Liv efter döden?

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Clouds flashback
Inlägg: 26
Blev medlem: 27 jan 2009 03:18
Ort: skaraborg
Kontakt:

Liv efter döden?

Inläggav Clouds flashback » 27 jan 2009 04:35

Denna fråga har troligtvis funnits i hela mänskligheten historia (kanske även hos vissa djur arter). Jag tror med att många av svaren på denna fråga
kan delas i två läger. Även kommer några få skriva att det är en onödig fråga.

Dels de som tar det vetenskapliga perspektivet och och ibland ateistiska synsättet som utan att tveka skriver nej. Dom kommer ta upp hjärnans stora roll i vårt liv och mer av den "javascript:emoticon(':?:')ultimata sanning javascript:emoticon(':?:')". Eller frågan är uppkommen av vår rädsla för döden och är inget mer än en önskedröm.

Sen kommer det komma personer som är lika säkra på motsatsen och kommer som inte all är öppna för det andra alternativet.

E: är det sant sant att empiriskt tänkande har svårare att tillåta den här frågan vara en fråga än frågan om det finns något övermäktigt ting skapade allt? Eftersom sanningen är så klar

A: Det kanske är så att frågan i sig inte haft en tillräcklig substans än att det hade funkat.

D: Det kan också vara så att vi vet tillräckligt om hjärnan och psykologiska fenomen att vi kan strunta i den.

E: Men det finns å mycket som utan tvivel talar för. Nära döden upplevelser, och att folk känner sig som mer än bara molekyler och atomer. Många som sett gud, släktingar, spöken minnes bilder från sitt förra liv.

A: Om det var så mycket som utan tvivel som talade för eller mot så hade denna fråga ej existerat.

D: Dom där nära döden upplevelserna är kemiska reaktioner i hjärnan. synerna går garanterat att beskriva psykologiskt. den frågan kom bara fram på grund av rädsla för döden.

A: Hur kan man vara så säker på att det var bara rädsla som starta det det kan ju också varit några personer som började med att försöka föreställa sig döden?
Man har ju inte lyckats bevisa vilka kemiska förändringar som rycker in vi N D U.
Bara genom att liknande händelser kan förekomma vid till exempel LSD  är detta tillräckligt dom lever ju?
Är ljuset vid tunneln lika vanligt vid dessa hallucinationer ren statistiskt?
Även om det är kemiska förändringar kanske det bara är en startknapp till nästa fas.
Det kan också vara så vårat inre jag kanske är nästan något så stort och svårt föreställa sig som det stora ting/en som kanske startade allt?
att våra metoder gör det omöjligt att bevisa detta?

Nu är jag för trött för att fortsätta fyll gärna på lägg gärna till fler/ intelligentare '(är ingen riktig filosof som ni ser) vinklar på frågan hoppas att detta blir en seriös debatt[/u][/b]

Användarvisningsbild
LJUSUPPLEVELSE
Inlägg: 946
Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
Ort: någon som söker sin själ.

Inläggav LJUSUPPLEVELSE » 27 jan 2009 09:55

Jag har en föreställning att livet efter efter döden kommer inte att skilja sig alltför mycket , jämfört med livet före döden ...
Universum kommer inte att försvinna för att jag dör , kanske , och jag är en del av universum...vart ska jag ta vägen ? :shock:
Jag kommer att vara kvar i universum , och universum kommer att behandla mig ungefär som det gör nu.... :wink:

mvh
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.

SportFilosofen
Inlägg: 286
Blev medlem: 31 jan 2008 10:01

Inläggav SportFilosofen » 27 jan 2009 12:13

Min förra chef dog. Stille på havet. Bra hjärtlungräddning så han fick komma till sjukhus inom 20 min. Han har bara ett att säga:

"Ja det kan jag då gott tala om. Det blir bara svart"
Det går att fundera över allt.

Clouds flashback
Inlägg: 26
Blev medlem: 27 jan 2009 03:18
Ort: skaraborg
Kontakt:

Inläggav Clouds flashback » 29 jan 2009 01:42

Frågan är ju ganska rolig på det sättet att jag själv varit med om ljuset i tunneln vilket inte betyder att påståendet att livet existerar efter döden är korrekt.
Själv var jag borta i cirka 8 timmar och min personliga erfarenhet var det svart i början innan man kom till ljuset.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2750
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 29 jan 2009 03:19

Att någonting är "kemiska reaktioner i hjärnan" förtar inte dess verklighet. Vi kan ha nära-döden-upplevelser och nära-livet-upplevelser helt oberoende av kunskapen om vad som sker på kemisk nivå i våra hjärnor.

Det finns ingen neurolog som kan förklara hur tankar uppstår ur en kemisk process. Däremot kan de förklara hur en tanke, via en kemisk process, t.ex. kan förmå mig att trycka ner knapparna på detta tangentbord. Men det är knappast så att signalsubstanser på måfå diffunderar runt i mitt nervsystem och således genererar de tankar jag nu nedtecknar.

Så tänker man kanske att det är "döden" som förorsakar en viss sorts reaktioner i hjärnan, vilket får mig att ha vissa upplevelser. Eller så tänker man kanske att "döden" ÄR just de där upplevelserna, och det är dessa upplevelser som genererar aktiviteten i hjärnan, precis som mitt beslut att trycka på tangenten fick nerverna att avfyra acetylkolin precis så att fingrarna lydde. Hur ska vi ha det - hönan eller ägget?

Tuppen! Alltså, upplevelsen i mitt medvetande och aktiviteten i hjärnan är *samma* fenomen på olika plan. Det är därför vi faktiskt kan gå in på olika nivåer och påverka andra. Vi kan tro på vårt tillfrisknande, och verkligen tillfriskna fortare. Eller ta en huvudvärkstablett och verkligen må bättre.

