Pilatus skrev:Som jag föreställer mig religioner, bygger de på en berättelse som traderats (förts vidare) i generationer. Där finns även berättelser om personer med egenskaper som övergår normala individers förmåga. Det uppstår en kult (ceremoniella handlingar), som lämnar stora avtryck i skapande av konst, musik och arkitektur.
Den rättsliga och moraliska aspekten av religioner är det jag har svårast för att alls acceptera. Inkvisitionen är en sådan institution, att exkommunicera vissa, förbud mot vissa verksamheter, fientlighet mot fritänkande och mycket annat.
För moderna människor som förmått ta till sig skolans undervisning i fysik och historia så framstår de övernaturliga aspekterna som bristande insikt, en vägran att lämna fiktionen. Väl ute i det kalla vattnet söker vi efter mer naturliga berättelser, evolution, kosmologi, rationalitet och förnuft. Många är mer eller mindre kluvna, ambivalenta och osäkra. En otrygghet i vad de borde kunna förstå. Inte ens våra ärkebiskopar sväljer alla försanthållanden, de är delar i narrativet (Antje Jackelén).
Prästerna kan förstås vara centrala i en kulturell gemenskap, punkter i livets avgörande skeden. Jag tror de kommer att behålla en sådan ställning länge. Vilka skulle kunna ersätta dem?
Tycker du får med många viktiga aspekter här. Detta om sensationella händelser med bristande stöd i empirisk forskning, vad vi till vardags skulle kunna kalla "myter", till exempel ett hav som delar sig så att människor kan passera på havsbotten utan att bli våta, eller en person som går på vattnet, är något som ofta förknippas med religion. Och som jag ser det är det en problematisk aspekt inom religionen. Även om det inte är menat att tolkas bokstavligt/empiriskt, så är det många som kommer göra bokstavliga/empiriska tolkningar. Och när man berättar sådant som man saknar trovärdig grund för att anta att det är sant, och vet om att det finns de som kommer göra empiriska tolkningar, så kan det väl ses som synonymt med att
sprida lögn.
Jag tänker till exempel i situationer där en vuxen läser från Bibeln för ett barn. Det är troligt att barnet kommer göra bokstavlig tolkning om den vuxna inte berättar att det är osäker sanningshalt, fiktion eller menat att tolkas bildligt. Den vuxne borde då vara medveten om och ta ansvar för detta, tänker jag.
En nyttig läxa som barnet behöver lära sig är väl att allt som hörs och sägs inte nödvändigtvis är sant, och det är viktigt att tänka kritiskt och göra egen bedömning om trovärdighet. Men den vuxne kan inte räkna med att det kritiska tänkandet finns där, om den inte uppmuntrar barnet till att själv faktiskt ifrågasätta och tänka kritiskt.
Sen menar jag inte säga att sensationella händelser inte kan inträffa. Det finns ju ett uttryckssätt om att verkligheten överträffar dikten, och ibland kan det verkligen vara så tänker jag. För den med öppet sinne tror jag det går att notera att magin finns mitt bland oss. Men det gäller också att inte förlora respekten för empirin. Frågor om vetenskaplig evidens kan inte bara ignoreras. Empirisk forskning borde då ses som något nyttigt och kompletterande, snarare än hotfullt och konkurrerande.
.