För forumets bästa.

Information till medlemmar.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3493
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

För forumets bästa.

Inläggav Johan Ågren » 12 jan 2007 01:38

Det jag önskar av alla som använder detta forum är att ni i första hand tänker på att era inägg är av sådan art att så många som möjligt ska kunna läsa dem och få en behållning av dem. Privata uppgörelser och smädelser tycker jag man kan ta privat eftersom det inte är allmängiltigt intressant. Och jag ser hellre en dragning åt genomtänkta längre inlägg än chattliknande inlägg. Korta kommentarer är OK, men helst inte att trådarna blir "snackiga" i sin helhet.

Jag upplever forumet lite frånstötande på olika sätt nu, och då försöker jag se det ur en allmängiltig synvinkel, som visserligen är min subjektiva uppfattning om det "allmängiltiga". Jag har i alla fall en egen uppfattning om hur samtal gynnas och lockar andra människor som uppskattar en atmosfär där samtal gynnas. En skara fotbollshulliganer skulle inte instämma dock.

Jag har jättesvårt att ha några åsikter i huvudtaget som jag kan motivera, men jag måste ha någon form av ideal för forumet om det nu ska fortsätta existera. Jag har tänkt ett tag att jag skulle se det självutvecklas och se den minsta gemensamma nämnaren, men jag anar en nedåtgående spiral som upplöser själva den form som kan/bör utmärka ett filosofiforum.

Jag efterfrågar också nya moderatorer, se tråden intill.

/Johan

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5446
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 12 jan 2007 10:57

Jag ska i alla fall skärpa mig. Promisse. Har blivit lite väl mycket pajaserier från min sida den sista tiden.

Du kanske ska skapa en mer social sektion. Visst det finns ju på sätt och vis, men det går väl att utvecka. Tyvärr inga kreativa förslag dock. Är väl bara att fråga forumisterna om det.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 9016
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 12 jan 2007 17:14

Kanske jag som är dum nu, men är det så hemskt? Påverkas inte vår syn på fenomenen av vår egen "grundstämning", ena dagen är världen grå och nästa färgsprakande.

En annan roligare fråga är vad som lärs ut genom de olika formerna. Forumet som "fostrande institution".

Johan Ågren skrev:Jag har tänkt ett tag att jag skulle se det självutvecklas och se den minsta gemensamma nämnaren, men jag anar en nedåtgående spiral som upplöser själva den form som kan/bör utmärka ett filosofiforum.


Vad tror du om Hegel (förvisso helt ointressant kanske)?

Stefan
Inlägg: 1931
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 12 jan 2007 17:28

Jag tycker att nivån har sjunkit betänkligt på sista tiden. Jag förstår inte heller vad som är bra med pajkastning, en åsikt flera formummedlemmar gett uttryck för på senare tid. Vill man kasta paj kan man hursomhelst göra det nånstans där det inte drabbar dom som inte vill göra det.

Sen tycker jag att pajkastningen bara stärker idén om att det behövs en mer aktiv moderering. Dels mot såna som skriver obegripliga inlägg, men ffa mot oresonliga och aggressiva skribenter. Anarki funkar inte, iaf inte på ett internetforum.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 9016
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 12 jan 2007 17:39

Stefan skrev:Dels mot såna som skriver obegripliga inlägg, men ffa mot oresonliga och aggressiva skribenter. Anarki funkar inte, iaf inte på ett internetforum.


Säkert kan du ha rätt, men man måste ju också fråga sig vad som "omöjliggör" diskussion om en, ett par, eller flera kastar in lite paj från sidan. Aggressionen är det emellertid endast läsaren som tolkar in (ironin är ju alltid en möjlighet). Vidare, om någon är oresonlig så är det inte svårare än att låta bli att svara. Jag är naiv och tror att sånt tar sig uttryck ändå, och ser ingen vinst i att "rensa" forumet - kanske fungerar det terapeutiskt för vissa att skriva av sig "aggressioner", jag vet inte. Så ur ren nyttoaspekt kan jag inte se någon vinst. Sen ur en annan aspekt så anser jag inte att sånt bör sorteras ut av den enkla anledningen att det kan sporra till att bredda filosofins horisonter - förutsatt att man nu filosoferar över fenomenen istället för att "sänka sig" till den nivån, fast det krävs ju ett filosofiskt kynne.

Vem var det som sade att metafysikens historia är historian om olika temperament?

lkl
Inlägg: 45
Blev medlem: 29 nov 2006 19:18

Inläggav lkl » 12 jan 2007 17:56

Avantgardet skrev:
Vem var det som sade att metafysikens historia är historian om olika temperament?


Var det inte självaste Nietzsche det? Eller var det Shoppis?