Tanken, känslan och upplevelsen ÄR inte den elektriska signalen, lika lite som solkatten på väggen är reflektionen i spegelskärvan. De är båda fenomen av samma ljus på olika plan.

Detta att vissa minns döden som "tom" och andra som fylld av upplevelser, är väldigt likt fenomenet att vissa minns sina drömmar medan andra inte gör det, men känner i kroppen att de har sovit. Själva sömnen är helt borta som upplevelse betraktat, men känslan av att ha sovit finns kvar.

För att återgå till grundfrågan, som ju är ett känsligt ämne. Ett sätt att förhålla sig till den som jag tror är lämpligt på ett sånt här forum är att jobba med hypoteser. Vi får t.ex. jobba med antaganden som förgrenar sig. Första förgreningen lyder:

*det finns ett liv/medvetenhet/existenstillstånd efter döden
*det finns inte det

Det handlar nu INTE om att argumentera för den ena eller andra sidan, utan att utforska vart respektive spår leder. Den första grenen väcker t.ex. frågan, hur skulle en tillvaro utan fysisk kropp te sig? Förutsätter den inte en slags immateriella "varseblivningsorgan" eller motsvarande - andliga ögon att se med, öron att höra med, en immateriell hjärna att tänka med osv? Finns dessa kanske redan i oss (eller vi i dem) medan vi lever, men avskiljs i och med döden från den fysiska kroppen?

Den andra grenen väcker frågan om döden i så fall är bra eller dålig. Kan man jämföra ett existenstillstånd med ett ickeexistenstillstånd? Om inte, vad skulle det i praktiken innebära att döden varken är bättre eller sämre än att vara euforiskt lycklig, eller för den delen lida svåra kval och smärtor? Skulle det då spela någon roll om planeten jorden exploderade, och i så fall för vem och när? Om det inte finns några goda skäl att ta livet av sig, finns det då några goda skäl för att låta bli under sådana omständigheter?

-narr-

Clouds flashback
Inlägg: 26
Blev medlem: 27 jan 2009 03:18
Ort: skaraborg
Kontakt:

Inläggav Clouds flashback » 29 jan 2009 05:13

Exakt och precis som jag skrev behövde det inte vara inte vara något bevis
och sen kan jag skriva till dig.

Att vetenskapsmen måste ju använda bevis som du pratade om till att förklara något men inte sett med naturalistiskt tänkande.

Utan att leda någon vart. Men det jag själv ville med detta ämne var just som jag skrev i sista meningen i första inlägget en seriös debatt om ämnet för en gångs skull. Och försökte vissa det när jag startade ämnet.

Dels med att skriva vad det total ateistiska svaret och att dom andra hade lika säkert svar och dels någon som skulle föreställ mitten men blev nästan mer för/flum och bad om fler / intelligentare svar.  men det gick åt helvete med det om det nu existerar på något sätt .

Själv är jag egentliga öppen för vilket av svaren som helst.

Användarvisningsbild
LJUSUPPLEVELSE
Inlägg: 946
Blev medlem: 20 nov 2008 11:45
Ort: någon som söker sin själ.

Inläggav LJUSUPPLEVELSE » 29 jan 2009 17:34

*det finns ett liv/medvetenhet/existenstillstånd efter döden
*det finns inte det...


Din tanke , tror jag , är att utgå ifrån att någonting i den stilen finns under tiden vi lever...en egen / (viljestyrd?) medvetenhet / ett separat (speciellt/märkvärdigt)existenstillstånd för var och en som kanske förändras (eller inte) efter döden...
Om man ser på saken som att:var och en av oss är en del av universums olika medvetenheter...förändras "det personliga" i upplevelsen något , och plötsligt , verkar tanken på en slags existens efter döden inte lika omöjlig...
Varför verkar inte tanken på en slags existens efter döden inte lika omöjlig,om var och en av oss är en del av universums olika medvetenheter?... :shock:
Varför skulle universum skapa oss först och totalt förinta/släcka  oss sedan?
Det kanske skulle finnas någon mening med det också , om vi hade haft något slags uppdrag i universum , eller om vi helt enkelt är en oviktig reaktion,ett oviktigt fenomen...
Eller, är det som blir kvar av oss så pass oförnimbart , att det blir meninglöst att prata om någon slags existens?
Är inte det lilla också viktigt i det här sammanhanget ?
Smärtar det när omnipotensens , barnsliga , otillfreställda begär , förblir otillfredställd även efter döden , kanske ?
Vad vet jag... :smt102





mvh
1965are...ikoniskt halvlärd kvasifilolog,metaretoriker,preprotoauktoritet, ärkehemipseudofilosof och megapsykodianoia.

Paul
Inlägg: 70
Blev medlem: 28 mar 2005 11:34

Inläggav Paul » 29 jan 2009 19:33

Eftersom min text om NDU:er samman faller med Livet och Döden, vill jag beröra detta ämne i bredare perspektiv. Jag ber om ursäkt för textlängden.

NDU:er – fantasi eller verklighet?

