satanism

[Tisen]

Hej!

här kommer mitt försat inlägg då hoppas ingen tycker det är dumt på något vis! här om dan så pratad jag med någon om satanism, och bestämde mig för att läsa lite om det, och så chockad jag blev. Trodde ju de va svarta ritualer och att man döda får på altar m.m. Är det inte många som tror de? det handlar ju inte alls om det, det handlar om att man skall vara sig själv och att må bra. jag undrar hur det kommer sig att man har dom fördomarna? är det kristendomen som har satt en stämpel på det eller hur är det igentligen? rätta mig om jag har fel, som nämnt kan jag inte så mycket om ämnet men är intresserad // Tisen

[archaxe]

Satanism förväxlas ofta med djävulsdyrkan, säkerligen mycket p.g.a att Satan och Djävulen anses (och är?) synonyma. Alla "religioner" handlar om att man skall må bra. Naturligtvis.

Som jag förstått satanismen är det än väldigt egocentrisk "religion", som visserligen har många bra poänger, men som blivit väldigt svartmålad av t ex kristendomen. Anton Szandor LaVey "skapade" satanismen som en motkraft till dåtidens kristna hyckleri - på dagen stod prästen och mässade om kyskhet och att leva väl, och om kvällen gick han iväg till horhuset och roade sig. Anton tröttnade på hyckleriet och tyckte, att kan man inte leva som man lär, så är det dags att lära om, och satanismen handlar till stor del om att bejaka sina drifter och passioner, istället för att undertrycka dem.

Jag skulle kunna fortsätta länge, men klockan är mycket och jag måste sova, så eventuellt återkommer jag imorgon.

[XeoX]

Satanism är förvisso inte synonymt med djävulsdyrkan (trots att det är en förklarlig misuppfattning). Det är också möjligt att den till viss del är "svartmålad" av kyrkan och att de ursprungliga målen (motverka hyckleri inom kyrkan) var av sympatisk natur.
Men personligen tycker jag ändå att det är en förkastlig livssyn.
Satanism går nämligen inte bara ut på att ta vara på sig själv utan också på att det är moraliskt riktigt att främja sin egen lycka på bekostnad av andra människors lidande, även när lidandet inte på långa vägar står i propotion till lyckan. Detta betyder att alla andra individer ses som verktyg till den egna lyckan.

[hovnarr]

Kan en satanist, liksom av en händelse, tycka sig uppnå lycka genom att göra andra lyckliga? Jag menar inte att andras lyckliggörande ska vara den ENDA källan till lycka, jag undrar bara om det är fel, rent satanistiskt. I så fall kan man ju tänka sig en winn-winn-satanist, som tycker att han är den viktigaste människan i sitt eget liv, men mår bra av att försöka få andra att må bättre (genom att lära ut sitt satanistiska budskap, t.ex.). Lite som Dr. Phil, kanske. Vill satanisterna lära ut sitt budskap? I så fall vill de ju ge andra den egocentriska lycka de själva funnit, och i det upphör de ju att vara renodlat egocentriska.

[Advocate]

Satanismen må vara skilld från djävulsdyrkan, men likheter finns. T.ex tycks inte satanismen vara helt fri från ockulta inslag. Ritualer och liknande beskrivs på många intrenet sidor som påstår sej behandla satanismen som filosofi, och vitsen med dem har jag aldrig riktigt förstått. Ritualerna borde väl inte behövas, och detta gör mej fundersam. Jag har inte läst LaVey's bok, bara delar av den, så jag vet inte om man kan finna denna ockultism även där.

[archaxe]

Jodå, LaVey's bok är full av ockultism och rituella prylar, och jag är för dåligt insatt i det hela för att förstå vitsen med dem, men jag är övertygad om att det finns en vits.

