Vad spelar det för roll om Gud finns?

[Hubert]

Svaret på frågan finns i mina inlägg i tråden.

Jag vet vart din fråga är på väg. "Varför tror du att man måste göra det?" blir åter din fråga nästa gång du får ett svar. Och så fortsätter det.

Om jag minns rätt var det Jordan Peterson som såg detta frågande som bevis för att svarande måste landa hos Gud/gudar.
Det han missar är givetvis att någonstans på vägen säger svarande Jag vet inte!
Andliga personer ser "Jag vet inte!" som tecken på svaghet. Andliga har alltid svar eftersom andlighet är styrka.

I den här tråden talar vi inte om vem som helst, vi talar om Gud/gudar som har gåtfull makt över människors förmåga till rationellt tänkande.
Om makten saknar evidens blir tänkandet hängande i luften och tar vägen vart som helst dit dagens mode styr.

Snudd på obegripligt.
Det är ingenting som "ska bli fakta".
Allt handlar om vad resonemang om mening ska/bör grundas på.

Om man menar att mening måste relateras till något övernaturligt, översinnligt, andligt eller något annat i den genren så måste man visa att detta övernaturliga, översinnliga, andliga - eller vad man vill kalla det - existerar. är en realitet.

Ingen har visat det.

Varför tror du att man måste göra det?

[Pilatus]

Snudd på obegripligt.
Det är ingenting som "ska bli fakta".
Allt handlar om vad resonemang om mening ska/bör grundas på.

Om man menar att mening måste relateras till något övernaturligt, översinnligt, andligt eller något annat i den genren så måste man visa att detta övernaturliga, översinnliga, andliga - eller vad man vill kalla det - existerar. är en realitet.

Ingen har visat det.

Varför tror du att man måste göra det?

För att det gör stor skillnad om det man tror existerar, eller ej.

[Smisk]

Svaret på frågan finns i mina inlägg i tråden.

Jag vet vart din fråga är på väg. "Varför tror du att man måste göra det?" blir åter din fråga nästa gång du får ett svar. Och så fortsätter det.

Om jag minns rätt var det Jordan Peterson som såg detta frågande som bevis för att svarande måste landa hos Gud/gudar.
Det han missar är givetvis att någonstans på vägen säger svarande Jag vet inte!
Andliga personer ser "Jag vet inte!" som tecken på svaghet. Andliga har alltid svar eftersom andlighet är styrka.

I den här tråden talar vi inte om vem som helst, vi talar om Gud/gudar som har gåtfull makt över människors förmåga till rationellt tänkande.
Om makten saknar evidens blir tänkandet hängande i luften och tar vägen vart som helst dit dagens mode styr.

Jag undrar varför du tänker så bara. Du verkar mena att man skall ha en grund för svar och då frågar jag dig med din egen premiss vad du har för grund för ditt. Svarar du att du inte har någon motsäger du dig tänkte jag va en rolig grej.

Jag tänker mig hur som helst inte att man måste vila några frågor om syfte, mening eller värde på något fast alls.
Inte heller några om något spirituellt. Man kan givetvis göra det men man måste inte det.

Makt tänker jag som något som inte styrs alls av sanning utan av värde. Önskvärdhet motiverar makt skulle jag säga precis som tro.
Det är alltså sant att tanken om Gud existerar eller inte påverkar vad som är önskvärt och vad som är önskvärt påverkar tänkandet men inte sanningar.

[Hubert]

Helt rätt!

Snudd på obegripligt.
Det är ingenting som "ska bli fakta".
Allt handlar om vad resonemang om mening ska/bör grundas på.

Om man menar att mening måste relateras till något övernaturligt, översinnligt, andligt eller något annat i den genren så måste man visa att detta övernaturliga, översinnliga, andliga - eller vad man vill kalla det - existerar. är en realitet.

Ingen har visat det.

Varför tror du att man måste göra det?

För att det gör stor skillnad om det man tror existerar, eller ej.

[Hubert]

Jag har förstått att det är så du tänker.
Men inte varför du tänker så.

Jag tänker mig hur som helst inte att man måste vila några frågor om syfte, mening eller värde på något fast alls.

[Smisk]

Snudd på obegripligt.
Det är ingenting som "ska bli fakta".
Allt handlar om vad resonemang om mening ska/bör grundas på.

