Pollen skrev:De som talar om Det Andliga har för mig visats sig vara de som inte står ut med tanken att Inte Veta.
De häpnadsväckande upplevelser de har haft måste de, så tror jag de tänker/känner, måste de ha en förklaring till för att orka leva.
De står helt enkelt inte ut med tanken att Inte Veta.
Allt de inte begriper förklaras i termer av Andligt!
Vad Det Andliga är går inte att bestämma rationellt.
Historien visar att andlighet i alla dess pretentioner har orsakat lidande i alla dess former, inte minst för att banerförarna av Det Andliga har agerat som svin.
Är kanske Det Andliga som orsak till Allt egentligen något ont?
Inte en kärleksfull gud utan en flinande fan har skapat Allt bara för att jävlas?
Det går inte att bestämma eftersom dessa frågor i tusentals år av Andlighet inte har fått något slutgiltigt svar. Alla andliga grälar med varann och ingen vill vara banerförare för Det Onda - alla slåss för Det Goda, med varann.
Det finns inga hållbara argument som tvingar någon att bli troende - i meningen att anamma Det Andliga för att undvika katastrof.
Som vanligt då du skriver finns det mycket matnyttigt diskutabelt. Det största problemet jag har är att du tycks ha klart för dig vad andligt är. För mig är det ett väldigt brett spektrum från typ tycka solnedgången är vacker till att se änglar och spöken, och få gudomliga ingivelser. Ligger själv på den lägre delen av skalan. Inget direkt mystiskt händer mer än lite konstiga ljud då jag skall somna. Men jag kan då också inte dissa de som verkigen går omkring och känner energier, gudsnärvaror. Spöken, och i olika meningar blir frälsta. Svårt att veta om det är rationaliseringar, humbug för att få makt eller om de verkligen upplever vad det nu är.
Men en sak, verkligheten överträffar dikten, rationaliteten och vetenskapen gör sannerligen inte bara världen mindre skrämmande och mer hemtam, och det som är skapat i fantasin romantisk och skrämmande. Det som skrämmer skiten ur mig är helt rationella saker.
