Vad tänker du på?

[Algotezza]

"Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring."

Vill du försöka ändra på andras beteende, var ett föredöme. Show - don't tell!

[David H]

Vill du försöka ändra på andras beteende, var ett föredöme. Show - don't tell!

Jag försöker...misslyckas oftast, men försöker iaf.

[Algotezza]

Vill du försöka ändra på andras beteende, var ett föredöme. Show - don't tell!

Jag försöker...misslyckas oftast, men försöker iaf.

Ja, det är inte lätt.

En anekdot från min barndom. I tonåren ville jag vara mods och hippie och odlade långt hår, vilket min fader ogillade. Han var alltid kortklippt och gick regelbundet till frisören. En dag vädrade han sin bitterhet och sitt missnöje med följande ord: "Här försöker jag föregå med gott exempel och har kort frisyr, men det bryr sig varken du eller dina bröder om!"

Slutsats: Det hjälper inte alltid att vara ett gott föredöme. Vad som är ett gott föredöme är väl dessutom en smaksak.

[Pilatus]

"Här försöker jag föregå med gott exempel och har kort frisyr, men det bryr sig varken du eller dina bröder om!"

Slutsats: Det hjälper inte alltid att vara ett gott föredöme. Vad som är ett gott föredöme är väl dessutom en smaksak.

Sverige har försökt vara ett moraliskt föredöme sedan länge. Birgitta Dahl blev ordförande för Svenska kommittén för Vietnam. Det var säkert en "god" gärning, (men De förenade FNL-grupperna fanns redan).

Nu är det en massa fjäsk för Recep Erdogan. Det känns inte så bra. Om vi inte platsar i Nato på grund av Turkiets inställning till kurderna så borde vi inte fortsatt hävda att Kurdistans arbetarparti skall betraktas som terrorister. Europeiska unionens domstol har i efterhand upphävt EU:s klassning för de år domstolen har granskat, då den fann att beslutet saknade giltigt underlag. Sverige vill alltid vara bäst i klassen även då det är litet opassande.

[David H]

Vill du försöka ändra på andras beteende, var ett föredöme. Show - don't tell!

Jag försöker...misslyckas oftast, men försöker iaf.

Ja, det är inte lätt.

En anekdot från min barndom. I tonåren ville jag vara mods och hippie och odlade långt hår, vilket min fader ogillade. Han var alltid kortklippt och gick regelbundet till frisören. En dag vädrade han sin bitterhet och sitt missnöje med följande ord: "Här försöker jag föregå med gott exempel och har kort frisyr, men det bryr sig varken du eller dina bröder om!"

Slutsats: Det hjälper inte alltid att vara ett gott föredöme. Vad som är ett gott föredöme är väl dessutom en smaksak.

Eller alternativ slutsats: detta om att vara föredöme är något som sitter djupare än i håret.

I något avseende så sträver väl alltid den yngre generationen efter att vara någon slags motreaktion till den äldre generationen. Och det går nog notera både i mikro- och makroperspektiv. I makroperspektivet kan vi t ex se det som att romantikens era var en motreaktion på upplysningen och realismen var en motreaktion på romantiken.
Nog är det så att ingen vill bara följa någon annans fotspår, det är nog naturligt att försöka söka sig till outnyttjade energiska potentialer, som t ex detta att ha långt hår när kutymen är kort hår....det handlar om att bryta en norm, men det betyder inte att det är ett normbrytande som är utanför alla ramar. Äldre generationens föredöme kan fortfarande vara viktigt tänker jag, och kanske yngre generationens motreaktion kan ses som en slags vidareutveckling av detta, ett vidgande av tidigare ramar snarare än att tidigare generationens ideal bara slängs på soptippen...

[Algotezza]

Jag försöker...misslyckas oftast, men försöker iaf.

Ja, det är inte lätt.

En anekdot från min barndom. I tonåren ville jag vara mods och hippie och odlade långt hår, vilket min fader ogillade. Han var alltid kortklippt och gick regelbundet till frisören. En dag vädrade han sin bitterhet och sitt missnöje med följande ord: "Här försöker jag föregå med gott exempel och har kort frisyr, men det bryr sig varken du eller dina bröder om!"

