Belinda Olsson - ett av de största irritationsmomenten i mit

[Knyttet]

Belinda Olsson. Leder programmet Debatt i SVT. Jag antar att hennes roll är att vara en debattledare och i min värld innebär detta att hon bör förhålla sig någorlunda opartisk och objektiv (att vara fullkomligt objektiv är ju i det närmaste omöjligt), låta alla sidor komma till tals och belysa olika aspekter av en fråga.
Jag kan dock knappt de programmet på grund av det irritation denna människas beteende skapar hos mig. Många av programmen skulle helt enkelt kunna byta namn från Debatt till Häxjakt.
Fröken Belinda har nämligen oftast väldigt tydligt "valt sida" innan programmets början, visar aggression, kan vara otrevlig mot de hon tycker har "fel" åsikt, avbryter människor så att de låter som att de säger något helt annat än det de egentligen säger. Istället för en debatt blir det en program som syftar till att bevisa att hennes åsikt är rätt och att de som tyckte annorlunda kan sitta där i studion och skämmas. Väldigt svart eller vitt som om de stora frågorna var så enkla att de bara kan besvaras helt lätt, ingen insikt i komplexiteten alls.

Andra kanske inte håller med, men var tvungen att få ur mig min irritation. Usch.

[Franz]

jag gav bort min teve för ett par år sen och jag har nyligen slutat läsa tidningar. om jag hade sett debatt hade jag förmodligen varit irriterad. men nu vill jag bara berätta: guuu va skönt att att slippa se och bry sig om programmet. ha en bra dag

[Knyttet]

Vi har inte heller TV men vi ser ibland på SVTs program via internet... Debatt tar ju ofta upp frågor som är viktiga att diskutera... och då blir det ännu mer irriterande när de inte kan göra det ordentligt

[JimmyAberg]

http://svtplay.se/t/103450/debatt

Såg inte hela programmet.

Tidigare har jag haft uppfattningen att jag stör mig på Belinda, men jag tycker tvärt om, att hennes insats i programmet är bra. Hon är knappast "objektiv" och försöker inte kanske inte vara detta heller - hon blandar in sina egna känslor. Känslor, i sig själva, utan uppbackning av förnuft, kan vara problematiska, men ofta är känslor utan "förnuft" något som uppstår när vi är i pressade situationer/underläge, osv.

Jag tycker snarare att hon tar medborgarnas parti, och tar ställer representanter för samhällsinstantser mot väggen. Jag tycker att det hon gör är bra, och att vi behöver mer av sånt.

I Sverige har vi en tendens att överbeskydda politiker, poliser, läkare, domare, åklagare, lärare, dvs. vi har rättsäkerhet för representanter för sociala instanser, men ofta bristannde rättsäkerhet för medborgaren. Varför då? Jo för att representanten, är, (som personen säger) "Suverän", dvs. det finns en tanke att en enskild person kan fälla ett objektivt omdömme. Men om man undersöker frågan närmare, varför är just denna persons omdömme objektivt? Jo, eftersom 1. denne person går in i en specifik roll och 2. denne person har fått en utbildning i rollen. Men, som ofta påpekas från postmodern tänkare, det är inte objektivitet utan inter-subjektivitet. Att inta en roll är alltså en inter-subjektiv handling, inte en objektiv handling. Det finns en gammal tanke att prästen är högst i hierarkin, och närmast Gud, därför står hans omdömme högre upp än andra. Tanken om "Suveränitet" återspeglas i detta. http://sv.wikipedia.org/wiki/Suver%C3%A4nitet

Nu finns det naturligtvis diskussioner kring Stat och Medborgare, och ibland menar man att dessa sträcker sig tillbaka till Hobbes. Det var Hobbes som introducerade begreppet suveränitet, men samtidigt så bör man förstå i vilken social kontext han gjorde detta, han levde i england och under tiden han levde så var det väldigt oroligt. Just nu är jag för lat för att orka kolla upp vad som exakt hände, men jag har för mig att det varit inbördeskrig i englad, och att england även vid flertalet tillfällen invaderades av länder i närheten.

