Vad är och vad innebär religion? Kriterier för att vara "religiös"?

[Anders]

Till David och Pilatus ovan:

Jag hörde mina föräldrar läsa bibeln för varandra varje dag i mitt liv tills jag som tonåring fick rum på nedervåningen. Och jag drogs med till kyrkan var och varannan söndag. Kan lugnt säga att alla stories om gå på vatten och bröd och fiskar fick mitt väldigt unga jag att ställa mig skeptisk, något som föräldrarna bemötte utan protester, försökte få allt till "liknelser" mm... För de allra flesta tänkande vuxna kristna skulle jag påstå att "mirakel" är nåt man håller en aning på armlängds avstånd. (liten kul tanke jag har om det - de enda mirakel som verkligen kan upplevas - bland annat nästan obefintlig barnadödlighet i västerländska länder, vilka har framkallat de? Borde - om man så accepterar mirakel som någon gudomligt -inte se de människor som har kapacitet för sådant - som gudar?)

Det rituella har helt klart sin roll, det ger igenkännande, en kontinuitet och en känsla av samhörighet för de religiösa. Inte minst de katolska, som jag kommit i stor kontakt med de senaste decennierna. Kyrkan är en gemenskap,ett socialt sammanhang. Bara det, mina förfäder kunde åka vartsomhelst i Sverige, men var de än kom och bosatte sig fanns det en sån kyrka de tillhörde och de togs omedelbart upp i församlingen. Två generationer tillbaka har min tillblivelse varit helt bunden till de mekanismerna.

Inkvistition, Sharia och liknande - jag kan förstå tanken! Och egentligen är de det självklara. OM det skulle finnas något som en gud som man tror på och den guden har utfäst förordningar - är inte de större än något mänskligt hittepå? Det finns två sätt att se på det. Antingen är religionen absolut, och fundamental, och därmed ganska trovärdig. Eller så är det en hittepå för att hantera massorna. Konstantin var av allt att döma ingen särskilt frälst person...

Nutidens präster? Jimmie, Greta, Blondinbella, Trump, Erdogan, Jordan Peterson...

[xion]

Till David och Pilatus ovan:

Jag hörde mina föräldrar läsa bibeln för varandra varje dag i mitt liv tills jag som tonåring fick rum på nedervåningen. Och jag drogs med till kyrkan var och varannan söndag. Kan lugnt säga att alla stories om gå på vatten och bröd och fiskar fick mitt väldigt unga jag att ställa mig skeptisk, något som föräldrarna bemötte utan protester, försökte få allt till "liknelser" mm... För de allra flesta tänkande vuxna kristna skulle jag påstå att "mirakel" är nåt man håller en aning på armlängds avstånd. (liten kul tanke jag har om det - de enda mirakel som verkligen kan upplevas - bland annat nästan obefintlig barnadödlighet i västerländska länder, vilka har framkallat de? Borde - om man så accepterar mirakel som någon gudomligt -inte se de människor som har kapacitet för sådant - som gudar?)

Det rituella har helt klart sin roll, det ger igenkännande, en kontinuitet och en känsla av samhörighet för de religiösa. Inte minst de katolska, som jag kommit i stor kontakt med de senaste decennierna. Kyrkan är en gemenskap,ett socialt sammanhang. Bara det, mina förfäder kunde åka vartsomhelst i Sverige, men var de än kom och bosatte sig fanns det en sån kyrka de tillhörde och de togs omedelbart upp i församlingen. Två generationer tillbaka har min tillblivelse varit helt bunden till de mekanismerna.

Inkvistition, Sharia och liknande - jag kan förstå tanken! Och egentligen är de det självklara. OM det skulle finnas något som en gud som man tror på och den guden har utfäst förordningar - är inte de större än något mänskligt hittepå? Det finns två sätt att se på det. Antingen är religionen absolut, och fundamental, och därmed ganska trovärdig. Eller så är det en hittepå för att hantera massorna. Konstantin var av allt att döma ingen särskilt frälst person...

Nutidens präster? Jimmie, Greta, Blondinbella, Trump, Erdogan, Jordan Peterson...