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1367
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 12 jan 2007 18:11

Eller, som har varit uppe på tapeten tidigare, öppna ett mer seriöst och hårdare modererat delforum med hårdare krav på sakliga inlägg. Tomtarna kan fortsätta blogga och de som vill diskutera kan göra det - alla vinner.
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2580
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 12 jan 2007 18:30

Jag är öppen för förslag.

Utmaningen blir såledess bara att hitta en diskussiongrund.

Ett förslag är kanske att vi kan ta intry k från Habermas tankar om Communicative action?

Andra förslag?


Samtidigt så håller jag med Avantgardet, i att forumet är en "teraputisk institution", men då behövs kanske några former för hur detta skulle kunna ske på ett mer strukturerat sätt. I denna kultursammanhang vi lever i så förträngs känslorna bort in i det sista, och för mig är det inte konstigt att känsloutbrott då dyker upp på ställen som ff. För mig handlar det som sagt inte endast om "individers problem", eftersom skulle vi ha ett samhälle med väl fungerande sociala institutioner så skulle denna problematik, i mitt tycke, inte ens förekomma här på ff.


Jag vill inte att vi fascistiskt "plockar bort" störande individer, ungefär som vårt samhället gör med uteliggare, vi stöter bort dem och låtsas som de inte existerar. Nu pratar jag som sagt inte om personer som uppenbarligen är här för att förstöra och som är ovillilga och obenägna att föra diskussion, utan om människor som i deras uppväxtsammanhang ännu inte lärt sig hur de ska interagera med människor på givande sätt. Att människor inte kan interagera, är ofta något som inte bara skadar andra, utan i förlängingen också alltid dem själva, eftersom människor som verkligen kan inteagera med andra, har ett enormt inflytande på andra, och detta tror jag är något som de flesta av oss strävar efter ha ha.

Forumet är till för att stötta människor och att lära varandra hur vi kan interagera på mer givande sätt, och detta är enligt mig en inlärningsprocess vi alla måste vandra. Det är i min mening inte viktigt med regler i sig, utan snarare att vi kommer fram till regler tillsammans, som vi även kan motivera för nya medlemmar, på ett sådant sätt, att de tycker att de är begripliga. Nu kanske vissa tycker att det jag säger är självklart, men jag vill bara klargöra vart jag står just nu.

Stefan
Inlägg: 1931
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 13 jan 2007 14:26

Avantgardet skrev:Säkert kan du ha rätt, men man måste ju också fråga sig vad som "omöjliggör" diskussion om en, ett par, eller flera kastar in lite paj från sidan. Aggressionen är det emellertid endast läsaren som tolkar in (ironin är ju alltid en möjlighet). Vidare, om någon är oresonlig så är det inte svårare än att låta bli att svara.


På alla andra forum jag har varit på har principen varit: om nån bryter mot reglerna, så är det inte dom andra som ska flytta på sig, utan det är den som bryter mot reglerna som ska anpassa sig. Enligt ett flertal skribenter är detta tankesätt "fascistiskt". Som jag ser det är det mer "fascistiskt" (tycker iofs att detta ord är out of place, men för sakens skull...) att sitta och tjafsa med andra och vägra respektera enkla uppförandekoder.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 9016
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 13 jan 2007 17:57

Stefan: it takes two to tango!

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2580
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 16 jan 2007 19:54

Stefan skrev:På alla andra forum jag har varit på har principen varit: om nån bryter mot reglerna, så är det inte dom andra som ska flytta på sig, utan det är den som bryter mot reglerna som ska anpassa sig.
Ja, men vilka regler syftar du på?

Stefan skrev:Enligt ett flertal skribenter är detta tankesätt "fascistiskt". Som jag ser det är det mer "fascistiskt" (tycker iofs att detta ord är out of place, men för sakens skull...) att sitta och tjafsa med andra och vägra respektera enkla uppförandekoder.
Anledningen att de tjafar är då antagligen för att ingen lärt dem dessa uppförandrekoder, och om vi slänger ut dessa personer, hur har du tänkt att de ska lära sig dessa?

Kan du ge ett exempel på någon som vägrat respektera uppförandekoder?


Jag tycker personligen att du har ett väldigt underligt förhållnigsätt till etik. Inser du inte att etik är något som växer fram genom mänsklig interaktion och om vi begränsar människors möjligheter till interaktion, vad händer då med deras etik? Jo Ingenting!

Är det då inte bättre att de människor som inte lärt sig etik kommer till oss som tar dessa saker seriöst? Eller etik är kanske något vi bekvämt bör sopa under mattan? Inser du inte att du hämmar dessa människors etiska utveckling genom att förenkla problematiken?

Trodde du var lärare Stefan!