Slutsats: Det hjälper inte alltid att vara ett gott föredöme. Vad som är ett gott föredöme är väl dessutom en smaksak.

Eller alternativ slutsats: detta om att vara föredöme är något som sitter djupare än i håret.

I något avseende så sträver väl alltid den yngre generationen efter att vara någon slags motreaktion till den äldre generationen. Och det går nog notera både i mikro- och makroperspektiv. I makroperspektivet kan vi t ex se det som att romantikens era var en motreaktion på upplysningen och realismen var en motreaktion på romantiken.
Nog är det så att ingen vill bara följa någon annans fotspår, det är nog naturligt att försöka söka sig till outnyttjade energiska potentialer, som t ex detta att ha långt hår när kutymen är kort hår....det handlar om att bryta en norm, men det betyder inte att det är ett normbrytande som är utanför alla ramar. Äldre generationens föredöme kan fortfarande vara viktigt tänker jag, och kanske yngre generationens motreaktion kan ses som en slags vidareutveckling av detta, ett vidgande av tidigare ramar snarare än att tidigare generationen bara slängs på soptippen...

Hegels "valsschema" tes - antites - syntes kan nog vara ett intressant filter eller relevant förklaringsmodell att använda för att förstå samhällsutvecklingen. Används ofta när man studerar litteratur.

Håret var bara en symbol för att vara anpassad eller missanpassad eller nåt ditåt.

[xion]

Jag bor på landet och förundras över hur jord- och skogsbrukare ser på skönhet.
Nyplöjda åkrar och stora fält med monokulturer ses om vackra.
Min gröna träda där vilka örter som helst får växa får jag höra att ser för jävlig ut.
Skogsmark som likar stora morotsland med exakt lika stora ganar eller tallar ses som "fin skog",
Min skogsmark däremot som inte kalavverkas utan får växa nästan som den vill ser "bedrövlig" ut.
Hur har vårt skönhetssinne kunnat utvecklats så?
Eller handlar allt om pengar nu för tiden? (sköna slantar?)

[Pilatus]

Jag bor på landet och förundras över hur jord- och skogsbrukare ser på skönhet.

Även jag bor ute på bondvischan, men här har man en rätt rustik syn på hur saker skall skötas. En bra skog gallras och pysslas om. Lövträd är vare sig fula eller farliga och vad kan vara bättre än några meter sågad och huggen björkved att stoppa i spisen den kalla årstiden? Här kan man något om skogens fåglar, om vargar och svinens framfart som bara miljöpartisterna på Länsstyrelsen älskar.

[Anders]

Jodå, och på fiskarstället där man spenderade somrarna tillsammas med föräldrarna, farfar och farmor och en massa gamla arbetare från nyköping var det ”fiskgjusen! Nu måste jag plocka fram bössan!” Från fiskaren eller hans son. Och gubbarna inklusive farfar nickade instämmande.

Skönheten för dem, liksom för generationer av hårt arbetande fiskare och bönder låg i det som ställde mjölk på bordet till barnen. De flesta som ömmar för naturen, inklusive jag, kommer från en miljö där de grundläggande behoven tillfredsställts på andra sätt och man kan ha naturen som hobby.

[Anders]

Vill du försöka ändra på andras beteende, var ett föredöme. Show - don't tell!

Jag försöker...misslyckas oftast, men försöker iaf.

Ja, det är inte lätt.

En anekdot från min barndom. I tonåren ville jag vara mods och hippie och odlade långt hår, vilket min fader ogillade. Han var alltid kortklippt och gick regelbundet till frisören. En dag vädrade han sin bitterhet och sitt missnöje med följande ord: "Här försöker jag föregå med gott exempel och har kort frisyr, men det bryr sig varken du eller dina bröder om!"

Slutsats: Det hjälper inte alltid att vara ett gott föredöme. Vad som är ett gott föredöme är väl dessutom en smaksak.

Men det där känner jag har ändrats radikalt, då jag ser alla ungdomar i min närhet, släkt och hos gamla vänner. Barnen går nästan slaviskt i sina föräldrars fotspår nuförtiden. Min dotter och son närmast kopierar min 20-årsålder. Och det är jag som skickar dem ny indiemusik på messenger. Och så är det överallt - alla föräldrar applåderar stil, yrkesval osv. Inklusive de ungdomar som blir typ aktivister. Ganska många i mitt nya habitat. Deras föräldrar är nästan utan undantag rödgröna. De går i mormors fotspår.

