Om Jesus död för våra synder

[hovnarr]

ÄNTLIGEN! EuReka

Äntligen har jag förstått dessa bittra ord som plågat mig sedan konfirmationsåldern! Jag har alltid tyckt att det funnits något lite bakvänt i att en människa (well...) dör för mina synder, och att jag sedan på något vis hedrar honom genom att symboliskt kannibalisera honom. Nåväl, här det citat från ett annat forum som fick det att gå upp ett ljus:

Påsken var nära. Jesus gick som vanligt upp på en kulle och började predika. "Kom ihåg att Himmelriket är inom er. Det finns ingen Frälsare som kan rädda er - endast Ni själva kan finna det Gudomliga inom er. Tro inte på ryktena om att jag skulle vara Messias! Det finns ingen Messias utom den Messias som ni har inom er själva, om ni lyssnar tillräckligt noga!" Men det var som om folket hade tappat hörseln. Jesu ord nådde inte fram - de hade tappat sin verkan. Den natten gick Jesus ut i ödemarken och bad. Natten blev lång och ångestfull. Till sist insåg Jesus att han hade misslyckats ömkligen. Folket var upppenbarligen ännu inte mogna för hans kärva budskap. Det fanns bara en sak kvar att göra, en bitter kalk att tömma. För att undgå Messiasskapet skulle han offra sig själv, låta sig bli upphängd på korset som en simpel förbrytare och därmed demonstrera för folket på tydligast möjliga sätt att han aldrig hade varit den Messias de så hett längtat efter...

Hajar ni? Synden, för vilken skull han dog, var alltså folkets kapning gentemot det gudomliga INOM SIG SJÄLV. Han trodde inte människan om att själv ta sig ur fåfängligheten, men gjorde vad han kunde för att visa hän på den: nämligen dog - döden om något borde få slut på fåfängligt tramsande. Trodde han ja Det var i alla fall ett bra försök. Och ingen hajade ett smack - varken du Simon, eller 5000. De bara stod där och undrade varför han inte trollade bort sig eller något. Helt sanslöst.

FÖRLÅTELSEN, sedan, är ett kapitel för Sig, och så komplex att jag nog får anledning att återkomma till den. Det sägs ju att han dog för förlåtelsen av våra synder, dvs. för att låta* oss komma i kontakt med det gudomliga här och nu. Men det är ett nätt trick, se, och - tror jag - hänger ihop med att älska istället för att blott beundra, vilket är jävligt omodernt just nu (å andra sidan är det nu det är modernt på allvar!). Det hänger ihop med väldigt mycket helt enkelt, och jag har inte rett ut det än.

Men åter till konfirmationsåldern och konfirmationen. Jag tog ingen nattvard och vägrade hela den i mitt tycke då barocka ceremonin att äta guds förmenta son. Kan inte påstå att jag rett ut det där helt och fullt idag, men jag skulle nu känna mig mogen att ta nattvarden. Det skulle nämligen inte vara Jesus kropp och person jag åt, utan hans ärende: Att JAGET är vägen, sanningen och ljuset (dough!) inte Han! Han var ett exempel på det, men inte själva vägen, sanningen och ljuset. Liksom läraren inte är kunskapen, men (i de goda fallen) ett bra exempel på den.

Vad HÄRLIGT att ÄNTLIGEN få detta KLART för sig!

Strålande hälsningar
S

*jfr eng. forgive = för att ge; fr. pardonner = genom att ge; ty: entschuldigen = fjärma skuld - och när skulden nu var att fjärma till att börja med handlar det alltså om att komma tillbaks till mitten inuti

[Angelina]

Att JAGET är vägen, sanningen och ljuset..

Innebär detta att Jesus var satanist?

[hovnarr]

Innebär detta att Jesus var satanist?

Precis det som citatet ovan handlar om - skillnaden mellan att dyrka personen och att söka det gudomliga inom. Viktig nivåskillnad.

Satan. Lucifer. Ljusbringare. Ersätter det gudomliga ljuset med sitt eget, så att människan inte söker det gudomliga. Utan nöjer sig med good ol' lucifer.

Var Jesus en sådan ljusbringare? Precis det han inte var, det var därför han lät korsfästa sig för att låta människan vörda det gudomliga istället för att dyrka en person. Men han visade hän på den vägen, den sanningen och det ljuset.

Fundera sedan: Hur lär jag känna en annan människa? Däri ligger så att säga mysteriet part two, vilket uttrycks av "Vägen till fadern går genom mig", som Zarathrustme försökt förklara för mig tidigare.

