finns gud?

[Skalman]

hej, jag satt och disskutreade det här med kristendomm och gud med en asv mina kristna vänner. plötsligt kom jag på att gud, det är ett sett att se hopp om att någon leder oss på vägen ,hjälper oss, och tycker om oss, någon som har makt att hjälpa oss med allt, men jag tror inta att gud gör inte det gud hjälper oss inte med att tillexempel lyfta en sten jag tror att gud hjälper oss att bli starka psykiskt. Vilket därför betyder att gud finns, för den som tror på honom. Eftersom han hjälper just den personen och man kan inte få hjälp av något som inte finns? Jag tror alltså inte att man kan säga att gud inte finns eller finns för det blir väl ganska självklart att han måste finnas eftersom psyket inte blir starkare på de personer som tor på Gud av sig själv.
Detta är vad jag tror men har ni några andra tankar om vad gud är vill jag gärna veta

[Mahatma]

Det där stämmer ganska bra överräns med vad jag tror.

"Gud"finns men "den" är enligt mig en undermedveten del av vårt psyke, d.v.s. ett psykologiskt fenomen. Men han finns där. Sen är det en fråga om hur han tar sig uttryck, och et är där religionerna kommer in. Reliogerna formar folks "gudar", men religion är inget måste för "gud".

"Gud" finns altså där just för att stärka vårt psyke och hjälpa oss i psykiskt svåra situationer m.m.  :)

[eken]

Problemet med "gud" är att människor menar så mycket olika saker med det. Det kan vara allt från "allt" till "Den kristne guden" till "kärlekens kraft" och så vidare. Ingenting vi säger om gud gör det begripligt, och någon empirisk evidens för att gud existerar och griper in i våra liv det har vi faktiskt inte. Så vi har nog inte definierat gud tillräckligt väl.

Och om man nu definierar gud som någonting "inom människan", dvs vårt eget psyke. Ja, då kan man väl säga att gud existerar eftersom vårt psyke existerar. Men samtidigt så blir det väldigt förvirrande eftersom det sannolikt inte är vad som brukligt brukar sägas utgöra "gud".

Och varför skulle det förresten vara den bästa förklaringen till en observation att säga att det var gud som gjorde så att jag gjorde så? (i synnerhet om vi istället bara kan nöja oss med att säga: Mitt psyke var så här beskaffat vid tillfället, jag är en kärleksfull person och så vidare... därför hjälpte jag tanten över gatan.).

Varför försöka hitta förklaringar som vi helt saknar någon slags grund för?

Sedan kanske det ur ett utilitaristiskt perspektiv kan vara helt rimligt att tro på någonting som inte existerar. Man kanske blir gladare, man blir lugnare av att tro att den stora rättvisan kommer när man kommer till himlen och att alla ska få äta chips hos gud i himmelriket. Och ställd inför faktumet att en tro på den store guden kommer göra mig lyckligare, så är det väl helt uppenbart att jag ska välja att tro på guden även om det är helt sant att han inte existerar?

Mvh
Anders

[Sedd]

Alla människor söker Gud innerst inne, men få vet något om Honom eller att de verkligen söker någon gud.
Om man vill komma till Gud skall man bestämma sig under livet, för livet är vägen som leder antingen till Gud eller bort från Honom.

Det finns massvis med villovägar, och visst kan det vara svårt att veta vad som är Sanningen.

För det kan ju bara finnas EN sanning!!

Men om man vågar erkänna och förstå för sig själv att man verkligen är i behov av förlåtelse och försoning, att man inte kan komma till Evig närhet till Gud i ren skepnad av sig själv och i egen kraft – då är det bara att be.

"Snälla Gud. Om du finns, visa mig vem du är och vad som är rätta vägen, och hjälp mig att lyssna efter dig."

Gud är verkligen en KONKRET GUD! Men han visar sig också i olika skepnader – som Jesus, Sonen som kom till jorden i fattig gestalt men som betalade alla våra felaktiga gärningar genom att vara totalt borta från Gud då Han dog, och som Den Helige Ande som talar till våra hjärtan.

JESUS hör bön! Och om Han svarar på böner och gör under än i dag, då finns Han ju!!

Det är ingen ordentlig ursäkt att säga "gudar finns bara i vårt medvetande som något oförklarbart".
För i så fall skulle ju allt som vi tror att finns finnas!
OCH DET KAN INTE FINNAS FLERA SANNINGAR

Den Helige Andes nådegåvor är ett starkt vittnesbörd. De har bevisat för mig att Bibeln verkligen är Guds underbara ord och att Jesus lever! Woohoo...!!!
Men allt handlar om att TRO. Vi kan inte ARGUMENTERA oss fram till ett svar av oss själva, vi vet så lite om universums Intelligenta Designer.

Så våga bara leta efter Gud, för Han har själv sagt att den som söker av hela sitt hjärta skall finna Honom.
Läs Bibeln till exempel, läs mycket och helst hela boken! För den är till för att beskriva Guds karaktär.


OCH! JAG REKOMMENDERAR STARKT BOKEN "ÄNGLAR PÅ UPPDRAG" AV CHARLES & FRANCES HUNTER och ROLAND BUCK.

[Mahatma]

Det kan mycke väl vara så att det bara finns en sanning. Frågan är: Hur stort är det område som sanningen omfattar?
Ett illustrerande exempel:
Är sanningen den, att det bara finns en människoras, d.v.s. de vita. Eller är sanningen den, att både mörka och vita är den sanna människorasen?

Ni talar om bönesvar och under; Är det ingen som tänkt på att alla andra religioner upplever samma saker?
Ex: "O' store Krishna! Skänk hälsa åt min sjuka mor.", någon vecka där efter börjar hon bli bättre...

