Tro och bevis

[Bent]

Jag har en fråga om tro och bevis. Man säger att man tror på Gud;
därefter försöker vissa bevisa Guds existens. Men vad betyder det att man bevisar Guds existens och för vem bevisar man Guds existens.

Jag vill gärna att den som svarar sätter sitt svar i relation till skillanden på att tro på någonting och att veta någonting.

Bent

[Johan Ågren]

Bent,

För mig är tro allt som inte kan innefattas i en rationell förklaringsmodell, men som en individ ändå har en känsla av, eller har fått indicier på. Sedan kan jag som individ säga att jag vet att Gud finns för jag har mött honom. Det kan då vara ett möte som kan vara omöjligt att förklara då det är av en annan art än vad som går att göra om till en rationell förklaringsmodell. Om jag säger att "jag tror nog en Gud har skapat allting" så är det kanske inget jag vet, utan en övertygande trosföreställning som för mig verkar mer rationell än andra förklaringsmodeller. På det hela taget så finns det massor av varianter som ryms i denna begreppsvärld och som är olika och har mer eller mindre betydelse för de olika individer som befattar sig med dem.

Jag vet till exempel att det som fysiken så länge kallat substans inte har några faktiska beståndsdelar som utgör substansens byggstenar, utan det vi erfar är i sig substansens gestaltning. Det vet jag för att jag har upplevt att det är så, men hur bevisar jag denna kunskap för andra så de också kan äga denna visshet utan att den kan ifrågasättas?

Ofta verkar det vara så att en person lär sig om ett religiöst koncept och får sedan en ovanlig upplevelse som bevisar konceptets giltighet. Detta "bevis" legitimerar sedan den Gudsbild som läran beskriver. Jag kan förstå att det kan vara lätt att ta till sig en religion om man nyligen befattat sig med den, och det plötsligt står en skimmrande änglagestalt bredvid sängen. Det är då kanske lätt att säga att min tro övergått i visshet, men bevisar verkligen denna händelse hela den lära jag befattat mig med? Detta tror jag är ett problem.

Johan

[Bent]

Johan,

Om jag förstår dig rätt så kan man inte bevisa gud samtidigt som man ska göra anspråk på ”rationalitet”; eller som du utrycker det: kan ”inte innefattas i en rationell förklaringsmodell”. Jag utgår ifrån att den ”rationella förklaringsmodellen” är förankrad i kriterier som man idag anser vara vetenskapliga. Ett bevis i den meningen måste då uppfylla vetenskapliga kriterier.

Utifrån de kriterier på vetenskaplighet som idag råder så tycks det vara närmast omöjligt att bevisa Guds existens. Naturligtvis kan man inte utifrån detta dra slutsatsen att Gud inte existerar.

Ibland får jag intrycket av att projektet att bevisa Gud är ett närmast hopplöst projekt då begreppet Gud isig tycks vara mångfacetterat och komplext; den återkommande frågan är: vad är det som ska bevisas?
Om vi frångår problemet med att definiera det som ska bevisas så får jag intrycket av att vissa gudsbevis är logiska utifrån de kriterier som beviset vilar på. Men ofta tycks dessa kriterier förutsätta det som ska bevisas då kriterierna visar sig vila på en trosuppfattning.

Jag tror att ett stort problem med att bevisa Guds existens är kopplat till att Gud ses som någonting andligt och icke-materiellt. Möjligheterna att bevisa Gud existens förbättras inte heller av att han tiger eller låter lidandet fortgå i världen.

Bent

[archaxe]

Hur bevisar man att någonting inte existerar?

Abscence of evidens is not evidens of abscence.

Mycket av den bevismetod som regerar idag utgår från empiriska och/eller logiska belägg för saker och ting. Hur går vi då tillväga för att bevisa andliga saker, och/eller icke-logiska saker?

Jag tror att den nuvarande "bevismodellen" inte är i stånd att bevisa vissa saker, även om de "finns".

[Deuce Deceptor]

Har läst några poäng bibelvetenskap och bibelexegetik. När det pratas om "tro" i bibeln avser huvudbetydelsen inte exakt vad många i dagens svenska samhälle menar med tro. Tro är då mera likt tillit. Typ: Att jag litar på min polare, att han ställer upp för mig oså. Givetvis menar olika människor olika saker med :"Jag tror på gud".

Att lita på att gud hjälper dig går utmärkt ihop med att gud skulle finnas. Alltså kan man tro på gud och försöka bevisa hans existens sammtidigt.

Jag ser mig som agnostiker. Att veta någonting i betydelsen absolut säker kunskap är därför något jag inte tror på. Med denna defention kan sägas att allt är tro.

Utifrån givna obevisbara grundsatser kan gud både bevisas och motbevisas. De flesta gudsbevis verkar dock bygga på kriterier som de absolut flesta inte håller med om, som motsäger sig själva, eller som motsäger annat som personen tror på.
Alltså...givet vissa grundantaganden (som bygger på) tro, så kan man veta.

Om en ängel uppenbarar sig för mig är det kanske lämpligt att ställa mig frågan uhur jag ser på änglaobservationer hos andra. Det finns relgionspsykologiska förklaringsmodeller som kan vara värt att ta i beaktande osv.

Bevis för guds existens i de flesta fall är enligt min mening omöjligt. Den möjlighet jag har mest förståellse för är att anta guds existens på samma sätt som man antar den materiella världens oberoende existens....utan grund, bara för att det upplevs det mest troliga.

"Det mest idoiotiska som någonsin sagts om den kristna tron är att den till viss del är sann" /Kierkegaard........som var prästson och kristen om jag minns rätt.

Hade fint/DD

[J R Auk]

Det bästa beviset för guds existens jag har hört var från en kristen som stod i ett infobås på en vattenfestival.

Jag vet att gud existerar eftersom när jag känner mig nedstämd och ber så känner jag mig bättre efteråt

[Henrick Pålsson]

Jag vet att gud existerar eftersom när jag känner mig nedstämd och ber så känner jag mig bättre efteråt

Hur vet den personen att det är Gud som gör honom bätter efter sin bön? Detta är inget bevis på att Gud verkligen finns, utan ett bevis att böner kan göra människan på bättre humör, det vill säga människans tro på att Gud kan göra människan bättre, vilket är sorligt, Gud kan inte göra människan bättre, då Gud inte väljer för människan. Människan pändlar mellan lycka och olycka under hela sitt liv, vare sig Gud finns eller inte. Människan måste känna sig nedstämd hon måste även känna lycka, annars kan hon inte välja, d.v.s valet mellan konstruktiv och desktruktiv.