Hallå, hallå

[Banana tree]

God kväll mitt herrskap.

Hittade nyligen hit och tänkte presentera mig själv litegrand. Jag är en pojkvasker på blott 16 år som finner det mesta intressant - musik, literatur, naturvetenskap, historia, filosofi, matematik, politik bara för att nämna ett litet fragment av ett spektrum som hela tiden (tyvärr) tycks öka.

Jag har väldigt svårt att beskriva mig själv eftersom jag knappt vet vem jag är. Men det jobbar jag på och jag tror det här forumet kan hjälpa mig. Men förhoppningsvis så kommer jag aldrig lyckas, för då har jag verkligen anledning till att tvivla.

Hoppas på många intressanta diskussionner med eder.

Skål!

[Zokrates]

Skål och potatismos?

Här kommer du aldrig att få annat än fler frågor, men välkommen hit.

[Algotezza]

God kväll mitt herrskap.

Hittade nyligen hit och tänkte presentera mig själv litegrand. Jag är en pojkvasker på blott 16 år som finner det mesta intressant - musik, literatur, naturvetenskap, historia, filosofi, matematik, politik bara för att nämna ett litet fragment av ett spektrum som hela tiden (tyvärr) tycks öka.

Jag har väldigt svårt att beskriva mig själv eftersom jag knappt vet vem jag är. Men det jobbar jag på och jag tror det här forumet kan hjälpa mig. Men förhoppningsvis så kommer jag aldrig lyckas, för då har jag verkligen anledning till att tvivla.

Hoppas på många intressanta diskussionner med eder.

Skål!

Välkommen hit.

Jag minns min 16-årstid. Jag skrev mycket då också och kan dyka ner i gamla texter och förnya mina minnen frånd en tiden när jag vill.

Nu är jag något äldre och min tonårstids förvirring och identitetskriser har avlösts av medelålderns förvirring och identitetskriser på en högre nivå av just förvirring och kris. Så det finns hopp att livsproblemen fortsätter väcka ens tankar, förvåning, nyfikenhet.

Det som jag funnit som håller i längden vågar jag inte riktigt verbalisera av rädsla att cementera det och göra det förgängligt. Allt man formulerar åldras på ett otäckt sätt. Mitt livs sanning är mitt eget liv, den levande sanningen. Den blir jag aldrig klar med.

MVH

Algotezza

[Minded]

Willkommen  :)

[Banana tree]

Tack för välkommnandet allesammans.

Jag minns min 16-årstid. Jag skrev mycket då också och kan dyka ner i gamla texter och förnya mina minnen frånd en tiden när jag vill.

Jag skriver också mycket. Det är som terapi för mig. Och så inbillar jag mig att det kan vara kul att ha "sen".

Heh, skönt att höra att livsproblemen inte blir lösta.

[Algotezza]

Tack för välkommnandet allesammans.

Jag minns min 16-årstid. Jag skrev mycket då också och kan dyka ner i gamla texter och förnya mina minnen frånd en tiden när jag vill.

Jag skriver också mycket. Det är som terapi för mig. Och så inbillar jag mig att det kan vara kul att ha "sen".

Heh, skönt att höra att livsproblemen inte blir lösta.

Löser man ett livsproblem, om det öht går, skapar man samtidigt minst två nya...

Ett problem under min ungdom och studenttid i Lund var min ensamhet, att jag ibland led av att känna mig utanför och isolerad från en gemenskap jag trodde att "alla andra" var djupt inne i... Efter min lärarexamen bildade jag familj. Ensamhetsproblemet fick en lösning. Då var jag i stället aldrig ensam, fick mindre tid över för att odla mina egna intressen... och odlade  snabbt upp min förmåga att gräla och o-lyssna... vilket skapade nya problem, det också...

MVH

Algotezza

[Banana tree]

Löser man ett livsproblem, om det öht går, skapar man samtidigt minst två nya...

Kan tänka mig det...

Ett problem under min ungdom och studenttid i Lund var min ensamhet, att jag ibland led av att känna mig utanför och isolerad från en gemenskap jag trodde att "alla andra" var djupt inne i... Efter min lärarexamen bildade jag familj. Ensamhetsproblemet fick en lösning. Då var jag i stället aldrig ensam, fick mindre tid över för att odla mina egna intressen... och odlade  snabbt upp min förmåga att gräla och o-lyssna... vilket skapade nya problem, det också...

