Dessa talande sånger - ska vi dela med oss av dem?

[Fication]

Ja, typ. Botanisera och kunna tolka/avkoda musik. Vad som utmärker vissa stilar och skolor. Vilka 'nycklar' som finns i respektive stilar och så.

Det gick en serie om amerikans populärmusik på SVT som hette Walk on by. Den var intressant...

Det är en stor fråga, jag vet. Några förslag på hur man närmar sig ämnet.

[miles davis]

För övrigt så föredrar jag faktiskt In Absentia före Deadwing - Blackest Eyes, Trains, Collapse the Light Into Earth... helt okej låtar.

Lyssnade sönder In Absentia förra sommaren. Det var den skiva som spelades mest då. Jag fungerar så att jag hela tiden måste ha ny musik. Det är inget kul längre när man lyssnar och förutser varje takt i låtarna. Vad jag har förstått är det samtidigt många människor om vill ha det just så; att de kan låtarna utantill och nöter dem om och om igen.

Jag tycker ändå att Deadwing är ett intressantare album då musiken är mer komplex och variationsrik. Jag hörde för ett tag sen svenska gruppen Katatonia's senaste platta och den påminde om Deadwing i sin variation, ska kolla upp den igen. Kanske nåt för dig också?

Jag fick slint och skrev Opeth i stället för Katatonia.

Johan

Ja, nötar man in låtarna på fel sätt så kan de bli jobbiga - dock kan det (åtminstone för mig) fungera om jag förhåller mig relativt distanserad till dem under den intensiva perioden (intensiviteten till trots).

Jag är egentligen inte så mycket för den mer (moderna) progressiva rocken - Porcupine Tree har av någon konstig orsak blivit ett undantag - så det är mycket möjligt att Katatonia inte skulle falla mig i smaken; även om jag försöker att vara så öppen som möjligt gentemot all musik.

[Johan Ågren]

Ja, typ. Botanisera och kunna tolka/avkoda musik. Vad som utmärker vissa stilar och skolor. Vilka 'nycklar' som finns i respektive stilar och så.

Det gick en serie om amerikans populärmusik på SVT som hette Walk on by. Den var intressant...

Det är en stor fråga, jag vet. Några förslag på hur man närmar sig ämnet.

Något liknande detta: http://www.progarchives.com/Progressive-rock.asp fast det är begränsat till progressiv rock och dess olika avarter.

Här är nog en givande uppsats i PDFformat: http://www.hb.se/bhs/slutversioner/2005/k05-2.pdf

För att sedan botanisera och hitta ny musik i olika musikstilar så kan man använda nischade internetbaserade radiostationer. Hör man sedan något som sticker ut när man lyssnar så kan man t.ex använda Last.fm och göra en sökning på liknande artister ETC. På så vis kan man börja utifrån klassisk musik men till slut genom ett antal kopplingar komma till hårdrock. Sånt är kul.

/Johan

[Johan Ågren]

För övrigt så föredrar jag faktiskt In Absentia före Deadwing - Blackest Eyes, Trains, Collapse the Light Into Earth... helt okej låtar.

Lyssnade sönder In Absentia förra sommaren. Det var den skiva som spelades mest då. Jag fungerar så att jag hela tiden måste ha ny musik. Det är inget kul längre när man lyssnar och förutser varje takt i låtarna. Vad jag har förstått är det samtidigt många människor om vill ha det just så; att de kan låtarna utantill och nöter dem om och om igen.

Jag tycker ändå att Deadwing är ett intressantare album då musiken är mer komplex och variationsrik. Jag hörde för ett tag sen svenska gruppen Katatonia's senaste platta och den påminde om Deadwing i sin variation, ska kolla upp den igen. Kanske nåt för dig också?

Jag fick slint och skrev Opeth i stället för Katatonia.

Johan

Ja, nötar man in låtarna på fel sätt så kan de bli jobbiga - dock kan det (åtminstone för mig) fungera om jag förhåller mig relativt distanserad till dem under den intensiva perioden (intensiviteten till trots).