Bibeln och Koranen m.m.
Allt som är skrivet är skrivet av människor.

[Pilatus]

Nutidens präster? Jimmie, Greta, Blondinbella, Trump, Erdogan, Jordan Peterson...

Influencers, inte alltid personer jag skulle vilja bjuda på en kopp te.

[Algotezza]

Vilka kriterier finns på det som vi inte vill kalla religion eller tro?

[Pilatus]

Vilka kriterier finns på det som vi inte vill kalla religion eller tro?

Lurig fråga då vi oftast definierar vad som är religion eller tro. Allt sådant som tillhör naturliga händelser och förklaringsmodeller står neutrala inför flera av religionernas för-sant-hållanden. T ex jungfrufödsel, möjlighet att bota sjuka genom handpåläggning, att vara odödlig och annat liknande.
Men jag tvivlar på att en sådan definition på vad som är icke kan bli så framgångsrik?

[David H]

Vilka kriterier finns på det som vi inte vill kalla religion eller tro?

Lurig fråga då vi oftast definierar vad som är religion eller tro. Allt sådant som tillhör naturliga händelser och förklaringsmodeller står neutrala inför flera av religionernas för-sant-hållanden. T ex jungfrufödsel, möjlighet att bota sjuka genom handpåläggning, att vara odödlig och annat liknande.
Men jag tvivlar på att en sådan definition på vad som är icke kan bli så framgångsrik?

Menar du att religion är något irrationellt och/eller onaturligt? Och det som då skiljer det religiösa från det icke-religiösa är att det icke-religiösa är rationellt och naturligt? Om så verkligen vore fallet har jag svårt att tänka mig att någon skulle vilja vara eller se sig själv som religiös...

Jag försökte tidigare hitta definitioner av begreppet "religiös" vad ordet betyder, och dess etymologi. Så här står det på wikipedia:

"According to Roman philosopher Cicero, religiō comes from relegere: re (meaning "again") + lego (meaning "read"), where lego is in the sense of "go over", "choose", or "consider carefully". Contrarily, some modern scholars such as Tom Harpur and Joseph Campbell have argued that religiō is derived from religare: re (meaning "again") + ligare ("bind" or "connect")"

Helt entydigt är det kanske inte. Men något som det verkar råda enighet kring är i alla fall att ordets inledning syftar till förledet "re-", som betyder åter/igen. Det tycks alltså ha något med upprepning att göra, något som kommer åter, antingen att läsa igen, eller binda/ansluta igen. Spontant tycker jag då att den senare betydelsen är mer intressant.

Den religiösa håller sig fast vid någonting, och återanknyter. Den icke-religiösa däremot är mer "flyktig"/ombytlig.

Men inte heller det säger väl så jättemycket. Man kan då dra slutsatsen att alla är religiösa i vissa avseenden, och icke-religiösa i andra avseenden, för i varje människas liv finns det nog vissa aspekter som det hålls hårt fast vid, och andra aspekter som förändras.

[Algotezza]

Är inte religion/tro kopplad till auktoritetstro och osjälvständigt tänkande? Om så är fallet är det väl mer än bara religiös tro/Gudstro som får etiketten tro?

[Pilatus]

Menar du att religion är något irrationellt och/eller onaturligt?

Ja, eftersom vi numera har kunskap om att jungfrufödsel aldrig har inträffat, eller att blindhet och förlamningar inte kan botas genom handpåläggning. Det finns en del fall redovisade av Sigmund Freud och Josef Breuer i boken Studier i hysteri (1895).

Och det som då skiljer det religiösa från det icke-religiösa är att det icke-religiösa är rationellt och naturligt? Om så verkligen vore fallet har jag svårt att tänka mig att någon skulle vilja vara eller se sig själv som religiös...

Kanske väljer man numera bort det som kan visas vara mest bestickande. Men trosbekännelsen läses varje högmässa. Kanske väljs även denna bort?

Jag försökte tidigare hitta definitioner av begreppet "religiös" vad ordet betyder, och dess etymologi.

En person som ansluter sig till en religions-riter och trosbekännelsens försanthållanden är religiös. De mer ceremoniella delarna är en del av kulturarvet. Vi accepterar tomtar och bilder på änglar och Jesus utan att fästa alltför stor tro att de verkligen existerar som väsen (subjekt i någon mening).

