Bön

[531bts]

Jag är också intresserad av eran tro. Skulle det inte vara möjligt för alla att få kontakt med gud? Borde inte det vara lätt, något som vore en följd av evolutionen, så att egenskapen att ha kontakt med gud har prioriterats och nedärvts vid det här laget?

Möter du skapelsen som Guds "talan" är du i kontakt med Gud från morgon till kväll o har varit det sedan födelsen. Möter du skapelsen som död o meningslös har du relation med ett lik.

[förstår mig själv]

Jag är också intresserad av eran tro. Skulle det inte vara möjligt för alla att få kontakt med gud? Borde inte det vara lätt, något som vore en följd av evolutionen, så att egenskapen att ha kontakt med gud har prioriterats och nedärvts vid det här laget?

Möter du skapelsen som Guds "talan" är du i kontakt med Gud från morgon till kväll o har varit det sedan födelsen. Möter du skapelsen som död o meningslös har du relation med ett lik.

Men allt det onda som händer då? Är det också guds skapelse eller menar du att det är likens skapelse och att det finns både de som har kontakt med lik och gud? Att det är ödet som styr om man får kontakt med gud sedan födseln?

[förstår mig själv]

Jag är också intresserad av eran tro. Skulle det inte vara möjligt för alla att få kontakt med gud? Borde inte det vara lätt, något som vore en följd av evolutionen, så att egenskapen att ha kontakt med gud har prioriterats och nedärvts vid det här laget?

Tro på Gud - verklig tro (tillit = man litar helt på Gud - vilket Han kommer att kolla via händelser som kan vara starkt obehaglig för en människa och även framkalla dödsångest hos vissa) kommer att bestämma om Gud leder dig till trons innehåll. Förnekar du Gud när dessa prövningar sker - då blir det inget. För att det är som en kärlekshistoria. OM någon älskar dig och vill gärna att du lär känna henne/honom - men du skrattar åt den individen eller låssas som du inte ser dem - går de sin väg. Det är ingen idé.
Så man måste vara öppen för vem det är som "talar till en" - förstår man inte det eller vill inte. Då är det ingen idé.

Du kommer - om du följer Gud när Han leder dig ... hamna i det läget att du vill veta allt om Honom och vem Han är och varför Han kallat dig vid namn --- så börjar du läsa (religion).
Det är samma för alla.
Det har varit så från början - 2000 år sedan. Det är så idag.
Hoppas du får din önskan uppfylld av Honom att få lära känna Honom. Att Gud står framför dig (oavsett hur han väljer göra detta) innebär att du vet lika säkert att det är Han som att du själv existerar - det finns inga tvivel där!

Menar du att gud skapar våra upplevelser mer än vi själva och naturlagarna?

[iris]

Jag är också intresserad av eran tro. Skulle det inte vara möjligt för alla att få kontakt med gud? Borde inte det vara lätt, något som vore en följd av evolutionen, så att egenskapen att ha kontakt med gud har prioriterats och nedärvts vid det här laget?

Tro på Gud - verklig tro (tillit = man litar helt på Gud - vilket Han kommer att kolla via händelser som kan vara starkt obehaglig för en människa och även framkalla dödsångest hos vissa) kommer att bestämma om Gud leder dig till trons innehåll. Förnekar du Gud när dessa prövningar sker - då blir det inget. För att det är som en kärlekshistoria. OM någon älskar dig och vill gärna att du lär känna henne/honom - men du skrattar åt den individen eller låssas som du inte ser dem - går de sin väg. Det är ingen idé.
Så man måste vara öppen för vem det är som "talar till en" - förstår man inte det eller vill inte. Då är det ingen idé.

Du kommer - om du följer Gud när Han leder dig ... hamna i det läget att du vill veta allt om Honom och vem Han är och varför Han kallat dig vid namn --- så börjar du läsa (religion).
Det är samma för alla.
Det har varit så från början - 2000 år sedan. Det är så idag.
Hoppas du får din önskan uppfylld av Honom att få lära känna Honom. Att Gud står framför dig (oavsett hur han väljer göra detta) innebär att du vet lika säkert att det är Han som att du själv existerar - det finns inga tvivel där!

Menar du att gud skapar våra upplevelser mer än vi själva och naturlagarna?

Jag menar att det MÖNSTER som finns i alla som upplever Gud för att de litar på Honom, följer Honom - vill vara med Honom --- är det samma - ja.

[531bts]

Jag är också intresserad av eran tro. Skulle det inte vara möjligt för alla att få kontakt med gud? Borde inte det vara lätt, något som vore en följd av evolutionen, så att egenskapen att ha kontakt med gud har prioriterats och nedärvts vid det här laget?

Möter du skapelsen som Guds "talan" är du i kontakt med Gud från morgon till kväll o har varit det sedan födelsen. Möter du skapelsen som död o meningslös har du relation med ett lik.