Nåväl. Det är verkligen inte min plats att stå här och dela ut svar, men jag ville dela med mig av min glädjefyllda insikt! Må väl Angelina

S

[Joahn]

Mycket intressant... dock lite komplicerat och långsökt. Men vem är det som har kommit fram till detta? Kan du länka till forumet du läst det där, hovnarr? Jag skulle gärna vilja läsa det andra som står där också.

[hovnarr]

Joahn: Se PM

[Tatjana]

Att JAGET är vägen, sanningen och ljuset (dough!) inte Han! Han var ett exempel på det, men inte själva vägen, sanningen och ljuset. Liksom läraren inte är kunskapen, men (i de goda fallen) ett bra exempel på den.

Hur var din föreställning tidigare?

Låter som att om man lever som exemplet så är man på rätt väg mot sanningen.... För han själv, reste nog dit (så att säga)
En rökare kan inte sluta röka förens han själv vill, (tron är inom oss...)

Synd= missa målet vilket rimligtvis borde betyda att de missade målet
att nå det "himmelska inom sig själva" då de inte klarade av att leva som det goda exemplet.

Förlåtelsen kan ha en innebörd av att han just insåg att människorna inte hade kapaciteten att nå det himmelska och bad för deras förlåtelse.
"Förlåt dem fader för de vet inte vad de gör"
För visst är det så att en ödmjuk människa med insikt hellre vill se resterande människor i den harmoni han funnit istället för att se dem lida.

[hovnarr]

Hur var din föreställning tidigare?

Kring Jesus död för våra synder menar du? Ja, jag fick alltså inget grepp om hela grejen. Det var bl.a. därför jag avstod från att konfirmera mig, som jag kommenterade ovan. Jag hade väl fått för mig att Jesus död var någon slags magisk tvättsvamp som tvagade bort mina synder här och nu - vilket ju är en svår tanke att begripa. Och att jag skulle hedra honom för det genom att symboliskt äta upp honom blev mig då än mer främmande.

Låter som att om man lever som exemplet så är man på rätt väg mot sanningen

Just. Men då är det värderingarna, förhoppningsvis införlivade i det egna jaget, som man lever igenom - inte personen.

En rökare kan inte sluta röka förens han själv vill

Precis. Att prisa icke-rökarna ger alls ingenting. Det ger snarast en ursäkt att fortsätta.

Förlåtelsen kan ha en innebörd av att han just insåg att människorna inte hade kapaciteten att nå det himmelska och bad för deras förlåtelse.

Jag är öppen för den möjligheten. Men jag anar att den bönen då var för att låta dem få "kapacitet för det himmelska" snarare än förskona dem något slags straff från ovan. Även purgatorium sitter på insidan

För visst är det så att en ödmjuk människa med insikt hellre vill se resterande människor i den harmoni han funnit istället för att se dem lida.

Jag tror dock att det är blott den ödmjuka med insikt som lider. Han må ha funnit harmoni inom, men lider - genom sitt seende (sin in-sikt) - av bristen på harmoni i övrigt. De som inte har den insikten lider knappast av sitt tillstånd, på samma sätt som träd knappast känner sig harmsna över att de inte kan röra på sig.

En andlig medvetenhet idag får snarast betraktas som ett vackert handikapp. Jag är t.ex. dålig på att utföra mitt arbete för att jag låter mig paralyseras av meningslösheten i det. Att jag upplever det så beror på att jag söker en högre mening (samhällsnytta, allmän godhet osv.) i mitt arbete, som många andra ger blanka fan i. På ett plan lider jag av att mina kollegor inte ser det meningslösa i sitt arbete, och på ett annat plan är jag tacksam att de inte gör det. Utifrån sett kan man dock bara konstatera att de är bättre lämpade att utföra dessa sysslor än jag, p.g.a. mitt "andlighetshandikapp" eller vad vi nu ska kalla det.

