Finns Gud?

[Esther]

Det jag skrev försvann på nåt mystiskt sätt (Gudomligt ingripande?) får återkomma.

hahaha... om det var det som hamnade mitt inne i min text och som du sedan citerade i sin helhet - så hittade jag det åt dig och ser du på nästa sida så finns det där inom quote --- Guds ingripande var nog från min sida då och från din sida --- learn how to quote?

[klorofyll]

Jag lever avskilt, utan kyrka.

Ensam bara långt ute i skogen, fängelse, anstalt, vad?

Ensam - men inte i tanken.

[klorofyll]

Nej - många i min kyrka ser det som ett livsprojekt att leva avskilda från världen. För mig har Gud gett oss mandatet att vara i världen och helga den genom detta...

Du är fri, det finns en mening - om det finns en Gud.

... men, jag gav ju ett exempel (som visserligen gäller mig) men som är ett exempel som också är intressant om man lägger det i kontexten av vad jag citerade av Lewis... kolla det på föregående sida.
Detta hänger ihop.

Vad?

[Esther]

Jag lever avskilt, utan kyrka.

Ensam bara långt ute i skogen, fängelse, anstalt, vad?

Ensam - men inte i tanken.

fint --- men Gud eller andra eller relationer är INTE I TANKEN. Detta är ofta en slags verklighetsflykt. Livet och att stå mitt i det är brännbart och smärtsamt och slitsamt och inte fantasier....

[Esther]

Så fint --- nu fann jag detta.



“To love at all is to be vulnerable. Love anything and your heart will be wrung and possibly broken. If you want to make sure of keeping it intact you must give it to no one, not even an animal. Wrap it carefully round with hobbies and little luxuries; avoid all entanglements. Lock it up safe in the casket or coffin of your selfishness. But in that casket, safe, dark, motionless, airless, it will change. It will not be broken; it will become unbreakable, impenetrable, irredeemable. To love is to be vulnerable.”

“Give up yourself, and you will find your real self. Lose your life and you will save it. Submit to death, death of your ambitions and favorite wishes every day and death of your whole body in the end submit with ever fiber of your being, and you will find eternal life. Keep back nothing. Nothing that you have not given away will be really yours. Nothing in you that has not died will ever be raised from the dead. Look for yourself, and you will find in the long run only hatred, loneliness, despair, rage, ruin, and decay. But look for Christ and you will find Him, and with Him everything else thrown in.”
― C.S. Lewis

[Esther]

Du är fri, det finns en mening - om det finns en Gud.

... men, jag gav ju ett exempel (som visserligen gäller mig) men som är ett exempel som också är intressant om man lägger det i kontexten av vad jag citerade av Lewis... kolla det på föregående sida.
Detta hänger ihop.

Vad?

[Esther]

Idag är det många män som lever i virtuella världar och känner att de har "sällskap" - de lever i fantasier och i inte verkliga relationer med människor via maskiner. (kvinnor också) som tar upp så mycket av deras tid att de inte har tid att vara med andra människor. De ser filmer och tror att det som är där är deras verklighet... mm.

[Antic]

Upprepar.
DETTA du beskriver är en exakt beskrivning av den protestantiska kyrkans många uttryck.
INTE den katolska.
Du pratar om något jag inte känner igen eller har kännedom om.

Finns nog inte en enda kyrka som följer det som står i Bibeln och utövarna har gjort allt annat än att praktisera en äkta bild av vad som faktiskt står i boken. Religionskrig, pedofili, skandaler, erkännande av islam, osv osv är bara början på hur mycket utövarna förstört sin egen bok.

[Algotezza]

Idag är det många män som lever i virtuella världar och känner att de har "sällskap" - de lever i fantasier och i inte verkliga relationer med människor via maskiner. (kvinnor också) som tar upp så mycket av deras tid att de inte har tid att vara med andra människor. De ser filmer och tror att det som är där är deras verklighet... mm.

Varför skulle det inte kunna vara det? Den ens verklighet - den andres icke-verklighet...

I dessa tider är det ju bara känslan som räknas, så känner man att man har gemenskap via andra via digitaliteten så har man det. Varför påstå att andras känslor av gemenskap inte är äkta bara för att de baseras på andra än fysiska möten?

Ensamma är vi ju alltid genom att bara en själv upplever just det man upplever ur sitt perspektiv, baserat på tidigare erfarenhet och förmågor...

[xion]

Idag är det många män som lever i virtuella världar och känner att de har "sällskap" - de lever i fantasier och i inte verkliga relationer med människor via maskiner. (kvinnor också) som tar upp så mycket av deras tid att de inte har tid att vara med andra människor. De ser filmer och tror att det som är där är deras verklighet... mm.

Varför skulle det inte kunna vara det? Den ens verklighet - den andres icke-verklighet...

I dessa tider är det ju bara känslan som räknas, så känner man att man har gemenskap via andra via digitaliteten så har man det. Varför påstå att andras känslor av gemenskap inte är äkta bara för att de baseras på andra än fysiska möten?

Ensamma är vi ju alltid genom att bara en själv upplever just det man upplever ur sitt perspektiv, baserat på tidigare erfarenhet och förmågor...

Det där lät lite solipsistiskt. Det finns ett talesätt: Det är väl detsamma vad man gör medans man väntar på döden. Vilket betyder ungefär att den ena sysselsättningen kan vara lika bra som den andra. Huvudsaken att man trivs.
Vilket i sin tur torrt konstaterar att livet i alla fall i grunden är meningslöst.

