre och en yttre, och tillåta dem att få existera som helt olika samtidigt.
Att man blandar atomer och medvetande med en sked som rör endast i atomer som om de har med fenomenet som helhet att göra blir en gegga som inte förklarar något. (inte för att du gjort det rakt av).

Vad förnimmelser och känslor är och består av är en bra fråga.

Att de skulle bestå av atomer är helt ovetenskapligt som jag ser det då atomer har helt andra egenskaper än känslor.
Tanken att saker består av andra saker är ett vanligt logiskt felslut och det är värt att påpeka att så är fallet. Det följer inte att någontings komponenter har samma egenskaper som helheten eller vice versa. Bomullsatomer är inte mjuka och vattenatomer är inte våta. Inte heller ÄR konsekvenserna av någonting samma som ursprunget. Att atomer för bomull på ett sätt verkar krävas för mjukheten säger inget om mjukhetens natur som den är NU.

Medvetandets natur, och allt som ingår, kan vara fundamentalt på ett sätt.

Inga fysiska orsaker till det, ingen källa till det, inga komponenter av det gör att vi nödvändigtvis vet vad sakens EGEN natur är.

[Algotezza]

Den typen av frågor, av mer principiell och grundläggande natur, har jag saknat.
Peters målsättning är ”övergripande analys av alltets principiella natur”.
För att en sådan analys skall ha ett värde behöver vi känna till de förutsättningar utifrån
vilka analysen är tänkt att göras, och då är din fråga mycket väl motiverad. Riktigt bra !

Baserat på konceptet har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
Båda dessa trådar avhandlar sådant som faller inom ramen för analysen ifråga, och det är
därifrån nedanstående (av mig ofta upprepade) citat är hämtat.

Hur vi än vrider och vänder på aktuell frågeställning så kommer ni inte vidare, om ni
fortsätter att ignorera innebörden av citat,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Låt oss, i ett första steg förenkla, och begränsa oss, till en enda fråga ,

Vad består en förnimmelse/känsla av ?

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

Den stora frågan är väl hur vi kan veta något om något materiellt bortom upplevelsen av detta materiella? Kan vi "räkna bakåt" från vår upplevelse av det materiella till det materiella som ligger till grund för upplevelsen, genom att dekonstruera upplevelsen utifrån hur vi tror oss veta att våra sinnen fungerar?

Algotezza..; genom att utifrån det vi upplever direkt, logiskt sluta sig till dettas konsekvenser, får vi ju ett mer eller mindre kvalificerat hum om det kommande...

Men i sammanhanget behöver man ju förstå, att allt materiellt (vilket ju består i fast, flytande, gasformig och strålformig materia), utgör föremålen för vad man upplever — vilket i sin tur alltid kommer att bestå i lokaliteter som synes vara en sak ur ett begränsat (kvantitativt) perspektiv men en annan sak ur ett annat begränsat (kvantitativt) perspektiv. Varvid ens facit dväljer den inneboende begränsning som innebär att dessa facit ständigt behöver revideras för att hänga med i växlingarna i tidernas olika favorituppfattningar... ...varvid man när det kommer till kritan, väl knappast blivit så mycket klokare — i.a.f. av ens på detta sätt erhållna facit...

Sedan undrar jag vad det innebär att "dekonstruera" upplevelsen, samt hur man gör detta. Samt till vilken nytta...

Vänligen / PeterK

Att vi upplever innebär att det finns något att uppleva och någon som upplever och har en upplevsleförmåga - åtminstone när vi upplever.

Att dekonstruera det vi upplever om det alls vore möjligt, hade varit att gå från det upplevdas innehåll och struktur till det som ger upphov till upplevelsen, dvs. mötet eller reaktionen mellan ens upplevlelseorgan och det som dessa organ möter i yttervärlden, denna reaktion alltså ger upphov till den egna upplevelsen.

[Illusionen]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det?
Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

Den typen av frågor, av mer principiell och grundläggande natur, har jag saknat.
Peters målsättning är ”övergripande analys av alltets principiella natur”.
För att en sådan analys skall ha ett värde behöver vi känna till de förutsättningar utifrån
vilka analysen är tänkt att göras, och då är din fråga mycket väl motiverad. Riktigt bra !

