Hubert skrev:Åter argumenterar du utifrån klassiskt substanstänkande.
Jag jämför inte ande och materia, eller ande med materia.
Cartesius menade att ande och materia var substanser, vilket betyder att de inte kan kommunicera med varandra. T ex kan min önskan(ande/medvetande) inte orsaka att jag greppar(materia/handling) champagneglaset för ännu en smutt Guldkula Premier Cru, 73077, 389 kr för att fira att idag är det 15 år sedan jag slutade vaneröka. Tro det eller ej: Cartesius säger att mitt grepp sker med hjälp av Guds medling ande/materia.
När somliga kristna idag envisas med att säga att det inte går att empiriskt bevisa gudars/Guds existens så är ett invant klassiskt substanstänkande en vanlig ursäkt, dålig ursäkt.531bts skrev:Hubert: mitt antagande är att medvetande är ett och det samma, beskrivet som förmågan att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov och kan inte jämföras med materiell substans, som jag menar är aktivitet/funktion. Från det antagandet skiljer sig inte medvetandets egenskap, oavsett den kroppsliga anknytningen, från minsta amöba till helheten Gud. Förmågan är osynlig och är den samma hos allt liv.
Vad som skiljer oss åt är utseende, kunskap och färdigheter.
Jag skriver detta i denna tråd för att enligt dessa antaganden är det inte möjligt att bevisa vare sig medvetande eller Guds existens objektivt, vi får leva med en tro på det ena eller andra (ateism) och i det vardagliga livet och med det vetenskapen kommer fram till, se vad som talar för eller emot den tro man utgår ifrån.
Jag utgår inte från att medvetande är substans eller att medvetande är resultat av ngn substans. Tvärtom, mitt antagande är att medvetande är osynlig existens och orsak till substans, materia, aktivitet, funktion.
