Tes: Personlig moral förutsätter gudstro

[Maat]

Jaha...

Jag är sällan intresserad av diskussioner, därför har jag en negativ syn på "filosofi" som varande "konsten att prata extremt omfattande, detaljerat och invecklat, i oändlighet, om ingenting alls".
En imponerande bedrift utan tvivel.
Liksom Jan Guillou som kan skriva en historia på 75 sidor och sedan fylla ut den med onödigt innehåll så att den upptar 475 sidor, oerhört... imponerande...
Dock inget för mig.

Att åstadkomma snabba och avgörande resultat är alltid mitt mål, 24 timmar om dygnet, mer raka motsatsen till filosofins - faktiska... - målsättning, kan knappast existera.

Rätt och riktig, rättfärdig och sann, moral skapas av de tre faktorerna - intelligens, kunskap och personlig och historisk erfarenhet.

Om du utför en felaktig handling, fattar ett felaktigt beslut, är det orsakat av att du inte var tillräckligt intelligent, hade dåliga kunskaper och saknande den nödvändiga erfarenheten.

Så enkelt är det.
Nu vet alla det, det finns inget att diskutera.

Vidare till nästa ämne...

SÅ borde det fungera, och så skulle det ha fungerat, om människor varit intelligenta, men det är det sista de är.

Förövrigt "Gud..." är ingen symbol för "moral" då ofattbar omoral och lika obegränsad ondska, i 2000 år utförts "i guds namn", vilket innebär att den symbolen för evigt är nedsmutsad och omöjlig att befatta sig med för den som bryr sig om moral och rättfärdighet.
Ett avskräckande exempel, man bör hålla sig på behörigt avstånd från.

En, av två, orsaker att världen ännu tyr sig till, vad namn man nu ger guden i fråga, i "moraliska frågor" är att man konsekvent förnekar sanningen om de handlingar människorna utfört i gudens namn och den historiska bördan från detta, och ljuger för sig själv, och genom det gör sin omoral ännu djupare, som en sann efterföljare till sin befläckade förebild.

Den andra orsaken är att man är okunniga om något alternativ och därmed hemfaller åt vad som bjuds i ren desperation, och därför hela tiden censurerar sagan för att slippa inse sanningen om mörkret i vad man ansluter sig till.

Och de som låter bli att utföra något som är orätt endast därför att de fruktar straff eller konsekvenser eller inte vågar därför att något håller ögonen på dem, är totalt förtappade, fördömda och fyllda av ondska, lika fördömda som de som utför handlingen i fråga.

Den som inte handlar av egen fri vilja och egen önskan och utifrån helt egna beslut och bedömningar, är en falsk och ärelös bedragare, helt utan varje antydan till moral.

Det faraoniska Egypten ansåg att endast det du bär i ditt hjärta talar sanning, allt annat är betydelselöst, du kan utföra vad handling du vill och dölja dig i vilken förklädnad du försöker med, men ditt hjärta bär alltid sanningen och efter det skall du dömas.

Det (Maat) är den enda moral utan blod på sina händer och ondska i sitt hjärta som mänskligheten någonsin frambringat.

[Mlw]

[...] Den som inte handlar av egen fri vilja och egen önskan och utifrån helt egna beslut och bedömningar, är en falsk och ärelös bedragare, helt utan varje antydan till moral. [...]

Problemet med din diskussion är att du förutsätter att den fria viljan existerar. Luther förnekar det i Om den trälbundna viljan. Vi rids antingen av Gud eller djävulen. Även modern vetenskap förnekar den fria viljans existens: You don't have free will, but don't worry | YouTube. Det här innebär att grunden för ditt resonemang kollapsar.

[Anders]

Rätt och riktig, rättfärdig och sann, moral skapas av de tre faktorerna - intelligens, kunskap och personlig och historisk erfarenhet.

Om du utför en felaktig handling, fattar ett felaktigt beslut, är det orsakat av att du inte var tillräckligt intelligent, hade dåliga kunskaper och saknande den nödvändiga erfarenheten.

Så enkelt är det.
Nu vet alla det, det finns inget att diskutera.

Det kan nog stämma i naturvetenskapens värld. I människans värld är det tämligen omöjligt att ens i efterhand bedöma om en handling var ”felaktig”, om vi inte tänker på knalla rätt ut i gatan framför en lastbil. Vi kommer alltid vara för ointelligenta, ha för dåliga kunskaper och sakna de nödvändiga erfarenheterna. Människans värld innebär alltid guestimates.