Svaret på NDU-gåtan kan man inte finna enbart i människans fysiska hjärna.
NDU:er – fantasi eller verklighet?
Man lättar från den fysiska kroppen. Plötsligt ser man sin kropp ”utifrån”, ofta ”uppifrån”. Ingen smärta, inget obehag. Ett starkt lugn. Fullständig harmoni med tid och rum. Ett oerhört varmt och starkt men ändå inte bländande ljus. En tunnel – och långt där borta, i slutet av tunneln, kan man svagt skymta ett vackert och än mer fullkomligt ljus och ljusgestalter som står och väntar på en. Och man vill nå dit – till varje pris vill man nå ljusgestalterna. Inte tillbaka, nej, absolut inte tillbaka, inte tillbaka till den hemska jordiska kroppen. Jag vill stanna i detta underbara ljus…


Enligt vissa forskare på NDU (Nära Döden Upplevelse) området har ca fem procent av Sveriges befolkning någon gång haft en NDU. Det skulle motsvara omkring 400.000 människor. Ett otroligt högt tal om man tänker efter, men sannerligen likväl fullt korrekt. Det handlar alltså om flera hundra tusen människor – unga, gamla, män, kvinnor och barn – som upplevt något som den medicinska vetenskapen i dag inte kan förklara vad det är.
Och glöm inte, då talar vi bara om lilla Sverige. Om vi utgår från att ca fem procent är en korrekt siffra i detta sammanhang, då hamnar vi på ca 300 miljoner människor om vi inkluderar även den övriga delen av världen. – 300 miljoner människor som alla upplevt en NDU i olika styrka och grad, en hissnande siffra.

Förklaring finns inte
Hur förklarar den medicinska vetenskapen vad en NDU är?
Om man vill vara lite elak så kan man drastiskt sammanfatta det med att det vetenskapliga samfundet inte har någon förklaring alls – i alla fall inte idag. Och de ”förklaringar” som finns till hands är inte på något vis tillfredsställande.
Å andra sidan ska man i ärlighetens namn också påpeka att inte heller de olika religionerna har något svar på detta fenomen. Och definitivt inte den lära kyrkan lär ut, med uppståndelse på den yttersta dagen då en Kristusgestalt slutligen ska uppväcka de döda. – NDU fenomenet verkar liksom inte passa in någonstans.
En del hjärnforskare söker på ett seriöst sätt svaret på denna gåta, medan andra forskare inte har mycket till övers för sina kollegors forskning, som enligt dem bara är tidsspillan eftersom NDU:er ”naturligtvis” bara beror på syrebrist, hallucinationer osv. Den vanliga visan som vi alla hört så många gånger vid det här laget. Men vilken falang man än tillhör inom dessa två olika kategorier av forskare – de seriösa eller de som bara viftar bort alltsammans och kallar det inbillning – så måste man tyvärr konstatera att ingen av dem fullständigt kommer att kunna reda ut och klarlägga NDU mysteriet.

Begränsade kunskaper
Först och främst beror detta på att läkekonsten idag är oerhört begränsad i sin kunskap om den mänskliga kroppen, för att inte tala om människohjärnan. För det andra beror det på att det råder en nästan fanatisk konservatism bland många inom läkar- och forskarkåren; allt ”nytt”, allt som inte stämmer in i de fyrkantiga fysiska och biologiska ramarna vägrar vi att ens befatta oss med, så går resonemanget hos många – inte alla – läkare och forskare.
Ett sådant resonemang leder som vi alla förstår självklart inte framåt. Det finns, har man ju fått veta, också en rädsla bland en del forskare och läkare för att ”gå mot strömmen”. Vi vet t ex hur illa bemött barnläkaren Dr. Melvin Morse blev av sina läkarkollegor då han bestämde sig för att börja forska på NDU området. När han kom in i lunchsalen på sjukhuset där han jobbade, började flera vissla melodin till TV serien ”Twilight Zone” (en serie som handlade om övernaturliga ting). En mycket barnsligt uppträdande från högutbildade kollegor kan man tycka. De borde i stället ha visat samma hunger efter att ge sig in på nya, okända medicinska territorier, så att nya upptäckter kan göras.


Lita på det ”inre vetandet”
Att tro eller att veta med sitt inre ”vetande” – det är skillnad det. Väldigt ofta kan man i TV och i radio se och höra en del hjärnforskare uttala sig med stor självsäkerhet ”vi tror efter de senaste rönen att NDU:er beror på det här eller det där” eller ”vi tror oss åtminstone veta”. Och sen får man höra den ena ”förklaringen” efter den andra – syrebrist, hallucinationer, överstimulans av vissa hjärnområden osv, osv. Ännu har man inte hört orden ”vi vet med säkerhet” från deras läppar. Ändå finns det flera exempel, bl a från radioprogrammet ”Människor och Tro”, där en känd hjärnforskare med en häpnadsväckande självsäkerhet förklarade att författarinnan Agneta Uppmans NDU-UKU minsann bara var ren inbillning och inget annat – naturligtvis skyllde han på syrebrist och allt där andra, ni vet. Alla de tiotusentals eller hundratusentals som haft en NDU vet däremot; de vet med sitt ”inre” vetande att det finns något bortom den jordiska döden. För dem är det ett obestridligt faktum. Det är verkligt och precis lika självklart som att jorden är rund. Det handlar inte om drömmar och önsketänkande. De har upplevt det med ”egna ögon”, till skillnad från hjärnforskaren eller professorn. Och uppriktigt sagt, de som har upplevt en sann NDU struntar i forskare så länge dessa ”hittar på” krystade förklaringar såsom syrebrist, hallucinationer osv. Det är en skymf mot dessa människor att inte ta deras NDU-upplevelser och – berättelser på allvar.
Låt oss nu lämna åtminstone den skeptiska delen av forskarvärlden bakom oss en stund och gå djupare för att belysa och klarlägga vad en NDU egentligen handlar om. Många läkare, hjärnforskare och andra lärde kommer nu med all sannolikhet inte hålla med mig i mitt resonemang – jag väntar mig inte heller något annat. Men jag talar utifrån mitt ”inre vetande”. Hur sedan andra läsare väljer att tolka eller förstå mina ord är helt och fullt en sak som de själva får svara på. Varje läsare av denna artikel drar naturligtvis sina egna slutsatser – men de som haft en djup, tydligt och stark NDU vet vad jag talar om. Där finns inga tvivel, ingen tvekan. Och det är fullt tillräckligt för mig att veta det.

