Följande text är i vissa delar taget från tidigare inlägg, men förefaller även passa in i föreliggande tråd,
som kommentar till allehanda påståenden, av varierande typ.
Ordet ”moral” tillämpas som sammanfattande begrepp för de beteenden som överensstämmer med god sed.
Moral förutsätter därigenom ett beteende utgående från ett eget ställningstagande rörande vad god sed
innebär, baserat på egen ”fri vilja”. Begreppen ”moral” och ”fri vilja” skall dock till sin innebörd visa sig
vara svåra att definiera på basal nivå.
Fri vilja kan på goda grunder betraktas som ett centralt begrepp såväl socialt, som inom filosofi och religion.
Med ”fri vilja” avses vanligtvis en persons antagna möjlighet att självständigt välja fritt bland olika tänkbara
handlingsalternativ, helt oberoende av omständigheter och faktorer utanför personens kontroll.
Detta har även betydelse när ett agerande av ”fri vilja” innefattar moraliska konsekvenser.
Det vi till vardags benämner ”moral” och ”fri vilja” är dock att dra slutsatser och agera utifrån egna
värderingar och önskemål,
utan kännedom om hur dessa värderingar och önskemål basalt har tillkommit.
Följande citat kan betraktas som
BEKRÄFTELSE på att så är fallet !
Citaten har ignorerats, men lite tillspetsat/hårddraget finns det ingen grund för det som hävdas i tråden,
om inte konsekvenserna av dessa citat beskrivs och förklaras.
Citat A,”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara
aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets
inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.
Citat B,”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår
verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/ förnimmelsen, kan uppstå ur,
och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
Svaren på de frågor som följer av citat A erhålls (i konceptet) genom ett
METAFYSISKT balans-resonemang,
inkluderande principerna
DRP och
MP, och skalfaktor-beroende flöden/tänjningar.
Vi föds och ärver vissa grundläggande förutsättningar och egenskaper, som ligger helt utanför vår kontroll.
Dessa, via evolutionen inkl tidigare generationers forna liv, ärvda historiska
FÖRUTSÄTTNINGAR i
kombination med egna erfarenheter i nutid, ligger till grund för, och genererar, de mentala processer som ur
atomärt perspektiv resulterar i såväl vår ”moraluppfattning”, som ”fria vilja”. Känslan av ”fri vilja” är m a o,
i detta perspektiv, en i huvudsak
falsk förnimmelse/illusion, och vår ”moral” saknar entydig referensinformation.
Tvivlar ni, begrunda i så fall gärna hur mänskligheten, med hjälp av vår hyllade intelligens under en kort
tidsepok, gjort avskräckande avtryck, där den ”aggressiva apan” i sin hybris och makthunger lägger enorma
summor på massförstörelsevapen parallellt med hungerkatastrofer, förtrycker minoriteter, skövlar och förgiftar
naturen, skändar djuren och i övermod vanhelgar förtroendet som gavs mänskligheten i tidernas begynnelse.
De ärvda förutsättningarna innefattar en ”naturlig” justering via en evolutionär ”test”, där evolutionen, med
hjälp av ett mer brutalt tillvägagångssätt, ”testar” ett stort antal olika kombinationers överlevnadsmöjligheter.
Kombinationer med bäst anpassning/överensstämmelse till det ”universum” erbjuder, överlever.
Sannolikt alla livsformer inkl mänskligheten beter sig av den orsaken så som dess ärvda historiska förutsättningar,
i kombination med erfarenheter i nutid, ”stipulerar” !
Någon
”fri vilja” i absolut bemärkelse existerar således ej enligt min uppfattning.
Biologiska organismer och liv, inkl den s k
FRIA VILJAN, utgör enligt ett resonemang som detta,
en konsekvens av kombinationen,
• Universums dynamiska process
• Evolutionär anpassning
Den evolutionära anpassningen är en funktion av kombinationen,
• Genetiskt arv
• Samverkande processer i nutid
• Mutationer
Universum, kan ur vårt mänskliga atomära verklighetsperspektiv, betraktas som en dynamisk fältprocess,
som befinner sig i ständig komplex, såväl linjär som cirkulär förändring, i relation till vår förnimbara
position i världsalltet. Den geologiska tidsskalan för denna process sträcker sig från jordens (Tellus) bildande
för drygt 4,5 miljarder år sedan, fram till nutid. I detta dynamiska/föränderliga universum innefattas och
samverkar vår likaså föränderliga planet, Tellus. Våra liv i sin nuvarande form/skepnad har därigenom en
historisk vidsträckt komplex förankring/beroende som sträcker sig långt utanför/bortom vår förnimbara
reella verklighet.
Hur vi agerar och hur vi väljer har sin grund i det historiska arvet i kombination med våra egna erfarenheter
i nutid. Vill vi försöka bilda oss en uppfattning om varför mänskligheten befinner sig i nuvarande situation,
behöver vi därför lyfta blicken, och konstatera att planeten Tellus liksom livets betingelser genomgår
ständig förändring/anpassning inkl ömsesidigt beroende av relationen till ett enormt universum.
Evolutionen har sannolikt som syfte att över tid anpassa och säkerställa livsformen till rådande
förändringsstatus utefter en tidsaxel. För detta krävs att anpassbarheten är stor och flexibel, för att
leva upp till de krav ”livet” ställer, samtidigt som vissa balansegenskaper ej får överskridas.
