Vad är och vad innebär religion? Kriterier för att vara "religiös"?

[David H]

Vad tänker du på då?

Helt enkelt att dödsrädslan torde vara den med magnituder största källan till religion

Det handlar väl både om dödsrädsla och vilja fortsätta leva som en av religionens källor. Döden är ju det stora okända premortalt. Det spelar sedan ingen roll vilka löften religionen eller olika löäror kan ge. Men vet inget säkert.

Att "allt blir svart" och "tyst" är ju också ett slags upplevelser.

Om nu medvetandet är helt och hållet berorende av en fysisk bas, kan man ju undra över hur medvetandet tar slut, när kroppen dött, om det är som att slå av en strömbrytare eller om det ebbar ut långsamt.

Att medvetandet är beroende av en fysisk bas låter väl rimligt, tänker jag spontant. Men sedan vad denna fysiska bas skulle vara? Skulle t ex medvetandets fysiska bas utgöras av en enskild människoindivid? Det låter mer långsökt tycker jag. Vad är det som är så speciellt med en fysisk människokropp? Det finns ju en massa av dessa, och det kan skapas nya i massor, som rent fysiskt nästan är identiska med varandra. Om en människoindivid dör, ja då är den människoindividen död...men samma medvetande kan väl fortfarande finnas i andra människoindivider som lever vidare?

Jämför till exempel vid cellerna på en kropp. Enskilda celler kan dö, men det är knappast något anmärkningsvärt med detta för kroppen som helhet. När vissa celler dör kan ju därefter nya celler skapas, och kroppen kan leva vidare. I vissa fall kan det ju till och med vara så att från resterna av gamla celler växer nya celler fram. Var det inte en av ekologins lagar detta om att "ingenting försvinner, allt finns kvar"... så lätt är det nog inte att ta död på medvetandet. En enskild människas död är knappast någon stor grej i det hela, även om det må vara så att någon liten aspekt av medvetandet skapat sig en stark identifikation till just detta kroppsstycke.

[xion]

Vad tänker du på då?

Helt enkelt att dödsrädslan torde vara den med magnituder största källan till religion

Det handlar väl både om dödsrädsla och vilja fortsätta leva som en av religionens källor. Döden är ju det stora okända premortalt. Det spelar sedan ingen roll vilka löften religionen eller olika löäror kan ge. Men vet inget säkert.

Att "allt blir svart" och "tyst" är ju också ett slags upplevelser.

Om nu medvetandet är helt och hållet berorende av en fysisk bas, kan man ju undra över hur medvetandet tar slut, när kroppen dött, om det är som att slå av en strömbrytare eller om det ebbar ut långsamt.

Man kanske borde lyssna på dom som har varit med om det. (jag syftar på näradödenupplevelser)
Människokroppen är slags biologisk maskin med en mängd samverkande system. När ett livsviktigt system upphör att fungera slocknar även de andra ett efter ett. Hur länge medvetandet fungerar skulle kanske kunna undersökas vetenskapligt, men att döendet är en process med en viss utsträckning kan vi nog utgå ifrån. Enligt NDU-erfarenheter tycks den inte vara obehaglig.
(PS Jag kom att tänka på filmen "Torntuppen" fast den inte alls är relevant)

[David H]

Helt enkelt att dödsrädslan torde vara den med magnituder största källan till religion

Det handlar väl både om dödsrädsla och vilja fortsätta leva som en av religionens källor. Döden är ju det stora okända premortalt. Det spelar sedan ingen roll vilka löften religionen eller olika löäror kan ge. Men vet inget säkert.

Att "allt blir svart" och "tyst" är ju också ett slags upplevelser.

Om nu medvetandet är helt och hållet berorende av en fysisk bas, kan man ju undra över hur medvetandet tar slut, när kroppen dött, om det är som att slå av en strömbrytare eller om det ebbar ut långsamt.