Tanken med suveränitet är alltså att vi lever i ett "kaotiskt grundtillstånd" och att staten (med sin suveränitet) kan skapa en "första hierarki" som skapar ordning i detta. Detta är naturligtvis sant.

Men, idag ser inte det sociala läget ut på samma sätt. Vi hotas inte av främmande makter på samma sätt, det handlar med om mikrorelationer, se tanken om micro sociologi http://en.wikipedia.org/wiki/Microsociology

Wilber menar att någon framstående sociolog (kommer inte ihåg vad han hette) tydligen har sagt att sociologin haft tre stadier: först övergripande makro sociologi (där Hobbes t.ex. är ett exempel, även fast han inte är uttalat sociolog utan snarare en av de första moderna politiska filosoferna, Marx är ett annat exempel), efter detta på 60 talet så kom en våg av postmodernism, och rent förenkalt kan man kalla detta för microsociology. Detta är den riktning som t.ex. Avantgardet propagerar för. Det handlar om att inte ha stora monolita idéer eller kategorier som man placerar människor i, och stämplar människor som: invandrare, psykisk sjuk, kriminell, osv, eftersom man här tar ifrån människans värde och subjektivitet, det finns en tendens att man ser människan, som bara invandrare, psykisk sjuk eller kriminell eftersom detta "förklarar" personens handlingar. In kommer tanken om mikrosociologi, det handlar om att titta på små saker, handlingar, roller, situationer, osv, och utgå ifrån detta istället för att utgå ifrån rigida kategorier.

Vi ska naturligtivs inte anklaga Hobbes eller Marx utifrån mikrosociologin, och med det menar jag att Hobbes och Marx agerade utifrån sin tid - det finns fortfarande viss relevans i det de säger.

Problemet är om man gör som Avantgardet (nu hackar jag på honom igen, inte meningen, han är bara ett så bra exempel, därför får han spela den otacksamma rollen att vara exempel i mina resoneman) att man först och främst utgår ifrån mikrosociologi i syfte för att bryta ner andra människors "makrosociologia" teorier, för att senare (helt okritiskt) introducera Marx makroociologiska teorier. Jag har naturligtvis förståelse för Avantgardet - han gör det utifrån sina omständigheter, sin bakgrund som hemlös osv, som jag är sympatiskt mot, problemet är bara att han för fram sina teorier, som att de vore sanningen, och inte som att han själv legitimerar dem utifrån sin bakgrund.

Angående detta med att jag gör att människor går in i "otacksamma roller" är inget jag endast gör mot Avantgardet, jag har ju även gjort det mig dig Knyttet (då du senare förstod och inte tog illa upp av detta, har jag förstådd).

Hur som helst, denna sociolog Wilber refereade till, menade att det på senare tid (typ 2000 tal eller så) blivit så att pendeln börjat svänga tillbaka, att mikrosociologi börjat bli mindre populärt, eftersom man nu börjar går till tillbaka till makroidéerna, men då man är (informerad om mikrosociologi) osv.

Ett exempel på ett sådant försök, som dock är mer generellt än endast vara sociologi, är Wilber integegrala teori.

Mycket av Wilbers integrala teori, landar tillbaka på utvecklingspsykologi, dvs. att olika strukturer (kognitiva, moraliska, osv) är något som utvecklas hos människor och subjektiva intentionaliteten tar sina uttryck utfrån deras kognitva, moraliska, osv, förmågor, och detta tar sedan i uttryck genom deras objektiva handlignar. För enkelhetens skull kan vi kalla dessa strukturer för att vara i nivå 1. egocentruisk, eller 2. entocentrisk eller 3. världscentrisk, allstå t.ex. egocentrisk moral eller entocentrisk kognition, osv. Samhället ska inte döma människor för deras subjektiva intentionaliteten (dvs. vi har en s.k. "religionsfrihet", man får tro vad man vill) utan man dömer utifrån objektiva handlingar - dvs du får inte mörda någon - oavsett om detta är p.g.a. din religiösa tro eller om du bara var föbannad. Ibland kan det vara legitimt att "råka" mörda någon, och det man då vill "åt" i sin bedömning, är naturligtvis utifrån vilken "moralisk struktur" subjekten haft - afterade han utifrån en egocentisk moral (dvs. irrationella känslor) eller grep personen in för att skydda någon okänd oskyldig som blivit överfallen, denna hanlding kan vara: entocentrisk eller världscentrisk, beroende på vem det är som blir anfallen, dvs om det är någon i som ingår i personens sociala grupper (eller som personen kan relatera till utifrån sociala normer: typ barn), eller om det "bara" är en människa typ en uteliggare.