Vad ligger bakom NDU-fenomenet, egentligen?
För att alls kunna förstå vad en NDU är måste man känna till de bakomliggande faktorerna som orsakar och styr de olika fenomenen – ljuset, tunneln, lugnet, möten med avlidna släktingar och/eller ljusgestalter osv.
Jag kan inte ta fram en röntgenplåt, ett foto eller en bild från datortomografi för att jordiskt ”bevisa” det jag här har att säga i NDU frågan. Jag kan bara upprepa vad jag tidigare sagt: jag talar utifrån mitt ”inre vetande” och kan bara hoppas att åtminstone några av er som läser detta kan se logiken i det.

Astralkropp och Andekropp
Hur är människokroppen byggd? Jag menar, hur är människokroppen verkligen byggd? En människa består förutom av den jordiska kroppen av en astral kropp. Denna astrala kropp är fullständigt invävd i den jordiska kroppen, och osynlig för det mänskliga ögat. Det är denna astrala kropp som gör att vi reagerar på t ex akupunktur, zonterapin. Det är den astrala kroppens ”nervbanor” (meridianer) som leder akupunkturnålens signaler till de olika organen i den fysiska kroppen eller som ger smärtlindring åt densamma. Utan denna astrala kropp hade den fysiska inte kunnat hålla ihop, utan sakta men säkert börjat upplösas och ”flyta ut”.
Det beror på att molekylerna som bygger upp den synliga, fysiska jordiska kroppen är för långsamma i deras svängningshastighet, de fysiska molekylerna rör sig helt enkelt för långsamt, det måste till en astral kropp som kan stabilisera den fysiska.
Det är också denna astrala kropp som orsakar den berömda ”fantomsmärtan”, som många känner när de varit tvungna att amputera t ex ett ben eller en arm. När t ex benet är amputerat så känner många patienter en värk i den ”osynliga” delen, dvs det ben som inte längre finns; det som fortsätter att göra ont är just den astrala delen av benet. När denna astrala del långsamt ”drar sig in i” den övriga kroppen upphör så värken till slut. Utanpå den synliga fysiska kroppen har vi så den tredje och sista kroppen Andekroppen, som omhöljer de jordiska kroppen som ett svagt lysande dimmoln, som en mantel (osynlig för den normala människans syn).

Det livgivande bandet
Andekroppen är förbunden med den fysiska kroppen genom ett livgivande band. Också under spontan frigörelse – vilket kan uppkomma under allvarliga sjukdomar när kroppen under feberanfall är medvetslös, eller vid olycksfall då den skadade svimmar, eller under narkos och liknande – är andekroppen knuten till den fysiska kroppen. Enstaka människor bevarar ibland svaga minnen från denna separation av anden och kroppen. Det är om dessa NDU:er som människor brukar säga: ”Jag såg mig själv uppifrån”. ”Jag svävade i takhöjd och såg exakt vad läkarna gjorde med mig i ambulansen och på sjukhuset”. Dessa NDU:er sker fullständigt spontant när det livgivande bandet tänjs ut. Så fort läkarna lyckas få igång pulsen och en återupplivning har skett är man tillbaka i sin kropp, helt automatiskt, beroende på att bandet mellan anden och kroppen nu inte längre är ”uttänjd”. I dessa fall minns patienten ofta exakt vad läkarna och sjuksköterskorna sa och gjorde och kan förklara detta detaljerat senare för sjukvårdspersonalen, vilket bara för några årtionden sedan omedelbart brukade avfärdas som rena hallucinationer eller liknande. Och vågade man dessutom säga att man svävade i takhöjd och såg allt som pågick i sjukvårdsrummet uppifrån, ja, då riskerade man att betraktas som helt eller halvt tokig.
Vid svårare sjukdomsfall, där patienten under en kortare eller längre sjukdomstid, brukar pendla mellan liv och död, har det också inträffat starka och tydliga NDU:er. Och det är här de riktigt ”intressanta” fenomenen brukar ske. I dessa fall kan den svårt sjuke ha erfarit ljuset, tunneln och möten med ljusvarelser eller anhöriga i avlägsna andliga, vackra världar där det pågått ett lika aktivt eller till och med aktivare liv än här på Jorden.
Man kan förstå att många läkare överhuvudtaget inte vill befatta sig med dessa vittnesmål. Det strider ju så fullständigt mot alla vedertagna fysiska lagar. Det som inte syns i mikroskop, på röntgenskärmarna, i en datortomografi eller i blodprov, det finns helt enkelt inte, resonerar de flesta av dom.