Jag är egentligen inte så mycket för den mer (moderna) progressiva rocken - Porcupine Tree har av någon konstig orsak blivit ett undantag - så det är mycket möjligt att Katatonia inte skulle falla mig i smaken; även om jag försöker att vara så öppen som möjligt gentemot all musik.

Ett smakprov: http://youtube.com/watch?v=7z1lntprsUw&search=katatonia

Jag skulle mycket väl kunna lyssna på Coldplay t.ex OM de nu inte spelades på radio hela tiden. De är faktiskt ganska bra. Men som det har varit nu så har man fått nog av de gånger man hört dem på radio.

Hur är det med äldre progressiv rock; King Crimson, Mahavishnu orchestra, ELP?

/Johan

[Johan Ågren]

Sitter ensam i mitt hus - dricker etanol - och lyssnar på Sigur Rós. Livet är ganska bra där innerst inne. Precis som med Sigur Rós så måste man ta sig tid att sjunka ner till botten av det. Sån här musik gör sig så bra utomhus. Ligga på en strand en ljummen sommarkväll och låta musiken flyta ut över det spegelblanka vattnet... Mitt senaste minne av det var med Brian Eno's Apollo, men Sigur Rós skulle vara varmare. Om man parar Smashing Pumpkin med Brian Eno... Blir det inte Sigur Rós då? Har aldrig riktigt gillat Smashing Pumpkin dock. Men om man spär ut dem så blir det tydligen bättre smak.

/Johan

[Luipa]

Aaah sigur Rós ... din kväll var säkert bättre än min.

Först några kommentarer angående Stories from the street. Den skivan gick varm hos mig för några år sedan men av någon anledning så fastnade aldrig just stories from the street. Så tack Skogsälvan för att du hjälpt mig upptäcka den. Hursomhelst, jag upplever att slutraden är rätt central: and lost among the subway crowds I try to catch your eye. Berättarjaget är helt enkelt en förvirrad och desillusionerad människa som inte förmått hantera sina insikter konstruktivt och nu söker vanlig hederlig kärlek och en plats att känna sig hemma på. Denna textrad är förövrigt suverän:
You are locked into your suffering and your pleasures are the seal.

Hur tolkar ni andra det hela?

Mitt egna bidrag till avdelning konst som kanske säger något om min personlighet blir först och främst en tavla:



(klicka för större)

Annars är det två grupper som hållit mitt intresse längre än andra. Först Spiritualized med skivorna Lazer guided melodies, Pure Phase och Ladies and Gentlemen we are floating in space (plus samlingsskivan complete works vol 1). Suggestiv psykeledlisk pop/rock med strundtals kraftigt driv. Har ännu inte tröttnat.

Ett annat band eller framförallt skiva är trippelalbumet 69 love songs av Magnetic Fields. Bedårande pop, enkla melodier, underbara arrangemang och sjukt träffande texter. Samtliga 69 låtar behandlar kärleken från olika perspektiv med en förkärlek för det brustna hjärtats (såklart). Arrangemangen är oerhört breda med allt från cembalo, till elektroniska slingor och mer punk. Nåja det måste upplevas och inlyssnas. Här får ni första versen från låten All my little Words:

You are a splendid butterfly
It is your wings that make you beautiful
And I could make you fly away
But I could never make you stay
You said you were in love with me
Both of us know that that's impossible
And I could make you rue the day
But I could never make you stay

Som Nick Hornby frågar i Hi-fidelity: Framkallar pop sorg eller sorg pop?

Jag glömde förresten nämna Pat Garret and Billy the Kid av Bob Dylan, tröttnar aldrig och Jazz på svenska/ryska förstås. Visa från Utanmyra är detta lands egentliga nationalsång.

[Skogsälvan]

Luipa, jag fastnade inte för den här sången direkt heller, men nu när jag har fått lite insyn i Cohens syn på världen och hans minst sagt komplexa förhållningssätt till kärlek, tycker jag att just den här låten fångar honom i ett nötskal.