Baserat på konceptet har jag startat två trådar här på Filosofiforum,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
Båda dessa trådar avhandlar sådant som faller inom ramen för analysen ifråga, och det är
därifrån nedanstående (av mig ofta upprepade) citat är hämtat.

Hur vi än vrider och vänder på aktuell frågeställning så kommer ni inte vidare, om ni
fortsätter att ignorera innebörden av citat,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Låt oss, i ett första steg förenkla, och begränsa oss, till en enda fråga ,

Vad består en förnimmelse/känsla av ?

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

Den stora frågan är väl hur vi kan veta något om något materiellt bortom upplevelsen av detta materiella?
Kan vi "räkna bakåt" från vår upplevelse av det materiella till det materiella som ligger till grund för upplevelsen,
genom att dekonstruera upplevelsen utifrån hur vi tror oss veta att våra sinnen fungerar?

Helt rätt enligt min åsikt, Algot.

Såvitt jag förstår så saknar människan förutsättning att ”räkna bakåt”.
Det vore likvärdigt med att vi skulle besitta förmåga att ”se bortom” verkligheten.
Jaget är beroende av det jag benämner, G, som i sin tur är beroende av universum.
Begrunda därför gärna det jag skriver angående fälten.

Till Smisk: Mitt intryck är att vi i stort ser likartat på aktuella frågeställningar.

Till Peter: Det du skriver får mig att misstänka att du inte läst/begrundat mitt koncept.
Läs gärna nedanstående citat.

Allt materiellt i vår s k verklighet (rum-tiden) inkl atomer förklaras via fältteorier. Fälten beskrivs
av Maxwells ekvationer, men observera att dessa ekvationer till sin natur är TEORETISKA.
Det är m a o egenskaper i vår förnimbara verklighet som utgör grund för ekvationerna !
Redan här skönjer vi det ”perspektivgränsöverskridande” språng som ”jaget” inkluderar.
Så fundera gärna på om fälten verkligen existerar, eller utgör fälten en konsekvens av hur vi förnimmer ?

Låt mig även bekräfta att jag fortfarande tycker/anser mig förstå det jag beskriver.
Personligen anser jag att konceptet i sin helhet är rimligt förankrat via redovisade principer.
Jag är även väl medveten om att mitt budskap kan upplevas provocerande av ateister.

Då konceptet inte är skrivet utifrån några akademiska normer, och innehållet antagligen saknar
motsvarighet i facklitteraturen, uppfattas konceptet förmodligen som både säreget och udda.
Uppsatsen är genomgående baserad på egna resonemang, fristående från etablerade teorier.
Den nu aktuella etappen, rör i första hand fenomen associerade till fältteori.
Konceptet kan därför betraktas som en fältteori, inkluderande koppling till vårt medvetande.

Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att
RUM och TID, redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid,
liksom svaret på frågorna,

• Vad är TID?
• Vad är RUM?
• Vad utgör medvetandets referens?

Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TIDEN-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar.
Det utgör givetvis en icke oväsentlig svaghet och begränsning, om målet är att förstå universum på ett
djupare plan.
Många tror sig visserligen förstå, men vid en närmare granskning visar det sig att man i sin argumentering
ofta använder sig av begrepp som ej är entydigt definierade. Ovanstående frågor kräver m a o svar.
Målsättningen med konceptet är av det skälet, att bl a ge förslag till svar på aktuella frågor.

Väljer vi att som här se på medvetandet som en typ av process är redan det dock en vansklig förenkling,
då process underförstått här syftar på en funktion av tid, vilket utgör en omotiverad begränsning.
Med målsättningen att försöka förstå medvetandets mer grundläggande mekanismer framstår kravet
på definition och komplettering av tidsbegreppet ofrånkomligt. Så vitt jag känner till har ingen ännu
lyckats med den bedriften. Det förefaller även vara helt okänt vad som utgör REFERENS för medvetandets
processer, och hur detta berör ”jaget”.”

