Tes: Personlig moral förutsätter gudstro

[Mlw]

Moral i min värld är enkla regler.
Behandla inte andra annorlunda än du själv vill bli behandlad.
Så länge du följer detta rättesnöre så är det lugnt.

Det där är en variamt av den gyllene regeln: älska din nästa såsom dig själv. Så det är väl utan tvekan så att din regel har judiskt kristna rötter. Problemet som uppstod efter den liberala revolutionen på 1700.talet var hur man skall legitimera den vidare utvecklingen utan en tidlös etik. De nyttobetonande alternativen som tex utilitarism leder snart till motsättningar - nyttigt för vem?

Den gyllene regeln mer precist: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

[Vertumnus]

Moral i min värld är enkla regler.
Behandla inte andra annorlunda än du själv vill bli behandlad.
Så länge du följer detta rättesnöre så är det lugnt.

Det där är en variamt av den gyllene regeln: älska din nästa såsom dig själv. Så det är väl utan tvekan så att din regel har judiskt kristna rötter. Problemet som uppstod efter den liberala revolutionen på 1700.talet var hur man skall legitimera den vidare utvecklingen utan en tidlös etik. De nyttobetonande alternativen som tex utilitarism leder snart till motsättningar - nyttigt för vem?

Den gyllene regeln mer precist: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

Tack! Jag kände att något var fel när jag skrev det.

Men, vad är din huvudsakliga invändning mot Scotus?

[Mlw]

Tack! Jag kände att något var fel när jag skrev det.
Men, vad är din huvudsakliga invändning mot Scotus?

Innan Scotus, var Gud och värld separerade. Kyrkofäderna såg Gud som transcendent och odefinierbar i världsliga termer. Men skolastiken, med början i Scotus, introducerade en enhetlig metafysik, vilket innebar att Gud blev mer som ett objekt, såsom de världsliga objekten, och de gudomliga attributen blev därför lika de mänskliga (se Funkenstein, Theology and the Scientific Imagination, 1986, s. 25–31). I Modernity and Plato: two paradigms of rationality (2012) redogör Arbogast Schmitt för det katastrofala skeendet när Scotus Erigena och William Ockham övergav den platoniska och aristoteliska kunskapsteorin.

[Vertumnus]

.

[Vertumnus]

Tack! Jag kände att något var fel när jag skrev det.
Men, vad är din huvudsakliga invändning mot Scotus?

Innan Scotus, var Gud och värld separerade. Kyrkofäderna såg Gud som transcendent och odefinierbar i världsliga termer. Men skolastiken, med början i Scotus, introducerade en enhetlig metafysik, vilket innebar att Gud blev mer som ett objekt, såsom de världsliga objekten, och de gudomliga attributen blev därför lika de mänskliga (se Funkenstein, Theology and the Scientific Imagination, 1986, s. 25–31). I Modernity and Plato: two paradigms of rationality (2012) redogör Arbogast Schmitt för det katastrofala skeendet när Scotus Erigena och William Ockham övergav den platoniska och aristoteliska kunskapsteorin.

Jag får det motsatta intrycket av den här framställningen att Scotus faktiskt separerar Gud från världen då han med utgångspunkt från Guds allmakt ställer honom över logik och dialektik. Å andra sidan menar han tydligen samtidigt att vi kan göra oss en bild av Gud genom språket.

[Smisk]

Etik är menade Scotus en "viljeakt" medan hans belackare hävdade etikens "konformitet med förnuftet" ( Leidman).

Jag förknippar John Duns Scotus med hans försvar av det nödvändiga med fri vilja. Kan vi tänka oss en personlig moral eller en moral överhuvudtaget utan fri vilja?

Medvetande och föreställningar är nödvändiga och tillsammans ger de förmågan till en fri vilja.