[Stefan]

ÄNTLIGEN! EuReka

Äntligen har jag förstått dessa bittra ord som plågat mig sedan konfirmationsåldern! Jag har alltid tyckt att det funnits något lite bakvänt i att en människa (well...) dör för mina synder, och att jag sedan på något vis hedrar honom genom att symboliskt kannibalisera honom. Nåväl, här det citat från ett annat forum som fick det att gå upp ett ljus:

Påsken var nära. Jesus gick som vanligt upp på en kulle och började predika. "Kom ihåg att Himmelriket är inom er. Det finns ingen Frälsare som kan rädda er - endast Ni själva kan finna det Gudomliga inom er. Tro inte på ryktena om att jag skulle vara Messias! Det finns ingen Messias utom den Messias som ni har inom er själva, om ni lyssnar tillräckligt noga!" Men det var som om folket hade tappat hörseln. Jesu ord nådde inte fram - de hade tappat sin verkan. Den natten gick Jesus ut i ödemarken och bad. Natten blev lång och ångestfull. Till sist insåg Jesus att han hade misslyckats ömkligen. Folket var upppenbarligen ännu inte mogna för hans kärva budskap. Det fanns bara en sak kvar att göra, en bitter kalk att tömma. För att undgå Messiasskapet skulle han offra sig själv, låta sig bli upphängd på korset som en simpel förbrytare och därmed demonstrera för folket på tydligast möjliga sätt att han aldrig hade varit den Messias de så hett längtat efter...

Hajar ni? Synden, för vilken skull han dog, var alltså folkets kapning gentemot det gudomliga INOM SIG SJÄLV. Han trodde inte människan om att själv ta sig ur fåfängligheten, men gjorde vad han kunde för att visa hän på den: nämligen dog - döden om något borde få slut på fåfängligt tramsande. Trodde han ja Det var i alla fall ett bra försök. Och ingen hajade ett smack - varken du Simon, eller 5000. De bara stod där och undrade varför han inte trollade bort sig eller något. Helt sanslöst.

FÖRLÅTELSEN, sedan, är ett kapitel för Sig, och så komplex att jag nog får anledning att återkomma till den. Det sägs ju att han dog för förlåtelsen av våra synder, dvs. för att låta* oss komma i kontakt med det gudomliga här och nu. Men det är ett nätt trick, se, och - tror jag - hänger ihop med att älska istället för att blott beundra, vilket är jävligt omodernt just nu (å andra sidan är det nu det är modernt på allvar!). Det hänger ihop med väldigt mycket helt enkelt, och jag har inte rett ut det än.

Men åter till konfirmationsåldern och konfirmationen. Jag tog ingen nattvard och vägrade hela den i mitt tycke då barocka ceremonin att äta guds förmenta son. Kan inte påstå att jag rett ut det där helt och fullt idag, men jag skulle nu känna mig mogen att ta nattvarden. Det skulle nämligen inte vara Jesus kropp och person jag åt, utan hans ärende: Att JAGET är vägen, sanningen och ljuset (dough!) inte Han! Han var ett exempel på det, men inte själva vägen, sanningen och ljuset. Liksom läraren inte är kunskapen, men (i de goda fallen) ett bra exempel på den.

Vad HÄRLIGT att ÄNTLIGEN få detta KLART för sig!

Strålande hälsningar
S

*jfr eng. forgive = för att ge; fr. pardonner = genom att ge; ty: entschuldigen = fjärma skuld - och när skulden nu var att fjärma till att börja med handlar det alltså om att komma tillbaks till mitten inuti

Vilka är dina skäl till att tro att Jesus menade detta? När jag läser evangelierna så tycker jag inte att den tolkningen ligger särskilt nära till hands. Snarare verkar det som om Jesus är uppriktigt övertygad om att det finns ett himmelrike och ett helvete. Hur kommenterar du de bibelställen som verkar tala mot din tolkning?

[J R Auk]

Är inte detta gnostikernas tolkning av Jesu budskap?

Jag menar inget med detta bara undrar.

[hovnarr]

Är inte detta gnostikernas tolkning av Jesu budskap?

Vet faktiskt inte, men det skulle inte förvåna mig. Det verkar rimligt, med det lilla jag vet.

Vilka är dina skäl till att tro att Jesus menade detta?

Dom är i grund och botten intuitiva. Det känns som den rimligaste tolkningen jag funnit.

När jag läser evangelierna så tycker jag inte att den tolkningen ligger särskilt nära till hands.

OK. Jag har läst dem slarvigt. Men självklart förstår jag att man kan göra en annan tolkning än min.

Snarare verkar det som om Jesus är uppriktigt övertygad om att det finns ett himmelrike och ett helvete.

Vare sig man tror på ett himmelrike och ett helvete så måste man vara på det klara med vad man menar med det. Hur ska man annars veta vad man tror resp. inte tror på? Utifrån din bibelkännedom, hur skulle du tolka vad Jesus menar med "himmelrike" och "helvete"?