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2580
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 16 jan 2007 20:03

Communicative rationality

The concept of ‘communicative rationality’ is primarily associated with the work of the philosopher and social theorist
Jürgen Habermas. According to Habermas, communication through language necessarily involves the raising of
‘validity-claims’ (distinguished as ‘truth’, ‘rightness’ and ‘sincerity’), the status of which, when contested, can
ultimately only be resolved through discussion. Habermas further contends that speakers of a language possess an implicit
knowledge of the conditions under which such discussion would produce an objectively correct result, and these he has
spelled out in terms of the features of an egalitarian ‘ideal speech situation’. Communicative rationality refers to the
capacity to engage in argumentation under conditions approximating to this ideal situation (‘discourse’, in Habermas’
terminology), with the aim of achieving consensus.

Habermas relies on the concept of communicative rationality to argue that democratic forms of social organization express
more than simply the preferences of a particular cultural and political tradition. In his view, we cannot even understand a
speech-act without taking a stance towards the validity-claim it raises, and this stance in turn anticipates the unconstrained
discussion which would resolve the status of the claim. Social and political arrangements which inhibit such discussion can
therefore be criticized from a standpoint which does not depend on any specific value-commitments, since for Habermas
achieving agreement (Verständigung) is a ‘telos’ or goal which is internal to human language as such. A similar
philosophical programme has also been developed by Karl-Otto Apel, who lays more stress on the ‘transcendental’
features of the argumentation involved.

1 Instrumental and communicative rationality: Habermas and the Frankfurt School

Jürgen Habermas, the leading thinker of the second generation of the Frankfurt School, introduced the concept of
communicative rationality in order to correct what he perceives to be the ‘normative deficit’ in the work of earlier
thinkers in this tradition. This deficit consists in the lack of any philosophically perspicuous grounding for their critique of
modern society. The thought of the Frankfurt School before Habermas, classically summarized in Theodor Adorno and Max
Horkheimer’s Dialectic of Enlightenment (1944), viewed social relations within the most advanced capitalist societies as being almost entirely shaped by the demands of ‘instrumental reason’. Strongly reminiscent of Max Weber’s purposive rationality’ (Zweckrationalität), the concept of instrumental reason refers to the capacity to maximize efficiency in the control of objective processes through a knowledge of the determinants of such processes. For Adorno and Horkheimer the predominant institutionalization of this aspect of reason, reflected in its pervasive philosophical equation with reason as such, has socially disastrous consequences. It leaves the ends to be collectively pursued beyond the scope of rational determination, and gives rise to a ‘totally administered society’. At the same time however, as Habermas repeatedly complains, the earlier Critical Theorists propose no alternative broader conception of reason, from the standpoint of which the restriction of reason to its instrumental aspect could be coherently criticized (see Frankfurt School;
Critical theory).

The contrast between instrumental and communicative rationality, which represents Habermas’ attempt to remedy this situation, is anchored in the philosophical anthropology systematically presented in Knowledge and Human Interests (1971). Here Habermas argues that any society, in  order to reproduce itself, must be capable both of productive exchange with nature (in the form of labour), and of the communicative coordination of collective activities. Labour gives rise to concepts which articulate a ‘technical interest’ in instrumental control, whereas the need for agreement generates the distinct categorial framework of a  ‘practical interest’ in hermeneutic understanding. In later writings Habermas specifies that participants in ‘communicative action’ must be capable of regarding the statements raised in the course of discussion from the standpoint of their validity, and must possess an implicit knowledge both of the appropriate procedures for settling
disputed validity-claims and of the (invariably counterfactual) conditions under which following such procedures would produce an objectively correct result. Such knowledge is mobilized, for example, when discovery of covert coercion renders a
previously achieved consensus invalid.

In the Western philosophical tradition, the concept of rationality has long been connected with the ability to reflect on and give grounds for one’s beliefs and the actions they inform. However, in modern philosophy, it is often only beliefs capable of guiding goal-oriented action which are considered as candidates for rationality. Against this, Habermas argues that the type of action oriented towards reaching agreement in language is irreducible to that which is oriented towards successful intervention in the objective world. The illocutionary aims of speech acts can only be achieved through cooperation, based on a free acceptance by others of the validity-claims raised by the speaker, which cannot be reduced to a causally producible effect. Hence the ability to achieve consensus by offering grounds reflects a distinct form of rationality which ‘inhabits everyday communicative practice’, and which Habermas therefore describes as ‘communicative rationality’.

With regard to the problem of grounding a critical social theory, two aspects of Habermas’ proposal are significant. First, Habermas extends the scope of validity beyond ‘truth’ (Wahrheit). He argues that claims to normative rightness (Richtigkeit), typically moral or legal claims, are in principle susceptible of the same form of resolution through discussion as cognitive claims. There can thus be an equivalent of truth in practical matters, although Habermas admits that the status of a claim to ‘sincerity’ (Wahrhaftigkeit) cannot be resolved through discussion. (An additional claim, concerning the  intelligibility’ (Verständlichkeit) of one’s utterance, is only discussed sporadically by Habermas, and is perhaps best considered as a precondition of these principal validity-claims.) Second, canons of argument are themselves not merely relative to specific cultural and institutional contexts. Whenever we engage in argumentation, Habermas proposes, we must implicitly assume (however counterfactually) that the conditions of an ‘ideal speech situation’, in which the ‘unforced force of the better argument’ would indeed ultimately triumph, have been fulfilled, otherwise discussion would lose its point.
Such a speech situation would be characterized by the equal right of all participants to raise issues, ask questions, pose objections and so on, and therefore provides a normative yardstick against which current decision-making procedures can be critically assessed. In particular, the  widespread dominance of the functional requirements of ‘social systems’ such as the market economy and modern bureaucracy can be seen as embodying a one-sided ‘rationalization’ which suppresses the rational potential of those democratic principles which are equally fundamental to modernity.
...

Rafael
Inlägg: 465
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 16 jan 2007 20:22

släng ut alla arroganta relativister. Nej men Stefan håller jag med, t.ex. jbig borde åkt för länge sedan; detta är trots allt inte primärt ett forum där psykologistudenter ska kunna leta analysander (?). Amys inlägg är väl ok (och ibland lite kul) på "tankar och känslor", men hon får nog vara lite mer konkret annars. Över huvud tycker jag att "tankar och känslor" är vart man bör vända sig om man är lite lös i vad man vill diskutera, medan de rena forumen bör vara något mer konkreta.

Angående kortare inlägg, jag själv slänger oftast ut något kortfattat för att se  om det är värt att skriva något längre. Beroende på respons (eller ignorans av inlägg) ser jag om det är värt det.

Anledningen att de tjafar är då antagligen för att ingen lärt dem dessa uppförandrekoder, och om vi slänger ut dessa personer, hur har du tänkt att de ska lära sig dessa?


Är det här en uppfostringsanstalt? Om inte, tänk om.

Kan du ge ett exempel på någon som vägrat respektera uppförandekoder?


Jbig kallade mig för fascist efter att själv hittat på att jag gillade ayn rand (har över huvud taget inte läst henne), det uppskattas inte. Att behöva höra honom slänga ur sig ord som "nazionism" uppskattas inte heller.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2580
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 16 jan 2007 21:01

Rafael skrev:släng ut alla arroganta relativister..
Vilka är dessa?

Nej men Stefan håller jag med, t.ex. jbig borde åkt för länge sedan;
Varför borde jbig åkt ut? Tycker han är en av de få på längre som verkligen bidragit med något substantiellt till detta forum.

Anledningen att de tjafar är då antagligen för att ingen lärt dem dessa uppförandrekoder, och om vi slänger ut dessa personer, hur har du tänkt att de ska lära sig dessa?


Är det här en uppfostringsanstalt? Om inte, tänk om.
Vad menar du med uppfostringsanstalt? Har du ö.h.t. läst det jag skrev här ovanför ang "Communicative rationality"?

Jag citerar:
any society, in  order to reproduce itself, must be capable both of productive exchange with nature (in the form of labour), and of the communicative coordination of collective activities
Och
Labour gives rise to concepts which articulate a ‘technical interest’ in instrumental control, whereas the need for agreement generates the distinct categorial framework of a  ‘practical interest’ in hermeneutic understanding.
Vad i detta är det du inte förstår?

Jbig kallade mig för fascist efter att själv hittat på att jag gillade ayn rand (har över huvud taget inte läst henne), det uppskattas inte. Att behöva höra honom slänga ur sig ord som "nazionism" uppskattas inte heller
Du tycker alltså inte att det är du själv som borde börja ta eget ansvar för dina egna känslor?

Rafael
Inlägg: 465
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 17 jan 2007 14:18

Vad menar du med uppfostringsanstalt? Har du ö.h.t. läst det jag skrev här ovanför ang "Communicative rationality"?


Nej jag orkar inte läsa ditt citat, men du får gärna förklara i kortare drag om du vill.

Du tycker alltså inte att det är du själv som borde börja ta eget ansvar för dina egna känslor?


På vilket sätt ligger ansvaret på mig när någon (grundlöst) kallar mig för fascist? Jag personligen tycker det är väldigt arrogant att invalidisera andras ansvar genom att enbart åberopa sitt eget.


Återgå till "Information"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst