Algotezza skrev:Förändras man genom andras bild av en? Andras förväntningar? Är det lätt att bli det andra tror man är? Känns ibland som om andras syn på en målar in en i ett hörn. Och jag gör väl samma sak mot andra...
Hur ger vi varandra mer spelutrymme, större frihet när vi möter varandra, på nätet och i kött och blod?
/Algotezza
I min teodicé är världen en spegelbild i Djupet. En spegelbild av oss. Vår bild eller Spegelns bild. Vi ser dunkelt som i en spegel. Vi ser i Himmelshavet, som är den Klara Källan. Enligt Koranen skapade Gud människan av en droppe. Av sig själv. Droppen är en avbild av Havet. Bilden finns även i Indien, i buddismen.
Vi droppar speglar oss i Havet och i varandra. Vi blir dunkla bilder av varandra. Vi påverkar världen och varandra. Jag avspeglar även bilden av mig själv i dig. Två speglar ställda mot varandra, vad blir det för bild de grubblande små speglarna ser? Vi är ganska deformerade. Skrattspeglarna på Tivoli är inte så runda som vi, vi som dessutom är formbara som vatten.