Anna Sara skrev:Jag KAN INTE njuta (och därför inte kliva in i soliditeten) eftersom jag tar för stor hänsyn till döden.
Det kan du visst. Du är bara inge bra på det - än så länge. Du gör det svårare än vad det egentligen är, eftersom att denna din relativitet är just ditt gamla ego du vill bli av med. Men detta är så eftersom att du faktiskt tror att det ska vara svårt, eftersom du har tränat det förhållningssättet (den sortens relativitet) under större delen av ditt medvetna liv. Ju mer du kämpar, slåss, ju mer befäster du ditt gamla - eftersom att du sas relaterar negativt till det, istället för positivt. Dvs du vill inte vara visst, snarare än att du vill vara visst. Men problemet är att du just fortfarande relaterar till det, även om negerat. Tvinga inte. Tillåt.
Avantgardet är den som fick mig att inse vårt språks betydelse för det faktiska varandet, dvs att det språk vi talar (det vi relaterar till) skapar vår upplevelse. Hur kan det vara annorlunda? Det vi inte vet om, vet vi inte om. Och det vi känner, det känner vi. Säg inte att du inte kan, eftersom att då fortsätter du pränta in detta i dig själv och din omgivning som hjälper till att forma dig vidare via dess minne av vad du sagt. Säg istället att fram tills nu, har jag inte kunnat det, eller så. Annars benämner du det (indirekt, av antagande eftersom det sagdas konstruktion) permanent. Dvs kontraproduktivt vad du vill. Fö är detta en teknik av hypnos.