Problemet är att tanken om hierarkier inom människor, är helt tabubelagda, om det inte gäller hiearkien barn/vuxen. I fall av dömmande för sociala institutioner, så finns det alltid en hierarki av vuxen/(mer)vuxen, men detta är tabu.

Wilber menar att det måste börja bli legitimt att det faktiskt exissterar hierarkier i alla "fyra kvadranter" (subjektivtet:intentionalitet/vilja, inter-subjektivtet:kultur/världsbild, objektivtet:beteende, inter-objektiitet:samhälle/ekonomi/system).


Det belinda gör, enligt mig, är att ifrågasätta institutioner, dvs. att de konternuteligt måste legitimera sig själva, vilket jag tycker är något nödvändigt, för att sociala institutioner inte ska "stanna i tiden" (dvs. stanna i en viss sturktur i hierarkin och inte gå vidare) medans resten av samhället blir mer komplext, detta leder till att vi har sociala institutioner som inte är tillräcklgit komplexa (komplexa = sofitstikering av systematisering) för att kunna spegla behoven i ett komplext samhälle.

Det är många punkter på där rättsystemet brister, t.ex. våldtäkter, och jag tror att mycket av detta, vilar på att representanter upplevds vara "suveräna", dvs. objektiva personer.

Det finns naturligtvis andra faktorer, som att det finns reella begränsingar, i hur mycket resurser vi kan lägga ner i vissa fall inom våra institutioner, och detta är ett objektivt faktum, men detta är ju något helt annat, än att personer fäller objektiva omdömmen.

[JimmyAberg]

Många av programmen skulle helt enkelt kunna byta namn från Debatt till Häxjakt.
Fröken Belinda har nämligen oftast väldigt tydligt "valt sida" innan programmets början, visar aggression, kan vara otrevlig mot de hon tycker har "fel" åsikt, avbryter människor så att de låter som att de säger något helt annat än det de egentligen säger.

Jag glömde kommentera detta. Skillnaden mellan att Häxjakt och Journalistisk är naturligtvis att Häxjakten är något som bedrivs av representatner för sociala institutioner mot enskilda medborgare som är avvikande, och Journalism är då kritiska journalister granskar de personer (med person, menas här ordets urspruingsbetydelse: typ: "per" (genom) "souna" (ljud) vilket var den "mask" som ljudet av deras röster gick "genom", maskerna de bar på teatrarna i aten, dvs. den roll som människor tar i teatern), dvs. de personer (dvs. roll) som människor som sökt sig till då de sökt sig till att vara en representant för samhället. Naturligtvis ska vi respektera att dessa personer, bakom personen/rolllen/masken är människor med ett privatliv, men samtidigt så är det väldigt viktigt att hela tiden ifrågasätta makten då den inte upplevs som legitimerad/autentisk.

Är man inte naiv så är det bara titta runt i världen hur mycket som sociala representatner, regeringar, militärer, osv, förtrycker sitt eget lands medborgare...

[Knyttet]

Naturligtvis skall journalister kritiskt granska allt, men jag tycker inte man skall kalla det debatt, eller vara debattledare, om man inte lika kritiskt kan granska alla sidor och se till alla aspekter av ett problem.

Debattledare och moderatorer skall se till att det blir en saklig diskussion, och jag tycker inte detta fungerar om man låter en sida ta mer utrymme och ganska tydligt signalerar att en sida har rätt och en andra är där för att försvara sig.
Dessutom, som i många debattprogram, tar de in folk som enligt lag (sekretess) inte får uttala sig i vissa saker och sedan hängs de ut som lömska eftersom de inte svarar på alla frågor på tillfredsställande sätt. Visst kan man ifrågasätta om sekretessen skall fungera som den gör i alla lägen men det är fel att anklaga de som måste följa den.