En kort psykoanalys av Bibelns gud.

[Lufier]

Har hört att om man drömmer tillräckligt mycket kan man behålla sin personlighet bättre.
Det är motsatsen som tillämpas vid hjärntvätt. Kan det stämma?

[transversal]

Har hört att om man drömmer tillräckligt mycket kan man behålla sin personlighet bättre.
Det är motsatsen som tillämpas vid hjärntvätt. Kan det stämma?

Är det så viktigt att behålla sin personlighet då?

[Lufier]

Har hört att om man drömmer tillräckligt mycket kan man behålla sin personlighet bättre.
Det är motsatsen som tillämpas vid hjärntvätt. Kan det stämma?

Är det så viktigt att behålla sin personlighet då?

Ja ... ungefär lika viktigt som att inte gå med på hjärntransplantation

[Marko]

Det ingår i livet helt naturligt med födelse och död, men att ta livet av någon är ju en helt annan sak. [code]

Nej det 'är inte helt annan sak då tex många berättelser är varianter av gamla berättelser och syndafloden är ett guds verk, eller ett naturens verk

du skickade själv in en film om en indiankvinna som lärde sig vindarnas namn med mera,
Vindar är inte personer, men skriver jag ner det i diktform så personifierar jag tex vinden.

Moses behöver inte ens vara en riktig person, denna berättelse går säkert långt tillbaka i tiden före kristus.

Sen tror jag själv universum är ett liv och en själ, men denna själ involverar sig inte med liv och död.

Fundamental sett så är bibeln en bok om strider och guds vilja,
om gud/naturen tar allt liv på jorden så är hon inte en massmördare heller.

[Sceptisk]

En grundtanke inom psykoanalysen är att närstudera barndomen. Freud menade att personligheten var fixad och klar vid fem års ålder. Vad vet du om Guds barndom, eller vad har du för spekulationer, när du drar upp psykoanalys?

Jovisst det kan jag hålla med om. Jag gör ju inte någon psykoanalys av Gud här, inlägget var mer tänkt som en reflektion kring vilken typ av psykologi som bibelns gud ger uttryck för och kanske även inspirerar i samhällen som konverterar till Kristendom. Personligen har jag inget emot idén om en Gud, även om det kanske inte går att bevisa.

Men låt mig förklara vad jag menar; Jag kommer ihåg en predikan jag hörde en gång där prästen talade om det märkliga i att Gud (den Kristna guden alltså) överlät sig i människornas våld. Han låter sig bli ett barn så att människorna kan få ta hand om honom. Detta kan man tycka låter som ett mysterium och som iallafall fick mig att vid det tillfället tänka, "vilken barmhärtighetsgärning".

Så tänker jag inte längre. För problemet är den bibliske gudens budskap och beteende i allmänhet. I bibeln så beskrivs Gud som någon som vänder på rollerna så att barnen blir föräldrar och föräldern blir ett barn. Guds agerande i bibeln är som någon likt den "felfria" missbrukaren som skapar situationer, ett veritabelt minfält, som är omöjligt för barnen att anpassa sig till utan att bli traumatiserade. När barnen råkar gå på någon av minorna eller att de misslyckas på något sätt så faller han på dem med dunder och brak. Barnen får veta vad värdelösa dom är, att dom behöver hjälp, att det är något fel på dem, att dom måste bli straffade, osv. Medan missbrukaren själv blir hjälplös som ett barn då han/hon dricker så att barnen måste ta hand om han eller henne. Eller i allmänhet ger uttryck för ett oansvarigt omoget beteende som får barnen att tro att allt är deras fel och att de måste växa upp i förtid för att kunna hjälpa sin förälder.

Istället för den kloke föräldern som fullföljer sitt föräldraskap tills dess att barnen blivit myndiga eller mogna nog att kunna stå på egna ben. Den kloke föräldern vet hur denne kan hjälpa barnen rätt så de får en bra start i livet. Den kloke föräldern försöker inte att krossa sitt barns självförtroende, han fördömer inte sitt barn utan är klokare än barnet när barnet gör misstag. På det sättet så får barnet vara barn och föräldern får vara förälder. Men i missbrukande relationer så blir missbrukaren själv som ett trotsigt barn och fördömer allt och alla inklusive sina egna barn. Dessa barn tvingas därför hjälpa sin förälder och på så vis agera den vuxne medan föräldern agerar det trotsiga barnet. En oerhört smärta för barn som ju inte är utvecklade och utrustade för det.

Därför så borde en klok Gud följa samma mönster, så att Gud får vara Gud och människorna får vara människor. Han borde därför inte skapa situationer för att testa sina barn och fördöma dem om de misslyckas, utan instruera dem, tillrättavisa dem med trygghet, kärlek och visdom. En klok Gud är konsekvent och hittar inte på nya regler eller nya sätt att tolka reglerna på eftersom, utan har realistiska moraliska regler och strävar efter att föra tillbaka sina barn till dessa regler för att kunna ha en kärleksfull och meningsfull relation med dem. Jag ser inte ett spår av en sådan Gud i bibeln iallafall, kanske han finns i någon annan religion.

[Marko]

Och där kom den, Hitler var då inte heller en massmördare, för inte mördade han med sin egen kraft.  