Man kanske borde lyssna på dom som har varit med om det. (jag syftar på näradödenupplevelser)
Människokroppen är slags biologisk maskin med en mängd samverkande system. När ett livsviktigt system upphör att fungera slocknar även de andra ett efter ett. Hur länge medvetandet fungerar skulle kanske kunna undersökas vetenskapligt, men att döendet är en process med en viss utsträckning kan vi nog utgå ifrån. Enligt NDU-erfarenheter tycks den inte vara obehaglig.
(PS Jag kom att tänka på filmen "Torntuppen" fast den inte alls är relevant)

Här går det läsa om NDU: https://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%A4ra ... upplevelse

Vilken beskrivning man får, beror helt på vilket perspektiv som tillämpas. Vi kan beskriva människan utifrån exempelvis en fysisk, kemisk, biologisk, sociologisk eller andlig grud, och allt mynnar ut i olika narrativ.

Från fysikens perspektiv kan människan betraktas som en fysisk maskin, och från biologins perspektiv kan människan betraktas som en biologisk organism....det finns såklart inget som hidrar oss från att också tala om en "biologisk maskin" eller för den delen en "fysisk organism", men det blir en slags sammanblandning mellan olika språk/perspektiv då, tänker jag.

Just begreppen "liv" och "död" är väl för övrigt något som kännetecknar det biologiska perspektivet mer än exvis fysiska eller kemiska perspektivet. Tänker vi oss det fysikaliska perspektivet, där människor betraktas som maskiner...så är det knappast så meningsfullt att prata om liv och död. När en maskin slutar fungera brukar vi inte säga att den dör, men kanske säger vi att den är trasig och går sönder...men betyder ju inte att detta är oåterkalleligt. En trasig maskin kan ju lagas...eller så kan den skrotas och så kan det byggas en ny maskin av skroten.

[xion]

Det handlar väl både om dödsrädsla och vilja fortsätta leva som en av religionens källor. Döden är ju det stora okända premortalt. Det spelar sedan ingen roll vilka löften religionen eller olika löäror kan ge. Men vet inget säkert.

Att "allt blir svart" och "tyst" är ju också ett slags upplevelser.

Om nu medvetandet är helt och hållet berorende av en fysisk bas, kan man ju undra över hur medvetandet tar slut, när kroppen dött, om det är som att slå av en strömbrytare eller om det ebbar ut långsamt.

Man kanske borde lyssna på dom som har varit med om det. (jag syftar på näradödenupplevelser)
Människokroppen är slags biologisk maskin med en mängd samverkande system. När ett livsviktigt system upphör att fungera slocknar även de andra ett efter ett. Hur länge medvetandet fungerar skulle kanske kunna undersökas vetenskapligt, men att döendet är en process med en viss utsträckning kan vi nog utgå ifrån. Enligt NDU-erfarenheter tycks den inte vara obehaglig.
(PS Jag kom att tänka på filmen "Torntuppen" fast den inte alls är relevant)

Här går det läsa om NDU: https://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%A4ra ... upplevelse

Vilken beskrivning man får, beror helt på vilket perspektiv som tillämpas. Vi kan beskriva människan utifrån exempelvis en fysisk, kemisk, biologisk, sociologisk eller andlig grud, och allt mynnar ut i olika narrativ.

Från fysikens perspektiv kan människan betraktas som en fysisk maskin, och från biologins perspektiv kan människan betraktas som en biologisk organism....det finns såklart inget som hidrar oss från att också tala om en "biologisk maskin" eller för den delen en "fysisk organism", men det blir en slags sammanblandning mellan olika språk/perspektiv då, tänker jag.

Just begreppen "liv" och "död" är väl för övrigt något som kännetecknar det biologiska perspektivet mer än exvis fysiska eller kemiska perspektivet. Tänker vi oss det fysikaliska perspektivet, där människor betraktas som maskiner...så är det knappast så meningsfullt att prata om liv och död. När en maskin slutar fungera brukar vi inte säga att den dör, men kanske säger vi att den är trasig och går sönder...men betyder ju inte att detta är oåterkalleligt. En trasig maskin kan ju lagas...eller så kan den skrotas och så kan det byggas en ny maskin av skroten.

Med hjälp av tekniska hjälpmedel kan man hålla kroppen "vid liv" trots att flera funktioner är utslagna.
Detta sker ibland men är mycket resurskrävande och ofta bara ett sätt att fördröja det oundvikliga och kanske förlänga plågan.
Dessutom tvingas man till slut att stänga av maskinerna som en aktiv handling.