Om man menar att mening måste relateras till något övernaturligt, översinnligt, andligt eller något annat i den genren så måste man visa att detta övernaturliga, översinnliga, andliga - eller vad man vill kalla det - existerar. är en realitet.

Ingen har visat det.

Varför tror du att man måste göra det?

För att det gör stor skillnad om det man tror existerar, eller ej.

Jag håller med om att det kan göra stor skillnad beroende hur man tänker sig Gud då.
Det jag syftar på här är dock inte det utan det han skriver om att man måste visa att det man har en tro för existerar.
Konceptet med en gudstro handlar om en andlig livshållning och värdet av den och även om man inte kan bevisa att någon Gud existerar så kan det vara värt att ha den. Man måste alltså inte bevisa något så jag undrar varför han tänker så. Vilka skäl har han till att tänka så är alltså min fråga.

[Smisk]

Helt rätt!

Varför tror du att man måste göra det?

För att det gör stor skillnad om det man tror existerar, eller ej.

Han verkar missuppfatta vad jag syftade på?

[Smisk]

Jag har förstått att det är så du tänker.
Men inte varför du tänker så.

Jag tänker mig hur som helst inte att man måste vila några frågor om syfte, mening eller värde på något fast alls.

Psykologiskt sätt har vi en relativt komplex metod för att motivera oss och fatta beslut i dessa frågor.
Ofta är det svårt att hitta en grund för dem och när vi ifrågasätter den ultimata grunden för värde så får man nästan aldrig något genomtänkt svar utan tomma blickar.
Jag har skrivit om detta många gånger här.

Så varför tror du att man måste motivera bör med är? Är det möjligt?

[Hubert]

Det här ser ut som en god iakttagelse, ett faktum.
Om du frågar en from kristen så får du dock alltid svar som brukar sluta med bibeln eller Gud eller Jesus.
Andliga har alltid svar.

Många av oss som någonstans i frågeformuläret svarar Jag vet inte! gör det inte med tomma blickar, utan vaket och medveten om att det finns mer att lära, och det ska bli förbannat kul.

Jag har förstått att det är så du tänker.
Men inte varför du tänker så.

Jag tänker mig hur som helst inte att man måste vila några frågor om syfte, mening eller värde på något fast alls.

Psykologiskt sätt har vi en relativt komplex metod för att motivera oss och fatta beslut i dessa frågor.
Ofta är det svårt att hitta en grund för dem och när vi ifrågasätter den ultimata grunden för värde så får man nästan aldrig något genomtänkt svar utan tomma blickar.
Jag har skrivit om detta många gånger här.

Så varför tror du att man måste motivera bör med är? Är det möjligt?

[Smisk]

Det här ser ut som en god iakttagelse, ett faktum.
Om du frågar en from kristen så får du dock alltid svar som brukar sluta med bibeln eller Gud eller Jesus.
Andliga har alltid svar.

Många av oss som någonstans i frågeformuläret svarar Jag vet inte! gör det inte med tomma blickar, utan vaket och medveten om att det finns mer att lära, och det ska bli förbannat kul.

Jag såg några youtubeklipp nyligen där olika personer argumenterade för existensen av Gud.
En del är väldigt insnöade på bägge sidor och bägge verkar i många fall tvärsäkra som om det är en tävling där man på förhand bestämt sig för att man skall motsätta sig varandra och argumentera för eller mot en enda given sak. Det kan vara kul att följa om bägge sidor argumenterar sakligt, respektfullt och korrekt dock. Det är vad man gjorde i dessa klipp tycker jag.

Jag tänker dock på det du är inne på att de som är troende är tvärsäkra på ett sätt som känns tveksamt.

[Hubert]

Mitt argument är att om någon avslutar sitt resonemang om värde och mening med Gud/gudar, så är min följdfråga Varför slutar du här? Vad är Gud/gudar? Vad har de med värde och mening att göra?

Om inte fakta ska vara grund för resonemang om värde och mening, vilken grund ska vi då stå på?

Det här ser ut som en god iakttagelse, ett faktum.
Om du frågar en from kristen så får du dock alltid svar som brukar sluta med bibeln eller Gud eller Jesus.
Andliga har alltid svar.

Många av oss som någonstans i frågeformuläret svarar Jag vet inte! gör det inte med tomma blickar, utan vaket och medveten om att det finns mer att lära, och det ska bli förbannat kul.