[Vertumnus]

[...] Den som inte handlar av egen fri vilja och egen önskan och utifrån helt egna beslut och bedömningar, är en falsk och ärelös bedragare, helt utan varje antydan till moral. [...]

Problemet med din diskussion är att du förutsätter att den fria viljan existerar. Luther förnekar det i Om den trälbundna viljan. Vi rids antingen av Gud eller djävulen. Även modern vetenskap förnekar den fria viljans existens: You don't have free will, but don't worry | YouTube. Det här innebär att grunden för ditt resonemang kollapsar.

Om vi är låsta till dessa två alternativ att ridas av antingen Gud eller djävulen kan vi bara konstatera att vi fullkomligt saknar egen agens. Jag tror inte det var riktigt vad Luther ville ha sagt. Så länge valet mellan Gud och Djävul återstår så är den fria viljan ännu en del av den skapade världen.

När Duns Scotus hävdar att etiken är en viljeakt stödjer han sig på Aristoteles begrepp praxis vilket betecknar det område där handligen sammanfaller med handlingens mål.

[Mlw]

Om vi är låsta till dessa två alternativ att ridas av antingen Gud eller djävulen kan vi bara konstatera att vi fullkomligt saknar egen agens. Jag tror inte det var riktigt vad Luther ville ha sagt. Så länge valet mellan Gud och Djävul återstår så är den fria viljan ännu en del av den skapade världen.
När Duns Scotus hävdar att etiken är en viljeakt stödjer han sig på Aristoteles begrepp praxis vilket betecknar det område där handligen sammanfaller med handlingens mål.

Den enda som har autentisk fri vilja är Gud, förklarar Augustinus. Modern hjärnforskning finner att han har rätt. Före impulsen når medvetandet så har hjärnan redan gjort sitt val, vägledd av personens vanemönster. Men hjärnan skapar illusionen att vi väljer fritt. Våra hjärnor lurar oss på många sätt. Se Nick Chater: The Mind is Flat | YouTube.

Sanningen är följande. Det enda vi kan göra är att i förväg habituera hjärnan att göra goda val, så att vi tenderar att välja rätt. Det är därför som god uppfostran och sedlig lärdom, såsom evangelium, är så oerhört viktigt.

[Anders]

Om vi är låsta till dessa två alternativ att ridas av antingen Gud eller djävulen kan vi bara konstatera att vi fullkomligt saknar egen agens. Jag tror inte det var riktigt vad Luther ville ha sagt. Så länge valet mellan Gud och Djävul återstår så är den fria viljan ännu en del av den skapade världen.
När Duns Scotus hävdar att etiken är en viljeakt stödjer han sig på Aristoteles begrepp praxis vilket betecknar det område där handligen sammanfaller med handlingens mål.

Den enda som har autentisk fri vilja är Gud, förklarar Augustinus. Modern hjärnforskning finner att han har rätt. Före impulsen når medvetandet så har hjärnan redan gjort sitt val, vägledd av personens vanemönster. Men hjärnan skapar illusionen att vi väljer fritt. Våra hjärnor lurar oss på många sätt. Se Nick Chater: The Mind is Flat | YouTube.

Sanningen är följande. Det enda vi kan göra är att i förväg habituera hjärnan att göra goda val, så att vi tenderar att välja rätt. Det är därför som god uppfostran och sedlig lärdom, såsom evangelium, är så oerhört viktigt.

Sen kan man försöka att vara snäll också.

[xion]

Fri vilja har vi allihop.
Detta märker vi varje gång vi inte kan bestämma oss.
När vi kan bestämma oss är vi alltid styrda av våra erfarenheter eller tvång.

[Vertumnus]

Om vi är låsta till dessa två alternativ att ridas av antingen Gud eller djävulen kan vi bara konstatera att vi fullkomligt saknar egen agens. Jag tror inte det var riktigt vad Luther ville ha sagt. Så länge valet mellan Gud och Djävul återstår så är den fria viljan ännu en del av den skapade världen.
När Duns Scotus hävdar att etiken är en viljeakt stödjer han sig på Aristoteles begrepp praxis vilket betecknar det område där handligen sammanfaller med handlingens mål.

