J R Auk skrev:Först vill jag bara påpeka att det skulle se ut som jag nu korrigerat, en stilistisk omformning för att jag inte riktigt tycker att texten förmedlar (tillbaks till mig) vad jag ville ha sagt
Ja i princip är det jag menar. Forskning har idag för många blivit ett yrke. Man anpassar projektet till där det finns pengar.
Ja, men det är väl ett steg från att man bara fick pengar utan att behöva söka dem öht. Och alla kämpar för sin egen existens. Men ja, till stor del handlar det om att formulera ansökningar så att det passar nationella strategier, som t ex genusperspektiv och hållbarhet.
Jag kan ganska lätt jämföra de tre forskningsfälten jag är inblandad i. Två handlar om att göra ett jobb, medan det tredje i grund och botten handlar om att rädda världen (eller förbättra iaf), göra något som ger avtryck och är ett framsteg på i bred mening. Meningsfull forskning kontra inte fullt så... En del saker (det mesta) jag själv gjort och som jag ser andra gör, specialiseringar och förfiningar inom någon ram som inte längre är intressant. Det jag presenterar här har jag först gjort mer eller mindre i smyg och nu mer och mer öppet i de former där jag kan argumentera för användbarheten inom mina ämnen.
J R Auk skrev:Men det är även så att man börjar nå marker där man tolkningen av resultaten börjar inkludera rent filosofiska frågor. Vi ser det inom fysiken med sina många världar, hos biologin, eller neurofysiologin i att "hönan och ägget" måste avgöras innan tolkning av data egentligen blir meningsfull osv.
Överhuvudtaget verkar det som om man inte riktigt tagit till sig vad "komplexitet och kaos" gör med vetenskaperna. Och här tror jag att filosofi verkligen kan låna vissa insikter. Eftersom den har en sån lång tradition av att fråga sig vad som är en undersöknings subjekt. Och vad som är egenskaper, eller relationer, till detta subjekt.
Det är som att det snart är dags med Vetenskap, framför vetenskaperna. Nu med sociala medier som förenklar spridningen av nya rön och observationer så ser jag enbart upphovsrätten, eller kaptialet bakom, vara hämsko till att alla vetenskaper blir en Vetenskap framför det som omtalas som tvärvetenskap.
Jag tycker vetenskap blir intressant först när disciplinen korsas med andra eller när den tvingas ifrågasätta sina egna grundvalar.
En fråga som är av stor vikt är förstås hur man når ut med sina resultat. Nya kanaler som sociala medier är nog nödvändiga att använda, men inte tillräckligt tror jag. Jag vill föra fram verktyg och tillämpa dem där aktuella frågor dyker upp. Min favorit är än så länge att tillämpa komplexitet på hållbar utveckling. Jag ska också spela in några föreläsningar och lägga ut på youtube är det tänkt.
J R Auk skrev:Jag antar att det jag undrar är lite hur ni ställer er till vad frågan som fråga normerar. Som vi till exempel att frågan om livets mening förutsätter en mening. Att ställa frågan normerar då antagandet om en "livets mening". Men det låter som en bra definition att utgå ifrån.
Känner inte till denne Ljungberg. Men det låter lovande att han faktiskt har rest till andra kulturer. Då slipper man kanske se honom projicera sina kulturella rationaliseringar som "observationer" av andra kulturers "tillkortakommanden".
Oja! Det kan jag lova att han gör. Det är ingen dålig civilisationskritik han kommer med! Mot alla civilisationer.
Tack!J R Auk skrev:Det är spännande att se vad ni kommer fram till.