Intentioner, motivation, känslor, behov/begär, personlighetsdrag, kognitiva förmågor osv är andra saker som deltar för att psyket skall kunna arbeta med värden så som moraliska. För oss i våra föreställningar dyker det inför medvetandet upp olika förslag på saker vi kan använda, detta sker automatiskt och alltid så länge vi är vakna.

När vi är medvetna om olika förslag kan vi värdera dem och när vi förstår att de påverkar liv i värden som oss själva och annat liv får vi moraliska värden. Moraliska värden är hur vi uppfattar att olika saker vi kan välja påverkar liv och värdet sakerna som påverkar har för det som lever.

Detta kan existera helt oberoende av en Gud, är det inte så?

Argument för det motsatta någon?

[Smisk]

Det där är en variamt av den gylleme regeln: älska din nästa såsom dig själv. Så det är väl utan tvekan så att din regel har judiskt kristna rötter. Problemet som uppstod efter den liberala revolutionen på 1700.talet var hur man skall legitimera den vidare utvecklingen utan en tidlös etik. De nyttobetonande alternativen som tex utilitarism leder snart till motsättningar - nyttigt för vem?

Utilitarismen menar väl att det är hur användbara saker är för att bli lyckliga.

Jag uppfattar den som en metod att hantera moral som något som inte har med tro att göra.
Som jag ser det byter man mest ut dygder och moraliska värden mot ordet "nytta" som är ett ord för värde.

Alla moraliska värden handlar om "värt för vem och vad?" och jag håller med om att man kan kritisera denna och alla andra med frågan "för vem?".

Om något är värdefullt för Gud och detta är nödvändigt för att värden skall kunna existera stödjer detta tesen i tråden men varför skulle det vara så?

Är det inte istället medvetandets uppfattningar, värderingar och val som är nödvändiga?

Ett annat argument skulle kunna vara att medvetandet är gudomligt och alla val då är Guds val, genom oss.
Existensen och vår identitet är då Gud (Vedanta exempelvis) alla handlingar är Guds och karma är konsekvenserna/handlingarnas natur. Definierar man Gud så kanske tesen stämmer per definition. Att existera är då att vara ett med Gud och alltså moralisk.

2 argument finns för tesen vad jag kan se men bägge är tveksamma då de bygger på att det är moraliskt att ha en gudstro.

[Smisk]

Kants rationalistiska moralteori är hopplös. Inte en enda människa har praktiserat den! Enligt Kant ska vi tillämpa en serie moraliska imperativ, rationella moralekvationer, där värdena för variablerna bestäms av den givna situationen. Så man skulle kunna programmera sin smartphone med dessa ekvationer och i en given situation fylla i variablerna. Då får man det rätta svaret levererat av algoritmen. Men en algoritmisk modell är omöjlig att praktisera. Moralen har nämligen sitt fundament i känslan, så det spelar ingen roll vilket svar algoritmen ger. I slutändan går vi hellre på känsla, för vi vill göra rätt inför Gud, inte inför algoritmen. För människor är det väsentligt om det känns rätt att göra ett visst val. Dessutom är det inte alltid möjligt att med intellektet räkna ut vad som är rätt, för absolut moralisk sanning är transcendent. Men samvetet har inblick i det transcendenta.

Hehe, ja det ligger mycket i det Kant är för extrem, eller det är lätt att uppfatta det så om inte annat.

Jag håller med om att känsla är en viktig del i mänsklig moral. Känslor fungerar dock på specifika sätt och påverkas samt påverkar saker kopplat till allt i världen. Vi förändras, utvecklas och tänker olika saker och känslor påverkar och påverkas av dessa processer.

Om vi kan koppla samvetet till det trancendenta får vi ett agrument för tesen med(?).

Jag tror inte intellektet kan räkna fram några värden. Däremot kan det användas för att förstå samband som kan användas för att manifestera dem. Jag kan intuitivt känna att "naturens liv är värdefullt" och sedan analysera detta med intellektet. Intellektet kommer inte åt känslan eller den ontologiska naturen hos liv dock.

