Jag såg ett repotage på tv för ca 2 år sedan, med en inåtvänd kille inom det estetiska, som hade skrivit ett verk om en man som gick runt på stan bärandes på ett åbäkigt järnrör som en "kikare" -ur vilkets perspektiv berättelsen tyddes.
Varför tvinagde sjukhusdirektörerna i mig theralen Tony? Jag är inte buddy med djävulen, känns för intimt.
NU VET JAG! (Självmord!)
Moderator: Moderatorgruppen
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Tony The Pony
- Inlägg: 342
- Blev medlem: 12 jul 2005 23:14
-
Tony The Pony
- Inlägg: 342
- Blev medlem: 12 jul 2005 23:14
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
BuySeeChair10
- Inlägg: 41
- Blev medlem: 07 feb 2005 03:08
Der er kærlighed.
jaha flickor
möjligen har jag ingen aning om vad ni pratar om, eller jo eller ja, jo det tror jag faktiskt att jag har ibland - och då ska ni veta, att till saken hör, att oavsett hur mycket folk (t.ex. du och du) lurar andra och saboterar och skapar låtsasprofiler inne på forum bara för att jävlas med dem som tar sig själva på allvar, säger de (t.ex. du och du) alltid något om sig själva, så det är möjligt att (och hej vilken lång mening) jag inte förstår det ni säger på låtsas (om ni säger nåt på låtsas) eller det ni säger rakt ut, men jag kanske förstår det ni säger på riktigt, alltså allt det ni säger utan att egentligen säga det och och och.
Det jag försöker säga, utan att riktigt säga det, är att man ofta kan försöka säga saker och ting, utan att riktigt säga det.
Ni använder många ord och uttryck som jag tycker om. Här är några av dem:
Bögerier
Sidospår
Jag
Mig
Mina
Mitt
jävla järnrör i anus
Hur Död är du
på en skala
psykopatistöring (samma som psykopastörisering?)
saftsoppa
Mina föräldrars fejk-realtion
Jag blev alltså lurad, eftersom mina föräldrar inte älskade varandra
piiiiis out
Nu ska jag vara rakt igenom ärlig. Ni är objekt för mina projicerade föräldrainstinkter, jag kan inte få det till något annat. I min hjärna ser det ut så här: Ni springer runt nakna och visar upp er som barn gör mest och jag säger: "Nej men vad fint", och: "Oj vad duktiga ni är" och sånt. Som i fallet med att jag listade ord som ni använder, det var ett typiskt tecken på me, berömming what you gör. Det är en win-win-situation. Är ni med mig eller är ni mot mig? Vill ni vara mina barn? Jag har så mycket kärlek att ge. Allt är fint, allt är bra, det finns inget att vara rädd för.
möjligen har jag ingen aning om vad ni pratar om, eller jo eller ja, jo det tror jag faktiskt att jag har ibland - och då ska ni veta, att till saken hör, att oavsett hur mycket folk (t.ex. du och du) lurar andra och saboterar och skapar låtsasprofiler inne på forum bara för att jävlas med dem som tar sig själva på allvar, säger de (t.ex. du och du) alltid något om sig själva, så det är möjligt att (och hej vilken lång mening) jag inte förstår det ni säger på låtsas (om ni säger nåt på låtsas) eller det ni säger rakt ut, men jag kanske förstår det ni säger på riktigt, alltså allt det ni säger utan att egentligen säga det och och och.
Det jag försöker säga, utan att riktigt säga det, är att man ofta kan försöka säga saker och ting, utan att riktigt säga det.
Ni använder många ord och uttryck som jag tycker om. Här är några av dem:
Bögerier
Sidospår
Jag
Mig
Mina
Mitt
jävla järnrör i anus
Hur Död är du
på en skala
psykopatistöring (samma som psykopastörisering?)
saftsoppa
Mina föräldrars fejk-realtion
Jag blev alltså lurad, eftersom mina föräldrar inte älskade varandra
piiiiis out
Nu ska jag vara rakt igenom ärlig. Ni är objekt för mina projicerade föräldrainstinkter, jag kan inte få det till något annat. I min hjärna ser det ut så här: Ni springer runt nakna och visar upp er som barn gör mest och jag säger: "Nej men vad fint", och: "Oj vad duktiga ni är" och sånt. Som i fallet med att jag listade ord som ni använder, det var ett typiskt tecken på me, berömming what you gör. Det är en win-win-situation. Är ni med mig eller är ni mot mig? Vill ni vara mina barn? Jag har så mycket kärlek att ge. Allt är fint, allt är bra, det finns inget att vara rädd för.
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Tony The Pony
- Inlägg: 342
- Blev medlem: 12 jul 2005 23:14
-
BuySeeChair10
- Inlägg: 41
- Blev medlem: 07 feb 2005 03:08
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
Tony The Pony
- Inlägg: 342
- Blev medlem: 12 jul 2005 23:14
-
BuySeeChair10
- Inlägg: 41
- Blev medlem: 07 feb 2005 03:08
Tony The Pony skrev:BuySeeChair10 skrev:
Spelar ingen roll. "Förälder" är ett tillstånd, inte en ålder. Men låt oss säga 45?
BuySeeChair10, är du het?
Frågar du mig som förälder, filosof, psykolog, mig själv eller som vetenskapsman?
Som förälder svarar jag: Du är trött, gå och lägg dig.
Som filosof svarar jag: Het? I förhållande till vad?
Som psykolog: Hur känns det när du frågar mig om jag är het?
Som mig själv: Ja.
Som vetenskapsman: Ca 37,5 grader, eventuellt lite mer på ytan.
eller... nej förresten, jag svarar: "Du är trött, gå och lägg dig" i alla tillfällen. Jag tror det blir bäst så.
-
BuySeeChair10
- Inlägg: 41
- Blev medlem: 07 feb 2005 03:08
Algotezza skrev:BuySeeChair10 skrev:Åkes granne skrev:BuySeeChair10,
OCH hur gammal är du föresten?
Spelar ingen roll. "Förälder" är ett tillstånd, inte en ålder. Men låt oss säga 45?
Fjortis är också ett tillstånd, ej en ålder...
MVH
Algotezza
Ja, helt klart. Du är klok du, det är det jag alltid sagt. Tycker du att jag är fjortis Algotezza?
BuySeeChair10 skrev:Algotezza skrev:BuySeeChair10 skrev:Åkes granne skrev:BuySeeChair10,
OCH hur gammal är du föresten?
Spelar ingen roll. "Förälder" är ett tillstånd, inte en ålder. Men låt oss säga 45?
Fjortis är också ett tillstånd, ej en ålder...
MVH
Algotezza
Ja, helt klart. Du är klok du, det är det jag alltid sagt. Tycker du att jag är fjortis Algotezza?
Det kan jag inte uttala mig om. Förmodligen därför att jag själv ännu inte nått den nivån - men jag kämpar på. Det är väl som min stackars fru ofta säger när hon sliter sitt hår: "Män blir aldrig äldre än fem!" Så fem är väl det tillstånd jag petrifierats eller stigmatiserats i, inte minst genom kvinnorna i min omvärld. Å andra sidan får jag komma till himlen för enligt Master JC är det barnen som hör himmelriket till och om man inte mentalt blir/förblir ett barn har man inte där att göra. Men varför befinner jag mig då här i en av helvetets många boningar? Det är onekligen ett mysterium...
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster