Personer på Filosofiforum jämfört med...

[David H]

Hur är personer som skriver på filosofiforum jämfört med... folk i allmänhet? personer du möter i din vardag? personer som skriver på andra forum? fyll i något själv...?

[Pilatus]

Filosofiforum får mig att tänka på en plats dit folk söker sig i hopp om svar på olika frågor, ibland om livet. Ett slags asylum, en flyktplats. Naturligtvis inte alltid och generellt, men det är mitt intryck. Inte i någon nedsättande mening på något vis. Det är bara min bild av oss på forumet.

Kankakee State Hospital.jpg (29.66 KiB) Visad 9103 gånger

[Anders]

Filosofiforum får mig att tänka på en plats dit folk söker sig i hopp om svar på olika frågor, ibland om livet. Ett slags asylum, en flyktplats. Naturligtvis inte alltid och generellt, men det är mitt intryck. Inte i någon nedsättande mening på något vis. Det är bara min bild av oss på forumet.

Kankakee State Hospital.jpg

Nåt sånt.

[Algotezza]

Personer som är intresserade av att tänka finns här. En del är mer eller mindre introverta, andra mer eller mindre extroverta. Men samtliga tror jag är tänkartyper, textroverta och gillar därmed skrivande.

[David H]

En skillnad jag märker är att personer på filosofiforum överlag har en betydligt mer kritisk hållning jämfört med personer jag stöter på i min vardag annars. På jobbet exempelvis förordas det mycket att vara positiv och uppmuntra. Mitt senaste medarbetarsamtal jag hade med min chef fick jag inte höra något kritiskt eller negativt omdöme, det var bara positiva ordalag. Samtidigt som jag ju fattar att det inte är hela sanningen. Visst har jag brister och gör fel..men kanske min chef också litar på att jag är tillräckligt självkritisk för att jag inte ska behöva få bristerna påtalade av någon annan.
Både "positiv" och "negativ" hållning tror jag kan ha sina respektive fördelar. Och kanske gäller det att hitta en bra balans för en själv.

Skillnader mellan hur man blir bemött kan ju annars bero på ens eget beteende också. Det är betydligt lättare att känna in andra personer i ett levande samtal ansikte mot ansikte jämfört med konversation i skrift bakom en skärm.

[Anders]

En skillnad jag märker är att personer på filosofiforum överlag har en betydligt mer kritisk hållning jämfört med personer jag stöter på i min vardag annars. På jobbet exempelvis förordas det mycket att vara positiv och uppmuntra. Mitt senaste medarbetarsamtal jag hade med min chef fick jag inte höra något kritiskt eller negativt omdöme, det var bara positiva ordalag. Samtidigt som jag ju fattar att det inte är hela sanningen. Visst har jag brister och gör fel..men kanske min chef också litar på att jag är tillräckligt självkritisk för att jag inte ska behöva få bristerna påtalade av någon annan.
Både "positiv" och "negativ" hållning tror jag kan ha sina respektive fördelar. Och kanske gäller det att hitta en bra balans för en själv.

Skillnader mellan hur man blir bemött kan ju annars bero på ens eget beteende också. Det är betydligt lättare att känna in andra personer i ett levande samtal ansikte mot ansikte jämfört med konversation i skrift bakom en skärm.

Att du inte fick korrekt feedback från chef låter inte bra, annars är väl jobbet lite som Facebook, inte det ställe där de flesta sitter och är motfalls. Har själv varit lönesättande chef ett antal år, och man fick under lönesättningen höra från chefskollegor(ofta kvinnliga) att det var hög "gnällfaktor" på den och den och det var inget plus... Men svenskar är kända för att ge för lite feedback på arbetsplatsen.

Om du stötte på samma människor i annan sfär kanske du skulle få höra andra tongångar.

[David H]

En skillnad jag märker är att personer på filosofiforum överlag har en betydligt mer kritisk hållning jämfört med personer jag stöter på i min vardag annars. På jobbet exempelvis förordas det mycket att vara positiv och uppmuntra. Mitt senaste medarbetarsamtal jag hade med min chef fick jag inte höra något kritiskt eller negativt omdöme, det var bara positiva ordalag. Samtidigt som jag ju fattar att det inte är hela sanningen. Visst har jag brister och gör fel..men kanske min chef också litar på att jag är tillräckligt självkritisk för att jag inte ska behöva få bristerna påtalade av någon annan.
Både "positiv" och "negativ" hållning tror jag kan ha sina respektive fördelar. Och kanske gäller det att hitta en bra balans för en själv.