Vackra världar
Men hur ska man då förklara detta, ty NDU fenomenet existerar ju?
Varifrån kommer till exempel dessa upplevelser av ljusgestalter? Var skulle dessa ljusvarelsers och kära anhörigas världar vara belägna någonstans? Vid en kraftig NDU upplever man hela registret av fenomen: ljuset, tunneln, en lysande ljusgestalt som vägleder dig kärleksfullt genom obeskrivligt vackra världar, som visar dig platser, färger och musik du inte trodde var möjligt; kanske får du träffa din avlidna mormor eller morfar eller andra bortgångna släktingar du hållit av. Och allt, precis allt, är lika verkligt som att du just nu läser dessa rader.
Det som händer är, att sjukdomen har försvagat förbindelsen mellan den astrala kroppen och den fysiska kroppen så mycket att banden mellan andekroppen och den fysiska kroppen på allvar börjar tänjas ut- slutligen befinner sig anden (som är detsamma som din andekropp, dit jag, din personlighet, dina tankar) utanför kroppen. Du kan fortfarande se, höra, röra dig osv i ett ”fritt” tillstånd; fritt från de hittills kända jordiska fysiska lagarna. Men du kan i detta ”andliga” tillstånd inte röra dig långt från din fysiska kropp, högst 30-100 meter.
Om förbindelsen mellan de astrala kroppen och den fysiska kroppen däremot är så avslappad att kroppens död inträder, brister a samma ögonblick det band som knyter anden till kroppen- men när bandet väl har brustit, kan inget rop och ingen vilja kalla anden till ett förnyat återupplivande av den döda kroppen. Och det som händer därefter, ja, det är en annan fråga som får belysas vid ett annan tillfälle.

Underbara platser och ljusvarelser, men var?
Mellan jordens atmosfär och månens bana finns det sex stycken sfärer, eller man kan kalla det översinnliga världar (alla osynliga för människoögat). I dessa sfärer (världar) vistas anden mellan sina liv på jorden. Det är dock fullkomligt omöjligt för anden själv att tänja ut bandet så mycket att den kan nå upp till dessa sfärer, anden måste få hjälp med detta av de som brukar kallas för ”ljusvarelser”. Dessa ljusvarelser, eller ljusgestalter, återkommer gång på gång i de olika böckerna som NDU:er- de finns beskrivna t ex i Betty J Eadie’s, George G. Ritchie’s, Melvin Morse’s och tusentals andra NDU-böcker.
Dessa ljusgestalter brukar ibland också kallas ”skyddsänglar”. Ljusgestalterna ”lånar ut” en del av det ljus som strålar ut från deras andekroppar, varigenom andens band kan uttänjas så långt att personen ifråga kan nå hela vägen upp till sfärerna. Det var detta som hände med t ex Betty J Eadie. Hon ledsagades av en ljusgestalt hela vägen upp till flera av de sex sfärerna. Hon beskriver dessa världars stora skönhet bl a i första bok ”Omsluten av Ljuset”.

Är dessa världar verkligen ”verkliga”? I högsta grad.
Låt oss titta närmare på hur dessa ljusvärldar, som beskrivs i flera av de olika NDU böckerna, ser ut och hur de är uppbyggda. De översinnliga vistelseorterna (sfärerna) är lika synliga och materiella för andliga väsen som allting på Jorden är för människor. Ju högre andarna stiger genom sin kamp på Jorden, desto hastigare blir de etersvängningar som frambringar det material av vilket dessa, deras världar, är danade. Ju avlägsnare vistelseorterna är belägna från Jorden, desto ljusare, vackrare och mer harmoniskt är allt som där finns av bostäder och natur (hav, floder, sjöar, länder, blommor osv). Den frigjorda andekroppens rörelse är dock snabbare och lättare, liksom andekroppens tankar är klarare och mer stringenta än när den är knuten till den tunga mänskliga kroppen, som lägger den många hinder i vägen.

Snabbare och bekvämare än på Jorden
Sfärernas kommunikationsmedel liknar Jordens; alla är dock bättre, snabbare och mer bekväma än de motsvarande på Jorden. Allt det som under tidernas lopp tillförts mänskligheten i form av uppfinningar, har först bestått sitt prov i sfärerna innan det realiserades på Jorden.
Om ljusgestalterna (skyddsänglarna) vill komma i kontakt med de olika sfärernas och jordklotets invånare, kan de använda sig av tankens och viljans energi, som låter andekroppen bäras av etern, vilken i kraft av den fjärde dimensionen genomtränger allt. Den fjärde dimensionen kan inte närmare förklaras, eftersom människan ännu saknar förutsättning till förståelse av detta. De högre sfärerna är osynliga för invånarna i de lägre; de lägre är delvis osynliga för invånarna i de högre. Invånarna i de lägre sfärerna kan inte med egen hjälp, varken med tanke och vilja eller via Ljusvägen (Ljustunneln), nå till världar som ligger över deras egen vistelseort. De kan endast komma till Jorden och de mellanliggande sfärerna, och enbart genom att använda Ljusvägen. Inom sin hemsfär och i jordsfären kan de däremot färdas med tanke och vilja, men endast i begränsad skala.

Den sjunde himlen
I alla sfärerna finns det talrika läroanstalter, motsvarande de jordiska skolorna och universiteten. Allt det som existerar och har existerat på Jorden av vetenskapliga och skönlitterära arbeten finns där och är återgivet på de jordiska språken, dock med undantag av de mest primitiva språken. Varje läroanstalt har sina stora bibliotek med tillhörande läs- och studiesalar. Alla gemensamma byggnader: kyrkor, församlingshus, universitet, observatorier, museer etc är av stor arkitektonisk skönhet och prydda med många skulpturer. Flera av dessa byggnader har formgivits och byggts av människoandar, de har uppförts av sfärernas material, som liknar de jordiska (sten, trä osv).
Alltså: det finns sex stycke världar, sfärer, mellan jordatmosfären och månens bana. Om man räknar in Jorden blir det sju världar. Den sjätte sfären (den närmast månbanan) är mest lysande och vackrast. Flera känner till det urgamla uttrycket ”jag är så lycklig att jag är i sjunde himlen”, men mycket få vet varifrån det härstammar. Det härrör just från att dessa sex ljusvärldar tillsammans med Jorden bildar sju världar, varav den närmast månbanan är vackrast, alltså ”den sjunde himlen”.

