Hymer,
just den bullriga och brusiga omgivningen - ungefär som när Frodo sätter på sig ringen - är något som alltid uppstår när jag är i förlamningstillståndet och är på väg ut. Tydligen är det så för andra också av vad jag hört av vänner och läst. Jag är dålig på att styra mina rörelser, utan vevar runt med armarna som går genom allt "fysiskt" material som sängen och täcket. Jag kan iakta allt i rummet; som vad klockan är och var min fru, son och katt finns, vilket väder det är ute ETC. Ibland när jag stark koncentrerat mig på att färdas uppåt så har jag åkt upp genom taket och min syn har passerat de olika materialskikten. Jag har även försökt ropa till min fru, men det är inget som går fram
Jag har aldrig kunnat kontrollera mina rörelser så bra att jag lyckats tagit mig till en specifik destination. Jag blir så extremt exalterad och ibland rädd att det förstör dessa möjligheter. Att kunna ta det lungt är det första steget om man ska gå vidare med utforskandet. Jag tror dock inte detta har något värde i det stora hela, och är inget jag kommer att gå in för aktivt. En gång har jag under meditation - långt ifrån sömntillståndet - lyft en halv meter utanför min kropp. Även då uppstod det karaktäristiska "bruset" som föregicks av att jag blev totalt paralyserad. Angelina som håller till här ibland har visst total kontroll på sina ut ur kroppen upplevelser.
Här var ett liten introduktion som jag fann:
Det hela går i stora drag ut på att låta den fysiska kroppen somna in medan man har kvar medvetandet, koncentrationen. Precis i övergångstillståndet mellan vakenhet och sömn, detta ögonblick då man varken sover eller är fullständigt vaken, separerar sig den astrala kroppen från den fysiska kroppen. Men eftersom man oftast förlorar medvetandet i detta stadium, minns man ingenting av detta. Men om man har en tillräckligt bra koncentrationsförmåga och kan hålla sig koncentrerad i detta kritiska moment upplever man medvetet den astrala separationen. Ofta hör man i detta ögonblick ett starkt surrande ljud uppkomma i huvudet, kroppen kan kännas svävande. Sedan känns kroppen elektriskt laddad, den vibrerar starkt. Den astrala kroppen håller på att separera sig! Nu kan man resa sig lugnt upp ur sängen och man befinner sig i astralvärlden medveten! Man måste vara avslappnad och ha en bra koncentration (att fokusera sig på en enda tanke, att ha endast en tanke i huvudet). Koncentrationsförmågan finns latent hos varje person och den går att träna upp genom regelbundna och seriösa koncentrationsövningar. Övningen kan gå till så här:
1. Man lägger sig bekvämt i en säng och blundar. Att ha huvudet riktat mot norr eller öster underlättar separationen.
2. Man slappnar av kroppen (avslappningsövning; man andas på ett rytmiskt sätt, andas in genom näsan och ut genom munnen samtidigt som man tänker igenom hela kroppen, från fötterna och hela vägen upp till huvudet).
3. Därefter ska man rikta uppmärksamheten på en punkt, t ex på det surrande ljud (låter som en syrsa) som ständigt finns i huvudet och som man hör när det är tyst runt omkring. Genom att koncentrera sig på ljudet attraheras den fysiska kroppen att somna. Det viktigaste är inte vad man koncentrerar sig på utan attman koncentrerar sig.
4. Ha tålamod och vänta in insomningsprocessen, kombinera koncentration med sömn.
5. När man hör ett starkt surrande ljud i hjärnan, vänta lite.
6. När kroppen vibrerar som om den vore elektriskt laddad, stig upp ur sängen.
7. Gör ett litet hopp för att bekräfta att detta är astralvärlden. (Man svävar)
För att lyckas med separationen får man inte skjuta upp det hela tills i morgon eller någon annan gång när jag känner för det. Man måste kämpa NU och man måste vara mycket seriös och inte låta tankar fladdra hit och dit. Det är viktigt att ta för vana att göra övningen varje natt. Det går även utmärkt att göra koncentrationsövningen tidigt på morgonen efter att ha låtit den fysiska kroppen fått sova några timmar, det är tom så att denna tidpunkt är den gynnsammaste under dygnet.
Vissa personer lyckas omedelbart, för andra tar det betydligt längre tid men man får aldrig ge upp. Resultaten kommer förr eller senare.
Johan