531bts skrev:Smisk skrev: "Men om man är Ateist va väl fråga"
För ateisten är möjligheten att förstå o förhålla sig till en överordnad, allmängiltig mening med det mänskliga livet o universum, utesluten. Ateisten kan inte förneka universums ordning, beskriven av vetenskapen som "naturlagar" o inom ramen för det, o människans idéer om rätt o fel (juridiken), är hon per automatik hänvisad till alternativet: från ett maktperspektiv tillverka egna personliga meningar vilket leder till konkurrens o förr eller senare konflikt.
Jag ser inte att man behöver utesluta mening från naturen ändå. Men jag ser din poäng, den verkar riktad till vad vi kan kalla en västerländsk filosofisk fysikalism. Ateism som en filosofi som inte bara syftar på någon Gud utan som är en ideologi. Men det finns flera alternativ.
Jag ser inte hur Gud är nödvändig, däremot ingår mening i en Gudstro.
Taoism och Buddhism behöver inte Gud (även om de inte behöver utesluta gudar) men de innefattar syfte, värde och mening som inneboende kvalitéer hos existensens natur.
Däremot så tror jag att de som kallar sig för Ateister som filosofer skulle hävda att även dessa aspekter av tillvaron är epi-fenomen och inte ingår i naturen utan är uteslutna ur den. Deras filosofi är då en som avvisar mening etc, den utesluter den från verkligheten.
Allt handlar om att man utesluter insidan av tillvaron från naturen
Hela tanken att det finns en "separat natur" som inte innefattar något av fenomenen insidan (tankar, medvetande, känslor, värderingar, kreativitet osv) utestänger viktiga dimensioner, kvalitéer hos naturen.
Tillvaron är genomsyrad i skönhet, moralitet, mening, syfte etc.
Inre erfarenhet är en förmåga hos universum att besitta, uttrycka och hantera dessa kvalitéer. De ingår i naturen, de är insida av naturen.
Allt levande och allt erfaret är så inuti naturen och ingen annan stans.