Men allt det onda som händer då? Är det också guds skapelse eller menar du att det är likens skapelse och att det finns både de som har kontakt med lik och gud? Att det är ödet som styr om man får kontakt med gud sedan födseln?

Ja, allt du möter i skapelsen kan du erfara som gott, ont eller neutralt. All din aktivitet o uttryck i tanke, tal o gärning kan avsiktligt eller oavsiktligt ge goda eller onda konsekvenser för dig själv, medmänniskor o miljö. Med hjälp av kunskap o filosofisk insikt kan du avsiktligt förhålla dig klokt till det som uttrycker sig allmängiltigt o självklart i skapelsen. Du biter då inte den hand som föder dig. Vad gäller naturkatastrofer, pandemier o annat som hos människan upplevs som ont, så är de inte ngt belägg för att skapelsen är ond i sig. Hela skapelsen är ett levande dynamiskt uttryck från Gud o där det biologiska skiktet lever av att det äter upp sig själv, människan ingår där. Hur vi bemöter de utmaningar o lidande livet i det biologiska skiktet erbjuder avgör vår fysiska o mentala hälsa. Allt det "onda" vi möter av naturen är en hänvisning att söka gott. Naturen har ingen "ond" avsikt, den rör sig efter sina egna "lagar".

[531bts]

"jag har inget intresse av din bedömning huruvida mitt förslag att be är "rätt" eller "fel"" - nej, det har faktiskt inte jag heller!

Självklart talar jag om bönens mening om funktion och mina reflektioner till det du anför.
Du har en mycket bestämd uppfattning och mina frågor och invändningar syftar bara till att försöka förstå vad som skiljer din uppfattning från andra.

""min vilja" har ingen plats i bönen" skriver du.
Däremot har din uppfattning om bönens mening och funktion bara utgångspunkt i ditt jag.

Istället för att bedöma med utgångspunkt vad som är "rätt"o "fel" kanske du kan ställa det jag föreslår som bönens mening o funktion mot vad du menar är ett alternativ. Då kan vi föra en dialog i ämnet. "Rätt" o "fel" i detta ämne blir alldeles för platt, tvådimensionellt o får mig att tänka på bön som en mekanisk ceremoni, vilket det minst av allt är.
Allt jag uttrycker är från mitt "jag". Född som människa är det oundvikligt att etablera en personlighet, ett ,"jag". Allt det medvetna sinnet erfar via sinnesorganen, kroppsliga förnimmelser, minnen, blir orsak till ditt omdöme, de berättelser ditt tankesinne komponerar o som orienterar dig genom livet. Den personligheten, omdömet kan vara mer eller mindre verklighetsförankrad. Ju mer du låter skapelsen, så som den uttrycker sig innan människans kommentarer o manipulationer, vara referens o låter de personliga, "jag"-identifierade berättelserna/tyckanden komma i andra hand, desto sundare mentalitet.

Självklart är rätt och fel viktiga begrepp!
Inte minst för troende - oavsett religion.
Bönens innebörd och funktion kan relateras till rätt och fel - något som du själv tycks erkänna med "fatalt missförstånd".

För en tid sedan hörde jag en berättelse från en presbyteriansk ledare.
Som jag minns:
Han berättade om en aktad medlem som drabbades av svår cancer. Församlingen som bad för hen blev fler och fler, och medlemmen tillfriskade. Församlingsmedlemmarna tog åt sig äran. Men hans svar, som jag älskar, var att Skulle Gud ta mer hänsyn till någon som är så populär att många ber och ber, än ensamma gumman i våningen under som ingen ber för?!

Bönens mening och funktion är inte given.

Därmed blir rätt och fel viktiga.

Jag påstår inte att du har rätt, eller fel; inte heller att historieberättaren har rätt.
Jag konstaterar bara att bön såsom önskan är viktig för kristna. I alla fall för de som menar sig har en intim relation med guden och tror sig kunna påverka gudens beslut.

Betyder inte det här att allt beror på vilken gudsbild vi har?
Vilken som är rätt eller fel? Vet vi det?

Gud är osynlig, så omöjligt att skapa en "Gudsbild". Gudsbegrepp går däremot att föra dialog om. Rätt o fel står i relation till kunskap. Tro på Gud o bön är ingen kunskap. Gud är ett filosofiskt antagande, en tro man kan pröva verklighetsförankrat. Bön är ett sinnestillstånd. Omöjligt att bevisa empiriskt, alltså något ingen kan påstå sig "veta". Med vetskap följer makt o ingen inom den moderna vetenskapen har fått för sig att skapa han- o hon-bilar så att dom kan para sig o få bil-bebisar. Gud har ordnat skapelsen så att människan kan etablera kunskap o makt fram till en viss gräns, där vi kan "veta" men vi kan bara tro om dess helhet.

[Algotezza]

Man får ingenting från Gud om man inte har karmiska rättigheter till det.

Gratis, oförtjänt, Gracia - Nåd --- ingen kan förtjäna detta, det ges utan att man har någon som helst rättighet eller har någon förtjänst.
Barmhärtighet, kärlek.