Jag menar såhär: om man tolkar orden "Vägen till fadern går genom mig" mycket bokstavligt är de helt obegripliga, vilket är en fruktbar slutsas om man inte dröjer vid den. Den leder t.ex. till frågor som "Hur kan en väg gå genom en människa?" och så vidare. Vilka frågor av denna typ ger dina slutsatser av Jesu beskrivning av himmel och helvete upphov till?

Hur kommenterar du de bibelställen som verkar tala mot din tolkning?

Jag kan som sagt bibeln rätt dåligt. Men citera gärna några passager så ska jag tolka dem efter bästa förmåga. Inte säkert att de kommer att ha något att göra med det ovanstående dock (beror givetvis på vilka bitar du väljer).

Hej hopp!
S

[Stefan]

Gnosticismen beskrivs här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Gnosticism

hovnarr skrev:
Jag menar såhär: om man tolkar orden "Vägen till fadern går genom mig" mycket bokstavligt är de helt obegripliga, vilket är en fruktbar slutsas om man inte dröjer vid den. Den leder t.ex. till frågor som "Hur kan en väg gå genom en människa?" och så vidare. Vilka frågor av denna typ ger dina slutsatser av Jesu beskrivning av himmel och helvete upphov till?

Inte alla bibelcitat är så uppenbart metaforiska.

Bibeln finns på nätet, här:

Några citat: Jesus driver ut demoner och botar sjuka (Mark 1:29-34):

29 -30När han hade lämnat synagogan, gick han och hans lärjungar till Simons och Andreas hem, där Simons svärmor var sjuk och sängliggande med hög feber. De berättade det omedelbart för Jesus.
31Han gick då in till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Då lämnade febern henne plötsligt, och hon steg upp och lagade till mat åt dem.

32 -34På kvällen vid solnedgången var hela gårdsplanen fylld av sjuka och andebesatta människor som man kommit till honom med för att de skulle bli botade. Nästan alla i Kafarnaum var där. Och han befallde många onda andar att släppa greppet om sina offer. Han förbjöd också andarna att tala eftersom de visste vem han var.

Det finns massor av ställen där han botar sjuka och driver ut demoner.

Jesus lugnar en storm (Mark 4:35-41):

35När kvällen kom sa Jesus till lärjungarna: Kom, vi far över till andra sidan av sjön.
36Då lämnade de folket och steg i båten där han redan satt. När de så lade ut följde några andra båtar med.

37Men snart blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den nästan blev full med vatten och började sjunka.

38Jesus låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. De väckte honom och ropade förtvivlade: Märker du inte att vi håller på att drunkna?

39Då reste han sig upp och befallde vinden och sjön att vara stilla. Då lade sig sjön, och det blev alldeles lugnt.

40Sedan frågade han lärjungarna: Varför blev ni så rädda? Tror ni fortfarande inte på mig?

41Förskräckta viskade de till varandra: Vem är han? Både vinden och sjön lyder honom.

Jesus förutspår sin död och uppståndelse (Mark 8:31-33):

31Sedan började han tala med dem om det lidande som väntade: De kommer att döma mig, sa han, både de äldste och översteprästerna och de religiösa ledarna. Till sist kommer de också att döda mig, men efter tre dagar ska jag återvända till livet.
32Så öppet talade han med dem om sin död. Då drog Petrus honom åt sidan och försökte få honom på andra tankar.

33Jesus vände sig då om och såg på sina lärjungar och sa sedan strängt till Petrus: Ge dig av, Satan! Du tänker som alla andra människor som inte förstår Guds vägar.

[J R Auk]

Vad mycket intressant det stod om gnostiker

Jag trodde faktiskt bara det fanns kristna gnostiker och att dom i grund och botten hade samma tro som kristna. Dock med en annan tolkning av budskapen som profeterna gav osv.
Där ser man vad lite man vet

Men det jag menade med min fråga var:

Är inte det dom kristna gnostikernas tolkning av Jesus och hans budskap?

Alltså; han sa, jag är en som er, jag är guds son och ni är som jag. Se på mig och vet att ni är som jag och kan nå dit jag nått.
(meditationsövningen att älska alla på hela jorden tror jag han klarat för länge sen) Se på mig och se att jag älskar och är älskad. Gör detsamma och ni kommer också vara älskade och älska.


