Pilatus skrev:Förlåtelse är väl endast möjlig då vi inser vår skuld, vi får leva efter vår förmåga att vara socialiserade och laglydiga. Med arvsynd och annat så är det endast Guds nåd som kan rädda människorna från den eviga pinan. Ungefär så har jag i min ungdom uppfattat att de kristna resonerade.
Till skillnad från filosofin i Släpp fångarne loss, är min uppfattning att det snarare var den romerska rättsuppfattningen (Corpus Juris Civilis) som lade grunden till ett ordnat samhälle, än det kristna förlåtelsebudskapet.
Den kristna förlåtelsen och juridiken är två olika sfärer och ska hållas åtskilda. ("Ge kejsaren vad som kejsaren tillhör och Gud vad som Gud tillhör.") Det är klart att brottslingen ska ha sin dom, men han ska också ha förlåtelsen, om han vill ta emot den. Men de flesta brottslingar är ju inte kristna. Förlåtelsen upphäver inte straffet som utmätts, men den tar bort den svarta fläcken på själen som försyndelsen orsakat. Det finns två sfärer att ta hänsyn till, den himmelska och den jordiska. Det glömmer moderna människor hela tiden bort.