Kände verkligt starkt att det så omsjungna 90-talet innebar ett brott, en stor överraskning. Innan dess tycks det varit ett gäng årtionden med protester mot det gamla. Rockers som sjöng n-musik, hippie-vietnamrörelsen, vi som kräktes på vänstervridna hippies och ryska dockfilmer och blev glammiga yuppies. Men sen… ungdomarna som växte upp på 90-talet. Var bara coola. Och så har det i stort sett fortsatt. Det är väl rapkulturen som kan uppfattas stötande nu, men det har inga generationella orsaker.

[Algotezza]

Allteftersom tekniken utvecklas behövs allt mindre fantasi ochallt mindre egen kreativitet för att skapa något. Nu kan man beskriva i ord (det krävs trots allt) så kan AI skapa både videor och musik. Kan man inte be AI programmera sig själv?

Mindre kreativitet och fantasi = allt större dumhet - då jag ser dumhet som motsats till fantasi och kreativitet.

Går vi mot större dumhet och råhet? Kolla runt i världen på all idioti!

Eller är det bara jag som är en dinosaur från förra årtusendet?

[Anders]

Allteftersom tekniken utvecklas behövs allt mindre fantasi ochallt mindre egen kreativitet för att skapa något. Nu kan man beskriva i ord (det krävs trots allt) så kan AI skapa både videor och musik. Kan man inte be AI programmera sig själv?

Mindre kreativitet och fantasi = allt större dumhet - då jag ser dumhet som motsats till fantasi och kreativitet.

Går vi mot större dumhet och råhet? Kolla runt i världen på all idioti!

Eller är det bara jag som är en dinosaur från förra årtusendet?

Mindre kreativitet och fantasi - också i många fall detsamma som större prio på saker som i Maslow är mer handfasta och nödvändiga.
Skulle nog inte tro att någon europe äldre än oss här skulle påstå att vi går mot större dumhet och råhet. Men världen har blivit mindre och mer komplex skulle jag säga. Det var lättare att vara en hygglig Svensson 1980. Få kände sig manade att rösta på annat än de traditionella riksdagspartierna. Varför SD är jättestora, skulle kunna vara ett exempel på världens dumhet, är betydligt mer komplext än att förstå än varför NSDAP ökade med mer än 500% från 1928 till 1930.

[Anders]

De vilda djuren är tysta i människors närhet. Springer inte undan lika snabbt som förr. Man kan se varandra i ögonen en stund. Hundar skäller.

[xion]

Älgen tycker om blandad kost.
Skogsbolagen sprutar bort lövet och planterar tall istället.
Okej, jag får väl äta tall istället då, tänker älgen.
Det är för mycket älg, det blir skador på tallplanteringarna, säger skogsfolket.

Men blir det för lite älg då har våra inplanterade vargar inget att äta.
Okej tänker vargen, jag får väl äta tamboskap i stället.
Det är för mycket varg, dom ger sig på våra tamdjur säger bönderna.

[Ling]

Jag tänker på hur min tid är mer och mer dyrbar ju äldre jag blir. Vill så gärna stoppa den en liten stund, låt mig få vara utan att ha den tickande i bakgrunden. Alltid på framfart, alltid lika fort..eller nej, fortare och fortare, upplever jag. Något man hörde i ungdomens dagar, och helt plötsligt upplever som en sanning.
Märklig det där. Man ska stanna upp och lyssna, känna, uppleva, och visst det gör man väl..eller? Men tiden vill ju mer. Att skapa med händerna. Varför, har jag funderat på. Vill man lämna något efter sig, mer än bara minnen, hur då? Läsa en bok är fantastiskt, en stund där bilderna far i huvudet av det man läser, men vad gör det i slutändan, mer än för min egen del förstås...ingenting. Fast det är klart, författaren tjänade en slant. Och det är ju bra.

En annan sak är att ju mer jag tänker på det, ju mer förlamande känns det. Hur ska jag slippa den tanken som gör att jag blir sittande och tittar på hur äppelträdets blommor faller till marken i en stilla ström...

Ja, det här tänker jag på idag.
Kram på er