November - december depressionen..

[Lars]

Detta år i november och december har jag träffat på så många kompisar som mår dåligt. Jag känner mig inte heller på min absoluta topp, vilken jag oftast befinner mig på. I min familj ser jag samma symtom. Det ska gå rätt långt för att man verkligen ska kalla det för depression, men det känns som om hela samhället har gripits av en omfattande nedstämdhet.

Det låter ganska ologiskt. Man kan inte lätt hitta bevis, men min maggropskänsla säger att så är fallet. Just i år verkar det vara extra påtagligt. Vissa saker går ju inte att förklara, men finns det någon annan som träffat på samma fenomen?

[Enfero]

Något jag brukar säga ofta är att depression får näring av sig självt. Tror inte detta handlar om depression, men ofta får mörka vinterdagar effekten av att vara trista och man blir lätt nedstämd. När jag bodde i Luleå, vilket ligger långt norrut, var det nästan svart ute dygnet runt under vintern. Detta kände jag av rejält (utan att gå in på detaljer).

Det är bra att man är medveten om det dock, vilket tyder på att du kan göra något åt det. Det gäller att plocka fram vad som kan ge positiv näring, och försöka att sluta tänka på precis det du sa.

[Johan Ågren]

Det är inte enbart det minskade ljuset som har effekt på vårt psyke, utan en större betydelse är den inskränkning av de sammanhang i vilka vi tidagare funnit mening i. När dessa möjligheter skärs av finner vi oss i en rotlöshet vi tvingas bära till nästa sommar. Vintern ställer en rad existentiella krav på oss då den inte är lika lätt att fylla med innehåll. Många lyckas med att återskapa meningsfulla aktiviteter även under vinterhalvåret även om det innebär en omställning. Vissa upplever en vårdeppression av samma anledning; när sommarens krav kommer som vi känner oss alienerade ifrån. Att detta problem är något som ökar är ett resultat av en alltmer vidgad ideallöshet. Alltmer givna värdegrunder förlorar sin kraft för oss människor, och vi saknar förmågan att själva fylla detta tomrum.

Johan

[Skogsälvan]

Jag tror att det ligger mycket i Johan Ågrens resonemang. Själv behöver jag dessa omställningar. Jag mår inte alls bra av att här i skåne knoppas syrenerna för närvarande.

[Camilla]

Tänka sig. Jag hade också en rejäl depression i november.

Det Johan säger om inskränkning av sammanhang låter ganska vettigt. I mitt fall har det inte så mcyket att göra med möjligheten till utomhusaktiviteter. Däremot har mitt sociala liv minskat drastiskt. Alla mina väninnor har fått pojkvänner samtidigt och en har till och med flyttat utomlands. En annan vän till mig har börjat jobba i en annan stad. Jag höll på att få en ny väninna men det schabblade jag bort. Dessutom har jag förlorat intresset för en förening jag varit med i. På det hela taget känner jag mig väldigt ensam.

Däremot lider jag inte av någon ideallöshet.

[Rafael]

Visst tror jag att det ligger mycket i det Johan säger.
Men... mörkret är (som du säkert också tycker) en påvisbar faktor, inte bara psykologiskt utan även biologiskt. Man vet att mörker ökar produktionen av melatonin (alltså bildas mer när du t.ex. sover). Dess egenskaper är att man blir trött (och nedstämd) bland annat
/ Mikael

[M]

"Många bäckar små", kanske? Enkla samband är en raritet inom psykologin, och när de dyker upp visar de sig ofta vara mer eller mindre illusoriska. Känslan är dock ett faktum för många, mig själv en aning inkluderat, även om jag gottar mig i det också. Vintertid är mitt psykosociala ide, då kryper jag lite mera inåt och slår av en aning på tempot. Om den möjligheten inte finns kan jag uppleva det som "jobbigt".

[Lars]

Jo, jag håller med många i vad ni skriver. Det är klart att det handlar om väderförhållanden delvis, samt psykologiska dominoeffekter. Jag ställer mig bara frågan om det är värre detta år.

Det verkar nästan som om detta års novemberdeppighet är kraftigare och mer påtagligt än de tidigare åren rent samhälleligt. Nedstämdheten verkar vara så omfattande just i år:

Är det bara jag som känner av det här?

Det känns liksom som det ligger i luften.

[M]

Det verkar nästan som om detta års novemberdeppighet är kraftigare och mer påtagligt än de tidigare åren rent samhälleligt. Nedstämdheten verkar vara så omfattande just i år

Ok, jag missade din egentliga fråga. Ja, samhällsklimatet går ju knappast heller mot något mildare väder, inte heller ser det direkt ljusare ut.

Den "psykiska ohälsan" har ju, som bekant, tilltagit de senaste åren samtidigt som samhällets resurser för att möta upp detta stramas åt. När du är riktigt illa däran kan du erbjudas lite piller, men på det existentiella planet tycks det generella tomrummet mest bara tillta. Snabba förändringar, osäkerhet, ökande krav, ekonomisering, stress etc. etc. och lite för lite i den andra änden för att kunna kompensera. Övergången från bondesamhälle till industrisamhälle medförde liknande problem på sin tid; depressioner, utbrändhet (då neurastenesi) osv. Rotlöshet, brist på sammanhang och mening nämndes tidigare, jag tror också att mycket av problemets kärna ligger där. Årstiden funkar kanske mer som katalysator.