FILMISK FÖRNYARE Jean-Luc Godard räknas till en av de allra mest inflytelserika och kontroversiella europeiska regissörerna. På lördag visar SVT tre av hans filmer i en följd!
* Till sista andetaget SVT 1 10/2 23.25
* Tokstollen SVT 1 11/2 00.55
* Föraktet SVT 1 11/2 02.45
Läs om filmerna här:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=15601&a=747334&lid=puff_747345&lpos=extra_0
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=15601&a=747339&lid=puff_747345&lpos=extra_1
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=15601&a=747341&lid=puff_747345&lpos=extra_2
Franska Nya vågen:
Från: http://en.wikipedia.org/wiki/French_New_WaveFrench New Wave was “in style” roughly between 1958 and 1964, although popular New Wave work existed as late as 1973. The socio-economic forces at play shortly after World War II strongly influenced the movement. A politically and financially drained France tended to fall back to old popular traditions before the war. One such tradition was straight narrative cinema, specifically classical French film. The movement has its roots in rebellion against the reliance on past forms (often adapted from traditional novellic structures), criticizing in particular the way these forms could force the audience to submit to a dictatorial plot-line. New Wave critics and directors studied the work of these and other classics. They did not reject them, but rather found a new outlet for the same creative energies. The low-budget approach helped film-makers get at the essential art form and find what, to them, was a much more comfortable and honest form of production. Charlie Chaplin, Alfred Hitchcock, Orson Welles, Howard Hawks, John Ford, and many B-film directors were held up in admiration while standard Hollywood films bound by traditional narrative flow were strongly criticized.
The movies featured unprecedented methods of expression, such as seven-minute tracking shots (like the famous traffic jam sequence in Godard's 1967 film Week End). Also, these movies featured existential themes, such as stressing the individual and the acceptance of the absurdity of human existence.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Franska_nya_v%C3%A5gen
Jag har själv bara sett en av dessa filmer som kommer att visas, men jag har även sett en annan film "jim and jules", en av de "största" inom franska nya vågen generen är antagligen en av de bästa filmer jag någonsin sett. Den var väldigt "intellektuellt krävande" eftersom narrativet "lämnar väldiga luckor" man själv måste pussla ihop själv.
För att göra en kort beskrivning, standard "hollywooddramaturgi" bygger på att man klipper bort "ovesäntligheter" som typ bilresor etc och försöker i varje scen bara skildra det mest "centrala" delarna i narrativet. Men (de) franska nya vågen filmerna (jag sett) skildarar de saker som inte står i centrum och lämnar dessa åt åskådaren att tolka in. Det är ungefär som att tjuvlyssna på en konversation och försöka "pussla ihop" vad de man tjuvlyssnar på egentligen "pratar om".
Att studera filmhistorien handlar om att studera olika sätt att berätta. Är man inte införstådd i filmhistoriens olika form och stilgrepp (och bara är van med hollywood) så kan dessa filmer te sig ganska märkliga. Men är man intresserad av filmen som konstform så kan jag rekommendera dessa filmer varmt (även fast jag inte sett dem). :)
Men gillar ni "Amelie från Montmartre" så gillar ni antagligen dessa filmer http://www.filmpunkten.se/filmtitel.asp?ID=683