Självmedvetande i meningen vara medveten om att man är medveten (om något) är för mig bara oerhört skönt att slippa. Detta med att ständigt vara medveten om att jag tänker, jag förnimmer, att tiden går.
Så här har jag lärt mig själv att göra, med eller utan meditativ musik: Jag bara sitter och glor eller sluter ögonen. Ganska snabbt utan att veta hur det går till och utan att veta exakt när kommer jag in i ett skönt tillstånd där jag blir ett med vad jag upplever - men så snart jag blir medveten om att jag är ett med vad jag upplever, upphör det tillståndet. Bilder, dialoger dyker upp. Gängse tid och rum upphör.
/Algotezza
Själv-medvetande
Moderator: Moderatorgruppen
Sceptisk skrev:Det fungerar lika bra med alkohol..
Min variant är billigare. Ingen baksmälla. Ett sätt att bli av med huvudvärk också.
Man skall ta tillvara kroppens befintliga möjligheter till förändrade medvetenhetstillstånd/ tankeflykt/eskapism. Joggartrenden bygger ju bland annat på endorfin-kicken. Plus att man kan lära sig nya sätt.
Varför skall andra tjäna pengar på mitt behov av tankeflykt?
Ett alternativ som dock är gratis är att plocka lämpliga örter och svampar i skog och mark. Men är man inte så mycket för naturpromenader är min metod den som kostar minst ansträngning.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Algotezza skrev:Självmedvetande i meningen vara medveten om att man är medveten (om något) är för mig bara oerhört skönt att slippa. Detta med att ständigt vara medveten om att jag tänker, jag förnimmer, att tiden går.
Så här har jag lärt mig själv att göra, med eller utan meditativ musik: Jag bara sitter och glor eller sluter ögonen. Ganska snabbt utan att veta hur det går till och utan att veta exakt när kommer jag in i ett skönt tillstånd där jag blir ett med vad jag upplever - men så snart jag blir medveten om att jag är ett med vad jag upplever, upphör det tillståndet. Bilder, dialoger dyker upp. Gängse tid och rum upphör.
/Algotezza
Fritt associerande:
En kroppslig, fysiologisk, molekylär konstitution - ett modi av konfliktsneutralisering.
(+1) + (-1) = 0.
Betraktaren och det betraktade uppgår i varandra.
En medvetenhet (eller kanske snarare en icke-medvetenhet, hur det nu kan tänkas) om dess gemensamma substans.
Becoming "sobjekt"...
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Jag tycker det verkar som om vi alla pratar om medvetande på väldigt olika nivåer. Man kan ju vara medveten på olika sätt. Det vi började tråden med, självmedvetandet, är för mig ett andligt OCH psykologiskt medvetande. Något i högsta grad introvert. Harald, jag förstår ditt resonemang i teorin, även om jag inte riktigt inser hur det kan uppnås rent faktiskt. Men det är delvis det jag vill kalla självmedvetande.
Algotezza, det du beskriver är medvetande på en väldigt basal nivå. Medvetenhet om att vi existerar här och nu, vad vi gör och tänker för tillfället har vi väl alla och det - plus lite annat - skiljer oss från djuren som jag ser det. Du vill komma bort från det ständigt närvarande jaget och kunna slappna av mentalt, eller hur? (Jag kan förresten se ännu fler fördelar med ditt sätt jämfört med alkohol.) Men denna typ medvetenhet är inget som får dig att förstå dig själv på djupet, än mindre kan det utveckla din tankevärld. Däremot skulle den typen jag först nämnde kunna hjälpa dig att uppnå den här avslappningen! Att kunna kontrollera tankar, känslor och behov på ett mer raffinerat sätt.
Sen har vi den typ av medvetenhet som Sceptisk pratar om, kanske en nivå mittemellan, en förståelse av omvärlden och processandet av information. Hur vi blir medvetna om mönster, kopplingar och omständigheter i tillvaron. Och det ställs allt större krav på den medvetenheten i takt med att det s.k. informationssamhället fortskrider! Här har vi utmaningar för vårt medvetande, men på ett annat sätt. Det gäller att sålla utan att hemfalla till stereotyper och utan att missa något väsentligt.
För mig är dock det introverta filosoferandet, riktat mot solen för att använda Haralds språk, det mest intressanta och det som är svårast att greppa. Om någon har handfasta tips i detta esoteriska ämne tar jag tacksamt emot dem! Vet att det finns mycket skrivet, men än så länge har jag inte kommit till skott och jag har en känsla av att man måste plöja igenom rätt mycket för att hitta något av substans....
Algotezza, det du beskriver är medvetande på en väldigt basal nivå. Medvetenhet om att vi existerar här och nu, vad vi gör och tänker för tillfället har vi väl alla och det - plus lite annat - skiljer oss från djuren som jag ser det. Du vill komma bort från det ständigt närvarande jaget och kunna slappna av mentalt, eller hur? (Jag kan förresten se ännu fler fördelar med ditt sätt jämfört med alkohol.) Men denna typ medvetenhet är inget som får dig att förstå dig själv på djupet, än mindre kan det utveckla din tankevärld. Däremot skulle den typen jag först nämnde kunna hjälpa dig att uppnå den här avslappningen! Att kunna kontrollera tankar, känslor och behov på ett mer raffinerat sätt.
Sen har vi den typ av medvetenhet som Sceptisk pratar om, kanske en nivå mittemellan, en förståelse av omvärlden och processandet av information. Hur vi blir medvetna om mönster, kopplingar och omständigheter i tillvaron. Och det ställs allt större krav på den medvetenheten i takt med att det s.k. informationssamhället fortskrider! Här har vi utmaningar för vårt medvetande, men på ett annat sätt. Det gäller att sålla utan att hemfalla till stereotyper och utan att missa något väsentligt.
För mig är dock det introverta filosoferandet, riktat mot solen för att använda Haralds språk, det mest intressanta och det som är svårast att greppa. Om någon har handfasta tips i detta esoteriska ämne tar jag tacksamt emot dem! Vet att det finns mycket skrivet, men än så länge har jag inte kommit till skott och jag har en känsla av att man måste plöja igenom rätt mycket för att hitta något av substans....
Hagar skrev:Jag tycker det verkar som om vi alla pratar om medvetande på väldigt olika nivåer. Man kan ju vara medveten på olika sätt. Det vi började tråden med, självmedvetandet, är för mig ett andligt OCH psykologiskt medvetande. Något i högsta grad introvert. Harald, jag förstår ditt resonemang i teorin, även om jag inte riktigt inser hur det kan uppnås rent faktiskt. Men det är delvis det jag vill kalla självmedvetande.
Algotezza, det du beskriver är medvetande på en väldigt basal nivå. Medvetenhet om att vi existerar här och nu, vad vi gör och tänker för tillfället har vi väl alla och det - plus lite annat - skiljer oss från djuren som jag ser det. Du vill komma bort från det ständigt närvarande jaget och kunna slappna av mentalt, eller hur? (Jag kan förresten se ännu fler fördelar med ditt sätt jämfört med alkohol.) Men denna typ medvetenhet är inget som får dig att förstå dig själv på djupet, än mindre kan det utveckla din tankevärld. Däremot skulle den typen jag först nämnde kunna hjälpa dig att uppnå den här avslappningen! Att kunna kontrollera tankar, känslor och behov på ett mer raffinerat sätt.
Det är oerhört skönt att när jag vill slippa den mänskliga överbyggnadens mentalt-sociala, floskelfyllda skräpkammare.
För att komma på djupet måste man först eliminera den kulturellt betingade floskulösa överbyggnaden. Först vid grunden kan man komma djupare.
If you walk your way, I'll walk mine.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Algotezza skrev:Pilatus skrev:Hagar skrev:Jag tycker det verkar som om vi alla pratar om medvetande på väldigt olika nivåer.
Jag föreställer mig att självmedvetande är att vara medveten om sig själv som ett tänkande, kännande och handlande subjekt.
Ja, vad skulle det annars vara?
/Algotezza
Vad som är intressant är att medvetenheten skiljer sig i olika grader. Att öka graden av självmedheten är att medvetandegöra det ometvedna. Det är lätt att ta skillnad på roboten och magikern.
"The great activity is unconscious."
- Nietzsche
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Pilatus skrev:Algotezza skrev:Pilatus skrev:Jag föreställer mig att självmedvetande är att vara medveten om sig själv som ett tänkande, kännande och handlande subjekt.
Ja, vad skulle det annars vara?
Det har presenterats ett flertal ordrika förslag här som tycks vilja undvika Ockhams rakkniv till varje pris.
Är det inte snarare så att somliga har talat om självmedvetande, andra om medvetandet i-sig (om nu något sådant skulle finnas som ett objekt med existensberättigande utan ett tänkande subjekt)?
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Pho-ku skrev:Att öka graden av självmedheten är att medvetandegöra det ometvedna.
Var det inte exakt tvärtom som Freud lärde att psykoanalysen fungerade? Det är vårt neurotiska försvar som hindrar oss från att få tillgång till allt som kan ligga dolt för oss. Ligger vi på soffan och pratar som det faller sig (under fri association) kommer vi att kunna närma oss bortträngda minnen och återuppleva ett eventuellt trauma. Att bli medveten om vår barndoms trauma kan vara en väg till en läkande process.
Jo, Po-Kuh, du har nog träffat huvudet på spiken. Vi diskuterar olika betydelser av begreppet.
Och jag håller med dig Algotezza, man måste bort från "flosklerna" och kulturell överbyggnad för att hitta något individuellt och djupare. Använder själv ungefär din taktik för att komma undan medvetenheten om det omedelbara och vardagliga - gärna med musik. Men jag skulle vilja utveckla nästa steg.
Tack för "Ockhams rakkniv", lärde mig nåt nytt! Jag gillar att vrida och vända på saker och vill gärna ha reaktioner på mina tankar. Jag behöver motstånd, nya insikter och överbevisning - det enda sättet att komma framåt. Jag betraktar mig som novis och amatör i förhållande till de flesta på det här forumet :) .
Och jag håller med dig Algotezza, man måste bort från "flosklerna" och kulturell överbyggnad för att hitta något individuellt och djupare. Använder själv ungefär din taktik för att komma undan medvetenheten om det omedelbara och vardagliga - gärna med musik. Men jag skulle vilja utveckla nästa steg.
Tack för "Ockhams rakkniv", lärde mig nåt nytt! Jag gillar att vrida och vända på saker och vill gärna ha reaktioner på mina tankar. Jag behöver motstånd, nya insikter och överbevisning - det enda sättet att komma framåt. Jag betraktar mig som novis och amatör i förhållande till de flesta på det här forumet :) .
Pilatus skrev:Pho-ku skrev:Att öka graden av självmedheten är att medvetandegöra det ometvedna.
Var det inte exakt tvärtom som Freud lärde att psykoanalysen fungerade? Det är vårt neurotiska försvar som hindrar oss från att få tillgång till allt som kan ligga dolt för oss. Ligger vi på soffan och pratar som det faller sig (under fri association) kommer vi att kunna närma oss bortträngda minnen och återuppleva ett eventuellt trauma. Att bli medveten om vår barndoms trauma kan vara en väg till en läkande process.
Freud jobbade med att medvetandegöra omedvetna processer, vilka av patienten förträngts emedan de skapade konflikt med Jaget.
Flows are necessary—and indeed this is a thought in terms of flows—the feminine flow, following very determined trajectories, rises up following the lines of masculine flow, along the spinal column, to go to the brain, and that’s desire in its immanence as a process.
– Deleuze
– Deleuze
Pho-ku skrev:Pilatus skrev:Var det inte exakt tvärtom som Freud lärde att psykoanalysen fungerade? Det är vårt neurotiska försvar som hindrar oss från att få tillgång till allt som kan ligga dolt för oss. Ligger vi på soffan och pratar som det faller sig (under fri association) kommer vi att kunna närma oss bortträngda minnen och återuppleva ett eventuellt trauma. Att bli medveten om vår barndoms trauma kan vara en väg till en läkande process.
Freud jobbade med att medvetandegöra omedvetna processer, vilka av patienten förträngts emedan de skapade konflikt med Jaget.
På vilket sätt uppfattar du att din beskrivning skiljer sig från vad jag skrev?
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster