Hej

[soilheart]

God afton.
Registrerade just mig efter lite kort läsning på forumet.
Är en 19årig djupsinning kille som är någorlunda intresserad av filosofi, har visserligen aldrig givit mig in i ämnet något djupare än Sofies Värld =P *skäms*
Har tänkt att läsa Nietzche(p.g.a. att hans ideer är så kontroversiella) och/eller Kirkegaard(p.g.a. av att han verkar vara en schyst kristen filosof) nån gång men det har aldrig blivit av.
Men mest filosoferar jag "själv". Jag vill ofta ha förklaringar till allt, det är väl mest på detta sätt jag har kontakt med filosofin genom egna tankar och genom att läsa andra tankar och teorier om ämnet i fråga. T.ex. så gav jag mig in på den filosofiska och psykolgiska aspekten av kärlek för en tid sen.
F.ö. kan jag ju redan nu varna att jag är troende kristen (sen barnsben) och blir väldigt sur och purken när folk pratar skit om min religion eller religion i allmänhet. D.v.s. jag ogillar religionshat (men har absolut inget mot ateister)
Jag diskuterar gärna religion visserligen och har funnit(i motsats till mina f.d. förutfattade meningar) att agnostiker och ateister är minst lika(om inte mer) logiska och resonerande än kristna.

Det var väl allt. Hoppas ni kan stå ut med mig här och att jag är välkommen.

[Vimes]

har funnit(i motsats till mina f.d. förutfattade meningar) att agnostiker och ateister är minst lika(om inte mer) logiska och resonerande än kristna.

Interessant ang. dina tidigare förutfattade meningar. Den mer klassiska uppfattningen är väl snarare att troende tillhör "de som är mindre resonerande och logiska" än atesister och agnostiker. Men vi har väl alla förutfattade meningar om de som inte är som oss, eller hur?

Själv är jag inte kristen, bör kanske nämnas, och jag har länge tyckt att just kristna (och övriga världsreligionsanhängare för den delen (noterar att svenskan är ett härligt språk med monsterstora sammansatta ord... ) saknar en hel del "resonerings-skills", att tron blockerar mycket tänkande. Men nu sedan mitt senaste studieår har jag upptäckt att många av de som ivrigt basunerar ut att de är ateister och agnostiker (de förstnämnda i synnerhet) är de riktiga dogmatikerna. Speciellt unga ateister, som verkar tycka att det är jäkligt ballt att kunna sätta ett epitet på att de inte tror på någon högre makt. Dessa personer är de som i mina ögon är dåliga på att resonera på ett litet, litet djupare plan...

Men trots mina ovan nämnda erfarenheter anser jag ändå att troende är mindre resonerande och mer dogmatiska än ateister, agnostiker... Är det märkligt?

-*-

Handlar mycket om att köpa en redan färdig mall för sitt tänkande.

/Vimes

[archaxe]

världsreligionsanhängare[...](noterar att svenskan är ett härligt språk med monsterstora sammansatta ord... )

Det längsta ord jag hittat är "eurovisionschlagerkompositör"; 28 bokstäver.

mullhjärtat; välkommen!
Det verkar vara ett genomgående tema bland folk som börjar läsa filosofi (och då unga, "djupsinniga" män i synnerhet) att de gärna börjar med "svår" filosofi som Nietzsche, Kierkegaard och/eller Sartre.
Även om inte du själv tillhör denna intellektuella, pre-pubertala elit så känner du säkert igen fenomenet, och det vore roligt att höra lite spekulationer; hur kommer det sig? Jag misstänker att de unga, dogmatiska ateister som Vimes talar om också kan inbegripas i denna grupp. Kategorisering, hej och hå.

Välkommen hit, i alla fall. Hoppas du skall trivas.

[Tony The Pony]

Det verkar vara ett genomgående tema bland folk som börjar läsa filosofi (och då unga, "djupsinniga" män i synnerhet) att de gärna börjar med "svår" filosofi som Nietzsche, Kierkegaard och/eller Sartre.

Tycker du det är fel att göra så? Borde man börja med något lättare?
Jag har på senare tid blivit intresserad av existentialism och tänkte läsa boken "Existentialismen är en humanism" av Sartre

Är även intresserad av boken Världen som vilja och föreställning av Artur Shopenhauer.

Tror du det är för tungt för mig som läst ytterst lite filosofi att förstå dom här böckerna?
Har läst/läser mycket böcker men inte filosofi.

[Vimes]

Alltså egentligen är det väl skitsamma vad man börjar läsa? Även om jag inte tror att jag skulle börja med att sätta mig in i ett helt filosofiskt verk. Tycker det verkar vara vettigare att skaffa någon antologi över teman/filosofier man tror sig vara interesserad av. Finns också massor av utdrag, sammanfattningar och liknande på Internet (tyvärr ligger jag inte inne på några länkar).

Men ang. Nietzsche Kierkegaard och Sartre, så har jag för mig att Sartre har skrivit en del skönlitterära verk i existensialismens anda, så det kanske är lite lättare att börja med att sätta sig in i?

-*-

eller så kan man ju alltid läsa någon bok av Pratchett?

/Kapten Vimes

[soilheart]

Interessant ang. dina tidigare förutfattade meningar. Den mer klassiska uppfattningen är väl snarare att troende tillhör "de som är mindre resonerande och logiska" än atesister och agnostiker. Men vi har väl alla förutfattade meningar om de som inte är som oss, eller hur?

Antagligen.
Men jag var nog lite otydlig.
Det jag egentligen menade (men inte skrev ) är att ateister och agnostiker ofta är mer resonerande och öppna i religiösafrågor och livsfrågor. Om dom då inte är ateister för coolheten då dvs.

Handlar mycket om att köpa en redan färdig mall för sitt tänkande.

Mjo. Beror på person och religion tror jag.
Som min religionslärare brukade säga. "En sekt är en religion som har svår på allt och inte låter utövarna tänka själva."
Men jag ser mig inte som en av dom "trångsynta" kristna och tänker aldrig bli nån heller. Jag ser det som min rätt att vara kristen och samtidigt tänka själv och hitta mina egna svar. Men visst gör kristendomen att jag har det "lättare" att svara på vissa frågor, som t.ex. om jag tror på en högre makt (ja).

Det verkar vara ett genomgående tema bland folk som börjar läsa filosofi (och då unga, "djupsinniga" män i synnerhet) att de gärna börjar med "svår" filosofi som Nietzsche, Kierkegaard och/eller Sartre.

Jadu, Nietzche är som sagt allmänt kontroversiell och därför gillas han väl av alla "rebeller" i dagens samhälle. Själv skulle jag vilja läsa något av en filosof som senare klassades som regelrätt sinnessjuk =P
Anledningen till Kirkegaard är att han är en kristen existensialist. Vilket då intresserar mig eftersom jag är kristen och att jag är småintressarad av existensialismen tankar, veta lite mer än det lilla jag lärde mig under svenskalektionerna =P
Annars skulle jag gärna läsa lite av någon "expressionistisk" filosof. Något tips?

eller så kan man ju alltid läsa någon bok av Pratchett? Very Happy

Vilken då hade du tänkt dig. Har ju redan läst ut alla böcker. Förutom barnböckerna men dom har jag inte kommit åt.

[Stefan]

Själv är jag mer för den analytiska traditionen (och vet att archaxe är det också). I min mening är den betydligt klarare och lättare att förstå, men också mer givande. Men det finns andra som tycker annorlunda. På svenska universitet dominerar analytisk filosofi.

Vad gäller "livsåskådningsfrågor" finns det (tyvärr) inte så mycket skrivet av analytiska filosofer. En briljant artikel av Thomas Nagel behandlar dock frågor som tas upp av Camus och Sartre: "The Absurd"; i artikelsamlingen "Mortal Questions", som innehåller en del andra intressanta artiklar. Finns även översatt till svenska, vet dock ej var. Tror säkert att praktiska filosofer skulle veta mer om dessa frågor (själv har jag mest läst teoretisk filosofi).

Analytisk filosofi domineras istället av andra områden: kunskapsteori, språkfilosofi, etik och metafysik. Intressanta ämnen det också!

[soilheart]

Analytisk filosofi. *kollar wikipedia*
Verkar intressant. Berätta mer =)

[Vimes]

Handlar mycket om att köpa en redan färdig mall för sitt tänkande.

Mjo. Beror på person och religion tror jag.
Som min religionslärare brukade säga. "En sekt är en religion som har svår på allt och inte låter utövarna tänka själva."
Men jag ser mig inte som en av dom "trångsynta" kristna och tänker aldrig bli nån heller. Jag ser det som min rätt att vara kristen och samtidigt tänka själv och hitta mina egna svar. Men visst gör kristendomen att jag har det "lättare" att svara på vissa frågor, som t.ex. om jag tror på en högre makt (ja).

Nu syftade jag på UDA (d.v.s. "unga dogmatiska ateister" ) och inte på religiösa. Men det går väl igen där också. Det finns, i alla läger, folk med "åsiktsinriktningar" som inte har tänkt igenom de tankar och idéer som de själva hävdar att de har ett dugg. Kristna, femminister, ateister, kommunister, anarkister... överallt ploppar idioter upp som svampar i september.

Det är därför jag ogärna ingår i någon -ism. Tror att det mest är blockerande. Fast så länge men har ett kritiskt sinne (som jag antar att du har, Soilheart) är det väl egentligen inget problem.

-*-

För övrigt anser jag att Kartago bör förgöras.

/Vimes

[Knutenborg]

När jag var i 14-15-års åldern så skrek jag ut att jag var ateist och det för att jag ville vara lite speciell och stå ut från mängden.

Idag vill jag inte kalla mig själv för ateist och ryggar alltid ofrivilligt då någon kläcker ur sig att jag är det.

Slog på Internet och fick fram följande ord för att beskriva vad ordet ateist betyder: gudsförnekare, gudlös människa, irreligiös, icke troende, agnostiker, fritänkare; hedning

Gudsförnekare - Jag erkänner att jag skulle tycka att det var väldigt konstigt ifall det fanns en gud och jag skulle tycka att det vore ännu mer märkligt ifall han bekymrade sig med vad som pågick på jorden, om han nu har skapat allt så varför inte luta sig tillbaks och skratta gott över hur dum människan verkligen är, det skulle jag ha gjort om jag var gud.

Gudlös - om det finns en gud eller inte det har jag ingen aning om, men om han finns så är väl ingen gudlös - eller?

Icke troende - Men... tron ligger väl inte i om man tror på en gud? Tron kan väl ligga i så mycket mer, jag tror till exempel att färgen blå är blå och inte röd... jag menar jag tror på en massa saker, kanske inte just på gud, men troende det är jag varje dag och varje sekund.

Fritänkare - Det är väldigt få - tror jag - som verkligen är fritänkare.

Agnostiker - En selektiv sådan liksom de flesta är... men allmänt så uppmuntras det att tvivla... varför... hm?

Det jag tror mig veta är i alla fall att jag för ett år sedan gick ur svenska kyrkan av den anledningen att jag inte ville vara bunden till någonting, eller så skulle man kunna säga att jag ville kunna vara öppen för allt. Just när det kommer till religion tenderar jag väl att vara lite mer agnostisk än annars, men då mest på grund av religioners konsekvenser inte religioners filosofier.

En av mina allra närmaste vänner är väldigt kristen och en annan nära men inte lika nära vän är muslim och jag är mycket glad över detta. Jag har alltid någon att ösa mina frågor över (jag vet självklart att de är partiska när det kommer till deras egen religion) men jag har någon att fråga och det underlättar.

Jag uppskattar alltid en öppen diskussion (ett öppet samtal) om religion, men den jag diskuterar med måste vara med på att jag kan ställa frågor som inte passar inom ramen för deras tro… och att jag ibland påpekar uppenbara motsägelser som ofta förekommer inom religion.

Oj vad jag går på.

Välkommen hit.