Är du kille/man eller tjej/kvinna?

[Skogsälvan]

Finns det fler aktiva tjejer/kvinnor här än sartre, Ling, Magicadehex, amy och jag (Angelina är väl inte så närvarande nu)?

[zilv3r]

Jag finns  :)
Är aktiv i den mening att jag läser det som andra har skrivit. Kan tyckas lite fegt, vilket det är.

[Ling]

Vad trevligt! Kul att se fler kvinnor, och du.....våga lite mer, det lönar sig:) Ingen biter dig..

[Skogsälvan]

Roligt zilv3r! (Man kan inte locka med dig i maffialeken? Det är faktiskt jättekul! Nu är killarna i majoritet )

[GothQueen]

Ja, jeg er da av hunnkjønn jeg også.
Men jeg er mest aktiv med lesing for tiden, da jeg har fått en litt grusom tenke-sperre som slår inn på de værst tenkelige tidspunkt.

[Skogsälvan]

Trevligt, trevligt  :)

[Åkes granne]

Arketyperna finns utanför oss -men det betyder inte att vi är dockor. Vi är både den skyldige och den oskyldige, annars skulle vi inte kunna bevisa vår renhet. Det strukturerade kaosets isloering leder till begrägliga fingrar och perversioner -åter sorg.

Hatar att upprepa en intellektuell repertoar -eftersom jag snappar upp de "manipulativa" icke-målen så lätt när jag inte har ett djupare syfte, så jag citerar mig själv från tidigare idag -passagen debatt astrologi. Ni kan gärna blicka över de kollektiva "medvetandestrukturerna" utanför individualiteten där, för att förstå vår mentala smärta -jag vet att många här har sett igenom att allting är "samma saker" -det är jävligt jobbigt när "taket" försvarar sin identitet som "dold" sen begynnelsen.

Okej.

Det viktigaste är att tillsammans konfrontera köns-teatern inom oss själva och det kollektiva -vilket de flesta instinktivt VÄGRAR av "naturliga skäl". Kanske behövs det ett andra kritiskt genombrott för att FÖRSTÅ att urkristalliera identifikationen med den biologiska "rollen" -eftersom religionen/den förflutna tryggheten bygger på de feminina och maskulina patoset. Det som GÖR ONT INOM OSS -är mänsklighetens ägande-anspråk på den heterosexuella relationen, osv, osv. Jag MINNS att min identitet DOG INOM MIG som liten när släktingar osv, "bytte blöja" på mig, osv. Värsta var ju att födas av min mor förstås. Jag hade ofta "personliga paranoida halvpsykoser/misstankar" som typ 2-8;åring, där jag trodde/kände min mormor var en MAN, och så vidare. Såg igenom könsrollerna från början; vilket gav en mentalt-sexuell brådmogen isloering som typ 2åring -"makt".

(Grejen är att vi måste KROSSA sexualiten; _det förflutna_ -maktkontraktet mellan man/kvinna..) Då uppstår mänsklighetens SEXUELLA FRIHET -som kallas kärlek och kreativitet. Vi får göra vad vi vill. Vi kommer härifrån.

Alla som DÖR just nu väljer konstens perfektion för att VÄCKA OSS! Jag säger detta helt allvarligt. Öppna ögonen.



Är "mänsklighet" för er att bryta igenom och kunna "sörja med hela hjärtat" för "stackars barn"? . . .



Det värsta är när folk håller på och kallar några få utvalda för "konstnärsskäkar" t.ex.

I framtiden kommer vi uppleva VARANDRAS planet-tecken-placeringar genom ETT MINNE AV DET VI VAR; innan vi förstod att vilka vi var. Fattar ni inte det? Och förstår ni vad det innebär?

Vi kommer först inse att det bara finns en arketyp av varje..


Begrunda detta:

Jag fick en överväldigande uppenbarelse vid min tidigare vistelse på forumet -okej, alla kan studera mina texter närmare för bevismaterial och refernenser. Drar mig för att prata om mina upplevelser -eftersom jag lätt blir utmålad som det identifierade jag-begrägeriet/helgonfiguren när andra och jag själv känner sig avvisade -ingetdera ställer upp på, förstås. Men okej -jag kommer till det viktiga här..

Jag gjorde anspråk på mig själv -mitt JAG, som "urspunget" -vilket är sant förstås; grejen var bara att jag bara såg det "naturliga", vilket slutade i viss pinsamhet.




20: 35 Nu blir jag arg. Sitter på pappas jobb -hade ett ärende på denna dator. Satt just och tänkte på hur svår min personlighet har att passa in; eftersom jag slutar fungera när jag tvingas anpassa mig till kronologiska "uppgifter" efter ett samhällssystem. Förstod hur en bekant har det, som förföljt mig mycket, för att jag aktivt försökt hjälpa honom med hans kris med familjen och "psykoserna" i drygt 3 år -han har blivit diagnosiserad som Asperger. Okej -det som hände var att pappa som går runt nervöst -säger att jag lika gärna kunde skrivit "det här" hemma -jag mådde mentalt dåligt hemma, drog ner mig själv i gamla "missbruk" -så jag åkte till min fars jobb -eftersom jag ville ha mentalt space, tänkte skriva ut saker, eller dra till en kompis senare, nära härifrån osv. Berättade för honom att jag liksom fick en IDÉ här -min enda chans till nytt liv. Men det går inte att "överföra" -han attackerar mig genom känslorna bara med att jag är oplanerad -indirekt. Hatar detta. Precis såhär är det -TROR JAG (verklighetsbild!)