[xion]

Ett annat argument skulle kunna vara att medvetandet är gudomligt och alla val då är Guds val, genom oss.
Existensen och vår identitet är då Gud (Vedanta exempelvis) alla handlingar är Guds och karma är konsekvenserna/handlingarnas natur. Definierar man Gud så kanske tesen stämmer per definition. Att existera är då att vara ett med Gud och alltså moralisk.

Alltså är Putin ett med Gud och moralisk?

[Smisk]

Ett annat argument skulle kunna vara att medvetandet är gudomligt och alla val då är Guds val, genom oss.
Existensen och vår identitet är då Gud (Vedanta exempelvis) alla handlingar är Guds och karma är konsekvenserna/handlingarnas natur. Definierar man Gud så kanske tesen stämmer per definition. Att existera är då att vara ett med Gud och alltså moralisk.

Alltså är Putin ett med Gud och moralisk?

Alla handlingar följer från omedvetna och medvetna benägenheter.
Intentioner är medvetna handlingar och de innehåller alltid ett motiv med värde.
Med andra ord, ett medvetet val är värdeladdat då man väljer bort saker.

Moraliska val är laddade med medvetenheten att det man gör påverkar annat liv.
Positiva och negativa värden existerar alltid tillsammans, de är nödvändiga för varandras existens precis som ljus och mörker.

Om medvetandet ses som Gud/existensens natur så är alla handlingar värdeladdade på det sättet.
Godheten är Guds godhet och alla andra negativa värden är avsaknaden av den, som ljus och mörker.

Inom Vedanta så är världen inte separat från Gud/existensens natur och alla uppfattningar om att så skulle vara fallet är missuppfattningar om man tar det perspektivet.


Vi är här för att bli änglar men blir demoner när vi inte är medvetna om våra själars natur, metaforiskt

[Marksa]

En medfödd moral säger du, ja så kan det ju vara. Annars så låter exemplen ovan mer som om de är inlärda, kanske även med skrämsel och våld.
Jag skulle hellre startat från samvetet och den goda personligheten och vårda dessa egenskaper för att finna en bärande personlig moral. Visst låter det smått flummigt och kanske även bräckligt. Men det torde vara en bättre tillvaro än att leva i skräck för repressalier för den minsta felsteg som man utan tvekan kommer att göra.

Alla medfödda egenskaper och förmågor är på ett sätt inlärda av arten kan man tänka med.
Kontentan är ändå att medvetandet och föreställningar gör att vi kan välja olika beteenden.

Vad menar du med bärande personlig moral och den goda personligheten?

Personlig moral är vad denna tråd handlar om. Så en bärande personlig moral torde vara en som håller dig uppe (pun intendet), En moral som är till nytta för dig och din omgivning.
Den goda personligheten, ja vad skall jag säga, de egenskaper i dig som är värdefulla att kultivera i ett större sammanhang, Kan väl var lite olika från person till person. Men i den verklighet jag vill leva i så värdesätts, integritet, vänlighet, omtanke i viss mån empatisk intelligens och att vara en god lyssnare.

[Smisk]

Personlig moral är vad denna tråd handlar om. Så en bärande personlig moral torde vara en som håller dig uppe (pun intendet), En moral som är till nytta för dig och din omgivning.
Den goda personligheten, ja vad skall jag säga, de egenskaper i dig som är värdefulla att kultivera i ett större sammanhang, Kan väl var lite olika från person till person. Men i den verklighet jag vill leva i så värdesätts, integritet, vänlighet, omtanke i viss mån empatisk intelligens och att vara en god lyssnare.

Vad menar du med personlig moral? Skulle den skilja sig från annan typ av moral? Vad är det för moral?

De givna aspekterna av moral kan vi kalla dygdetik, pliktetik och konsekvensetik.
Du verkar vara inne på dygdetik så det kanske är det du tänker på?