Naturligtvis är det inte förbjudet för en satanist att hjälpa andra. Det satanismen vänder sig emot är den överdrivna altruismen som finns hos kristendomen, där hela vårt liv framställs som en transportsträcka av lidande och uppoffringar för att få sitta brevid Vår Herre vid världens undergång, där vi skall känna synd och skam över våra drifter och undertrycka dessa och må dåligt för att vi inte är fullkomliga människor som kan leva helt fritt från köttets lustar, t ex.
Istället skall vi bejaka våra drifter och lustar, och leva ut dem, utan att känna skuldkänslor över det. Det är en naturlig del av människans väsen, så varför skall vi undertrycka det?

Det är självklart inte en satanists främsta intresse att orsaka andra så mycket smärta och lidande som möjligt. Och det hoppas jag vi förstod.

[hovnarr]

Är det överhuvudtaget ett intresse (om så inte ett första) för en satanist att verka för lidande (ursäkta ordfyndigheten)? Eller är det snarare så att en satanist verkar för sig själv utan att ta hänsyn till huruvida lidande uppstår eller inte? Är satanisten en hänsynslös egoist?

Nå, låt gå för att det inte är "förbjudet" för en satanist att hjälpa andra (hela grejen med satanismen var väl just att det inte skulle finnas några förbud - "gör som du vill" helt enkelt). Men hur skulle satanister över lag se på någon som uppnådde lycka genom att hjälpa andra? Är en sådan person en förledd stackare, indoktrinerad av den falske profeten till en överdriven altruism? Eller inrymmer den sataniska ideologin även en medmänsklig drift, en naturlig källa till altruism, likt den naturligt vårdande förälderlighet som finns hos djur?

Jag vill inte påstå att jag rynkar på näsan, men anledningen till att det rycker i den är givetvis denna: Om satanismen säger "lev ut dina lustar och gör som du vill", då kan väl ingen göra _fel_ (inte ens den bokstavstroende kristne) vad man än gör? Annars är man ju inte fri i alla fall. Då blir ju budskapet istället "Gör som du vill, och du vill följande: Punkt 1) Du vill i första hand tänka på dig själv. Punkt 2)...". Och så var det väl inte LaVey tänkte sig?

Det efternamnet låter förresten som en single malt whisky. "En fyra laväj tack". Evil spirits...

§

[Advocate]

Jodå, LaVey's bok är full av ockultism och rituella prylar, och jag är för dåligt insatt i det hela för att förstå vitsen med dem, men jag är övertygad om att det finns en vits.

Mjoo, det anade jag.

Gör då detta faktum att satanismen blir någonting utöver en hederlig filosofi? Jag kan förstå att satanister, speciellt sådana som tillhör den yngre generationen smyckar ut sej, målar sej och bär märkliga symboler liksom för att stärka sej själva i deras tro och som en bekräftelse på att de tillhör satanisterna, men riterna och denna koppling till andevärlden måste väl ha något annat syfte. Jag har studerat ganska många sådana här ritualer och många av dem är inte så riktigt trevliga.

På ett ställe jag läste stod det att satanisterna brukar hålla dessa ritualer och mässor för att håna kristendomen. Genom att håna kristendomen framför de samtidigt sinn hyllning till dess motsats, djävulen. Hyllar de då djävulen i sej själva, dvs. begären i dem själva eller hyllar de den onda killen med horn som det berättas om i bibeln?

Många människor är viktiga med att poängtera att djävulsdyrkan och satanism inte alls är samma sak, och visst, jag ser en skillnad. Men de satanister och djävulsdyrkare jag mött på internet, lyssnar på samma musik och många av dem tycks inte veta om de är satanist eller djävulsdyrkare. Fö. finns också många likheter mellan Crowleys och LaVeys läror, och många av de satanister/djävulsdyrkare jag mött tycks ha lånat saker av båda. Min poäng är bara att de båda religionerna tycks ha en del likheter, i alla fall ytligt, och kanske det är därför satanismen får ta så mycket stryk i detta kristna "moraltant-samhälle" vi lever i. *fundersam*

[archaxe]

Kolla in http://www.churchofsatan.com/ och se efter vad de står för, lyssna inte på mig. Ovan följer bara min tolkning av satanismen, and don't quote me on that one.