En person som inte vet om vad han gör blir inte dömd för massmord även om denne kanske dödat ett gäng,

Hitler var nog inte den ende som tog kål på människor,
det var en hel industri runt detta, och han var en del av detta.

moses kanske var en krigsherre, men alla bitar kan inte tilldelas honom,
det är utom rimligt tvivel som så att syndafloden och svärmar av insekter mm är naturkatastrofer
och utan större problem så blir då moses heller inte en massmördare.
[/list]

[transversal]

Har hört att om man drömmer tillräckligt mycket kan man behålla sin personlighet bättre.
Det är motsatsen som tillämpas vid hjärntvätt. Kan det stämma?

Är det så viktigt att behålla sin personlighet då?

Ja ... ungefär lika viktigt som att inte gå med på hjärntransplantation

Speciellt personlighetsdrag som arrogans, destruktivitet, hämndlystnad, svartsjuka och ångest känns viktiga att bevara ... håhå. Undrar varför folk sysslar med personlighetsutveckling egentligen? (Ironi - jag känner mig tvingad att skriva det för att inte Zok ska bli förvirrad.)

Varför skulle drömmar vara effektiva för att behålla personligheten? (Inte ironi.)

[Lufier]

Har hört att om man drömmer tillräckligt mycket kan man behålla sin personlighet bättre.
Det är motsatsen som tillämpas vid hjärntvätt. Kan det stämma?

Är det så viktigt att behålla sin personlighet då?

Ja ... ungefär lika viktigt som att inte gå med på hjärntransplantation

Speciellt personlighetsdrag som arrogans, destruktivitet, hämndlystnad, svartsjuka och ångest känns viktiga att bevara ... håhå. Undrar varför folk sysslar med personlighetsutveckling egentligen? (Ironi - jag känner mig tvingad att skriva det för att inte Zok ska bli förvirrad.)

Varför skulle drömmar vara effektiva för att behålla personligheten? (Inte ironi.)

Ja varför ska man utveckla sin arrogans, destruktivitet, hämndlystnad, svartsjuka och ångest ytterligare?
Räcker det inte som det är kan man tycka.

Det var det jag undrade också. Men jag har hört det, någonstans.

[Lufier]

Har hört att om man drömmer tillräckligt mycket kan man behålla sin personlighet bättre.
Det är motsatsen som tillämpas vid hjärntvätt. Kan det stämma?

Är det så viktigt att behålla sin personlighet då?

Ja ... ungefär lika viktigt som att inte gå med på hjärntransplantation

Speciellt personlighetsdrag som arrogans, destruktivitet, hämndlystnad, svartsjuka och ångest känns viktiga att bevara ... håhå. Undrar varför folk sysslar med personlighetsutveckling egentligen? (Ironi - jag känner mig tvingad att skriva det för att inte Zok ska bli förvirrad.)

Varför skulle drömmar vara effektiva för att behålla personligheten? (Inte ironi.)

Ja varför ska man utveckla sin arrogans, destruktivitet, hämndlystnad, svartsjuka och ångest ytterligare?
Räcker det inte som det är kan man tycka.

Det var det jag undrade också. Men jag har hört det, någonstans.

Det var ironisk missuppfattning  :)

Vi bearbetar förmodligen genom drömmar alla intryck. Om du blir utsatt för tryck av reklam propaganda eller kulturellt
lågvatten kan du lättare behålla din personlighet och stå upp för det som du tror på genom att sortera in allt i din egen drömvärld.

Vad skulle sömnproblem tyda på i sådana fall?

[Kristofer]

Har hört att om man drömmer tillräckligt mycket kan man behålla sin personlighet bättre.
Det är motsatsen som tillämpas vid hjärntvätt. Kan det stämma?

Är det så viktigt att behålla sin personlighet då?

Ja ... ungefär lika viktigt som att inte gå med på hjärntransplantation

Speciellt personlighetsdrag som arrogans, destruktivitet, hämndlystnad, svartsjuka och ångest känns viktiga att bevara ... håhå. Undrar varför folk sysslar med personlighetsutveckling egentligen? (Ironi - jag känner mig tvingad att skriva det för att inte Zok ska bli förvirrad.)

Varför skulle drömmar vara effektiva för att behålla personligheten? (Inte ironi.)

Ja varför ska man utveckla sin arrogans, destruktivitet, hämndlystnad, svartsjuka och ångest ytterligare?
Räcker det inte som det är kan man tycka.

Det var det jag undrade också. Men jag har hört det, någonstans.

Det var ironisk missuppfattning  :)

Vi bearbetar förmodligen genom drömmar alla intryck. Om du blir utsatt för tryck av reklam propaganda eller kulturellt
lågvatten kan du lättare behålla din personlighet och stå upp för det som du tror på genom att sortera in allt i din egen drömvärld.

Vad skulle sömnproblem tyda på i sådana fall?

För det första...vad menar ni med personlighet? identitet? personlighetsdrag? egenskaper? förmågor? åsikter? det vi föds med? det vi lär in? både ock?

beroende på vad man har med sig från födseln kommer man hantera och påverkas av miljön man växer upp i på olika sätt. Vissa har tydliga likheter i "personligheten" från födseln tills dess att dom dör...temprament t ex...andra förändras genom hela livet.

alla människor drömmer och vilken effekt detta har på ens personlighet kan säkerligen variera. helt säkert finns det dock andra faktorer som är viktigare.