(Känner också nu äcklet -jag får syn på mig själv. Återkommer till detta -skrev ner en kort anteckning på bussen, som jag ville publicera som det oupplevda identitetsskapande det annars ständigt slutar med..)


Fortsättning:

Det är inte nödvändigt att gå in på detaljerna -men jag blir nedsövd, eftersom alla omkring mig blir "oroliga" över mitt "dramatiska" beteende -de tror alltså att de ÄGER mig ("-vi såg att du var en flicka som kanske skulle vilja göra dig själv illa".) <--- !

Vaknar upp och har "lost my mind" -jag har inget medvetande, "vet inte var jag är" -endast spår av KONTROLL "är jag" -känner extrem smärta över att separerats från gud/källan/mitt jag -fysiskt; allt jag är "är kroppen" <--- förlossningsmärtan; som är totalt missförstådd, ang "behoven". (Samma smärta upplever vi ju alla idag -fast inte lika koncentrerad, och djävulskt invecklad i komplikationer vi drar oss för att vidröra öppet totalt.)

Steg 2: Står inte ut med smärtan -detta var exsorism. VILL INTE våldtas av mitt FÖRFLUTNA. Jag har aldrig velat bli älskad av min mor på ett uppenbart sig, helt ärligt. Men jag somnar -och vaknar som "Kvinnan" -och förstår vilka oerhört primitiva spår vi/de tvingas underordna sig genom -eftersom vi inte penetrerat naturens väsens sanning. Detta är förstås den stora kränkningen när jag blir identifierad (Pluto) som en "tjej". Min mamma har dessutom berättat -hur hon "visat upp" mig för alla eftersom jag hade sådant speciellt hår, osv -som hon trodde att hon var upphovet till; eftersom hon hade ätit "Öljäst", osv.

(Vet precis hur detta är; hon går genom sina barn -är beroende av vårt MÖRKER -som "är" hon själv; för att försvara sin identitet -det extravaganta --eftersom hon kan kolla på TVn och se de "proffesorer" som hon träffat i VÅRT NAMN -som hon försökt sälja som "något speciellt" -för att inkassera sitt eget värde. Hon har under hela barndommen sökt för mig och mina syskon -dyslexiutredningar, myriader av diagnosictiska kontaker.) <-- Hell.

Okej -är ni med? Men eftersom jag är smart VÄGRAR jag underordna mig MASSANS HIERAKIER; utan gör med en stor mental kraftinsats mig själv till den jag "var innan" efter några timmar i förnedringens halvaccepterande; tvingar tillbaka mig själv i "lidandet" -drömmen jag levde i; hjärtats klassiska sorg över mänsklighetens ickeförstålse, osv.

Varför? Jo, för detta är min SJÄL! <-- Som är en VISION (påväg)

INTE en könsroll; "den ena eller den andre" (människans undermedvetna ilska/smärta/dysfunktion)

Jag har aldrig varit förvirrad angående min identitet tjej/kille -har sett mig mer som "ingenting" i identitetsproblematiken. Vet ju att allt bara är ett spel -har aldrig någonsin sett någon inre skillnad mellan det manliga och kvinnliga genom köttet -vilket inte är samma sak som att jag inte ser individualitet och det maskulina, feminina.

Först nu har jag börjat försöka få respekt för mig själv -som urvisionen innan skapelsen; MIN EGEN INDIVID -inte bara transcendensen och skönheten. Och jag är en kvinna -det är henne jag minns; vilket är självklart, jag är ju född som det.











Vi kan se "förlåtelsen"/tomheten -drömmen vi skapade, när vi öppnar upp för de VERKLIGA SVAREN -utvägen. Jag älskade mina föräldrar som liten -för berättelsen och staden. Det är skönheten jag ser när jag går tillbaka till pre-närvaron och de transcenderade tidslinjerna. Vad jag gör här.. även om jag inte har en aning. En balans mellan de polerna måste vi ta hand om -då kommer det meningsfulla djupa världarna tillbaka.

[Skogsälvan]

Jag glömde dig. Förlåt mig!

Vill du diskutera:
- Könsroller
- Din mamma
- Egot och själen
- Osv.
Så starta en tråd om det.

Jag var mest intresserad av att höra hur många kvinnor vi har här.

[Åkes granne]

Det är väl bra som det är med detta tråd, Skogsälvan. (Lägger du ditt självvärde i ägandet av "de rätta" strukturerna? Detta tal om "fackspråk" känner jag igen från förflutna feminina sociala kontexter -det gör du också.)

[Melime]

Halloj allihopa! Jag är en tjej som hittade hit ganska nyss. Jag gillar det verkligen här. Så alla brudar som hänger här, nu fick ni en till filosofibrud att snacka med.

[Kyano]

Jag ser fram emot att se vilka som svarar nej på titelfrågan

[Skogsälvan]

.. eeeh, ja jag hade väl inte en så genomtänkt rubik kanske... Och välkommen Melime!!!

[dk]

Hej! Jag finns också här som kvinna. Har varit med ett tag (ett och ett halvt år) som läsare men inte gjort min röst hörd. Tänkte egentligen vara könsligt anonym, det blir som intressantare och sannare då, men insåg nästan direkt att det inte funkar då min identitet lyser igenom i allt jag skriver.

Tycker det är synd att Angelina försvunnit från forumet, hon vågade både synas och höras. Behövs fler sådana kvinnor både här på forumet och även ute i världen. Själv har jag för lite skinn på näsan för att våga, men jag arbetar på det.  :)    

bästa hälsningar,
dk (desiree)

[Avantgardet]

För första gången någonsin tycks det vara fler aktiva kvinnor än män på forumet, mycket glädjande!

[Xinea]

är oxå kvinna