531bts skrev:Algotezza: problemet är inte att "personligen" uppleva mening. Varje individ är tvingad av de allmängiltiga o kroppsbevarande behoven, att genom hela sitt liv, fr födsel till död, erfara behovsbristen, göra bedömningar av gott o ont, beräkna, planera ett tillvägagångssätt att tillfredsställa sina kroppsbevarande behov. Dvs erfara en för alla varelser allmängiltig mening.
I hela ledet är det oundvikligt att göra preferenser, rangordning o berättelser kring varje moment. Detta är oundvikliga o nödvändiga processer för att varje individ skall växa in i verkligheten o den mänskliga samvaron. Varje individ får en personlighet i sysslorna o valet av behovstillfredsställelsen. Hon kan pga det sas aldrig "glömma bort" sitt "själv".
Det blir ett "problem" (oundvikligt) när berättelserna kring preferenser o motviljor blir identitet. Upplevt som ett separat o unikt "jag". Psykologiska processer som Buddhan mycket noggrant kartlade o beskrev som "Anatta".
Orsaken till identifikationen som ett separat "jag" menade Buddhan är begär, motvilja o okunnighet. Han hänvisade till detaljerade övningar att inte bli offer för begär (tanha) i den dagliga aktiviteten för kroppsbevarande tillfredsställelse.
Det första o mest frekventa näringsintaget av de kroppsbevarande behoven, o som vid brist snabbast blir ödesdigert: andningen, hänvisade han till som ett meditationsobjekt.
Buddhan gav också noggranna instruktioner hur förhålla sig till föda, att det är ett nödvändigt intag för en hälsosam kropp så att man kan fortsätta etableringen i Dhamman.
Frågan är intressant: när övergår behovstillfredsställelse i begär, åtrå?
Du använder ord som "oundvikligt" och "oundvikliga och nödvändiga processer" - om det är att det finns det som är oundvikligt och nödvändigt finns öht inget att diskutera.
Vad är det för skillnad mellan "jag" och jag och själv och "själv"?
Den här diskussionen är intressant att följa, nämligen hur man på olika sätt försöker absolutifiera och objeektivera sina egna övertygelser med olika semantaiska knep. För övrigt är det väldigt mycket ord att läsa och ibland känns det inte mödan värt.