[morgoth]

det konstiga med riualer och "magi" inom satanismen är att den (för de flesta) endast är symbolisk. Eftersom den är en individuell religion så skall den i största mån utövas enskilt. De svarta mässorna är för det mesta bara ett stort media-jippo, läste för övrigt att den bara genomförts en enda gång av Church of Satan, och det var precis när den startades för att chocka.

De namn på saker och ting som förekommer inom Satanismen är de namn de kristna har satt på dem. T ex magin... inom satanismen är magi bara ett sätt att påverka sig själv och omgivning, t ex meditation och vara en bra talare.

Och apråpå att satnismen är en religion... vad är en religion? inom satanismen finns det ingen tro på något högre väsen, Satan är bara en symbol för det naturliga i dig själv. och kan man kalla det en religion om det högsta väset är en själv?

[archaxe]

Satanismen säger själv (i den mån religiösa rörelser kan säga någonting alls) att den är en religion, så jag antar att vi får ta dess ord för det. En religion behöver väl inte nödvändigtvis innehålla någon dyrkan för ett högre väsen? Eller?

[morgoth]

om en religion måste innehålla dyrkan av ett högre väsen? hmm... Ur min synvinkel så måste en religion iaf innehålla någon form av det "övernaturliga" nån sorts tro på något ej bevisbart. Fast iofs enbart dogma skulle ju kunna vara tillräckligt. vad är era tankar om detta?

[Niklas B]

Kan en satanist, liksom av en händelse, tycka sig uppnå lycka genom att göra andra lyckliga? Jag menar inte att andras lyckliggörande ska vara den ENDA källan till lycka, jag undrar bara om det är fel, rent satanistiskt. I så fall kan man ju tänka sig en winn-winn-satanist, som tycker att han är den viktigaste människan i sitt eget liv, men mår bra av att försöka få andra att må bättre (genom att lära ut sitt satanistiska budskap, t.ex.). Lite som Dr. Phil, kanske. Vill satanisterna lära ut sitt budskap? I så fall vill de ju ge andra den egocentriska lycka de själva funnit, och i det upphör de ju att vara renodlat egocentriska.

En sak som slagit mig när jag läst om satanism (och även pratat med satanister) är att de åtminstone är mer konsekventa på en punkt som kristna predikar, än vad de kristna själva är. Nämligen; kasta icke edra pärlor för svin! I självförstorandets ädla (?) konst hjälper och stöttar du dem som står dig nära och förtjänar det, istället för någon slags allmän altruism som räknar med att casha in på andra sidan.

Om du däremot (som satanist) mår bra av att hjälpa andra och du "förstoras och förädlas" av det, så finns det väl inga dogmer inom läran som förbjuder det. Men som sagt: Du först.

Vad det gäller satanistisk mission så ska jag nog inte uttala mig om det, men min spontana tanke är att det är Du som kommer till satanismen -inte tvärtom. Ska Du bli stor och härlig får Du komma till berget. Typ.

[Niklas B]

om en religion måste innehålla dyrkan av ett högre väsen? hmm... Ur min synvinkel så måste en religion iaf innehålla någon form av det "övernaturliga" nån sorts tro på något ej bevisbart. Fast iofs enbart dogma skulle ju kunna vara tillräckligt. vad är era tankar om detta?

Om alla gudar förnekas (och många andra auktoriteter också för den delen) så hamnar vi till slut hos Dig själv. Jaget, det största. Jaget är nog för de flesta ganska "bevisbart", och det är ju inte så illa pinkat till trosbekännelse av en religion som lever i köttet

Jag ska kanske tillägga att jag inte är satanist -jag är enbart intresserad av åskådningen som sådan, bland många andra.

[Naïko]

Intressant att många hedningar (anti-kristna, inte nödvändigtvis djävulsdyrkare) tycker att (LaVeys) satanister är störtlöjliga.