Lämnar filosofiforum till ödet
Moderator: Moderatorgruppen
Ingenting är okänt.
Ingenting är svårt, utom för den som inte kan.
Allt är ett.
Allt är nu.
Allt är här.
Den som går vilse i människornas värld.
Den som söker en väg bort, en väg ut till den andra världen, bortom det meningslösa ingenting, men som ingen väg finner, som söker och söker men aldrig finner, som vill andas, som vill se, som vill gå, springa bort från skuggorna ut i ljuset men som inte kan andas, som inte kan se, som inte tillåts röra sig, som anar världen där borta men som aldrig får veta om den verkligen finns.
Den som är i detta och inte kan ta sig ur det förlorar sig själv och allt, splittring, kaos, oupphörliga eviga försök som ingen väg når.
Då sker detta som här skett och när människorna ser detta försöker de lösa det på sitt totalt tomma och meningslösa sett.
Droger och mediciner, stakars vilsna ytor.
När svaret på allt ligger i vishetens ljus, i maktens hand, på bergstopparnas tröskel till universums oändliga storhet.
Människornas ord betyder intet, endast sanningen är evig.
Ingenting är svårt, utom för den som inte kan.
Allt är ett.
Allt är nu.
Allt är här.
Den som går vilse i människornas värld.
Den som söker en väg bort, en väg ut till den andra världen, bortom det meningslösa ingenting, men som ingen väg finner, som söker och söker men aldrig finner, som vill andas, som vill se, som vill gå, springa bort från skuggorna ut i ljuset men som inte kan andas, som inte kan se, som inte tillåts röra sig, som anar världen där borta men som aldrig får veta om den verkligen finns.
Den som är i detta och inte kan ta sig ur det förlorar sig själv och allt, splittring, kaos, oupphörliga eviga försök som ingen väg når.
Då sker detta som här skett och när människorna ser detta försöker de lösa det på sitt totalt tomma och meningslösa sett.
Droger och mediciner, stakars vilsna ytor.
När svaret på allt ligger i vishetens ljus, i maktens hand, på bergstopparnas tröskel till universums oändliga storhet.
Människornas ord betyder intet, endast sanningen är evig.
-
TekheeTaiteilijan
- Inlägg: 251
- Blev medlem: 29 nov 2009 17:07
- Ort: varande
"Intellektuell omnipresence", jag & jag, mänskligheten; "slutet" (=var/var inte?) -självständighet är(/)inte kulturell renhet: Välkommen ut -nerv/kärn-nu/hjärta & teddy in those who was them, vs. manifestationen/niceness: Die Hard sensuality, forgive playing forgive "game" forgive me love me, whaaatever.
"Psykiskt sjuka" människor är dem med två oskulder, de går alltså inte att bli av med, eh...
Vännen, du har "kanske" inte redskapen, så som du VILL se dem, för att trolla ett "resultat utav"... "bakvänd närvaro" (i korsfästelsens eget mätta dolkar)/frånvaro: medvetet projicerad individualitet... Inte på det sättet som vi känner till och alla ser dig, allting är inte alltid på eget villkor och det stärker ryggen så småningom.
"Psykiskt sjuka" människor är dem med två oskulder, de går alltså inte att bli av med, eh...
Vännen, du har "kanske" inte redskapen, så som du VILL se dem, för att trolla ett "resultat utav"... "bakvänd närvaro" (i korsfästelsens eget mätta dolkar)/frånvaro: medvetet projicerad individualitet... Inte på det sättet som vi känner till och alla ser dig, allting är inte alltid på eget villkor och det stärker ryggen så småningom.
Allting handlar oavsett/hur som helst/alltid/i det här, om mötet med "the blueprint", som kanske kan skapa vissa maniska skratt tills man tar hand om sin karma..
Vi har ju stannat, och lekt/levt. Relativiteten sig själv. Vi har INTE kunnat prata avslappnat om det, vi insåg en romantisk läggning och budskapet tynade bort på "något sätt", substansen blev ett förlåtande för det var vad vi accepterade.
I detta liv; cykeln dör hur som helst så... men det är fortfarande milslånga korsade premisser i ett enda grepp.
Balans [identification with it's own myth because it's a fact as well as a form] är inget man kan balansera förutom vulgärt och man trodde att man ryckte upp sig där och vidare kan jag berätta att det var sant.
En slags desorientering i fetischen för det naturliga, en nödvändig roll i transcendering av den själv.. nej, men då händer i alla fall något, så du har inte så mycket att säga, men gör det, alla lyssnar.
Vi har ju stannat, och lekt/levt. Relativiteten sig själv. Vi har INTE kunnat prata avslappnat om det, vi insåg en romantisk läggning och budskapet tynade bort på "något sätt", substansen blev ett förlåtande för det var vad vi accepterade.
I detta liv; cykeln dör hur som helst så... men det är fortfarande milslånga korsade premisser i ett enda grepp.
Balans [identification with it's own myth because it's a fact as well as a form] är inget man kan balansera förutom vulgärt och man trodde att man ryckte upp sig där och vidare kan jag berätta att det var sant.
En slags desorientering i fetischen för det naturliga, en nödvändig roll i transcendering av den själv.. nej, men då händer i alla fall något, så du har inte så mycket att säga, men gör det, alla lyssnar.
Känner att det är dags för mig att sluta missbruka mina verktyg som tjänster, vet att jag inte borde sitta på filosofiforum.. Har aldrig känt en större motsättning men samtidigt är det vad som triggar mig, jag förklarade ju det inlägg upp men det flyter också bort i vågorna.
Schyyy...
Men hejdå dårå. Hej då! Lycka till.
Schyyy...
Men hejdå dårå. Hej då! Lycka till.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster