När man behärskar något fullständigt?
Moderator: Moderatorgruppen
När man behärskar något fullständigt?
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mina funderingar här. Jag gillar att spela minigolf. Jag är inte speciellt bra på det och det är inget koketteri. Jag tänker på de som knallar runt banan och lätt som en smäck spikar bana efter bana. Det kan appliceras till andra områden. Men är det roligt det? Varför liksom? Jag fyller inte klart mina sudokus när jag ser lösningen. Vad ska det vara bra för?
När man behärskar något fullständigt?
Det är väl ofta med en känsla av vemod, när man behärskar något fullständigt.
Jag själv är nog en sån som behöver byta spår ganska ofta. Jag håller på med nåt, tycker jag fattar grejen, eller nåt, och går vidare. Men det är inte helt enkelt liv. För många passar det inte.
Jag själv är nog en sån som behöver byta spår ganska ofta. Jag håller på med nåt, tycker jag fattar grejen, eller nåt, och går vidare. Men det är inte helt enkelt liv. För många passar det inte.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Maskrosrotsinitiativ: https://www.facebook.com/groups/477981001260196
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Maskrosrotsinitiativ: https://www.facebook.com/groups/477981001260196
När man behärskar något fullständigt?
En del människor är väldigt tävlingsinriktade, behöver utmaningar, är inte alla människor på det viset egentligen. Det behöver inte vara tävling mot andra, men kan vara det. Det handlar väl om att man har en vilja att prestera. En vilja som tar sig ett tydligt uttryck. Jag ser inget fel i det, ser det bara som positivt.lynx skrev:Jag tänker på de som knallar runt banan och lätt som en smäck spikar bana efter bana. Det kan appliceras till andra områden. Men är det roligt det? Varför liksom?
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster