Jörgen skrev:
Att inte få tala om det man inte är insatt i gör att man inte kan bli insatt.
Alternativet är att lyssna på besserwisser, det ligger inte i var och ens natur.
Enkla frågor har många gångar inga enkla svar,
Om frågeställaren inte har tålamodet för ett längre svar, så blir det inte mycket till kommunikation.
Vilka är de verkliga händelserna? Censuren är verklig, och görs i frihetens namn.
Jag vill inte ha ensidig rapportering, där verklig diskussion är frånvarande.
Jag kommer ihåg från när jag läste kinesisk historia förut, att det var en lärare som sa att i Kina har det aldrig varit en fråga
om det ska tillämpas censur, frågan har istället alltid varit
vad som ska censureras. Och kanske är inte det heller så kontroversiellt egentligen. Jag vet inte om det någonsin funnits något samhälle där vem som helst får säga vad som helst när som helst, och jag vet inte heller om det vore önskvärt.
Man kan fråga sig vilket samhälle skapar bäst grund för att sanningen om verkliga förhållanden ska få komma fram? Principen om att vem som helst ska få säga vad som helst när som helst tror jag inte på. Men så kan jag också tycka det är olyckligt när någon som upplever sig ha ett genuint sanningsintresse upplever sig bli nedtystad. Ibland kan det nog mycket väl vara så att den som vet bättre inte får utrymme att tala, även i det mest frihetliga av länder.
En bra start tror jag kan vara att medge att det finns brister i alla samhällsbyggen. Inget samhälle borde göra anspråk på att vara perfekt och oklanderligt. Och då borde man inte heller göra så stor grej av att hävda att ett visst samhälle inte är perfekt och oklanderligt. Även om det inte finns perfektion kan det finnas ambition, och positiva aspekter värda att uppmärksamma. Viktigt att kunna tänka positivt och konstruktivt också. Att våga visa svaghet, och ursäkta sig när man inser att man begått misstag, kan också underlätta.