Den enda som har autentisk fri vilja är Gud, förklarar Augustinus. Modern hjärnforskning finner att han har rätt.

Men då så! Utan konkurerande viljor är det Guds vilja som styr. Hans outgrundlighet är därmed ristad i sten.

Före impulsen når medvetandet så har hjärnan redan gjort sitt val, vägledd av personens vanemönster. Men hjärnan skapar illusionen att vi väljer fritt. Våra hjärnor lurar oss på många sätt. Se Nick Chater: The Mind is Flat | YouTube.

Slutsatsen är fortfarande beroende av vilken betydelse vi tillmäter korrespondensen mellan hjärnans medvetna och undermedvetna processer.

Sanningen är följande. Det enda vi kan göra är att i förväg habituera hjärnan att göra goda val, så att vi tenderar att välja rätt. Det är därför som god uppfostran och sedlig lärdom, såsom evangelium, är så oerhört viktigt.

Så fick den fria viljan en fristad trots allt.

[Maat]

Visst existerar den fria viljan, och visst kan man i förväg se vad som är rätt och vad som är fel att göra, och efteråt är det naturligtvis ännu enklare.

Det är en enkelt koppling mellan agerande och konsekvens, en viss handling ger en viss påföljd och därav kan det lätt ses vad som är rätt och fel.

De enda som inte kan acceptera detta är de som vet med sig att i så fall måste de sluta med sin verksamhet, världen bygger i stor del på att man påstår att det inte går att veta vad som är rätt och fel, vare sig i efterhand eller förväg, och syftet är för att med det resonemanget har alla fria händer att göra som de har lust, och man behöver inte äga vare sig kunskap, kompetens eller speciella färdigheter - en önskedröm för alla omoraliska, inkompetenta egoister med ambitioner och storvulen självbild, och deras antal är oändligt...

Politiker existerar uteslutande tack vare denna spridda uppfattning, om det gick att säga vad som var rätt och fel skull världens ledande innehavare av makt och härlighet omedelbart förlora allt och bli de uslaste av kreatur eftersom de praktiskt taget alltid gör fel och sprider elände omkring sig, att samhällets ledande skapare inte ser positivt på risken att sådana hotfulla tankar skulle ges publicitet är tämligen uppenbart.

Luthers ide om att man bara behöver tro och inget mer och att man utöver det kan bära sig åt hur svinaktigt som helst, var i linje med detta manipulerandet att påstå lögner som ska legitimera de egna svagheterna, egna bristerna och egna tillkortakommandena och omvandla dem från något dålig till något helt ofarligt man inte behöver bry sig om eller må dåligt över och dessutom ge fria händer till att man ohämmat skulle kunna fortsätta bära sig illa åt utan risk för klander.

Visst existerar den fria viljan.
Vad människorna regeras av är den dumma metoden att de ser sig omkring om de kan hitta en viss företeelse och om de inte lyckas hitta den så deklarerar de att den inte finns.
Trots att det är mer sannolikt att de misslyckats med att hitta det de sökte därför att de sökte på fel sätt, på fel plats, kort sagt om du inte hittar något beror det nog på att du är inkompetent för uppgiften.

För det första är alla de gamla stofilerna i Grekland, utom matematikerna och möjligen Sokrates, helt blåsta, vad de har att säga kan man helt bortse från, de har endast utnyttjats som ursäkt av dåliga människor för att kunna marknadsföra, legitimera och ursäkta sin egen dålighet och sina ondskefulla planer.

Luther är en falsk bedragare vars syfte var att legitimera sitt eget syndiga levene med allahanda tillrättalagda teorier och fantasifulla påfund.

Forskningen gällande den fria viljan konstaterar endast vad som är vanligt förekommande och normalt, vad som dominerar, vad som finns, den säger ingenting alls om vad som är möjligt, och vad som kan existera under andra förhållanden än de man utgått ifrån.

Människor har en väldigt uppblåst självbild och vill gärna tro att "det jag inte klarar och kan är naturligtvis omöjligt".

När därför någon påstår att något inte finns eller är möjligt omfamnar människor med glädje detta påstående eftersom de därmed inte behöver känna sig dåliga, usla och misslyckade som de skulle vara om det visade sig att det de själva inte klarade av, var i högsta grad möjligt och existerade.

Människor vägrar erkänna möjligheten att det de själva aldrig skull kunna uppnå är möjligt att uppnå i det enkla syftet att "må bra".

Faktumet är ju att minst 96 % av alla existerade människor har misslyckats med sitt liv ur intellektuell, mental och psykisk synvinkel.
Hela mänskligheten är ett misslyckande, denna insikt vill man helt enkelt inte uppleva, och berättar därför sagor och myter vitt och brett för att dölja detta obehagliga faktum.

Om du vet att du själv styrs och regeras av utomstående krafter så vill du inte få höra att det är fel, att du därmed är en nolla och det finns helt andra sätt att leva och existera som står helt bortom din förmåga att förstå och uppnå.

Och eftersom de allra flesta uppenbarligen låter sig påverkas och styras utifrån så fylls därmed de flesta av denna ångestladdade skräck inför att få höra obehagliga saker som man inte vill få höra.

[Mlw]

...

Tvärtom är det ju! När man inser att man blir styrd av andra, och i sin ungdom blivit "felprogrammerad", då börjar man ge akt på sig själv och börjar programmera om sig själv. Det är därför som endast tron frälser, för om man har den rätta tron så har man programmerat sig själv med ett bra styrprogram, som i sin tur påverkar hjärnan så att den skickar upp rätt beslut till medvetandet. Det var så som Luther resonerade. Rätt tro ger goda gärningar, liksom ett gott träd ger god frukt. Luther säger:

När Gud ger oss tron måste människan födas på nytt och bli till en ny varelse. Därefter måste de goda gärningarna följa på tron. Följaktligen är det onödigt att säga till en kristen som har tro: Gör den eller den gärningen. Han gör ju goda gärningar av sig själv och objudet. Men han måste bli tillsagd att inte låta sig vilseledas av falsk och imaginär tro. Låt därför de oanständiga babblarna gå sin väg, sådana som kan prata mycket om denna sak, även om det bara är struntprat och värdelöst trams. (WE 12, 270, min övers.)

Och det här stämmer ju med hjärnforskningen. Vi måste habituera hjärnan enligt den goda läran, och vi måste undvika att bli vilseledda. Så formar vi med tiden god vilja.

[Maat]

Nej det där stämmer ingalunda med verkligheten eftersom maffialedare på Sicilien av tradition varit extremt religiösa och gudfruktiga och trots det mördat flitigt till höger och vänster.

Påståendet motsäger också Luthers egna ord där han våndas över att han inte kan sluta "synda", att han tror får honom ingalunda att sluta med det han ogillar, han fortsätter, och i det läget kläcker han den briljanta iden att det är betydelselöst om han syndar.

Det finns enorma mängder med exempel på extremt troende personer som är fullkomligt vidriga människor.
Att påstå att "tro" gör att man bara gör goda och fina gärningar är ren propaganda och inget mindre är en fräck lögn spridda av kyrkan.
Gör du gott har det inget med tro att göra utan med dig själv.

Alla som bevisligen tror men bär sig illa åt bevisar att resonemanget inte håller.

[Smisk]

Den enda som har autentisk fri vilja är Gud, förklarar Augustinus. Modern hjärnforskning finner att han har rätt. Före impulsen når medvetandet så har hjärnan redan gjort sitt val, vägledd av personens vanemönster. Men hjärnan skapar illusionen att vi väljer fritt. Våra hjärnor lurar oss på många sätt. Se Nick Chater: The Mind is Flat | YouTube.

Sanningen är följande. Det enda vi kan göra är att i förväg habituera hjärnan att göra goda val, så att vi tenderar att välja rätt. Det är därför som god uppfostran och sedlig lärdom, såsom evangelium, är så oerhört viktigt.

Jag köper inte det resonemanget om viljans natur. Detta är dock ett annat ämne, ny tråd om det kanske?
Man kan inte veta var impulser och medvetandet gör sina val, det enda man kan veta är korrelationer med saker man utgår ifrån är mentala. Vilket "val man gör" är det endast den som erfar valet som kan veta.

[Mlw]

Nej det där stämmer ingalunda med verkligheten eftersom maffialedare på Sicilien av tradition varit extremt religiösa och gudfruktiga och trots det mördat flitigt till höger och vänster.
Påståendet motsäger också Luthers egna ord där han våndas över att han inte kan sluta "synda", att han tror får honom ingalunda att sluta med det han ogillar, han fortsätter, och i det läget kläcker han den briljanta iden att det är betydelselöst om han syndar.
Det finns enorma mängder med exempel på extremt troende personer som är fullkomligt vidriga människor.
Att påstå att "tro" gör att man bara gör goda och fina gärningar är ren propaganda och inget mindre är en fräck lögn spridda av kyrkan.
Gör du gott har det inget med tro att göra utan med dig själv.
Alla som bevisligen tror men bär sig illa åt bevisar att resonemanget inte håller.

Löjligt! Vem som helst kan fejka religiositet och samtidigt strunta i läran. Då omprogrammerar man sig inte, utan betingningen från ens uppväxt hos maffian (exempelvis) dominerar fortfarande. Falskspel är människans specialitet och Luther blev vansinnig på falskspelare. Svenska kyrkans företrädare är programmerade med marxism och feminism, medan den kristna läran är överskyld. De imiterar den, såsom papegojor.

Luther ägnade sig inte åt ohämmat syndfullt beteende. Ej heller uppmanade han andra att göra det.

[Mlw]

.

[Mlw]

Faktum är att "gudstro" har resulterat i mängder av personlig moral som har varit i konflikt med varandra, likgiltigt vilka gudar tron rör.
Vad det är att "fejka religiositet och samtidigt strunta i läran" är det ingen som vet eftersom det inte finns någon metod att skilja på sant och falskt i det här sammanhanget; det går bara att gräla om det eller till och med döda för att få rätt.
En slutsats av tesen att personlig moral förutsätter gudstro tycks vara att alla som inte tror på gud/gudar - t ex jag - är omoraliska. Jag och alla vi andra är levande bevis på att tesen är falsk.

Att folk har bristfällig personlig moral bevisas av vad som sker i nutiden. De har inte moralisk styrka att stå emot när myndigheterna vill injicera dem alla med ett nervgift, och de ansluter sig tanklöst till klimatpaniken, bara för att överheten vill det. När de senare svänger 180 grader och vill gå med i NATO, då svänger hela menigheten också. Folk behöver inte ens indoktrineras, för de är ryggradslösa. De är helt oförmögna att tänka själva och stå rakryggat med sin personliga uppfattning. Det beror på deras gudlöshet. Gud är ej längre upphöjd över makthavarna, som felaktigt uppfattas som den högsta makten och visheten. Utan vägledning av vår herde Jesus Kristus är folket som en fårskock i förskingring. Thomas V. Morris säger:

I alla de stora bokhandelskedjorna uppmanar de "nya ateisterna" passionerat sina läsare att ansluta sig till tanken att varje form av teism på världsmarknaden för faktiska religiösa idéer (vare sig de förmedlas i ett tempel, moské, synagoga eller kyrka) är falska, irrationella, och moraliskt anstötliga. Det är speciellt den här moraliska laddningen som verkar underblåsa hela rörelsen. I deras vädjan till läsarna tycks retoriken förlita sig på en ganska robust syn på moraliskt gott och ont, rätt och fel. Faktiskt så vädjar deras argument både explicit och implicit till objektiva moraliska normer som, enligt deras egen uppfattning (s. x), har förbisetts av de stora teistiska världsreligionerna. Dessvärre så redogör de inte ens nödtorftigt för den metafysiska grunden för den objektiva moral som förespråkas.

För att ställa frågan så enkelt som möjligt: vad skulle vara den objektiva, ontologiska grunden för en moralisk princip eller lära, i en värld där medvetandet, själen och personligheten är helt och hållet reducerbara till materiella entiteter—oavsett om vi använder materiella begrepp eller talar i termer av fysisk energi? Det är svårt, kanske omöjligt, för teismkritikerna att formulera svar som framstår som mindre "konstiga" än de mest radikala begreppen i den filosofiska världsbild som de så passionerat uppmanar oss att förkasta. Men att notoriskt förneka varje objektiv metafysisk grund för moraliska värderingar förminskar dem bara till exempelvis "jag gillar det inte" eller "min kamratgrupp/kulturella kontext/mina medskeptiker gillar det inte". Och därmed punkteras ateisternas moraliska upprördhet, för att uttrycka det milt. (förord, Baggett & Walls, Good God, 2011, min övers.)