Skillnader mellan hur man blir bemött kan ju annars bero på ens eget beteende också. Det är betydligt lättare att känna in andra personer i ett levande samtal ansikte mot ansikte jämfört med konversation i skrift bakom en skärm.

Att du inte fick korrekt feedback från chef låter inte bra, annars är väl jobbet lite som Facebook, inte det ställe där de flesta sitter och är motfalls. Har själv varit lönesättande chef ett antal år, och man fick under lönesättningen höra från chefskollegor(ofta kvinnliga) att det var hög "gnällfaktor" på den och den och det var inget plus... Men svenskar är kända för att ge för lite feedback på arbetsplatsen.

Om du stötte på samma människor i annan sfär kanske du skulle få höra andra tongångar.

Jag menade inte att det var något nödvändigtvis inkorrekt med feedbacken, men att bara betona det redan positiva försvårar nog möjligheten till att kunna ha utvecklande samtal om vad man kan bli bättre på. Sen vet jag inte heller om det är så konstruktivt med direkt negativ feedback. I sjuksköterskeutbildningen fick vi lära oss att hålla "Motiverande samtal", och det är en samtalsteknik som jag upplever användbar i många situationer. Istället för att direkt säga vad man upplever att den andra parten måste förändra, så får man börja med att lyssna in, och försöka skapa gemensam bild av problemet. Kanske blir det väl omständligt i vissa situationer, men jag gillar det.

[xion]

Det finns knappast några "normala" människor som skriver här.

[Algotezza]

Det finns knappast några "normala" människor som skriver här.

Om normal betyder att man inte skriver här håller jag med.

Vad menas egentligen med normal?

[hakkapeliitta]

Det finns knappast några "normala" människor som skriver här.

Om normal betyder att man inte skriver här håller jag med.

Vad menas egentligen med normal?

Normal en löneslavande svenne med villa, vovve och Volvo. Det mesta är köpt på kredit och det gäller att ha en lycklig fasad utåt.
Bakom fasaden är dessa fjärrstyrda människor mer eller mindre lyckliga. Grannen köpte en ny Volvo och då i samma ögonblick ser min två år gamla Volvo risig ut därför ska jag köpa en ny Volvo fast i annan färg än grannens. Sen spanar jag med kikaren hur grannen reagerar på min nyinköpta.

[Algotezza]

Det finns knappast några "normala" människor som skriver här.

Om normal betyder att man inte skriver här håller jag med.

Vad menas egentligen med normal?

Normal en löneslavande svenne med villa, vovve och Volvo. Det mesta är köpt på kredit och det gäller att ha en lycklig fasad utåt.
Bakom fasaden är dessa fjärrstyrda människor mer eller mindre lyckliga. Grannen köpte en ny Volvo och då i samma ögonblick ser min två år gamla Volvo risig ut därför ska jag köpa en ny Volvo fast i annan färg än grannens. Sen spanar jag med kikaren hur grannen reagerar på min nyinköpta.

Jag har löneslavat, som du kallar det, sedan 1980 och gör det än, även om jag har enskild firma nu. Villa har vi men en VW, ingen hund. Katt hade vi många år. Lycklig fasad utåt har jag aldrig varit intresserad av. Eller fasader öht.

Vad man ska ha nu är elbil, wen fedVolvo för en halv mille, allra helst en Tesla. De är perfekta när det är snö och kallt och man blir stående i vägkanten medan batteriet laddas ur.

Vi har många "fina" och "goda", "miljömedvetna" grannar som har elbil. Dock ej vi.

[David H]

Jag satt och tittade lite på filosofiforum medan jag var på jobbet och pratade med en kollega. Det var när det hade startats en tråd med titeln "Postmodernism är en narcissistisk ideologi", och jag sa att jag inte tycker det är acceptabelt att starta trådar det rubriken är ett vinklat påstående. Min kollega lyssnade intresserat men såg något förbryllad ut. Som vårdanställd har hon läst kurs inom psykiatrisk omvårdnad och är någorlunda bekant med den psykiatriska diagnosen narcissism, men hon hade inte hört talas om postmodernism. Inte blev hon heller mycket klokare på den saken när hon googlade "postmodernism" och hamnade på wikipediasidan om postmodernism, som bland annat visade diverse bilder på postmodern konst och arkitektur.
Jag försökte förklara att begreppet "postmodernism" blivit en slags slagpåse, kritiserat för flummighet mm, av personer från den politiska högern. Återigen tittade min kollega undrande på mig. Hon försökte tolka några meningar som hon läste på Wikipediasidan om postmodernism, men gav sen upp. Så sa hon nåt om att hon är oinsatt, aldrig tänkt på detta, men att hon ser det som positivt om andra finner intresse av att engagera sig i ett forum där man diskuterar sådana saker.
Jag försökte förklara för henne att jag inte ser det som så märkvärdigt med diskussioner på ett filosofiforum. Det skiljer sig inte så mycket från de samtal vi har till vardags, menade jag. Vissa saker som vi pratar om, bemötande gentemot personal och patienter, omvårdnadsteorier, skulle lika väl kunna passa att diskuteras på detta filosofiforum. Jag vill gärna att det ska kunna kännas relevant och "jordnära".