För att detta skall vara möjligt får ”arvet” (DNA) inte vara för stabilt, utan måste kunna förändras via
mutationer. Evolutionen ”testar” m a o olika kombinationers överlevnadsmöjligheter ("i samråd med
universum") via mutationer. Mutationer kan därigenom resultera i såväl goda/positiva som onda/negativa
livsbetingelser/egenskaper, vilket återspeglas i det historiska arvet.
Mänskliga värderingar som
MORAL, inkl gott och ont, bör därför betraktas i ett vidare sammanhang.
Evolutionen, så som den beskrivs här, kan betraktas som en för liv nödvändig kontinuerligt pågående
anpassning till dessa för jorden rådande successivt förändrade förutsättningar och levnadsbetingelser.
Detta kan även uttryckas som att evolutionen i kombination med tidsaxel fungerar som ett optimerande
anpassnings-filter för begreppet liv, i en komplex och föränderlig omgivning.
Evolutionär utveckling innebär alltså att levande organismers egenskaper förändras från en form till en
annan, med bättre förutsättningar, under generationernas gång, beroende av detta evolutionära
”optimerings-filter” men även via skenbart slumpvisa förändringar och mutationer.
Det är mot denna selektiva bakgrund begreppet
MORAL om möjligt bör ställas och utvärderas.
Livet som sådant har förenklat till uppgift att vara bärare av, och bibehålla, för liv kännetecknande
nödvändiga egenskaper, trots dessa förändringar. När man söker bakomliggande motiv och orsak till
detta inställer sig gärna frågan,
Varför, vems ärenden går vi ? Utmärkande för ovanstående beskrivning är att den är atomär till sin natur, innebärande att den förnimbara
verkligheten, sedd ur ett snävt mänskligt perspektiv, är reell. Maxwells och Eulers ekvationer kan dock p g a
deras komplexa karaktär, tolkas som att det finns något ”bortom bergen, blommorna och sången”.
Citat A och B, kan ses som bekräftelse på den rollen Maxwells och Eulers ekvationer indirekt här har att fylla
för att med hjälp av ett metafysiskt resonemang kunna beskriva de imaginära samband som förståelsen av
vår verklighet är beroende av.
”Personlig moral förutsätter gudstro” lyder trådens rubrik. För att kunna bedöma sanningshalten i detta
påstående krävs en definition till vad som avses med ”gudstro”, vilket inte är helt lätt.
Följande citat, taget från tidigare inlägg kan ses, som en av flera tänkbara förklaringar/beskrivningar.
"Min ambition är inte att försöka påverka hur andra ser på begreppet Gud, det bör vara varje
människas ensak, men vill med utgångspunkt från den metafysik som tillämpas i konceptet,
bidra med några personliga synpunkter som i sammanhanget ofta förefaller att ha ignorerats.
Mot bakgrund av att förnimmelsen enligt konceptet är beroende av referensens strukturella
KOMPLEXITETSNIVÅ, och därigenom kan liknas vid en, via referensens komplexitetsnivå,
beroende tolkning, banar skilda komplexitetsnivåer väg för olika ”tolkningar”, likvärdigt det som
i konceptet benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Detta och särskilt konsekvensen av Citat A och B, ger växelverkan modellen inkl aktuell metafysik,
unika tolkningsförutsättningar rörande tänkbart betraktelsesätt av begreppet Gud.
Av den orsaken kan det därför här vara läge för att kortfattat kommentera kopplingen till flertalet
ateisters övertygelse och argumentering, satt i relation till konceptets budskap.
Min infallsvinkel kännetecknas av att det är motiverat och klokt att skilja på/mellan religion och Gud,
vilket är i överensstämmelse med några intressanta inledande kommentarer (2004) i tråden, Finns Gud ?.
Religioner av skilda slag är något som människan genom årtusendena formulerat, bl a utifrån sägner,
och som makthavare har missbrukat och använt som ett redskap i sin maktutövning, t ex för att
upprätthålla makten och rättfärdiga sitt handlande. Ateister hämtar till övervägande del sina
argument genom att
citera religiösa skrifter.
Kardinalfelet man därvid gör sig skyldig till är att man i sin argumentering reservationslöst,
utan motivering, begränsar sig till användande av våra mänskliga begrepp och storheter.
Om man begränsar diskussionen till att enbart handla om religion har man m a o underordnat
sig en verklighetsuppfattning/tolkning med
mänskligt ursprung.
Därutöver ska läggas det jag inledningsvis skriver citat,
”Det innebär att aktuella begrepp/fenomen, liksom ”jaget", saknar en välgrundad
FÖRANKRING.
Mot denna bakgrund går det enligt konceptet ej att utesluta att verkligheten, i vår mänskliga
tappning, är en selektiv ”tolkning” av något imaginärt/överordnat, m a o en typ av
ILLUSION.”
En intressant fråga med anledning av detta är hur ateisten förhåller sig till det faktum att
aktuella förankringar avseende
RUM,
TID och ”
JAGET” saknas ?
Om ateisten inte mäktar förklara och redovisa aktuella begrepps förankringar, är det då ö h t
möjligt att trovärdigt hävda att ett högre samband, Gud, i någon form, inte ”existerar” ?Det är mot ovanstående bakgrund jag hävdar att frågeställningen om "jaget" är att betrakta som
en illusion (fri från våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt
(beskrivbart inom ramen för det förnimbara), återstår att besvara.
Vad man däremot kan hävda, är att konceptet, inte minst ur ett teologiskt perspektiv, erbjuder
fascinerande tolkningsmöjligheter, bortom ateistens i sammanhanget ofta begränsade rent
atomära argumentering."
/ Illusionen
Pax vobiscum.https://www.youtube.com/watch?v=rvl2_UEdEbQ
