Här är lite tankar om hur jag ser på livets mysterium
Tankar ur en resandes själ - Hur reager människor på mitt resande?
Folk undrar vad jag håller på med i allra högsta grad, men pardoxalt många önska oxå att dom va lika fria och gjorde allt det jag gör.
Jag fyllde 30år i april. Ålder har ingen betydelse då jag ser mig som en evig själ.Jag ser mig själv som en gäst i denna kropp. Min morsa undrar när jag skall bli "vuxen" och följa samhällets strukturer.
Jag har sagt till morsan att jag har redan försökt att passa in i denna" illusionens" samhälle. Och av detta gått in i vägen "SMACK" en gång på grund av stress,krav och ett jagande av tid osv.... det tog för mig lång tid att återhämta mig.
Jag tappade mitt medvetande vad det gäller att känna något undersamalagt 4månader av mitt liv allt var svart. I 2 månader sov jag ca 8timmar i veckan enlig min mor. Sen fick jag utskrivet flytande sömmedel av läkare som gjorde att jag sov i 2 månader. Hösten kom och läkare ville att jag skulle sättas på lobotomering "lyckopiller" men jag vägrade att sitta själv i ett rum under vintern, utan någon möjlighet till socialt liv på grund av panik ångest. Jag blev sjukskriven och dom pengar jag fick gjorde jag det som alltid har gjort mig lycklig, att resa...jag köpte resa till Indien 6mån två veckor senare satt jag själv på planet mot Indien för första gången.
Jag kan känna att man ägnar en stor del av ens dagliga liv åt oväsäntligheter och att ordna den matriella tillvaron i gemförelse när jag är ute och reser. Där jag bara har mitt JAG att tänka på, fri från bundenhet. Jag kan ibland känna att jag glömer min inre utveckling som jag anser vara det viktigaste i vårat liv.
För den dan vi lämnar vår kropp är det den inre utvecklingen som räknas, anser jag.
Det är vad vi har förvärvat inom oss som har betydelse och inte det som vi har samlat runt om oss på det matriella planet.
Med den totala krocken rakt i ansiktet som en knockout av alla mina sinnen som i en boxnings match, med en hel del krydda av ångest och annat skrämmande. Så lärde jag mig två saker jag nu alltid har med mig i min packning i livet och det är....
Det är inte väsentligt Vad du äger, utan vad Du är.
Går du inte innom dig så går du utanför dig.
Och att jag idag har rest så mycket som jag har gjort har fått mig att förstått att ett vanligt jobb,bil,lägenhet och materiella saker som ett "premärt" mål, kommer aldrig att gör mig lycklig. Jag är en resande själ det är min karma min plats i detta liv som jag måste följa. I mitt nästa liv kan jag säkert göra någonting annat
Därför reser jag bort från mörka vintrar i Sverige ett par månader per år, ibland ända upp till ett halv år. Och kommer hem under våren/sommaren när alla kommer ut ur sina kojor med ett leende till solen.
Så länge jag är lycklig så kommer jag forsätta, livet är så enkelt om man följer det änns hjärta/drömmar säger än till att göra, det finns inget att va rädd för mer än sin egna rädsla i sig själv.Varför sluta göra saker som får mig att bli en bättre människa plus att jag är helt komplett som människa i det jag gör av lycka. Skulle bara va dumt resonerar jag ibland för mig själv.... att bara sluta sådär skulle nog bara amputera min själ igen....och det vill jag inte uppleva igen. En gång var ok, jag fick med det en hel komplett självkännedom som resulterade i själmedvetenhet..
Någon säger till mig, du måste bli något??? Jag ÄR redan något, jag ÄR något på riktigt brukar jag säga. Jag jobbar en period av året och sen självförverkliga jag mig och söker självkännedom genom mina resor och delar med mig possetiv bild av den värld vi lever i.
När jag kommer hem tar det jobb jag hittar på marknaden. I dag har jag testat bla diskare, lagerchef för ett olje företag, fritds ledare i en segregerad del av sthlm (Vårby gård),vakt, murare i Norge och Svergie, foto modell, flyttfirma, hjälp lärare, vaktmästare, idrotts lärare m.m Vilket har gjort att jag blivt div arbetare och fått ta del av olika vinklar på människor i olika i olika miljöer.
Jag är ingen låtsa pjäs i detta samhället för att vara normal/lagom som alla på något underligt sätt försöker efter sträva, för Sverige är idag fullt av fallafel och kebab hak i detta nu mångkulturela samhället. Det roliga är att ingen kan diffinera ordet normal om man frågar dom. Och jag har sen länge tbx acceptera att jag till hör en så kallad minoretet (invandrare), det finns människor som bli satta i fack som andra generationens invandrare även om dom är födda i Sverig så jag skall inte klaga
Under uppväxten har det cirkuleat ett begär att passa in, Men genom tid av resor har jag idag lämnat detta perspektiv bakom mig. Men det fanns en tid då jag ville va som många andra, den tid var av illusion och mörker.
Jag kan av vissa få en respons av att det jag gör är onormalt som inte riktigt passar in det givna mönstret.
Många verkar på något sätt känna att mitt sökande hotar dem, och försöker trycka till mig, fast jag brukar vara noga med att påpeka att jag har min sanning du har din sanning, skall vi dela med oss av varan? Vad gör din sanning i så fall mer sann än min brukar jag fråga dom?
Folk känner sig hotade för att jag har vad dom inte har... vad.... jag har en livskraft, kreativ intilligens kraft att göra saker som mitt hjärta säger mig att gör....jag har en förmåga att självförverkliga mina innersta drömmar.Därför denna tilltryckning på grund av ego,avunsjuka och en viss del oro som är bunden till rädsla till sig själv vad det gäller att göra någonting bra med sin egna kretiva intiligens kraft/livskraft/liv.
Jag träffar dessa människor i mellan åt.... det var svårt att argumentera i början, det blev att man gick till atack
i stället för en djupare förståelse.
Men idag....med den kunskap som jag tillförskafat mig under mina resor som givt mig högre medvetande, perspektiv eller kalla det högre grad av insikt igenom själförverkligan och självkännedom . Så finns det ingen som kan sätta ditt mig mer. Jag vänder på ett "possetiv" sätt upp och ner på deras tillvaro av säkerhet på en sekund, ut efter den människa ifrågan dom är. Snabb och verbalt av "min" visdom eller se det som min sanning så säger det PANG PANG PANG och dom undrar vad dom hållit på med hela sitt liv och önskar att dom oxå gjorde vad deras hjärta sa dom att göra.....deras ansikten blir helt lama heheheh
(detta gäller självklart inte alla men en del blir chokkade av mina historier jag drar upp som ett laddat vapen ur en gamal västen film)
Snabbt blir dom intresserade och vill ha råd eller svar av "min" del av sanning, eller så går dom där ifrån och förtränger det jag har sagt.
Det finns 2 slags känslor som allt har sina grund i.
1 : dom som vill ha råd och svar kommer med kärlek/tillit
2 : dom som förtränger är dom som går där ifrån med oro/rädsla.
Och det är vi människor som bestämmer vilka av dessa val vi vill utgå ifrån i alla våra val i livet.
Så det är dom valen DU&JAG gör i NUET som är det ända viktiga vi behöver att tänka på i livet.
Peace/stardancer
5000årig Indisk mantra : "AumNamaShiva" - Oneness welcome pure consciousness / Enighet välkomnar rent medvetande.
Har nyligen landat efter min 6mån Indien resa