Jag känner mig också utanför och isolerad. Förvisso har jag några jag kan käka lunch med i skolan, men det är inte mer än så. Fast jag har inte riktigt lyckas ta reda på vad jag egentligen tycker om det - det känns ibland skönt och ibland ömkligt. Förmodligen är det bästa att ha någon sorts balans mellan ensamhet och det sociala, som min mor och mormor ideligen ska påpeka. Det återstår att se hur jag löser det, om jag ens gör det.

Säg mig, lyssnade du på Frank Zappa, Queen och The Beatles i den åldern?

[Algotezza]

Löser man ett livsproblem, om det öht går, skapar man samtidigt minst två nya...

Kan tänka mig det...

Ett problem under min ungdom och studenttid i Lund var min ensamhet, att jag ibland led av att känna mig utanför och isolerad från en gemenskap jag trodde att "alla andra" var djupt inne i... Efter min lärarexamen bildade jag familj. Ensamhetsproblemet fick en lösning. Då var jag i stället aldrig ensam, fick mindre tid över för att odla mina egna intressen... och odlade  snabbt upp min förmåga att gräla och o-lyssna... vilket skapade nya problem, det också...

Jag känner mig också utanför och isolerad. Förvisso har jag några jag kan käka lunch med i skolan, men det är inte mer än så. Fast jag har inte riktigt lyckas ta reda på vad jag egentligen tycker om det - det känns ibland skönt och ibland ömkligt. Förmodligen är det bästa att ha någon sorts balans mellan ensamhet och det sociala, som min mor och mormor ideligen ska påpeka. Det återstår att se hur jag löser det, om jag ens gör det.

Ensamheten är både hot och löfte...

Säg mig, lyssnade du på Frank Zappa, Queen och The Beatles i den åldern?

Frank Zappa och Mothers of Invention upptäckte jag på 60-talet, liksom the Fugs. Zappa på toan hade jag som affisch, liksom Sture Johannessons nakna  knarkpipetjej och den klassiska Che Guevara-bilden. Queen kom senare - också älskade, även av mina barn. Who var också favorit, liksom Hendrix, Yardbirds, Cream, Doors...

MVH

Algotezza

[Banana tree]

Frank Zappa och Mothers of Invention upptäckte jag på 60-talet, liksom the Fugs. Zappa på toan hade jag som affisch, liksom Sture Johannessons nakna  knarkpipetjej och den klassiska Che Guevara-bilden. Queen kom senare - också älskade, även av mina barn. Who var också favorit, liksom Hendrix, Yardbirds, Cream, Doors...

Heh. Då kan jag i alla fall utesluta att du är mig ifrån framtiden.

[Algotezza]

Frank Zappa och Mothers of Invention upptäckte jag på 60-talet, liksom the Fugs. Zappa på toan hade jag som affisch, liksom Sture Johannessons nakna  knarkpipetjej och den klassiska Che Guevara-bilden. Queen kom senare - också älskade, även av mina barn. Who var också favorit, liksom Hendrix, Yardbirds, Cream, Doors...

Heh. Då kan jag i alla fall utesluta att du är mig ifrån framtiden.

Det var väl skönt. Jag gillar inte heller försäkringsreklamen... Om jag skulle besöka mig i framtiden skulle jag förmodligen ligga i kista eller vara ett paket på terminalvården, spelar sannolikt inte tennis och golf då heller.

Vad har du för musikaliska favvisar? Mina favvisar idag, förutom gamla godingar från 60-talet,  är electronica-varianter,  Lundsten, Jarre, Kraftwerk, Tangerine Dream... + Satie, Ravel bland klassiska mästare. En mycket bra låt är Pachelbels Canon (finns med i I'll see you when you get there).

MVH

Algotezza

[Banana tree]

Det var väl skönt. Jag gillar inte heller försäkringsreklamen... Om jag skulle besöka mig i framtiden skulle jag förmodligen ligga i kista eller vara ett paket på terminalvården, spelar sannolikt inte tennis och golf då heller.

Vad har du för musikaliska favvisar? Mina favvisar idag, förutom gamla godingar från 60-talet,  är electronica-varianter,  Lundsten, Jarre, Kraftwerk, Tangerine Dream... + Satie, Ravel bland klassiska mästare. En mycket bra låt är Pachelbels Canon (finns med i I'll see you when you get there).