All moral är personlig enligt mig, inget kan vara moraliskt om det inte gjords en personlig bedömning av värdet av handlingarna som påverkar annat liv. Alla personliga egenskaper, livsregler eller konsekvenser som påverkar annat livs kvalité (deras värden) måste komma från personen som sätter värde på dem.

[Marksa]

Personlig moral är vad denna tråd handlar om. Så en bärande personlig moral torde vara en som håller dig uppe (pun intendet), En moral som är till nytta för dig och din omgivning.
Den goda personligheten, ja vad skall jag säga, de egenskaper i dig som är värdefulla att kultivera i ett större sammanhang, Kan väl var lite olika från person till person. Men i den verklighet jag vill leva i så värdesätts, integritet, vänlighet, omtanke i viss mån empatisk intelligens och att vara en god lyssnare.

Vad menar du med personlig moral? Skulle den skilja sig från annan typ av moral? Vad är det för moral?

De givna aspekterna av moral kan vi kalla dygdetik, pliktetik och konsekvensetik.
Du verkar vara inne på dygdetik så det kanske är det du tänker på?

All moral är personlig enligt mig, inget kan vara moraliskt om det inte gjords en personlig bedömning av värdet av handlingarna som påverkar annat liv. Alla personliga egenskaper, livsregler eller konsekvenser som påverkar annat livs kvalité (deras värden) måste komma från personen som sätter värde på dem.

Så många frågor, men denna gång så verkar frågorna vara retoriska så jag nöjer mig där.

[Mlw]

Jag får det motsatta intrycket av den här framställningen att Scotus faktiskt separerar Gud från världen då han med utgångspunkt från Guds allmakt ställer honom över logik och dialektik. Å andra sidan menar han tydligen samtidigt att vi kan göra oss en bild av Gud genom språket.

Videon redogör för hur Scotus introducerade 'univocity of being', som betyder enhetlig metafysik. Gud blev som en världslig konung. Det gudomligt goda jämställdes helt enkelt med det mänskligt goda, vilket är fullkomlig idioti. Amos Funkenstein säger:

Eftersom våra idéer är klara och distinkta så är de, påstås det, desamma som Guds idéer. [...] Det här kan kallas den nominalistiska revolutionen. Hos Ockham betonas en enhetlig metafysisk terminologi till och med starkare än hos Duns Scotus. Endast diskreta ting (partikulärer) existerar, och de behöver ej förmedlas av universalier, vare sig för sin existens eller för sin omedelbara och "intuitiva" kognition. [...] Varje verkligt ting besitter vissa fullkomligheter, men Gud äger dem alla. Gud är summa realitatum, summan av alla partikulära realiteter, och är därför såsom varelse väldefinierad och förkroppsligad (omnimodo determinatum). (s. 26-27, min övers.)

Så enligt nominalismen har exempelvis inte bilen som sådan metafysisk existens, utan endast dess delar, vilket är uppenbart falskt. Tvärtom ser vi bilen som en helhet och som ett medel för transport. Vi är knappast medvetna om dess delar utan ser till helheten och dess funktion. Existerar inte transportfunktionen som sådan?

Nominalismen förstörde det västerländska tänkandet och inledde den samhällsförstörande reduktionismen som gör allting meningslöst. "Helheten" kom att sakna existens. Gud såsom helhet saknar egentlig metafysisk existens. Vad som existerar är attributen, vilka var för sig är helt begripliga för det mänskliga förståndet. Men eftersom Gud saknar transcendenta attribut så kan han lika gärna rationaliseras bort, och det är vad som skett i den moderna tiden.

[Mlw]

På sin tid var nominalismen en analys av typ gudsmedvetandets relation till Gud själv - kanske 531bts:s fina analys av delens förhållande till helheten.
Redan då! Redan då jobbade intellektuella på att inom ramen för strängt intellektuellt förtryck visa att dekret uppifrån inte kan rå på sanning!

Så öppnades Pandoras ask och ut flög allsköns ideologiska farsoter. De moderna ideologierna är som skränande harpyor som kommer flygande och skapar förödelse.