531bts skrev:Mlw: offerkoftan på: stackars Kristendom.
Stå upp för det påtagliga Kristi lära fått dig att förstå av egen erfarenhet, det du implementerat i din vardag o kan kommunicera som allmängiltigt. Står det pall för rationella angrepp o är det värt att försvara för irrationella angrepp? Men gnäll aldrig. Självklart kommer Kristi budskap väcka adrenalinet i konfrontation
hos de som lever i maktmedvetenhet. Kristi lära är en brandfackla. Har du förstått den o börjat etablera dig i Gudsmedvetande är det slut på friden. Du ser omfånget hos dig själv o din nästa hur förgiftad tanke, tal o gärning är. Förgiftat av idén om ett oberoende, unikt "jag" som med makt o manipulation vill vara gud/gudinna i vardande. Den identifikationen kan mycket väl frodas i en oklar tro på Gud.
Du angriper halmgubbar. Det handlar inte om ett oberoende, unikt jag. Tvärsom blir jagets vilja starkt färgad av sammanhanget man lever i. Just därför ska man stå vid sidan av, som Paulus säger. Blaise Pascal förklarar att vi föds till en fallen värld som formar oss till subjekt kluvna gentemot oss själva. Människorna bygger ett falskt själv och förnekar sin syndfullhet och fallna natur. Det innebär ett omedvetet självförgudligande. Världen gör oss korrumperade.
När man som kristen fjärmar sig från världen så blir man del av en annan gemenskap, nämligen Guds stad, som är den osynliga andliga gemenskapen vid sidan av den världsliga staden (se Augustinus, Guds stad). Det är för att stävja självförgudligandet som man väljer den kristna vägen. Superbia (högmod), förklarar Augustinus, orsakade syndafallet. Botemedlet är ödmjukheten. Det märks att du saknar kunskap om kristen teologi. Man ska inte kritisera det man inte förstår.