Ja, i teorin. Ty så säger den kristna tron. Men nog tycker völ många att de i sin godhet förtjänar det, i synnerhet om det är riktigt ödmjuka.

[förstår mig själv]

Gud har ingen funktion om vi inte kan må bra av honom. Det finns andra sätt att må bra och därmed förlorar gud och bönen sin betydelse en aning. Tex att ta hänsyn till karmalagen eller som Martinus kallar ödeslagen har jag för mig. Detta kan man må bra av.

[iris]

Man får ingenting från Gud om man inte har karmiska rättigheter till det.

Gratis, oförtjänt, Gracia - Nåd --- ingen kan förtjäna detta, det ges utan att man har någon som helst rättighet eller har någon förtjänst.
Barmhärtighet, kärlek.

Ja, i teorin. Ty så säger den kristna tron. Men nog tycker völ många att de i sin godhet förtjänar det, i synnerhet om det är riktigt ödmjuka.

nä i praktiken --- det är väl inte de FRISKA SOM BEHÖVER LÄKARE?
Som Jesus sa - det är väl de sjuka.
Mao de icke ödmjuka och goda... så det är väl DE SOM FÅR NÅD.
Så har jag sett det.
Vi som är kristna var svin och idag är på bättringsvägen - de som aldrig behövde någon bättringsvägen var inga svin från början...
logik!

[iris]

Självklart är det syndaren som behöver nåden.
Inte vilken syndare som helst, dock; bara den som är riktigt ödmjuk och erkänner och ärligen ångrar sina synder kan komma ifråga.
Annars är väl hela idén med himmel och helvete förslösad?

Ja nu blev det komplext... för bara den sant ödmjuke kryper till korset och erkänner vilket svin denne är - andra gör inte det. De som inte gör det vägleder ju inte Gud...

[klorofyll]

för bara den sant ödmjuke kryper till korset och erkänner vilket svin denne är

Jag tvivlar på att det någonsin har skett...

[iris]

för bara den sant ödmjuke kryper till korset och erkänner vilket svin denne är

Jag tvivlar på att det någonsin har skett...

Överallt under all tid.
Alla de som omvänder sig till kristendomen har under alla tider bara och endast gjort detta. Hela kristendomen är baserad på alla de som valt att erkänna att de är vad de är och försökt under tårar och kamp bli bättre människor --- med delat resultat så klart.

[klorofyll]

för bara den sant ödmjuke kryper till korset och erkänner vilket svin denne är

Jag tvivlar på att det någonsin har skett...

Överallt under all tid.
Alla de som omvänder sig till kristendomen har under alla tider bara och endast gjort detta. Hela kristendomen är baserad på alla de som valt att erkänna att de är vad de är och försökt under tårar och kamp bli bättre människor --- med delat resultat så klart.

Okej. Det kanske stämmer. Men, beror inte ett sådant tillstånd på avstånd? Typ avstånd till sin föredetta fiende eller avstånd från droger?

[iris]

Jag tvivlar på att det någonsin har skett...

Överallt under all tid.
Alla de som omvänder sig till kristendomen har under alla tider bara och endast gjort detta. Hela kristendomen är baserad på alla de som valt att erkänna att de är vad de är och försökt under tårar och kamp bli bättre människor --- med delat resultat så klart.

Okej. Det kanske stämmer. Men, beror inte ett sådant tillstånd på avstånd? Typ avstånd till sin föredetta fiende eller avstånd från droger?

Normalt sett beror på det på INSIKT... dvs att individer inser att de är sjuka --- sjuka av olika slags åkommor som: avund, missunnsamhet, hat, elakhet, omoral, äktenskapsbrott, brott mot vad man lovat i övrigt --- ja du vet allt det där vi alla är men vägrar att erkänna att VI ÄR - det är ständigt bara DE ANDRA som är det.
Så - när en människa får konsekvenserna av sin egen ondska har hon två val: erkänna och inse (det är JAG) eller inte erkänna och ta till substanser som gör att hon glömmer och kan hata andra, eller bara hata andra och projiciera allt på andra som man själv vägrar inse man är - också
... vilket brukar vara norm.

Så, den kristne har ställt sig där NAKEN inför Gud och sagt: JÄPP DET VAR JAG - JAG GJORDE DET, JAG TAR ANSVAR OCH JAG GENOMLIDER DET DU GER MIG FÖR ATT GÖRA MIG AV MED DEN ONDA TYP JAG ÄR - DEN HÖGMODIGA ELÄNDIGA SKIT JAG ÄR...
Men - de flesta faller även under Vägen --- för det tar tid att bränna bort skiten ur oss...

Vi ger upp, och gör det andra gör: slår ihjäl andra, säger det var han/hon/den/det - hen som gjorde att jag gjorde att jag var tvungen att göra... and whatever...

[iris]

Så - de som stannar piper ofta och mycket i sk bön: rädda mig undan mitt onda jag --- och andra bra böner där man inser fakta om sig själv.