Analys av alltet

[PeterK]

Steg 7

Då utgör livet Evigheten/Oändligheten — dvs, Jaget i oss alla — vilket tar av sig självt, för att härvid framträda inför sig självt som vore detta något annat än vad det är. Men då det skapade/upplevda inte kan avgränsas av vad som alls inte existerar, är det bortom sinnevärldens, dvs, tidens och rummets, slöjor, sig självt Jaget — Skaparen — upplever...

PeterK

[PeterK]

Steg 8

Inom ramen för livsupplevelsen, framträder dock det upplevda/skapade som ”rörelse”. Och “rörelse” innebär ju omvandling av något innevarande till förmån för något kommande. Därför utgör “rörelse” en slags kontrasternas gradvisa övergång i varandra. Och då denna övergång eller omvandling sker i “sinnevärlden” som enligt ovan är identisk med Jagets upplevelsevärld, så utgör all rörelse — som redan noterats — omvandlingen av ett upplevelsetillstånd till ett annat…

PeterK

[PeterK]

Steg 9

Men denna omvandling kan inte sträcka sig längre än till kulminationen av det innevarande tillståndets motsats, varvid en kontrast övergår till sin motpol. Sedan kommer den ofrånkomligen fortgående omvandlingen att lika ovillkorligt återgå till sitt ursprungliga läge. Och därmed bildar rörelsen en fram- och återgående bana mellan de kulminerande motsatserna, och tillsammans med alla de mellanstadier som finns däremellan och som i sin tur kontrasterar mot sina motpoler, bildar rörelsen en “cirkel”…

PeterK

[PeterK]

Steg 10

Men då varje “detalj” eller “fas” i denna “rörelse” eller “omvandling” ju baserar sig logiskt följdriktigt på det förutvarande i en kedja utan början och utan slut, så kan “rörelsen” inte beskriva en evigt upprepad cirkel i alla sina detaljer. Varje “fas” i “rörelsen” kommer därför att till sin lokala utformning vara följdriktigt betingad av den förutvarande, så att denna ständiga cirkelformiga återgång mellan de kulminerande motsatserna är evigt förändrad trots sin lika evigt oföränderliga (“kretslopps”-) princip…

PeterK

[PeterK]

Steg 11

Varje enskild “fas” bygger då på alla föregående fasers ackumulerade samt mer eller mindre förborgade lokala egenskaper, varför rörelsen kan sägas bilda en i “sinnevärlden” evigt utvidgad “spiral”. Och då denna “spiral” utgör den primära formen för såväl “Jagets” upplevelse som skapelse, så är det själva upplevelsen och skapelsen av allas vår tillvaro som rent principiellt formar sig på detta sätt…

PeterK

[PeterK]

Steg 12

Vi kan stanna här. I.o.f.s. går att utveckla en sån här analys i det oändliga, men det räcker ju att — s.a.s. — genomräkna så många talkombinationer som behövs för att man ska förstå en för dem alla gällande matematisk princip. Och så är det med allting..; man förstår detta på ett i längden hållbart sätt först när man förstår dess övergripande princip…

Och för att förstå livets allt genom- och övergripande princip, behöver man naturligtvis kunna se allting utifrån evighetens, oändlighetens och allmaktens eller upplevelse-/skapelse- förmågans perspektiv…

PeterK

[PeterK]

Nejdå - inte alls.
Det spelar en enorm roll vilken kunskapsparadigm människan använder sig av för att kunna analysera det hon observerar. Därmed är det faktiskt så att lära, skola, kulturkrets och tidsålder som forskaren rör sig i är --- avgörande --- för vad denne faktiskt "tror sig observera".

Jassa, Iris... ...i vilken "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, menar du att man inte upplever det upplevda...??

Hej Peter ...
uppleva gör vi (det påstår jag inte att vi INTE gör) utan vad jag är på jakt efter är --- tolkningen. Den är OUNDGÄNGLIG för oss människor så att upplevelsen blir förståelig. --- annars (som jag redan sa) är det bara en random upplevelse som inte betyder något för oss då vi inte vet vad det var överhuvudtaget - vi upplevde.

Ja, men nu utgör ju min utsaga ett led i en stegvis analys. Det räcker att konstatera att det är på det vis jag säger — eller komma med invändningar mot just det. Varvid du ju redan svarat med orden »uppleva gör vi (det påstår jag inte att vi INTE gör)«. Så tack för det. Resten kan vi lämna åt sidan i detta sammanhang...

[PeterK]

Men Iris — varför inte lämna ovidkommande snack och helt enkelt konstatera att vi med 100% visshet upplever något. Och detta alldeles oavsett andras åsikter om, erfarenheter av, eller synpunkter på ditt eller datt...

Det är ju inte ovidkommande! --- Ponera du är på något som du inte vet vad det är (det är ett skepp men du vet inte att det är ett skepp för att du kan inte prata, har inga ord - du är en häst) som får dig att må illa.
Det låter, det gungar, det är fruktansvärt och du står kedjad i någon attrapp som du inte heller vet vad det är för något... vad UPPLEVER DU?

Men lugna dig lite Iris, jag återkommer naturligtvis till det i ett kommande steg. Har jag redan talat om det faktum att vi upplever något, så följer ju naturligt att jag också kommer att dra upp vad/hur vi upplever. Eljest kan ju inte en analys av alltets allt övergripande (principiella) natur vara komplett... OK...?

[PeterK]

Kommentar: jo visst - det menade Popper (det första med falsifiering) vilket Kuhn utvecklade en smula med tanken om sina "anomalier" (tänk Ernst Machs vetenskapsfilosofi med kritik av den klassiska mekaniken) och tar vi in Feyerabends tankar om den vetenskapliga anarkismen - ja då är det sistnämnda du skriver nästan ett "amen"... .

Men Iris, det spelar väl ingen roll vad andra har skrivit..; för att vara vetenskaplig måtte man väl oavsett andras föreställningar, hålla sig till vad man vet (och inte bara tycker eller tror)...

det spelar en GIGANTISK roll vad andra har skrivit - eftersom allt du tror dig veta (inte bara tror eller tycker) bara och endast baserar sig på vad du lärt dig kring vad andra kommit på i avseende till vad du - tror dig veta.
Erume?

Ha-ha... inte behöver jag läsa mig till att jag upplever något. Iris kanske behöver det, men själv vet jag detta oavsett om jag har läst om den saken eller ej. Ja, oavsett om jag vore omgiven av blott schimpanser skulle jag inse att jag upplever något... (men alla behöver naturligtvis inte vara lika medvetna om saken ifråga — och inget fel i det. Det får vi förstås ha förståelse för... ;o))

[iris]

Okej --- jag fattar. Detta är inte frågor som söker andra ingångar eller tankar --utan här är det bara fråga om en slags egendialog som presentras?

Missuppfattade upplägget- sorry!

[PeterK]

Okej --- jag fattar. Detta är inte frågor som söker andra ingångar eller tankar --utan här är det bara fråga om en slags egendialog som presentras?

Missuppfattade upplägget- sorry!

Nja... som jag väl redan skrivit handlar det om en allt övergripande analys av alltets principiella (dvs, för alla och envar likadana) natur... ...det är väl inte så svårt att förstå...??

[PeterK]

Hej! Tänker lägga in en analys av alltets allt övergripande natur. Varvid jag gör detta steg för steg, så att hågade forum-deltagare själva kan kommentera varje steg, innan jag för in nästa steg. Förhoppningsvis blir då tillfälle att stöta och blöta varje steg, innan jag lägger in nästa steg… (kan bli intressant… ;o))

OK..:

Vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre. Eljest blir ju ens s.k. ”vetenskap” ett gungfly av tyckande och tro, förutfattade meningar, dogmer och postulat.

Kommentar: jo visst - det menade Popper (det första med falsifiering) vilket Kuhn utvecklade en smula med tanken om sina "anomalier" (tänk Ernst Machs vetenskapsfilosofi med kritik av den klassiska mekaniken) och tar vi in Feyerabends tankar om den vetenskapliga anarkismen - ja då är det sistnämnda du skriver nästan ett "amen"... .

Jaha... ja, jag är ju inte beläst utan jag bara tänker att det är tämligen självklart att bedöma vad man i.o.f.s. konfronterar men inte vet så mycket om, utifrån det man verkligen vet. Varvid man alltså bedömer vad/hur man upplever, utifrån det faktum att man upplever. Vilket ju också innebär att man bedömer det okända, med det absolut kända, som mall, mått och rättesnöre...

Till skillnad ifrån "naturvetenskapen" som ju mäter och väger, samt härvid relaterar begränsningar (kvantiteter) till andra begränsningar (kvantiteter) i vad man upplever. Varvid man relaterar det okända till något annat likaså i det okända... (något som inte säger någonting om de verkliga förhållandenas övergripande samt för alla och envar lika natur, men som exempelvis hjälper en att efterlikna naturen och härvid frambringa bl.a. bra arbetsmetoder, verktyg och maskiner — dock utan att kunna visa hur man ska använda dessa för att uppnå en i längden hållbar lycka... ;o))

[iris]

Jaha... ja, jag är ju inte beläst utan jag bara tänker att det är tämligen självklart att bedöma vad man i.o.f.s. konfronterar men inte vet så mycket om, utifrån det man verkligen vet. Varvid man alltså bedömer vad/hur man upplever, utifrån det faktum att man upplever. Vilket ju också innebär att man bedömer det okända, med det absolut kända, som mall, mått och rättesnöre...

Till skillnad ifrån "naturvetenskapen" som ju mäter och väger, samt härvid relaterar begränsningar (kvantiteter) till andra begränsningar (kvantiteter) i vad man upplever. Varvid man relaterar det okända till något annat likaså i det okända... (något som inte säger någonting om de verkliga förhållandenas övergripande samt för alla och envar lika natur, men som exempelvis hjälper en att efterlikna naturen och härvid frambringa bl.a. bra arbetsmetoder, verktyg och maskiner — dock utan att kunna visa hur man ska använda dessa för att uppnå en i längden hållbar lycka... ;o))

ja

[Algotezza]

Går alltet att analyseras av någon som befinner sig inuti det? Måste man inte befinna sig utanför det för att kunna göra det?

[Anne]

Ska vi avskaffa t ex sociologi och psykologi, Algot?