Vad är frihet?

[Githa]

Det finns dom som flyger fria i sin bur, det finns fria som är fångade som djur. Så sjunger Thomas Di Leva i en låt om frihet.

Ordet frihet är ett av mina favoritord men det är väldigt svårt att sätta fingret på vad frihet är, kanske just för att alla har sin egen högst personliga definition.

Vad innebär frihet för er?

När upplever ni er som mest fria/ofria?
Känner ni att ni blir mer och mer fria med tiden och åldern eller tvärtom?
Måste man offra något för att uppnå mer frihet och isåfall vad?
I vilken typ av omgivning uppnås frihet?
Finns det olika sorters frihet?

Vill höra era personliga, jättesubjektiva funderingar kring detta och gärna självupplevda berättelser som har med detta att göra! (Diskussionen fri vilja kontra determinism kan vi ju skippa här eftersom den diskuteras på en massa andra ställen...)

Några citat om frihet från diverse olika håll:

De lycksaliga slavarna är frihetens
bittraste fiender.

Gud är det högsta vi vet som framträder på Jorden, en källa till
sanning, skönhet, godhet och vår yttersta frihet

Frihet är att röra sig obegränsat av eventulla tankemönster, eller mönster i allmänhet

Så länge ingen tvingar dig att göra någonting, är du fri, men så kvickt du blir tvingad att göra något är du ofri

It´s not until after you lost everything that you´re free to do anything

[archaxe]

Frihet är väl, precis som allt annat, bäst i lagom mängd. Inte för mycket, inte för lite.
Total frihet är förödande. Frihet är avsaknad av gränser, och avsaknad av gränser betyder avsaknad av struktur, och det är strukturen som definierar vår tillvaro. Att inte vara bunden till någonting - d.v.s. arbetslös - är nog lika illa som att vara bunden till någonting - t ex skola eller jobb. Att vakna och inte veta vad man skall göra under dagen är nog en av de värsta känslorna. Huvaligen.

Jag tror vi måste ha några riktlinjer i livet, något som pekar ut vad vi skall göra.

Men självklart föredrar jag att själv välja min ofrihet än att någon annan skall göra det åt mig. I den mån det går.

Usch vilket hemskt fånigt inlägg. Jag ska nog se över det lite mer. Nu ska jag iväg till skolan och vara ofri.

PS. Sista citatet är från Fight Club, va? DS.

[Deuce Deceptor]

Håller med om det svåra med begreppet frihet.

Enligt vissa defenitioner är frihet ett tillstånd då du inte känner dig belastad av något. Detta skulle då innebära att en slav kunde vara fri om denne inte misstycker i att vara slav...en typ av spontan lydnad. Det skulle då i en deterministisk värld kunna finnas fria människor.

En annan defenition är ett tillstånd då det faktiskt inte finns några gränser eller hinder. Detta skulle då innebära ett tillstånd av total kaos...vilket, som archaxe skriver, kan te sig mindre trevligt.

Har för mig att hovnarr, i någon gammal tråd, skrev om frihet som ett mellaning mellan kausualitet och kaos. Detta är för mig otroligt svårt att föreställa sig.

I de abrahamitiska religionerna behövs ofta frihet som en del i systemet. Straff bli mycket svårt att tänka sig om den individ(enhet) som utför något inte är "fri" att välja på annat sätt. Det är som att en enhet inte får vara en del i en orsakskedja, utan måste vara ensamt upphov till en händelse. Upphovet får dock inte heller vara helt slumpmässigt...för då är det inte fritt...???...!!!

När jag tidigare i mitt liv beskrev mig som fri var det som en upplevelse av att jag inför ett val delvis stod utanför orsakssamband och utanför kaos...som om "jag" var på ett annat plan där "jag" kunde peta i orsakssambanden utifrån andra orsakssamband...fan va rörigt. Vart jag vill komma är att dualism ofta verkar vara ett sätt att förpassa det svårfångade begreppet till en annan plats som vi kan acceptera att vi inte vet så mycket om. Själen är då delvis fri, men ändå fångad i kroppen. Tja...jag upplever det inte så själv...så jag kanske inte är bäst på att förklara det hela.

Ett tillstånd där det inte finns något att förlora kan säkert upplevas fritt då begär till saker och annat ofta leder till en känsla av bgränsning och olycka. Citatet är väll hämtat från Fight Club, men är likt "freedom is just another word for nothing left to lose..." som är nån country refräng till vilken jag inte kommer ihåg artisten.

Mmm...klurigt det här..

Trevlig kväll/DD

[Stefan]

Min magisteruppsats i statsvetenskap handlade till stor del om "definitionen av frihet".

Ordet frihet är ett av mina favoritord men det är väldigt svårt att sätta fingret på vad frihet är, kanske just för att alla har sin egen högst personliga definition.

Frihet är inget ord. Däremot är "frihet" ett ord. Se http://www.sfu.ca/philosophy/swartz/def ... .htm#part2

"Frihet" används av olika personer för att referera till olika saker, och ofta för att uppnå olika politiska syften. Det finns ingen "korrekt definition" av "frihet", och försöken att finna en sådan har inte lett någon vart. För försök till definitioner av frihet, se artiklarna i D Millers "Liberty" (innehåller artiklar av T.H. Green, von Hayek, Arendt, Berlin, Gerald MacCallum, Quentin Skinner m fl. Jag kan även ge flera artikeltips om frihet om nån vill ha det.). Det är ett "i grunden omtvistat begrepp" (denna idé myntades i W.B. Gallies berömda artikel ""Essentially Contested Concepts").

I stället för att fråga oss "vad frihet är", så bör vi använda klara och enkla termer, som alla människor begriper, och som inte har den starka känslomässiga kraft som "frihet" har.

[Joahn]

Mycket intressant.
Det kan å ena sidan vara en frihet att ha mycket pengar vilket leder till många valmöjligheter, å andra sidan så binder man sig mer eller mindre vid pengarna och kan inte släppa taget om dem.

Frihet för mig är just att inte binda sig vid en massa saker. Pengar gör mig orolig, jag känner mig bättre till mods när jag inte har så mycket.

Jag undrar om vi inte har för mycket frihet idag, åtminstone om man med frihet menar valmöjligheter. Folk får ångest av att inte kunna välja. Men jag vet inte vilken av dessa valmöjligheter vi isånafall skulle ta bort.

[hovnarr]

Frihet är inget ord. Däremot är "frihet" ett ord.

Härligt Stefan! Sluta aldrig!

[sjunger högtidligt] Flamma stolt, mot dunklar skyar... [/sjunger högtidligt]

[Iller]

Jag tror ett frihet egentligen handlar om en känsla av att vara fri.

I Matrix använder de definition av verkligeheten som "en massa elektriska impulser som tolkas av din hjärna". Trots att en massa människor är slavar till maskinerna är de i matrixtillståndet fria om de känner sig fria.

Att därför frihet är en subjektiv uppfattning och aldrig mer än så är inte att diskutera. Sen kan man man ju försöka definiera en del kategorier som man kanske kan sluta sig inte är frihet om man är offer för dem, t.ex. Tortyr och mord.

[Kalle]

Att därför frihet är en subjektiv uppfattning och aldrig mer än så är inte att diskutera

Jag håller med. Någon universell defination på frihet går knappast att uppnå. Hävdandet att människor skulle kunna välja saker oberoende av både orsaksband och slumpmässighet kan aldrig härledas empiriskt. Med denna sanning följer att även begrepp som val och ansvar även de är subjektiva.

Har för mig att hovnarr, i någon gammal tråd, skrev om frihet som ett mellaning mellan kausualitet och kaos. Detta är för mig otroligt svårt att föreställa sig.

ja, även jag har stiftat bekantskap med hovnarrs tämligen komplicerade värdsbild. För mig är något antingen ordning, eller kaos. Det kan inte vara något mittemellan. För övrigt anser jag att kaos är skenbart, men där är jag inte lika bestämd.

[archaxe]

I sig själv är världen varken det ena eller det andra, all klassificering sker inom oss. Vi kan välja att se saker som kaosartade eller ordnade, men det gör inte sakerna mer kaosartade eller ordnade. Vilket jag ser som det hovnarr använder pyrrhonismen till - det tycks mig just nu att världen är kaosartad, men jag tänker inte säga något om vad den egentligen är.
Jag tror det blir konstigt när vi försöker påtvinga världen vår uppfattning om den. Många paradoxer uppstår iochmed denna klassificering, tror jag.

Där har ni min klassificering av världen, så som den är, i sig själv. Det är svårt att inte skjuta sig själv i foten när man öppnar käften. Jag ska utveckla det här mer när jag tänkt igenom det ytterligare.

[hovnarr]

Har för mig att hovnarr, i någon gammal tråd, skrev om frihet som ett mellaning mellan kausualitet och kaos. Detta är för mig otroligt svårt att föreställa sig

ja, även jag har stiftat bekantskap med hovnarrs tämligen komplicerade värdsbild. För mig är något antingen ordning, eller kaos. Det kan inte vara något mittemellan.

Inte nog med att folk går omkring och tror att man har en världsbild, de beskriver den som komplicerad också!

Skämt åsido. Någonting är antingen ordning eller kaos. Hur ska man tolka ett sådant uttalande? Det måste betyda att viket objekt vi än väljer att beskriva så är det antingen absolut ordnat eller absolut kaotiskt. Men hur kan något vara absolut kaotiskt? Borde det då inte trotsa all form av klassificering till att börja med. Det som kan beskrivas som absolut kaotiskt måste ju vara en synnerligen välordnad och tillrättalagd form av kaos. För din del, Kalle, anar jag att det hänger ihop med detta:

För övrigt anser jag att kaos är skenbart, men där är jag inte lika bestämd.

Så när du tänker närmare på det menar du att kaos - ordningens motsats - är skenbar, och att det i själva verket endast finns ordning. Kaos är blott ett sken. Om vi då väljer att enbart titta på det som är i själva verket, då kan vi bara se ordning. Men begreppet ordning blir inom denna ram meningslöst. Begreppet kaos existerar ju inte längre, så hur kan man tala om något ordnat? Nej sannerligen, om kaos bara är ett sken då måste ordningen också vara ett sken. Så man skulle kunna säga att i själva verket är bara saker. Men de är vare sig ordnade eller kaotiska. Eller som jag uttrycker det:

Det som händer, händer.

Ditt händelseperspektiv ger upphov till determinismen som ger upphov till ett sken av ordning, som ger upphov till ett sken av kaos. Mycket riktigt konstaterar du sedan att kaos bara är ett sken. Här har du en av människans uppdelningar igen, och det är vare sig något fel eller något konstigt med det. Eller som archaxe skriver:

I sig själv är världen varken det ena eller det andra, all klassificering sker inom oss. Vi kan välja att se saker som kaosartade eller ordnade, men det gör inte sakerna mer kaosartade eller ordnade. Vilket jag ser som det hovnarr använder pyrrhonismen till - det tycks mig just nu att världen är kaosartad, men jag tänker inte säga något om vad den egentligen är.

Jag tror det blir konstigt när vi försöker påtvinga världen vår uppfattning om den. Många paradoxer uppstår iochmed denna klassificering, tror jag.

Sedan fortsätter han, i mitt tycke mycket insiktsfullt:

Det är svårt att inte skjuta sig själv i foten när man öppnar käften.

Precis ja. Det är därför det enda raka tycks vara att inte ta så hårt på att man skjuter sig i foten. Det jag skriver här är inte mer viktigt eller betydelsefullt än en begonia eller att simma runt, runt i en simbassäng. Så skjut dig själv i foten du bara, så gör jag detsamma och så lever vi precis så lyckliga som vi förtjänar i alla våra dagar.

[Kalle]

Ja ni skeptiker har rätt i sak. Man kan aldrig vara 100 % säker på nånting, men ni anser att man kan vara 100 % säker på att man tycker så. Man kan då fråga sig vad konstaterandet av alltings osäkerhet fyller för funktion. Jag kan ju säga: "ingenting är säkert", men sen kommer jag agera efter någonting (även om jag säger att detta någonting inte är säkert.)