Andekroppens utseende och byggnad
I stora drag skall här andarnas kroppsliga utseende beskrivas.
Andekroppen har, i likhet med den mänskliga, ett yttre form som omsluter olika organ. De yttre formen är som den vackraste mänskliga kroppen i många gånger idealiserad skepnad, men utan könsorgan. (Den kvinnliga andekroppen är mjukare och rundare än den manliga, men vari den egentliga yttre skillnaden mellan man och kvinna består kan inte förklaras eftersom människorna saknar all förutsättning till förståelse av detta.)
Kroppens inre byggnad har endast en mycket avlägsen likhet med den jordiska. Det fysiska matsmältningssystemet som representeras av magsäck, tarmar, njurar osv samt alla fortplantningsorgan finns inte; däremot är kärl- och nervsystemet långt rikare och finare utvecklat. Vid inandning genom näsa, luftrör och lungliknande organ tillförs kroppen de nödvändiga eterströmningarna som leds vidare genom ett fint och starkt förgrenat ”ådernät” och tillbaka till andningsorganen, där strömningarna åter förnyas. Kärlsystemet är dubbelt, så att det ådernät som utgår från det högra organet slutar i det vänstra och vice versa. Blodledande ådror finns inte. Andekroppen har inget skelett, men är ändå fullständigt fast i sin uppbyggnad eftersom den överallt stöds av en stark muskulatur.

Frukt är huvudsakliga föda – om man vill äta
I stället för den mänskliga hjärnan, men på samma plats, finns ett nervcentrum, varifrån ett oändligt finförgrenat nervnät utgår och sprider sig från huvudet längs ryggen genom hela kroppen. Alla nervtrådarna leds tillbaka till hjärncentrumet genom ett mindre centrum, som närmast motsvarar människokroppens hjärta och finns ungefär på samma ställe; här samlas nervändarna och leds genom två strängar, en på var sin sida om halsen, tillbaka till utgångspunkten – hjärncentrumet.
Väsen i den översinnliga världen behöver inte inta näring om de inte önskar göra det. Födan består annars huvudsakligen av frukter som äts som de är, eller sedan de tillagats på olika vis. I alla sfärerna finns en rikedom av blommande och fruktbärande träd och växter som är okända på Jorden. Frukterna har en smak och arom som långt överträffar de jordiska. Den intagna maten leds från munhålan (vars tanduppbyggnad liknar människokroppens) genom ett mycket fint förgrenat rörsystem ut i hela kroppen och utsöndras omärkligt via fina hudporer genom en växelverkan mellan kroppens rör- och kärlsystem samt den Ljus- och Mörkereter som omger kroppen. Hudporerna är inte olika den mänskliga kroppens svettporer, men är dock långt finare och står alla i direkt förbindelse med rör- och kärlsystemet.

Andekroppen, så som den här har beskrivits, är lika för alla andar; men eftersom människoanden i sin översinnliga tillvaro alltid är en exakt kopia av den människa till vars kropp den var knuten, bär dess andekropp dessutom kopior av all den mänskliga kroppens organ etc. Allt det mänskliga är i den översinnliga världen fullständigt latent – vilar i oanvändbart tillstånd. Så länge anden vistas på Jorden vilar däremot andekroppens organ, eftersom dessa endast kan användas när anden är frigjord. Andekroppens nervsystem fungerar dock hela tiden, om än något svagare under jordelivet.

NDU:er – fantasi eller verklighet?
Nära döden upplevelser är i högsta grad en realitet. Lika verkliga och naturliga som att vi måste äta eller sova vissa tider på dygnet. NDU:er borde inte vara något konstigt och suspekt. Och det har naturligtvis inget med syrebrist, hallucinationer eller andra sådana tanklösa påståenden att göra. Det är en naturlig företeelse som har funnits och som kommer att finnas så länge människorna vandrar på Jorden. Det borde inte vara ett så omstritt fenomen.
Men tyvärr – som så ofta – är det jordiska, hävdvunna, "orubbliga lagar" som fått fritt spelrum och som gjort detta till ett tabu under så lång tid. Men ju mer samhällena och forskarvärlden öppnas upp (tack vare t ex internet och webbsajter ), så kommer det sakta men säkert att bli allt mer naturligt att tala om NDU:er – och så borde det ha varit sedan länge. Jag vill också med dessa rader klart och tydligt säga att NDU:er absolut inget har med religioner att göra. NDU:er finns inom alla religioner, inom alla kulturer, inom alla folkraser, i alla länder och har funnits i alla tider. Det finns okunniga människor som, när de hör talas om NDU:er, säger: "Är det inte de som tror sig ha träffat Gud och Jesus när de var nästan döda, de som har haft en sån där religiös upplevelse, du vet?". Sådana uttalanden visar bara på stor okunnighet om vad det handlar och man bör ignorera dem.

Man måste tänka i nya banor
Nära döden upplevelser är inget som sker bara "inne" i huvudet på dem som råkar ut för en NDU. Hela NDU fenomenet är en växelverkan och ett ingående, komplicerat arbete mellan tre faktorer, mellan tre element: den fysiska hjärnan, den astrala och den psykiska hjärnan (anden).
Genom att arbeta som hjärnforskarna gör idag, uteslutande med den fysiska delen, så kommer man aldrig någonsin att kunna förklara fenomen som t ex vad en NDU är eller beror på, eller var tanken och viljan sitter i hjärnan. Tanken, viljan och andekroppen kan vid vissa allvarliga sjukdomstillstånd eller olyckor helt enkelt lösgöras från den fysiska kroppen. Och så länge man vägrar att tänka i dessa banor kommer det inte att ske några revolutionerande framsteg på NDU forskningens område. Detta är ett faktum.

Tre delar av hjärnan
Vad är det för skillnad på de olika delarna av hjärnan? Här kommer en kort sammanfattning av det viktigaste.

1) Den psykiska hjärnan (anden) är sätet eller utgångspunkten för tanken och viljan samt för den medvetna handlingen, vilken är ledd av tanken och viljan. Allt det som den psykiska hjärnan mottager av vetande, erfarenheter, kunskaper osv kan med tankens hjälp omsättas både i psykiska och i fysiska värden och resultat, därför att tanken, ledd av viljan genomarbetar, sammanbinder, nyskapar, avslutar eller utskiljer det mottagna och utstrålar det bearbetade materialet i talrika mer eller mindre nyanserade, klart lysande fasetter, allt enligt det föregående tankearbetet.
Varje tankearbete, hur kortvarigt eller ringa det än är, uppfattas konkret av den normala människan, eftersom människan i mer eller mindre utsträckning "känner" sin tanke arbeta. Alla dessa genomtänkta tankar är individens omistliga ägodel; de värden som hon under jordelivet har erhållit från sina erfarenheter, kunskaper osv bevaras av anden. Ingen jordisk sjukdom, som t ex Alzheimer eller andra svåra hjärnsjukdomar, kan radera ut andens minne. Genom tankens arbete uppbygger eller formar sålunda var och en sin individuella andliga personlighet.

2) Den astrala hjärnan, människans automatiska behållare, samlar däremot helt mekaniskt upp allt det som den mottager under människans jordeliv, för att vid ett eller annat givet tillfälle reproducera det mottagna exakt så som den har förvarat det, utan någon som helst tillfogning.
För att göra det mera lättbegripligt, skall här ett exempel ges på den automatik som styr denna hjärna: Ett exempel, taget från de talrika automatiska rörelserna, som människorna utför med hjälp av den astrala hjärnan i det dagliga livet, skall här ges:

I ett rum finns två tvättställ skilda från varandra av ett skåp. Normalt brukar en spegel hänga på en spik över ett av tvättställen. En av rummets innehavare kommer in; individens psykiska hjärna (andehjärnan) arbetar i det givna ögonblicket med en tankekedja som befinner sig mycket långt borta från den lokala omgivningen. Men vid individens inträde i rummet, fångar ögat spegeln som ligger t ex på ett bord (där den inte skall vara). Genast framsänder den astrala hjärnan en bild av spegeln hängande på väggen, och utan att avbryta sin tankes arbete tar personen spegeln – helt automatiskt – går fram mot ett av tvättställen, lyfter upp spegeln och låter den glida ned utmed väggen, så att snöret kan fastna på spiken. Rörelsen misslyckas och upprepas därför tre, fyra eller fem gånger, fortfarande helt automatiskt, men med denna flera gånger upprepade rörelse väcker de astrala hjärncellernas vibrationer individen ur hans tankar. Den för länge sedan påbörjade tankekedjan avbryts på ett ögonblick, och i kraft av sin vilja ger han den hejdade tanken en ny riktning. Handen med spegeln sänks, individen ser upp på väggen, och genom det koncentrerade tankemedvetandet uppdagas det att det överhuvudtaget inte finns någon spik att hänga spegeln på, eftersom spiken finns över det andra tvättstället.
Den astrala hjärnan – den omedvetna människan – har inte ens förmått att kombinera följande: när spegeln inte ville hänga på väggen, fanns det inget att hänga den på. Först när de flera gånger upprepade resultatlösa rörelsernas vibrationer väcker individens medvetande (anden), kan den astrala hjärnans omedvetna felsteg rättas.

3) Den fysiska hjärnan – mottagaren och meddelaren – är till synes den mänskliga personlighetens enda faktor, ett organ som människorna med lätthet kan underkasta vetenskapliga undersökningar. Men eftersom de två andra närvarande faktorerna inte kan underkastas en sådan handgriplig undersökning, som kan komma den fysiska till del, har människan hittills inte varit i stånd att erkänna de två icke synliga men mycket viktiga faktorerna (den astrala hjärnan och anden) – viktiga därför att utomordentligt mycket i den mänskliga personligheten endast kan förklaras och förstås genom närvaron av dessa två ovannämnda faktorer.

Hjärnan är andens redskap
Efterhand som den fysiska hjärnan utvecklas genom kroppens växt från barndomen till den mer mogna åldern, blir den ett mera användbart redskap för den ande som är knuten till den fysiska kroppen. Individens särprägel framträder tydligare, jaget förmår allt bättre att genom den fysiska hjärnan mottaga intryck. Men hur välutvecklad den mänskliga hjärnan än kan bli, kommer den aldrig att kunna uppnå något som helst värde som självständigt tankeorgan, eftersom det självständiga tänkandet uteslutande härstammar från den till människokroppen knutna anden.

Människans fysiska hjärna – som redskap för anden – kan bäst liknas vid ett musikinstrument, t ex en violin. Ett sådant instrument kan inte självständigt frambringa en enda ton, det ljuder först i det ögonblick stråken förs över strängarna, och de toner som då framkommer kommer noga att återspegla den spelandes musikaliska förmåga. Geniet kommer med största lätthet att framkalla en mängd harmoniska toner och klanger som förenas till en vacker helhet, medan den omusikaliska människan endast kan framlocka en rad dissonanser på samma instrument – även om det är den finaste Stradivarius. Från geniet till den omusikaliske sträcker sig en skala av mer eller mindre musikbegåvade och musikkunniga individer, som var för sig kommer att behandla instrumentet efter sin individuella förmåga och färdighet. Men om en sträng går av, kan inte ens det största geni framkalla annat än skärande och raspande ljud från den trasiga strängen. På liknande sätt är den fysiska hjärnan andens instrument. Ju högre utvecklad ande, desto fullständigare och bättre kan hjärnan användas till omsättning av andens tankar, så att de kan träda fram i den jordiska världen. Men om delar av hjärnan skadas på grund av sjukdom eller ålderdom, kommer även den högste ande att vara ur stånd att verkningsfullt använda den skadade cellvävnaden.