Jag såg några youtubeklipp nyligen där olika personer argumenterade för existensen av Gud.
En del är väldigt insnöade på bägge sidor och bägge verkar i många fall tvärsäkra som om det är en tävling där man på förhand bestämt sig för att man skall motsätta sig varandra och argumentera för eller mot en enda given sak. Det kan vara kul att följa om bägge sidor argumenterar sakligt, respektfullt och korrekt dock. Det är vad man gjorde i dessa klipp tycker jag.

Jag tänker dock på det du är inne på att de som är troende är tvärsäkra på ett sätt som känns tveksamt.

[David H]

Mitt argument är att om någon avslutar sitt resonemang om värde och mening med Gud/gudar, så är min följdfråga Varför slutar du här? Vad är Gud/gudar? Vad har de med värde och mening att göra?

Om inte fakta ska vara grund för resonemang om värde och mening, vilken grund ska vi då stå på?

Mitt svar: Någonstans måste jag avsluta mitt resonemang. Gud/gudar är personer med någon form av högre kompetens, än den kompetens som jag själv besitter. De har med värde och mening och värde att göra, eftersom jag antar att den kompetens som jag själv saknar är viktig och betydelsefull. Eftersom gudarna har kompetens som jag själv saknar, så innebär dock bara mitt resonemang ett tillfälligt avslut. Mitt egna slutord, är ett ofullständigt slutord, och i takt med att jag lär mig mer kommer det att skapa nya "slutord".

Fakta är absolut viktig grund för resonemang om värde och mening, tänker jag. Särskilt fakta som är validerad av flera och oberoende källor är betydelsefull.

[Hubert]

Spelar det roll om de existerar, och hur vet vi att de har högre kompetens?

Mitt argument är att om någon avslutar sitt resonemang om värde och mening med Gud/gudar, så är min följdfråga Varför slutar du här? Vad är Gud/gudar? Vad har de med värde och mening att göra?

Om inte fakta ska vara grund för resonemang om värde och mening, vilken grund ska vi då stå på?

Mitt svar: Någonstans måste jag avsluta mitt resonemang. Gud/gudar är personer med någon form av högre kompetens, än den kompetens som jag själv besitter. De har med värde och mening och värde att göra, eftersom jag antar att den kompetens som jag själv saknar är viktig och betydelsefull. Eftersom gudarna har kompetens som jag själv saknar, så innebär dock bara mitt resonemang ett tillfälligt avslut. Mitt egna slutord, är ett ofullständigt slutord, och i takt med att jag lär mig mer kommer det att skapa nya "slutord".

Fakta är absolut viktig grund för resonemang om värde och mening, tänker jag. Särskilt fakta som är validerad av flera och oberoende källor är betydelsefull.

[David H]

Spelar det roll om de existerar, och hur vet vi att de har högre kompetens?

Mitt argument är att om någon avslutar sitt resonemang om värde och mening med Gud/gudar, så är min följdfråga Varför slutar du här? Vad är Gud/gudar? Vad har de med värde och mening att göra?

Om inte fakta ska vara grund för resonemang om värde och mening, vilken grund ska vi då stå på?

Mitt svar: Någonstans måste jag avsluta mitt resonemang. Gud/gudar är personer med någon form av högre kompetens, än den kompetens som jag själv besitter. De har med värde och mening och värde att göra, eftersom jag antar att den kompetens som jag själv saknar är viktig och betydelsefull. Eftersom gudarna har kompetens som jag själv saknar, så innebär dock bara mitt resonemang ett tillfälligt avslut. Mitt egna slutord, är ett ofullständigt slutord, och i takt med att jag lär mig mer kommer det att skapa nya "slutord".

Fakta är absolut viktig grund för resonemang om värde och mening, tänker jag. Särskilt fakta som är validerad av flera och oberoende källor är betydelsefull.

Ordet "om" är lurigt här. Spontant skulle jag vilja säga att det spelar roll att de existerar, medan ordet "om" är mer vilseledande. För att tala om ett "om" krävs det vanligtvis olika möjliga alternativ som går att föreställa sig, men när man inte uppfattar det som att det finns olika alternativ, ligger istället ordet "att" närmare till hands.
Existensen är betydelsefull i avseendet att den går att räkna med, att vi är i behov av någon referenspunkt eller kanske snarare referensmarkör.

Angående detta om högre kompetens, går det också att svara på olika sätt. Det enklaste svaret är att säga: det vet vi inte. Men då gör man lite väl enkelt för sig, menar jag. Kan här påminna om hur knepigt det kan vara att räkna med gränsvärden inom matematiken https://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A4nsv%C3%A4rde När vi räknar med gränsvärden är svaren ofta varken det ena eller andra som vi tänker oss, utan vi måste betrakta en tredje möjlighet.

Kan pröva om vi ställer mer "jordnära" frågor. Är det möjligt att verkligen lita på en annan människa? Om du tänker dig att du måste göra ett svårt val, mellan alternativ A och B, och du lutar åt att A är det bästa alternativet, men sen kommer det en annan person fram till dig som säger att du måste välja B. Andra personen erbjuder dig ingen fakta, eller resonamang som övertygar dig om att B är bättre alternativ, utan enda kraften som erbjuds är tillit. Väljer du då denna tillit?

Sen tänker jag också att erfarenheten spelar en viktig roll. Min erfarenhet säger mig att jag har misstagit mig förut, och jag drar därför slutsatsen om att jag kan ta missta mig igen. Och när jag agerat utifrån min gudstro utan att kunna motivera varför, har jag vid senare tillfälle kunnat hitta rationell förklaring till detta beteende. Har försökt nämna exempel på detta tidigare i den här tråden, men visst har jag också förståelse för att andra inte blivit övertygade av det... mina argument är inte klockrena, medger jag.

[Smisk]

Mitt argument är att om någon avslutar sitt resonemang om värde och mening med Gud/gudar, så är min följdfråga Varför slutar du här? Vad är Gud/gudar? Vad har de med värde och mening att göra?

Om inte fakta ska vara grund för resonemang om värde och mening, vilken grund ska vi då stå på?

Frågan du ställer där du ifrågasätter vad man baserar sitt resonemang om värde och mening på är en svår och klassisk fråga vi talat mycket om. Som jag påpekar så leder inte fakta till värde så källan till värde måste av nödvändighet komma från något annat. Det va därför jag frågade dig om du menar att så är fallet och hur du då kan komma fram till svar om värde och mening med fakta som fundament. Du verkade utgå ifrån det så därav min fråga.

Förhållandet vi måste ha till värde och mening, så som moraliska frågor och frågor om livet som sådant har värde och vilka värden vi bör leva för om vi anser att vi bör det, måste ha en kvalitativ och medvetet skapad kontext. Vi måste "välja det som är värt något medvetet" för att det skall bli värde av valet.

Att vi då tänker att "Gud har skapat världen" är ett sätt att tolka världen som en plats som har värde inbyggt i sig. Det är alltså svaret på frågan "vad är värt att leva för?" eftersom man då behöver veta vad Gud säger till oss att vi bör göra med våra liv.

Jag menar då alltså att detta är ETT av flera sätt att hantera frågor om syfte, värde och mening. Ett som är en visdomstradition och är inbyggt i vår historia, kultur och vardag om vi är troende. (vilken jag inte är dock).

På detta sätt spelar det alltså en avgörande roll om man har en Gudstro eller inte helt oberoende om det är ett faktum att en Gud existerat eller existerar eller inte. Precis som vilken annan uppfattning om vad syftet är, vad som är värt något och vad som är meningsfullt i livet.


"Vilken grund skall vi stå på?" frågar du.

Detta är en fråga som innehåller så många saker

Man kan formulera om meningen på ett gäng olika sätt och hitta olika aspekter av syfte, värde och mening och det blir nästan ett filosofiskt problem att på förhand tänka sig att det kan finnas ett "fast svar". Istället får man tänka sig att det finns en filosofisk lösning eller klarhet i att förstå vad syfte, värde och mening är och att själv uttrycka det man lär sig i sitt liv på ett medvetet sätt. Detta är inte ett "fast svar" utan en dynamisk process man skapar oavsett om man är medveten om det eller inte. Alla handlingar är kreativa aktiviteter som jag ser det och frågan "vad väljer jag nu och varför?" är ett redskap som kommer utvecklas hela tiden.

Jag utesluter inte att ett bra sätt att leva på är att tänka sig att följa någon av de religioner som finns som är visdomstraditioner med olika sätt att hantera dessa saker på. Jag följer ingen av dem dock.