För några år sen fann jag Gud (den kristna) några år senare gick jag bort ifrån honom...
Orsak: Jag uppskattade inte andras (som funnit honom) sätt att se på andra människor. Jag upplevde de flästa som otäckt fanatiska, trångsynta och fördömmande... Som personer var de mycket trevliga, men jag tycker man borde hålla lite perspektiv på det hela och inte driva allt till sin spets, där andra människor inte har rum...

[Tim Olsson]

Jag finner det barockt att ta patent på Gud, men även det barocka är Gud. Jag påstår att Gud är Medvetande. Allt existerar i detta Medvetande - är detta Medvetande. Det finns inget som Gud inte är. Reaktioner?

[eken]

Människor älskar ju att ta patent på gudsbegreppet. Gud kan vara allt eller inget. Några säger att han skapade jorden, andra säger att han är utvecklingen, andra säger att han är medvetandet, andra säger att han finns i allt.

Men ingen kan förklara vad det är för något. Så tills någon visat något annat så kan vi som bäst säga att gud = X.

Och att referera till X som något man vet eller ens tror har skapat världen eller liknande är för mig ytterst svårt att förstå.

Mvh
Anders

[Avantgardet]

Jag påstår att Gud är Medvetande. Allt existerar i detta Medvetande - är detta Medvetande. Det finns inget som Gud inte är. Reaktioner?

Har du kollat in C.S.Lewis som teolog? Han är intressant.

http://apologetics.johndepoe.com/afr.html

[miles davis]

Gud är med andra ord ofullständig.

[näckrosblad]

Om Gud är en symbol för väldsalltet tycker jag om honom. Om han är en moralistisk hjälte som befinner sig i en extern verklighet, är han galen och bör ignoreras.

[eken]

Om Gud är en symbol för väldsalltet tycker jag om honom. Om han är en moralistisk hjälte som befinner sig i en extern verklighet, är han galen och bör ignoreras.

Själv tror jag gud varken är någon hjälte eller galning. Som bäst är han ett uttryck för människors strävan efter något annat än sin egen ofullständighet. Men att tillskriva honom någon existens är att göra honom en otjänst, för vem vill bli beskriven av någon som inte ens vet vem du är...?

Mvh
Anders

[Algotezza]

Om Gud är en symbol för väldsalltet tycker jag om honom. Om han är en moralistisk hjälte som befinner sig i en extern verklighet, är han galen och bör ignoreras.

Själv tror jag gud varken är någon hjälte eller galning. Som bäst är han ett uttryck för människors strävan efter något annat än sin egen ofullständighet. Men att tillskriva honom någon existens är att göra honom en otjänst, för vem vill bli beskriven av någon som inte ens vet vem du är...?

Mvh
Anders

Gud funkar så att dess icke-existens är grunden för dess existens. (Gud är varken han eller hon, alltså det.)

Paradox-Faktorn Gud, den Ultimata Autofagen...

A

[suchanother]

Gud är bra så länge den vitskäggige gubben, som svävar på ett moln, rättfärdigar varje rövare, utsugare. I ett annat samhälle får Gud en annan skepnad, mer rättvis och alla håller med, halleluja!
Sådan är Gud, denna vitskäggige illustration. Han byter skepnad allteftersom det passar samhället. På nåt underligt sätt så börjar jag undra om inte Gud är en projektion av människan? Som den gode, rättfärdiga farbron. Fast å andra sidan har Gud en fenomenal förmåga att anpassa sej till rådande förhållanden, till det mänskliga samhället.
Fan tro't.

[eken]

Algotezza och suchanother,

Ja, det är också detta som är det märkliga med denne det, X.

Att han inte finns tas som intäkt att han "kan finnas" och därmed kan människor spekulera fritt i allehanda krafter som detta X besitter.  

Icke desto mindre, som suchantoher påpekar, så byter han hela tiden skepnad i diskussionerna. Just eftersom ingen önskar definiera X innan diskussionen startar.

Och då kan man på något sätt hela tiden klara sig undan förnuftiga resonemang. För om jag säger att "hypotesen om den gud som beskrivs i bibeln verkar felaktig" så kan den troende säga: "Det är bara symbolik" utan att förklara någonting alls. Frågar jag om bevis, så kan den troende lugnt fortsätta sitt bedrägeri med att säga: "Men X finns i allt, ser du honom inte?". På det kan man svara ett halvtamt nej och mena att det jag ser är "allt" men inget mer, inget utöver detta jag betraktar eller tolkar.

Om Gud har existens är den möjligen en lingvistisk slingerorm.  

Mvh
Anders

[Algotezza]

Gud är bra så länge den vitskäggige gubben, som svävar på ett moln, rättfärdigar varje rövare, utsugare. I ett annat samhälle får Gud en annan skepnad, mer rättvis och alla håller med, halleluja!
Sådan är Gud, denna vitskäggige illustration. Han byter skepnad allteftersom det passar samhället. På nåt underligt sätt så börjar jag undra om inte Gud är en projektion av människan? Som den gode, rättfärdiga farbron. Fast å andra sidan har Gud en fenomenal förmåga att anpassa sej till rådande förhållanden, till det mänskliga samhället.
Fan tro't.

Gud blir mer och mer identisk med oss själva ju mer vi bemästrar vår tillvaro och ju mer kunskaper vi får om tillvaron. Guds domän och existensberättigande härrör från de "vita fläckarna" i vårt eget ödesskapande och vår kunskap. Så, Gud existerar än. Tills vi blir ett med honom - och då finns ju vi, och därmed Gud.

A