Att något, ur jagets perspektiv, ”finns/existerar”, syftar i dagligt tal på närvaro av något reellt som är,
direkt eller indirekt, urskiljbart i den av ”jaget” förnimbara verkligheten. För att förstå hela innebörden
av begreppet ”existens”, krävs således att vi, utöver den reella materien, även förstår, och kan förklara,
vad ”jaget” representerar och förmedlar, vilket föranledde mig att skriva följande inlägg som ett avstamp.

”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och
besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets
s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas
via samband till, något materiellt. Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från
våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen
för det förnimbara), är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna
göra anspråk på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.
Det kan ifrågasättas om våra atomära begrepp och storheter räcker för att mer uttömmande besvara frågan.

Det perspektivgränsöverskridande går då, i förlängningen, att associera med det vi lägger i begreppet "SJÄL",
vilket gör frågeställningen än mer fascinerande. ”

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum


................................Vad består en förnimmelse/känsla av ?.............................

[iris]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det? Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

Intressant fråga.
Ytterst har väl den frågan att göra med förmågan att kunna "ställa sig själv vid sidan om sig själv och därvid kunna betrakta varat" - kontemplation med andra ord. En hög förmåga till kontemplation. Vara kontemplativ mao.

[iris]

................................Vad består en förnimmelse/känsla av ?.............................

Den består väl av förmågan att kunna omsätta det som upplevs som yttre påverkan via inre utryck och beskrivningar.

[Algotezza]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det? Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

Intressant fråga.
Ytterst har väl den frågan att göra med förmågan att kunna "ställa sig själv vid sidan om sig själv och därvid kunna betrakta varat" - kontemplation med andra ord. En hög förmåga till kontemplation. Vara kontemplativ mao.

Bygger på fantasi - och logik... tänker jag...

[iris]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det? Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

Intressant fråga.
Ytterst har väl den frågan att göra med förmågan att kunna "ställa sig själv vid sidan om sig själv och därvid kunna betrakta varat" - kontemplation med andra ord. En hög förmåga till kontemplation. Vara kontemplativ mao.

Bygger på fantasi - och logik... tänker jag...

mmmm vet inte om jag kan hålla med om att den logiska förmågan ligger som motsats till fantasi - utan fantasi och realitet brukar vara motsatsen där människan vet när något är fantasi och något verklighet (de som inte kan skilja på detta lider ju av psykoser och annat som vi kallar för psykiska sjukdomar då de tror de är Nappe eller någon annan viktig person).
Den logiska förmågan är den som också riggar förmågan till matematik - motsatsen är ologik och oftast oförmåga att kunna analysera och tänka på ett stringent sätt. Detta brukar vara emotivt befäst.

Kontemplation är något helt annat... det är en förmåga att kunna betrakta inifrån - från utsidan. Ha båda aspekter samtidigt. Detta övar man speciellt i klostermiljöer och vissa är naturligt kontemplativa.

[Algotezza]

Intressant fråga.
Ytterst har väl den frågan att göra med förmågan att kunna "ställa sig själv vid sidan om sig själv och därvid kunna betrakta varat" - kontemplation med andra ord. En hög förmåga till kontemplation. Vara kontemplativ mao.

Bygger på fantasi - och logik... tänker jag...

mmmm vet inte om jag kan hålla med om att den logiska förmågan ligger som motsats till fantasi - utan fantasi och realitet brukar vara motsatsen där människan vet när något är fantasi och något verklighet (de som inte kan skilja på detta lider ju av psykoser och annat som vi kallar för psykiska sjukdomar då de tror de är Nappe eller någon annan viktig person).
Den logiska förmågan är den som också riggar förmågan till matematik - motsatsen är ologik och oftast oförmåga att kunna analysera och tänka på ett stringent sätt. Detta brukar vara emotivt befäst.

Kontemplation är något helt annat... det är en förmåga att kunna betrakta inifrån - från utsidan. Ha båda aspekter samtidigt. Detta övar man speciellt i klostermiljöer och vissa är naturligt kontemplativa.

Var skriver jag att logik och fantasi är motsatser?

Ägnar du dig åt kontemplation eller har du läst att det förhåller sig som du skriver?

Tror det handlar om intuitivt skådande. Insikter.