[David H]

Menar du att religion är något irrationellt och/eller onaturligt?

Ja, eftersom vi numera har kunskap om att jungfrufödsel aldrig har inträffat, eller att blindhet och förlamningar inte kan botas genom handpåläggning. Det finns en del fall redovisade av Sigmund Freud och Josef Breuer i boken Studier i hysteri (1895).

Kan du då hänvisa till något uppslagsverk eller dylikt där det står att jungfrufödsel/partenogenes och/eller botande genom handpåläggning utgör en del av definitionen av religionsbegreppet? I de ordböcker och uppslagsverk jag tittat i ser jag inget om det. Varken utifrån etymologisk tolkning eller nutida definition.

Och det som då skiljer det religiösa från det icke-religiösa är att det icke-religiösa är rationellt och naturligt? Om så verkligen vore fallet har jag svårt att tänka mig att någon skulle vilja vara eller se sig själv som religiös...

Kanske väljer man numera bort det som kan visas vara mest bestickande. Men trosbekännelsen läses varje högmässa. Kanske väljs även denna bort?

Har den kristna trosbekännelsen någonsin varit del av någon definition om religionsbegreppet? Det låter i så fall väldigt väldigt bakvänt tycker jag, då religionsbegreppet användes redan innan Jesus föddes och kristendomen etablerades som en religion.

Att kristendom är en religion råder det konsensus kring, men kristendom utgör i sig ingen definition av religionsbegreppet. Det är bara en av flera religioner.

[Pilatus]

Kan du då hänvisa till något uppslagsverk eller dylikt där det står att jungfrufödsel/partenogenes och/eller botande genom handpåläggning utgör en del av definitionen av religionsbegreppet? I de ordböcker och uppslagsverk jag tittat i ser jag inget om det. Varken utifrån etymologisk tolkning eller nutida definition.

Oj då, det är mycket klara exempel på övernaturliga händelser som ingår i flera religioner. Transcendens är mycket centralt, liksom vårt sökande efter mening, eller "Guds plan".

Har den kristna trosbekännelsen någonsin varit del av någon definition om religionsbegreppet?

Ja, självklart har den kristna trosbekännelsen definierat kristendomen som den enda sanna monoteistiska religionen. Böcker av annat slag brändes och Sverige var länge ett land som inte tillät religioner av annat slag än den lutherska. Folk brändes levande på bål om de så avvek på minsta sätt. Anabaptisterna t ex.

[David H]

Är inte religion/tro kopplad till auktoritetstro och osjälvständigt tänkande? Om så är fallet är det väl mer än bara religiös tro/Gudstro som får etiketten tro?

Om religion handlar om auktoritetstro och att vara icke-religiös handlar om att tänka självständigt, kanske man kan säga att motsatsen till religion är egoism/självism, och motsatsen till att vara religiös att vara egoist/självisk? Om vi gör det till en fråga om att använda en extern referenspunkt som högsta auktoritet, eller om man tänker sig själv som högsta auktoritet...

[Pilatus]

Har den kristna trosbekännelsen någonsin varit del av någon definition om religionsbegreppet?

Går det att svara enkelt på frågan? Att svara med ett ord: det transcendentala är en gemensam faktor. Och riter, en morallära, ibland är det att förtingliga (hypostasera) abstrakta fenomen och principer.
Inom hinduismen: Brahma (skaparen), Vishnu (bevararen) och Shiva (förstöraren).
Kristendomen: Faderns, Sonens och den heliga Anden.
Plotinos trefaldslära. Zeus, Oden m fl.

[David H]

Har den kristna trosbekännelsen någonsin varit del av någon definition om religionsbegreppet?

Går det att svara enkelt på frågan? Att svara med ett ord: det transcendentala är en gemensam faktor. Och riter, en morallära, ibland är det att förtingliga (hypostasera) abstrakta fenomen och principer.
Inom hinduismen: Brahma (skaparen), Vishnu (bevararen) och Shiva (förstöraren).
Kristendomen: Faderns, Sonens och den heliga Anden.
Plotinos trefaldslära. Zeus, Oden m fl.