Vi kan tänka oss en debatt mellan politiker som ska bestämma något. De lägger fram olika lösningar, och ska genom analys och bevisföring visa vilken lösning som förmodligen är bäst. En politiker säger "nähä, så kan ni inte säga! ni kan inte vara säkra", men även om man inte kan vara 100 % säker på någonting måste man ändå agera efter det. Man kan ju inte bli helt handlingsförlamad bara för att allt är osäkert i världen .

Precis ja. Det är därför det enda raka tycks vara att inte ta så hårt på att man skjuter sig i foten. Det jag skriver här är inte mer viktigt eller betydelsefullt än en begonia eller att simma runt, runt i en simbassäng. Så skjut dig själv i foten du bara, så gör jag detsamma och så lever vi precis så lyckliga som vi förtjänar i alla våra dagar.

Jag tycker det garanterat är mer betydelsefullt än massa rappakalja. Det antyder något, du förklarar något för mig. Det skulle inte rappakaljan göra. I ett universiellt perspektiv så vore deras betydelse likadan, men för MIG så är det de inte. Det är visserligen subjektivt ja, men så är det ju med alla föreställningar en individ har.

Den lärdom jag drar av er lära är att man inte ska hålla sina tankar alltid för högt, och alltid ska vara beredd att ändra dem. Där håller jag självklart med, att tro att man har "vetenskapligt" rätt kan vara ganska så destruktivt .


Nu kanske jag missuppfattade er helt och hållet, jag ber om ursäkt i sådana fall, men pyrrhonism och skeptiscm förstår jag inte riktigt .

[libero]

Varje gång jag funderar på frihet,så tänker jag på en bok som jag läste för länge sedan."eremitkräftan" av Sven Delblanc.
En otäck pessimistisk bok.Är det nån mer här som har läst den.

Vore kul att höra i så fall.Ingen jag har träffat har läst boken,så det vore intressant att höra lite uppfattningar.

[Deuce Deceptor]

Hovnarr: Som du kanske förstod av pyrrhonismtråden så håller jag fullständigt med dig om subjektiviteten, den obeskrivbara gränslösheten och totala kaoset. "just nu upplever jag" Min upplevelse...är dock av sådant slag att jag kan uppleva ordning, delvis förstå kaos, men inte förstå ett mellanting. Det handlar i sådana hära sammanhang som du skrev i pyrrhonisttråden...att välja vad man upplever starkast och gå efter det. Jag skulle aldrig få för mig att hävda någon egentlighet eller objektivitet i det jag säger.

Archaxe och hovnarr: Om vi bara skulle tala om det vi finner absolut sant så skulle jag sitta tyst. Nu öppnar jag käften... så låt oss skuta varandra sönder och samman i en underbart vacker dödsdans. Hos mig finns ingen fruktan

Må väl/DD

[Kalle]

Det handlar i sådana hära sammanhang som du skrev i pyrrhonisttråden...att välja vad man upplever starkast och gå efter det.

Sedan kan man förklara varför man upplever det som starkast för någon annan, och då kan den personen ändra uppfattning. Om personen skulle försvara sig med "nej det är inte 100 % säkert" vore det att sätta sig över förnuft och empiriska iakttagelser. Personen bör i stället förklara varför den inte håller samma upplevelse lika starkt, och genom empiriska iakttagelser försvara sina argument. Den vars argument faller, bör ändra uppfatning. Oavsett om allting är osäkert eller inte, det borde inte spela någon roll.

[Deuce Deceptor]

Kalle: Förnuft och empiriska erfarenheter är enligt mig subjektiva antaganden. Vilka principer man skall bedömma kunskap efter är även de godtyckliga. Om du och jag enas om vissa principer kan vi ioförsig disskutera andra saker utifrån dem...men om vi inte enats spelreglerna så blir det svårt att spela spelet.

Må väl/DD