Det är den form av "uppmärksamhetsbehov", det är ett "gemenskapsbehov", ett "socialt behov", eller ett "religiöst behov".
Jag kollar runt klubbutbudet i Stockholm, men allt känns så ytligt. Har ingen lust att ringa gamla vänner heller. På något sätt så behöver jag träffa människor med integritet, som tar allvarligt på saker eller som söker.
Är hemma och mår psykiskt och fysisk helt okej.
På något sätt skulle man kunna kalla detta för en form av abstinens, men där jag saknar en identitet för mitt "objektet", dvs min meningskapade "drog". Förut tror jag att jag tillfredställde detta genom spel.
Jag vet att i perioder när jag mediterat regelbundet så brukar jag inte uppleva denna känlsa.
Det skulle kunna beskrivas som ett behov av "entertainment". Att jag saknar en "kultur" att känna en större gemenskap med. I klubbguiderna listas bara bara hiphop, hårddrock, gayklubbar och indiehäng.
Det närmsta jag skulle kunna komma på är att lägga mig ner i sängen och ta psykadeliska droger, eller att ringa upp ett gäng killar som gangbangar mig när jag är utklädd till tjej, eller att jag tillsammans med min sekt utför en religiös ritual.
Meningskapande ritualer där uppmärksamhet kring kroppen är i fokus.
Jag tror att jag har någon form av problem att relatera till andra människor.
Jag behöver gränsöverskridande "kickar". Behöver ta del av uppmärksamheten. Men det måste vara "rent". Skräpkultur och skräpdroger biter inte på mig.
Om jag vore heroinist skulle det varit mitt heroin jag behövde, nu råkar det vara så att jag inte är drogmissbrukare.
Jag kan få tag i droger om jag vill, men tror inte att jag vill det.
Ibland när jag binder fast mig själv kan jag känna mig lugn.
Jag har ett behov av att vara "omnipresence". http://en.wikipedia.org/wiki/Ubiquitous
Omnipresence is the ability to be present in every place at any, and/or every, time; unbounded or universal presence. It is related to the concept of ubiquity, the ability to be everywhere at a certain point in time.
This characteristic is most commonly used in a religious context, as most doctrines bestow the trait of omnipresence unto a superior, usually a deity commonly referred to as God by monotheists. This idea differs from Pantheism.
Brahmanism, and other religions that derive from it, incorporate the theory of transcendent and immanent omnipresence which is the traditional meaning of the word, Brahman. This theory defines a universal and fundamental substance, which is the source of all physical existence.
Jag tror att det handlar om att min uppmärksamhet är "splittrad", jag behöver en "ritual" som blir en slags "fokuserande" "tunnel" för min uppmärksamhet, som skapar ett "rum" där jag känner att jag "vill vara".
Jag känner alltså en slags "alienation" från där jag är. Att jag inte är "hemma".
Jag tror att det är droger och/eller meditation jag behöver. Men jag tror även att bdsm är en väg dit.
Jag funderar på att försöka hitta någon att leva i en 24/7 bdsm relation, det är något att testa tror jag. Eller gå med i en kult/sekt, problemet är bara att jag inte vet någon att gå med i. Skulle egentligen vilja starta min egen, men jag har inte kapitalet till det ännu. Behöver en lokal, resurser, kontakter, och andra männikskor som har samma behov.
Det jag ibland gör så får mig att känna lite, är när jag dansar på tunnelbanan. Det får mig att känna mig delaktig. Tunnelbanan är "sluten", det är ett eget "rum" med tydliga gränser. Det jag behöver en en "session" som är begränsad i tid och rum. En ritual. En kultur med ett symboliskt meningskapande regelsystem. Något som ger mening. Jag känner att spel är för "verklighetsfrånvänt". Jag behöver något som är rent förankrat i verkligheten, ett dansgolv, en mässhall, en porrfilmsstudio, ett offeraltare.
Att sitta hemma, dricka folköl och kolla på melodifestivalen är inget för mig.
Jag behöver mysticism, jag behöver occultism.
Efter att ha studerat konspirationsteori, så har jag fått mina aningar bekräftade, toppen av samhällseliten är occultister.
Det "öppna" samhället och demokratiska samhället är skrattretande meningslöst. I vårat samhälle finns otalet slutsna sällskap, allt från rollspelsföreningar, förortsgäng, gayklubbar, indieklubbar, filmförerningar, forskningskonferanser, etc.
Jag ser allt detta som substitut, jag vill inte kompensera, jag är exremt kräsen, jag har upplevt den "rena varan" - jag pratar inte om droger, jag pratar om religiösa upplevelser, att "äga ett dansgolv", att vara fastbunden och bli fistad hårt.
Detta är patetiskt.
Jag vill hylla existensen, hedra mina medmänniskor för era presationer, för era genombrott. Ibland när jag är på dansgolvet ute så bildas ringar där man spontant "går fram" och kör sin grej, en uppmärksamhetsritual.
Jag blir galen av att inte hitta andra människor som "förstår" mitt behov, utan som väljer enklare vägar, drogar bort sig med den lokala kulturen, lokala drogen, öl framför tv:n, de är helt bortkopplade i huvudet.
Jag funderar på att prositutera mig, bli sexslav, starta upp en sekt, vad som helst. Jag är trött på den här skiten. Jag klarar mig bra utan era skräpkultrer, men att kunna vara ensam och isolerande är frustrerande. Förut såg jag upp till munken som åkte till grottan för att meditera i flera år, jag känner att jag inte har den tiden nu - i den bemärkelsen så är jag "fast" i vårat samhälle, jag upplever stressen av att vara närvandra och ta del av upplevelsen.
Måste jag behöva sjunka så lågt för att få uppleva detta? Måste jag underkasta mig andra kulturer och andra viljor? Måste jag prostituera mig, måste jag ta droger? Varför är det ingen annan som känner av detta?
Åkes granne använde tidigare begreppet "kontaktsökande medvetandefält", jag tycker det sammanfattar det hela väldigt bra.
Ska jag lägga ner hela mitt liv på att söka en sexslav själv? Som jag kan disciplinera?
Det är en brist på disciplin i mig. Men andra är "sönderdisciplinerade", de har massa programmering/stukturer som "hämmar" deras energi. Jag däremot är överväldigad, jag är som ett adhd/dampbarn.
Jag önskar jag hade en lokal i centrala stockholm, dämpad belysning, mystisk urban elektronisk musilk, alla är välkomna, alla är nakna, alla bär masker, alla droger är gratis, jag sitter på en tron och mediterar/observerar över mässgolvet.
Samhällseliten gör säkert detta regelbundet.
Jag har inga kontakter, jag har inga resurser, jag har ingenting, jag fattar inte vart jag ska börja.
Jag har behovet, jag försöker sälja detta till någon annan, jag behöver seriösa relationer, en seriös gemenskap,
jag behöver "penetrera exisensen".
Samhället är en kontrollmekanism uppbyggt av "lager" av försvar, jag behöver hacka systemet, jag behöver bli självmedveten, jag behöver hitta gud, jag behöver känna makten, detta är patetiskt,
jag behöver ritualen, jag behöver disciplinen, jag är lugn, jag är för jävla lugn.
Av någon anledning så vet jag inte vart jag ska börja leta. Jag är för socialt inkompetent.
Jag har inget att leva för, jag vill inte vara någon nihilist, jag behöver religion.
Jag behöver hjärntvätt, jag behöver slava, jag behöver slavar. Jag behöver närhet. Jag behöver religiösa upplevelser Jag behöver vara lojal mot ett system, jag hittar brister i allt, jag behöver bli fastbunden.