Den specifika frågan om den kristna trosbekännelsens koppling till religionsbegreppet menar jag är ganska enkel att besvara. Inget inom kristendomen utgör själva definitionen av vad religion är för något, av den enkla anledningen att religion redan fanns innan kristendomens uppkomst. Det är fullt möjligt att vara religiös utan att ansluta sig till den kristna trosbekännelse, på samma sätt som det också är möjligt att vara religiös utan att vara specifikt muslim eller hindu. Någon slags religionstillhörighet behövs dock för att vara religiös...

Däremot den mer allmänna frågan om vad religion är och innebär finns det nog inget enkelt svar på. Transcendens, morallära, hypostasering, riter...ja, det är väl i alla fall alla aspekter som brukar associeras till religion. Men vad är exempelvis en rit? Någon slags vana, någon slags rutin, som det saknas närmare motivering för. Varje människas vardag är nog fylld av diverse vanor eller rutiner, som vi inte reflekterar närmare kring. Till exempel i mötet med andra människor...liknande konversationer, "småprat", som upprepar sig dag efter dag.

[Vertumnus]

Alla kulturer har eller har haft någon form av religion. Religiösa upplevelser och helighållande av ting och platser hör till de allmänmänskliga erfarenheterna, de grundas på talanger som vi alla bär mer eller mindre , talanger som kan utvecklas eller hållas tillbaka.
Den religiösa upplevelsen är kopplad till förlust av kontroll den  beskrivs med ord som hänryckning eller gudomlig förening och förlust av jagupplevelse,   den har med extas att göra. Religionens roll är att återta kontrollen genom att dels skapa en berättelse som placerar upplevelserna i ett begripligt sammanhang och dels genom att  ritualisera och därmed oskadliggöra den religiösa utlevelsen. Genom att oskadliggöra och kanalisera det gudomliga kan religionen i analogi med hur vi tämjer och utnyttjar andra naturkrafter sätta det religiösa i samhällets tjänst.
Religionens uppgift är således att tvinga gudarna till förhandlingsbordet, binda dem med förbund och sätta dem i reguljär trafik.

[David H]

Alla kulturer har eller har haft någon form av religion. Religiösa upplevelser och helighållande av ting och platser hör till de allmänmänskliga erfarenheterna, de grundas på talanger som vi alla bär mer eller mindre , talanger som kan utvecklas eller hållas tillbaka.
Den religiösa upplevelsen är kopplad till förlust av kontroll den  beskrivs med ord som hänryckning eller gudomlig förening och förlust av jagupplevelse,   den har med extas att göra. Religionens roll är att återta kontrollen genom att dels skapa en berättelse som placerar upplevelserna i ett begripligt sammanhang och dels genom att  ritualisera och därmed oskadliggöra den religiösa utlevelsen. Genom att oskadliggöra och kanalisera det gudomliga kan religionen i analogi med hur vi tämjer och utnyttjar andra naturkrafter sätta det religiösa i samhällets tjänst.
Religionens uppgift är således att tvinga gudarna till förhandlingsbordet, binda dem med förbund och sätta dem i reguljär trafik.

Det var ett intressant sätt att uttrycka det. Och när vi använder uttrycket om att tvinga gudarna till förhandlingsbordet, gäller det väl då också att det finns en slags tvåvägskommunikation? På samma sätt som vi sätter krav på gudarna, kan gudarna sätta krav på oss. Och en förhandling mynnar väl vanligtvis ut i någon form av kompromiss.

Alltid när två personer kommunicerar med varandra, är det rimligt att anta att det också finns en tredje part (subjekt) närvarande, var en slutsats som jag drog när jag skrev denna texten: Meaning and truth in communication: https://recollectingphilosophy.files.wo ... cation.pdf

Huruvidare tredje parten kallas en domare, en gud eller annan hypostasering har dock mindre relevans tänker jag.

Apropå detta om att "ta ner gudar till jorden" rekommenderar jag för övrigt tv-serien The Magicians. Går exempelvis att ladda ner här:
https://www.sfanytime.com/sv/tv/series-the-magicians