[Algotezza]

Idag är det många män som lever i virtuella världar och känner att de har "sällskap" - de lever i fantasier och i inte verkliga relationer med människor via maskiner. (kvinnor också) som tar upp så mycket av deras tid att de inte har tid att vara med andra människor. De ser filmer och tror att det som är där är deras verklighet... mm.

Varför skulle det inte kunna vara det? Den ens verklighet - den andres icke-verklighet...

I dessa tider är det ju bara känslan som räknas, så känner man att man har gemenskap via andra via digitaliteten så har man det. Varför påstå att andras känslor av gemenskap inte är äkta bara för att de baseras på andra än fysiska möten?

Ensamma är vi ju alltid genom att bara en själv upplever just det man upplever ur sitt perspektiv, baserat på tidigare erfarenhet och förmågor...

Det där lät lite solipsistiskt. Det finns ett talesätt: Det är väl detsamma vad man gör medans man väntar på döden. Vilket betyder ungefär att den ena sysselsättningen kan vara lika bra som den andra. Huvudsaken att man trivs.

Nej, det är inte solipsism. Det handlar om att försöka förstå vad som är grunden för att vi upplever och tolkar världen olika och har olika värderingar och världsbilder. I solipsismen finns inget vi. Bara egot - och är det inte så idag för många? Egot - den moderna avguden?

Frågorna är vidare: Hur ska vi värdera varandras liv och sysselsättningar? Enligt vilken skala och enligt vems skala? När har vi rätt att säga att en medmänniskas liv är värdelöst och att det som den sysslar med mest är en massa skit? Och varför vill vi uttala den domen alls?

[Pilatus]

Frågorna är vidare: Hur ska vi värdera varandras liv och sysselsättningar? Enligt vilken skala och enligt vems skala? När har vi rätt att säga att en medmänniskas liv är värdelöst och att det som den sysslar med mest är en massa skit? Och varför vill vi uttala den domen alls?

Jag tänkte på Trump som dömer ut den ena nationen efter den andra, ”shithole countries”. Kanske ett tidens tecken, det som vi känner aversion mot får sina verbala uttryck. Skalan blir binär. Som hos militanta jihadister.

Hur vi skall vända denna utveckling är inte så enkelt att säga något om. Vi kan ju försöka att vara humana, hyggliga, inte hugga på varann. Vi kan ju alltid träna med att praktisera detta här på forumet.

[klorofyll]

Ensam bara långt ute i skogen, fängelse, anstalt, vad?

Ensam - men inte i tanken.

fint --- men Gud eller andra eller relationer är INTE I TANKEN. Detta är ofta en slags verklighetsflykt. Livet och att stå mitt i det är brännbart och smärtsamt och slitsamt och inte fantasier....

Jag tror att "ensamhet" är en illusion, det kanske låter verklighetsfrånvänt, men jag tror inte att någon är mer ensam än någon annan! Det är fullständigt meningslöst att försöka leva avskilt, om man inte mår bra av det... Om man mår bra runt folk så är det precis lika bra. Man behöver inte frambringa konstlade prövningar.

[xion]

Ensam - men inte i tanken.

fint --- men Gud eller andra eller relationer är INTE I TANKEN. Detta är ofta en slags verklighetsflykt. Livet och att stå mitt i det är brännbart och smärtsamt och slitsamt och inte fantasier....

Jag tror att "ensamhet" är en illusion, det kanske låter verklighetsfrånvänt, men jag tror inte att någon är mer ensam än någon annan! Det är fullständigt meningslöst att försöka leva avskilt, om man inte mår bra av det... Om man mår bra runt folk så är det precis lika bra. Man behöver inte frambringa konstlade prövningar.

När man mediterar (om man kan det) är man ensam. Är man skicklig kan man meditera i de flesta situationer. Jag brukade försöka i väntrummet (men jag är inte så duktig på det)

[531bts]

Esther: tillvägagångssättet ("receptet") till Gudsmedvetande är inte förbehållet Kristus, även om han enligt mig gav den klaraste förkunnelsen. Gudsmedvetande är en allmänmänsklig möjlighet o enligt mig den yttersta meningen med det mänskliga livet.
Uttalandet att Kristus är Vägen, Sanningen o Livet är tidlös i så motto att Vägen är eftertanke o filosofisk dialog, att sanning är den referens människan kan erfara som allmängiltigt o självklart uttryck i skapelsen, naturen, vårt 100%:iga beroende av naturen. Livet är förståelsen, insikten om den levande orsaken till helheten (Gud) o delen (människans) existens: medvetande.
Väljer man att inte utgå från en levande orsak möter man inte annat än en teknologisk, i grunden död tillvaro som ständigt bekräftas av alltings förgänglighet. Utgångsläget (Alfa) för Kristi lära var Gud som den kärleksfulle Fadern, vilket under hans levnadstid var ett revolutionerande begrepp i förhållande till dåtidens syn på Gud som Herran. Syftet (Omega) med det mänskliga livet är att förverkliga o motsvara Faderns behov av kärlek genom att delta i skapelsen av hela sitt hjärta, förstånd o kraft för att leva i Gudsmedvetenhet. Det är en livsuppgift. Jag ser ingen vits med att ägna mitt liv åt att hoppas på ngt fiktivt möte med den store filosofen Jesus, mer att ägna livet åt att försöka korrigera livet enligt hans budskap. Jag lyfter tacksamt på hatten för hans budskap o ödmjuk o kärleksfull medkänsla för de oerhörda besvär o lidande han genomgick för sin förkunnelse.
Esther har jag fel att jag anar en ironi o bitterhet i dina kommentarer när andras inlägg inte stämmer överens med ditt "vetande"? Ngt du kanske borde se över, det förtär o har ingen plats i filosofin samt etablering i Himmelriket inom dig. Varm kram!