Åhh, Pachelbels Canon är grym. Musikalisk orgasm varje gång. På den klassiska fronten så tycker jag nog bäst om Bach, hans stycken är åtminstone roligast att spela. Jag beundrar också Strauss valser. Vad gäller populärmusik så är det främst Queen som gäller och i synnerhet Freddie Mercury. I princip allt med Freddie är bra. Men nu ska jag inte ge honom allt för mycket beröm - Roger, Brian och John är alla utomordentliga musiker. Är det inte Queen som ljuder i mina högtalare, så är det Beatles, Bowie, Zappa, Cash eller Stones. Jag skulle ge allt för att ha den där kostymen Bowie har i Life On Mars-videon...

[Avantgardet]

Underbart stycke (Pachelbels "Canon"), så små medel, lite modulation och fantasi, och se där, man kan meditera på skiten i veckor. Samma princip ser jag i Saties tidiga verk (och stundvis hos Debussy, även om vi bör förstå det som att han jobbar mer med "klanger" och "färger" än atmossfärer), och senare i den modala jazzen, och idén finner vi också i indisk raga och bluesen (även om bluesen i denna bemärkelse är mer strukturerad).

Brian May... snacka killen med ett karamellgitarrljud. Själv lyssnar jag efter "kontroll" när jag lyssnar på gitarrister. Man hör liksom. Är gitarren ett verktyg för dem eller helt enkelt en förlängning av kroppen. Kan de få henne att skrika, gråta, snyfta, älska, leka, skratta osv. Inga tekniska utsvävningar för dess egen skull, utan bara som en direktportal till "själens" mörka katakomber, eller förgyllda spegelsalar, sak samma, all mynt har sina baksidor.

Men jag kan gilla även Beethovens experimentlusta - en annan tendens i musiken som vi också finner också hos Zappa. En mer förnuftsbetonad musik (att Beethoven stundom klassas som "romantiker" skall vi snarast förstå som hans försök att bryta mot konventionerna, det jag talar om här är på inga sätt ett "irrationellt" element i hans musik utan bör nog faktiskt tänkas som just en rationell ådra - appolonisk i Neitzscheanska termer, till skillnad från det dionysiska som bättre träffar detta hos Pachelbel och Satie). Blah blah blah, kort sagt: musik är djävligt kul!

Beatles är något som jag menar att man måste förstå i sin helhet, samma sak med Pugh Rogefeldt (t.ex.). På många plan för de ju en dialog med sina tidigare alster också. Bach är rolig att spela, men så mycket mer vet jag inte om man kan säga om honom. Själv lyssnar jag (om jag nu ska lyssna på klassiskt) gärna på ryska kompositörer - Mussorgsky, Tchaikovsky, Stravinskij (fråga mig inte om stavningen). Man kan liksom i dem höra det specifikt "ryska sinnet". En romantisk, nästan vidskeplig, stämning, med en grumlig vodka och ytliga aggressioner. Det hörs även i Stravinskijs mer "förnuftsbetonade" musik.

Lyssnar hemskt sällan på musik nu för tiden, får jag tid över så spelar jag helst själv. Förväntar mig inte att nån skall fatta min humor när jag kastar in en countryräka över en klassisk kadens, men vad spelar det för roll! Zappa hade förstått, det räcker.

Ja, och hejsan, välkommen till forumet!

[Hannes]

Hej och välkommen!  8)

Måste säga att du låter väldigt mogen för din ålder. Du skriver förhållandevis vuxet och det är inte direkt många 16-åringar som ens vet vem Bach är/var, heh.  Absolut inget negativt gällande det, bara den uppfattning jag får.

Jag var också lite före min tid gällande mognad enligt mig själv och andra, vet inte riktigt varför.

Hursomhelst: enjoy your stay.

[Banana tree]

Hoho, försök säga till min mor att jag är mogen. Men tack för välkomnandet.

Avantgardet, det där med att förstå Beatles i sin helhet förstår jag mig inte på, förstår du. Varför behöver man förstå musik? Och ryska kompositörer har jag inte lyssnat särskilt mycket på (jag har egentligen inte ens lyssnat särskilt mycket på klassisk musik för att kunna diskutera det.) Men det låter spännande, ska försöka få tag på några verk av de kompositörer du nämnde.