Tillbaka på forumet till trots

[Anna Sara]

Med nytt användarkonto (tidigare: Åkes granne).

Jag spårade ur. Den sceniska surrealismen bör övergå från "det perverterade" till "det healande", genom hur min succesivt förnyade livstil ger substans till skruvstädets [betraktaren/berättaren] ursprungliga "livsväg".. Konrekt börjar jag våga lägga ner lidandet och identifiera mig med gruppernas "gemenskap", men fortfarande förstår jag inte riktigt eller alls att det är jag själv som lever detta liv. Jag orkar inte riktigt förklara nu.. jag har haft en iver hela tiden.. som identiferat mig mer med dess form än funktion. Ska försöka deklarera en djup integrering i en filosofisk genuin befrielse när jag blir piggare i huvudet, eftersom jag lovade mig själv det, skrev lite saker på dokument för någon vecka sen på datorn -har varit inlåst på psyket i drygt 2 månader. Jag har blivit totalt degenererad tidigare av medicinering vilket skapat ett desperat egoprofilerande där jag hela tiden "visste", jag vill göra saker totalt.. jag förstår hur detta hänger ihop; det är en slags urdualism i själens "futuristiska" integrering när allt handlar om överlevnad... jag förstår fan inte hur man kan vara så transparent autistisk och ändå "leva"... Hur som helst blev jag så jävla nerdrogad att jag underkastade mig mitt tidigare "medvetandetänk" totalt så att jag förstod en hel låda full av mitt egna "andlighetens system".. men glömde. Jag har börjat en långsam sund kapitulering automatiskt.. och ska försöka göra det bästa av läget, jag sitter ju här av någon anledning.


Kommer med lite texter om ett tag för att ventilera och ge er fler perspektiv, när min närvaro stabiliseras/förnyas, känner mig väldigt snöig nu.

Jag menar alltså att jag inte riktigt är "samma människa" längre, och därför skapade jag ett nytt användarnamn.

[Skogsälvan]

Välkommen  :) . Samma människa är vi väl aldrig om vi ska vara petiga, men nu ger du mig förhoppningar om att jag ska förstå dig.