F.ö varför känns Jesus som den som glider in i bibeln med ett flummigt 70-tals budskap?
(jag har väldigt liten kunskap om bibeln, men man tvingas ju till ganska mkt)
Det känns som om Kristendomen fanns och var etablerad som tro, sen kommer Jesus och blir jävligt populär. Och vips så måste han och hans budskap skrivas in för att inte folk skulle överge kristendomen.
Kanske därför motsägelsena om att stena den ena och älska den samme uppkommit?
Jag skulle sätta mina 5 p på att Jesus tog emot kunskap från orienten där dom hade haft en samhällsutveckling längre. Förmodligen så hade en respekt och kärlekskultur, som den som Jesus förmedlade, uppstått och förgåtts, Buddha kom ju sen och återupprättade den, och någon av alla som levt i den kulturen måste ha flytt sin kos i sökandet efter en ny plats att skapa en samstämmig samlevnad mellan människor. Överhuvudtaget har Jesus budskap något mer personligt andligt över sig än dom andra, i bibeln, galningarnas raljerande. Mycket likt det som meditation, och dom trosinriktningar där det används, syftar till att hos människor bejaka.
Detta tror jag bland annat p.g.a dom starka influenser dom tidiga grekiska filosoferna sägs ha haft från östländska filosofer.
Ser man kronoligiskt på hur riken blommat upp och sen förgåtts så löper det från öster mot väster. Som om en slags energi förflyttat sig över jorden och förgåtts efter att elitismen återupprättats.

Nä det här blev krångligt jag får reda ordning i det nån annan gång, tiden tryter och jag nödgas avbryta.
Borde kanske ta bort det, kommer nog uppfattas som flum utan substans, men det är bara för att jag inte formulerat min tanke ordentligt

[hovnarr]

Jag trodde faktiskt bara det fanns kristna gnostiker och att dom i grund och botten hade samma tro som kristna.

Min gissning är att renodlad gnosticism såsom den framställs i början av wikipedia-dokumentet (dvs. en beskrivning av 300-talets gnosticism) är ovanlig idag, medan den "kristna gnosticismen" (och även andra synteser) är vanligare.

Stefan,

Mark 1:29-30: Detta tolkar jag som att Jesus kunde bota folk genom sin vilja (det finns otaliga andra bibelcitat som styrker denna tolkning).

Mark 1:30-34: Detta är betydlig mer detaljerat. Bit för bit:

1. Det var många som var andebesatta. Detta ges som ett faktum som föreslår att folks sjukdomar/störningar skulle bero på verkningar av externa immateriella väsen. Det här tror man naturligtvis inte i dagens vetenskap, men det är inget som per definition går emot några moderna vetenskapliga rön (det bara tillför ett andligt led, så att säga).
2. Han befallde många andar att släppa sitt grepp. Varför inte alla? Var kanske vissa sjukdomar inte andligt orsakade, eller var det så att han såg att vissa av individerna på något sätt behövde sina sjukdomar för att bättre kunna utföra sina uppgifter? Av någon orsak var hans botande inte för alla.
3. Han förbjöd andarna att tala eftersom de visste vem han var. Genom att andarna kände honom (låt säga att han på något sätt var andligt synlig för dem på ett sätt som gemene man normalt inte är), hade han också makt över dem. Han förbjöd dem att tala - vad ska det innebära? ("I begynnelsen var ordet... och utan ordet har inget blivit till"). Han förbjöd dem att verka (värka!) i människorna.

Mark 4:35-41: 35-38 ser jag i stort som en ren fallbeskrivning av hur det förhöll sig, men det är intressant att notera att Jesus verkligen inte var rädd för döden (detta märks också på andra ställen i bibeln). 39 tolkar jag också rakt av, ungefär som lärljungarna i 41. 40 är det som inbjuder mig till mest tolkning. "Tror ni fortfarande inte på mig?" - vad menas med den frågan? Jag tror inte på tolkningen "tror inte ni att jag klarar skivan och räddar vårt skinn när det börjar blåsa hårt - tvivlar ni på mina krafter?" utan snarare att de inte tror på vad han sagt tidigare. Att de inte behöver frukta döden, typ "har ni inte förstått att ni inte behöver vara rädda?". Det känns som en rimligare sensmoral med tanke på beskrivningen i början där han ligger och sover mitt på stormande sjö.

Mark 8:31-33: Det här styrker verkligen mig i min tidigare uppfattning, och rimmar väl med Angelinas fråga. Som en parentes bör jag kommentera 31, som jag tolkar som att Jesus hade en klar bild över hur det skulle gå - inte minst säkert för att han förstod hur människorna fungerade. Han nämner också att han kommer att återvända till livet (re-in-karnera) redan tre dagar senare. Detta ter ju sig verkligt mystiskt, även för den som är bekväm med en reinkarnationstanke. Den kropp som hans själ då tar i besittning när han kommer tillbaka måste då antingen sättas ihop ur tomma intet (orimligt) eller redan finnas där (mer rimligt). Troligtvis rör det sig inte heller om vilken kropp som helst, utan någon som redan är förberedd i någon bemärkelse - kanske rent av någon som omnämns i bibeln. I alla fall, åter till Petrus:

GE DIG AV SATAN, säger han till Petrus, vilket ju kan tyckas lite hårt. Petrus (eller satan genom petrus, om vi får tro Jesus - han talar/verkar alltså genom Petrus) ville få honom på andra tankar - att han inte skulle dö som en simpel förbrytare utan kanske visa folket sin prakt och "ta makten" med alla sina trix ("Ta min brödbit Nasaré, och bespisa min armé!" - Herodes i Jesus Christ Superstar) och rädda sig den vägen. Om det var satan som talade ville han alltså fortsätta förleda mänskligheten till persondyrkan istället för faktisk tro (jfr Matt 4:40 "Tror ni fortfarande inte på mig?"). Förkastar jag denna tolkning blir det för mig svårt att se varför satan skulle önska att jesus fortsatte leva, men jag är öppen för andra tolkningar.

Frågan som väcks av alla dessa citat är alltså: Har andlig odling något samband med speciella förmågor såsom helning och klarsyn? Det finner jag mycket rimligt.

S

[Stefan]

Hovnarr/ Nu blir jag lite förvirrad. Vilken uppfattning ville du försvara? Jag trodde att du var ute efter att säga att de som trodde att Jesus kunde trotsa naturlagarna feltolkat bibeln. Men nu verkar du säga det motsatta. Exakt vilken tes är det du vill försvara?

[Tatjana]

Jag är öppen för den möjligheten. Men jag anar att den bönen då var för att låta dem få "kapacitet för det himmelska" snarare än förskona dem något slags straff från ovan.

Ja precis. Med lagen kommer synden.
När jesus var på jorden fick han ju en inblick hur det är att vara mänsklig, i egenskap av guds son kan han "förmedla" känslan av den förmodade splittringen som vi människor kan känna till sin far.
Den oförmågan och det "lilla som är vi" är svårt (kanske kan antas vara) för en allsmäktig att sätta sig in i? (Här ger man dem allt! men vad gör de. Dessutom är inte stridsfrågan löst och han har inte "rättighet" att lägga sig i våra förehavanden ännu)
Med vår ofullkomlighet kommer även brister. Det är ju jesus som sitter vid sin fars sida och läser människohjärtan(a), sägs det. Vilket ger oss (oss? ) lite mer credits....

För visst är det så att en ödmjuk människa med insikt hellre vill se resterande människor i den harmoni han funnit istället för att se dem lida.

Jag tror dock att det är blott den ödmjuka med insikt som lider. Han må ha funnit harmoni inom, men lider - genom sitt seende (sin in-sikt) - av bristen på harmoni i övrigt.

Du har prickat 100% rätt i den här kommentaren vill jag lova.
Pratade med min vännina i telefonen idag (senast) om mänsklighetens nycker.
-Är det mig det är fel på eller är världen på väg att bli galen?
Tänk att få vakna upp till en nollstäld tillvaro, inga kunskaper om de fattiga barnen, ingen längtan efter RÄTTVISA! Ingen ångest över dåligt betende, inga reflektioner. Utan bara att göra som man vill-när man vill-hur man vill!
Med detta vill jag inte påstå att jag är speciellt ödmjuk, jag har en lång väg att vandra vill jag lova, men ibland känns det som att
"kunskapen snarare binder än löser".
Men föreställningen jag har är att om alla var ödmjuka skulle aldrig "glappet" uppstå mellan den insiktsfulle och dess vs.

De som inte har den insikten lider knappast av sitt tillstånd, på samma sätt som träd knappast känner sig harmsna över att de inte kan röra på sig.

Så sant, så sant. Kan man någonsin vända åter?
Men! En insiktsfull / ödmjuk person vet varför han/hon lider.
En person som "beter sig i allmänhet" vet inte varför han/hon lider, fast lider det gör dem. Och mår dåligt.