Kreativ skrev:
1. Så du upplevde en närvaro utanför dig och inte en känsla inuti (förutom möjligtvis känslor väckta av närvaron i köket), är det korrekt tolkat? Har den här närvaron varit ständigt närvarande sedan dess, eller var det en engångsgrej?
2. Har du aldrig hört talas om andra varianter? Om människor berättar olika upplevelser som motsäger varandra, t ex om Gud förmedlar budskap till dem som är olika, måste då inte några fall vara inbillade, överdrivna eller påhittade? Som Katolik, accepterar ni alla utsagor och upplevelser okritiskt eller finns det en standard?
3. Har du fått reda på eller varför tror du Gud kom istället för din pappa?
Vad behövde du hjälp med?
1. En gång på det sättet, sedan utvecklades en slags ... kalla det för vänskap - där jag sökte tillfällen att "prata med Honom", berätta... och det hände saker inom mig... det som hände var att det först kom drömmar, bilder (jag målade - jag målar aldrig normalt), det kom ett slags symbolspråk --- som för mig som var (är) extremt rationell - var udda, men jag lät det hända, sedan kom inom mig lusten att vilja veta vem Han är --- mer - lära känna, jag fick en oemotståndlig lust att åka till ett kloster då - våren 2001 (då hade den relationen från köken - våren 1997) pågått ett tag enligt ovan beskrivna mönster.
Jag kände till Montserrat utanför Barcelona för jag hade pluggat där --- och for dig till Kristi Himmelsfärd (det sa mig inget för jag var inte kristen) - och såg min första mässa i hela mitt liv - och den osynlige sa (hörbart) : ser du mig? - jag (fråga mig inte hur det var men det var liksom inne i huvudet) "såg" Honom i prästen. Tog emot det som nunnorna tog emot (bröd/vin) och --- vandrade som jag hade himmelen i mig - upp till ett annat gammal kloster St Cecilia och ställde mig på knä - öppnade munnen och sa: jag lovar dig Jesus evig trohet. (jag tänkte när jag sa det - du är TOTALT KNÄPP... HELT NUTCASE - VEM ÄR JESUS???).
2. JO- jag har hört många varianter hur människor har mött Jesus - men kyrkans "koll" är stenhård, de vet och känner ingen och har 2000 års erfarenhet av allt - för det finns verkligen allt - men allt är inte Guds... eller <Jesus... utan andra makter och andar.
3. Nej - jag har inte frågat eller tänker mer på det. Jag hade lärt mig som barn av min mor att de döda finns i himmelen och vi kan prata med dem - de hör oss... så därför gjorde jag så.
Jag levde ett materiellt konsumistiskt liv där man sökte pengar, framgång, och vem man kände och vad man köpte och vart man åkte på semester och jag var inte sådan själv så jag stod inte ut. Jag bara inte orkade med dessa människor som omgav mig och det livet jag levde och kände jag hade ett stort svart hål inne i mig - tomt... meningslöst elände och alla jag pratade med sa: du har ju allt. Jag var tom - hade ingen kärlek och inget liv kändes det som. Så eftersom ingen lyssnade på mig eller fattade --- bad jag pappa för jag älskade honom och han var en god person och en ärlig man som man kunde få goda råd av. Alltid.