Hubert skrev:Mitt argument är att om någon avslutar sitt resonemang om värde och mening med Gud/gudar, så är min följdfråga Varför slutar du här? Vad är Gud/gudar? Vad har de med värde och mening att göra?
Om inte fakta ska vara grund för resonemang om värde och mening, vilken grund ska vi då stå på?
Frågan du ställer där du ifrågasätter vad man baserar sitt resonemang om värde och mening på är en svår och klassisk fråga vi talat mycket om. Som jag påpekar så leder inte fakta till värde så källan till värde måste av nödvändighet komma från något annat. Det va därför jag frågade dig om du menar att så är fallet och hur du då kan komma fram till svar om värde och mening med fakta som fundament. Du verkade utgå ifrån det så därav min fråga.
Förhållandet vi måste ha till värde och mening, så som moraliska frågor och frågor om livet som sådant har värde och vilka värden vi bör leva för om vi anser att vi bör det, måste ha en kvalitativ och medvetet skapad kontext. Vi måste "välja det som är värt något medvetet" för att det skall bli värde av valet.
Att vi då tänker att "Gud har skapat världen" är ett sätt att tolka världen som en plats som har värde inbyggt i sig. Det är alltså svaret på frågan "vad är värt att leva för?" eftersom man då behöver veta vad Gud säger till oss att vi bör göra med våra liv.
Jag menar då alltså att detta är ETT av flera sätt att hantera frågor om syfte, värde och mening. Ett som är en visdomstradition och är inbyggt i vår historia, kultur och vardag om vi är troende. (vilken jag inte är dock).
På detta sätt spelar det alltså en avgörande roll om man har en Gudstro eller inte helt oberoende om det är ett faktum att en Gud existerat eller existerar eller inte. Precis som vilken annan uppfattning om vad syftet är, vad som är värt något och vad som är meningsfullt i livet.
"Vilken grund skall vi stå på?" frågar du.
Detta är en fråga som innehåller så många saker
Man kan formulera om meningen på ett gäng olika sätt och hitta olika aspekter av syfte, värde och mening och det blir nästan ett filosofiskt problem att på förhand tänka sig att det kan finnas ett "fast svar". Istället får man tänka sig att det finns en filosofisk lösning eller klarhet i att förstå vad syfte, värde och mening är och att själv uttrycka det man lär sig i sitt liv på ett medvetet sätt. Detta är inte ett "fast svar" utan en dynamisk process man skapar oavsett om man är medveten om det eller inte. Alla handlingar är kreativa aktiviteter som jag ser det och frågan "vad väljer jag nu och varför?" är ett redskap som kommer utvecklas hela tiden.
Jag utesluter inte att ett bra sätt att leva på är att tänka sig att följa någon av de religioner som finns som är visdomstraditioner med olika sätt att hantera dessa saker på. Jag följer ingen av dem dock.