Överlever medvetandet den jordiska döden?
Hjärnforskarna har hittills inte velat erkänna att det kan finnas en möjlighet att det existerar en beståndsdel som är fristående från den fysiska kroppen och hjärnan, men som ändå är beroende av just den fysiska kroppen och hjärnan, att medvetandet helt enkelt inte hör till "det fysiska". (Inom vissa forskarkretsar, bl a i England, har man dock på senare tid börjat fundera i sådana tankebanor). Detta har försenat hjärn- och NDU-forskningen under lång tid. Och det beror till stor del på att det gått prestige och rutin i forskandet – det är bekvämare att följa andra forskare i deras redan upptrampade fotspår än att ifrågasätta saker och ting själv. Plus det faktum som nämnts tidigare, många vågar helt enkelt inte av rädsla för sina forskarkollegors reaktioner att gå in på nya, oprövade medicinska marker. Men det är just de personer som vågat ifrågasätta och vågat pröva nya idéer som också gjort de banbrytande framstegen inom all forskningen, på vilket område det vara må.
Albert Einstein var en stor ifrågasättare, vilket resulterade i att han fick sämsta möjliga betyg av sina lärare, som alla var dåtidens mest ansedda forskare och professorer. Men vem av dem gjorde de största upptäckterna? Vem av dem gagnade mänskligheten mest? Vem av dem minns man i dag? Alla vet vi vem Einstein var och vilken betydelse han haft för nya tankar inom fysiken; men i ärlighetens namn, kan någon nämna namnet på hans skötsamma medstudenter? Knappast.

Med andra ord: "Förmågan att i dag tänka annorlunda än igår, skiljer den vise från den envise." Det borde även de som studerar NDU:erna hålla i minnet. Våga tänka i nya banor och ni kommer att hitta svar ni inte trodde var möjliga. Svaret på NDU mysteriet går inte att finna enbart i den fysiska hjärnan. - Inte ens om all världens hjärnforskare stimulerade och forskade på alla hjärnceller och nervtrådar på en och samma gång kommer vi närmare svaret på NDU mysteriet. Tiden är inne då vi måste tänka längre än så, mycket längre och mycket mer vidsynt. När sanningen kommer fram om vad NDU:er egentligen är och beror på, då kommer vårt sätt att tänka och vårt förhållande till den jordiska döden aldrig mer att bli sig likt. Inget kommer då längre att bli sig likt, eftersom resultatet entydigt kommer att visa det som en del engelska forskare nu börjar ana, nämligen: att medvetandet överlever den jordiska döden.
Delar av texten är hämtade från boken "Vandra mot Ljuset”.
Varma hälsningar Paul
mailto:pali_3000@hotmail.com

Användarvisningsbild
miles davis
Inlägg: 579
Blev medlem: 12 jun 2006 00:52

Inläggav miles davis » 29 jan 2009 19:49

Men för i helvete, sluta greppa efter halmstrån. Ni ska dö, och inte ett skit händer efter att ni har gjort det (logiskt nog). NDU SCHMDU.
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.
Logos är Djävulskap.
Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 9016
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 29 jan 2009 20:16

:D
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 10132
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 29 jan 2009 21:37

miles davis skrev:Men för i helvete, sluta greppa efter halmstrån. Ni ska dö, och inte ett skit händer efter att ni har gjort det (logiskt nog). NDU SCHMDU.


Låt mig verkligen hoppas att det är så i ditt fall, och att de som inte delar din åsikt, finner en annan möjlig upplevelse. :D

Andreas
Moderator
Inlägg: 757
Blev medlem: 20 jan 2009 21:22

Inläggav Andreas » 29 jan 2009 23:04

SportFilosofen skrev:Min förra chef dog. Stille på havet. Bra hjärtlungräddning så han fick komma till sjukhus inom 20 min. Han har bara ett att säga:

"Ja det kan jag då gott tala om. Det blir bara svart"

En av många olika NDU'er vad det verkar. Skönt att den finns med på repertoaren.
...och Herre, inled oss inte i fjant-ande, utan fräls oss ifrån ondo

Clouds flashback
Inlägg: 26
Blev medlem: 27 jan 2009 03:18
Ort: skaraborg
Kontakt:

Inläggav Clouds flashback » 30 jan 2009 02:32

[quote="miles davis"]Men för i helvete, sluta greppa efter halmstrån. Ni ska dö, och inte ett skit händer efter att ni har gjort det (logiskt nog). NDU SCHMDU.[/quote]

Det blir svart när man dör.
Men om det blir svart måste ju vara vid medvetande.
Annars blir det inte svart.
Det händer inte nånting.
Om ingenting händer blir det som det var förut.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 17428
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 30 jan 2009 12:56

Sedan när finns det liv före döden? Måste inte det bevisas först? Verkligt liv finns nog bara under döden. I dödsögonblicket. När tristessen stegras,

funderar Algotezza med bitter humor och elegant ironi

PS! Är det så här att vara död medan man lever hur skall det då bli när man är död? DS
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 9016
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 jan 2009 12:58

Inte värre än att droga sig medvetslös.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster