Dividend skrev:Detta forum är fan det psyksjukaste forum jag besökt, därför jag hänger kvar här. Vilka deltagare! Knäppgökar allihop
Har funderat på hur ett forum evolverar, och vad som händer om evolutionen får fortgå fritt utan andra styrmedel än makten hos användarna.
Logiskt sett så borde det hela koka ner till användare som själva tolererar mycket, och som samtidigt håller undan användare som inte når upp till samma toleransnivå. Ungefär som ett lärarlöst klassrum där det slutligen bara finna kvar en liten grupp pojkar med ADHD eftersom alla andra flytt klassrummet.
I helgen så kom det en filosof till forumet som jag med glädje såg fram emot att se vad han skrev. Men tyvärr så hoppade ett par killar på honom, med en helgförfriskad Such i spetsen, och skrämde bort honom illa kvickt. http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... sc&start=0
Det värsta är att jag tycker om dessa användare som forumet kokat ner till idag. Många har en diagnos eller är missbrukare. Ni är udda existenser, som i sin tur lockar till er andra udda existenser. Detta blir den gemensamma nämnaren, och forumet en social fristad. Kan jämföras med ett Christiania när det begav sig. Detta säger nog ganska mycket om mig själv också. Har levt i kollektiv med människor som i mycket faktiskt speglar de individer som finns på forumet idag. Även då var det jag som betalade hyran, städade och styrde upp när något gick för långt. Jag la filtar på de som supit sig medvetslösa och medlade med hyresvärden. Det var ett kärleksfullt givande och tagande mellan individer som inte fick plats i samhället. Musiker, filosofer, poeter levde ut sin ångest och livsglädje.
För långt gick det när de började att deala i mitt kök, pissa på golvet, och tagga i trapphuset, och när polisen kom på nätterna och lyste med sina ficklampor på de strandade sälarna som låg på mitt golv (150m2 magasin). Till slut kände sig människor så hemma att de släppte respekten, det sker väl av vana antar jag.
Det sker en identifikation med sin roll som man stärker med andra människor som man ser har ett liknande utgångsläge. Det finns en stark öppenhet till människor som har liknande attribut, men andra ses som ett hot; åsiktspoliser, svenssons och idealister. Tänk vad mycket garderober som används till trädgårdsarbete, det visste jag inte innan jag blev känd i min hemstad som en fritänkande och öppen person.
Jag är en dålig moderator; har inga gränser. Jag avskyr ihuvudtaget överjag och välansade idealister. MEN jag ser fortfarande ett värde i att det kan komma besökare till ett ställe som t.ex Christiania och se att det finns fritänkande, öppenhet och alternativ till de ideal som kvantitativt marknadsförs i vårt sterila samhälle. Det känns bra att det finns människor där som inte rabiesdräglande jagar ut de välansade besökarna.
Jag förstår tanken: "Om du inte står ut med mig när jag säger och tycker som jag vill - så har du inget här att göra". Det är lätt att man utmanar och testar gränser, och utifrån detta hittar en bekräftelse i att andra är svaga. Men detta är inte storsint. Jag vill att forumet ska kännas öppet, och inte fortsätter att koka ner till en essens av utanförskap. Jag vill inte vara en polismoderator, är inte intresserad av att styra upp forumet så, och jag tror inte att människors inneboende välvilja gynnas av att de känner sig styrda. Det är skillnad på välvilja och plikt. Välvilja uppstår genom förtroende, plikt genom tvång. Kan ni ställa upp på detta?
/Johan