[Anders]

Jag satt och tittade lite på filosofiforum medan jag var på jobbet och pratade med en kollega. Det var när det hade startats en tråd med titeln "Postmodernism är en narcissistisk ideologi", och jag sa att jag inte tycker det är acceptabelt att starta trådar det rubriken är ett vinklat påstående. Min kollega lyssnade intresserat men såg något förbryllad ut. Som vårdanställd har hon läst kurs inom psykiatrisk omvårdnad och är någorlunda bekant med den psykiatriska diagnosen narcissism, men hon hade inte hört talas om postmodernism. Inte blev hon heller mycket klokare på den saken när hon googlade "postmodernism" och hamnade på wikipediasidan om postmodernism, som bland annat visade diverse bilder på postmodern konst och arkitektur.
Jag försökte förklara att begreppet "postmodernism" blivit en slags slagpåse, kritiserat för flummighet mm, av personer från den politiska högern. Återigen tittade min kollega undrande på mig. Hon försökte tolka några meningar som hon läste på Wikipediasidan om postmodernism, men gav sen upp. Så sa hon nåt om att hon är oinsatt, aldrig tänkt på detta, men att hon ser det som positivt om andra finner intresse av att engagera sig i ett forum där man diskuterar sådana saker.
Jag försökte förklara för henne att jag inte ser det som så märkvärdigt med diskussioner på ett filosofiforum. Det skiljer sig inte så mycket från de samtal vi har till vardags, menade jag. Vissa saker som vi pratar om, bemötande gentemot personal och patienter, omvårdnadsteorier, skulle lika väl kunna passa att diskuteras på detta filosofiforum. Jag vill gärna att det ska kunna kännas relevant och "jordnära".

Alltså, folk på filosofiforum är lite mer insnöade just på filosofi?

[xion]

Jag satt och tittade lite på filosofiforum medan jag var på jobbet och pratade med en kollega. Det var när det hade startats en tråd med titeln "Postmodernism är en narcissistisk ideologi", och jag sa att jag inte tycker det är acceptabelt att starta trådar det rubriken är ett vinklat påstående. Min kollega lyssnade intresserat men såg något förbryllad ut. Som vårdanställd har hon läst kurs inom psykiatrisk omvårdnad och är någorlunda bekant med den psykiatriska diagnosen narcissism, men hon hade inte hört talas om postmodernism. Inte blev hon heller mycket klokare på den saken när hon googlade "postmodernism" och hamnade på wikipediasidan om postmodernism, som bland annat visade diverse bilder på postmodern konst och arkitektur.
Jag försökte förklara att begreppet "postmodernism" blivit en slags slagpåse, kritiserat för flummighet mm, av personer från den politiska högern. Återigen tittade min kollega undrande på mig. Hon försökte tolka några meningar som hon läste på Wikipediasidan om postmodernism, men gav sen upp. Så sa hon nåt om att hon är oinsatt, aldrig tänkt på detta, men att hon ser det som positivt om andra finner intresse av att engagera sig i ett forum där man diskuterar sådana saker.
Jag försökte förklara för henne att jag inte ser det som så märkvärdigt med diskussioner på ett filosofiforum. Det skiljer sig inte så mycket från de samtal vi har till vardags, menade jag. Vissa saker som vi pratar om, bemötande gentemot personal och patienter, omvårdnadsteorier, skulle lika väl kunna passa att diskuteras på detta filosofiforum. Jag vill gärna att det ska kunna kännas relevant och "jordnära".

Alltså, folk på filosofiforum är lite mer insnöade just på filosofi?

Kanske insnöade i största allmänhet?
Filosofi kan ju handla om vad som helst.

[Pilatus]

Alltså, folk på filosofiforum är lite mer insnöade just på filosofi?

Om man läser ett stort antal postningar så finns det onekligen filosofiska diskussioner på forumet. Men det finns även en stor mängd som inte är särskilt filosofiska. Det finns de som bittert klagat på detta tillstånd, ett forum fyllt av tjatter och narcissistiska utvikningar. Kanske skall vi inte överdriva, det kan ju vara ett tecken på (mental) juvenilitet?