Din tavla är jag inte säker på att jag förstår och just därför blir jag intresserad. Varför valde du just denna tavla? Menar du att hela bilden är din personlighet; den sittande mannen som lockar på hunden. Hunden som fokuserar på något annat. Kvinnan som ogillande ser på, och varför är hon ogillande - för att mannen lockar på hunden istället för henne, eller att hunden inte lyssnar, eller för att han inte klipper gräset istället? Gräset är högt. Jag får faktiskt en lätt obehagskänsla av den här tavlan. Vill du berätta mer, Luipa?

[Luipa]

Jag menar inte att hela bilden är min personlighet men jag gillar den skarpt så antagligen säger den något om mig. Vad vet jag?

Har noterat att den väcker obehag hos faktiskt alla jag visat den för men jag upplever den inte så. Jag ser ett par som haft det svårt men varit varandra trogna och ridit ut stormen, de känner varandra så väl att ordlös kommunikation numera räcker. Bakom huset finns en mörk skog, deras erfarenheter? Men framför dem ett varmt, ljust fält och en livfull men sansad hund som blickar framåt. De själva låter sig däremot inte begeistras utan står snarare stadigt på jorden.

Kvinnan kan uppfattas som avståndstagande, hennes kroppspråk och minspel, men hon är nog snarare bara försjunken.

Skogsälvan, utveckla gärna din syn på Stories from the Streets?

[PopJimmy]

Luipa:
Jag får nervösa besvär av huset på din tavla.
Brukar inte må dåligt när jag ser tavlor annars.

Öppenhet, struktur och mörker. Jag tycker den ger ett ödsligt intryck. Lite skriet från vildmarken.



Jag tycker ärligt talat att din bild är läbbigare än Psychohuset.

[Luipa]

Jag får nervösa besvär av huset på din tavla.

, en till.

Det finns ett drag av ödslighet men den är parad med fokus och faktiskt värme, en smula vemod.

Psychohuset är däremot ödsligt och kallt, skarpa konstraster och en siluett som dragit upp axlarna på tok för långt. Perspektivet är dessutom snett underifrån vilket det inte är på Edward Hoppers tavla.

[användaretre]

Cohen tillhör också en av mina absoluta favoriter. Även om det går aning utför efter ”I’m your man”. Om ni lyckas komma över ”Leonard Cohen – Live at the Beep” så köp den direkt, ett sant mästerverk. Kan också tipsa om Jacques Brel som gjort vissa låtar i helt godkänd Cohen-stil. Speciellt ”Le plat pays”.

[Skogsälvan]

Intressant! Kan delvis förstå hur du tänker, men var ser du deras kommunikation? Det förstår jag inte riktigt. Dessutom ser du ett "ljust fält" när jag ser en vildvuxen, oskött gräsmatta. Men jag kan också hålla med om att hunden verkar levande i tavlan. Om kvinnan är försjunken, är hon då närvarande? Jag håller fullständigt med jimmy; psykohuset är inte alls lika otäckt för mig.

Om Cohen. Användaretre, kan förstå vad du menar med att det har gått utför med de senaste plattorna. Jag har blivit myckt besviken när jag köpt dessa, men för min del handlar det nog mest om att jag inte gillar själva den musikaliska biten. Dessutom uttrycker han sig språkligt annorlunda, men när jag väl har tagit mig förbi dessa motbjudande hinder så har jag insett att i just den här till synes dyngan blandar han in det riktigt väsentliga i hans sinne. Saker som egentligen inte borde sägas, men han kan inte låta bli, men det ger honom samvetskval och han förpackar det så att det ska framstå som dynga.
Luipa, visst skulle jag kunna förklara Stories of the street, men det skulle kräva många sidor för att göra det ordentligt. Det bästa är faktiskt att själv lyssna på honom.

[Skogsälvan]

Fast nu när jag tänker på det är nog den här sången lättare att förstå och ta till sig. Blå andetag av Toni Holgersson.

Längtan i min hand
som en puls het och stum
två slutna ögon
en öppen mun

Sekunder av bilder
och hjärtats slag
och blodet som rusar
för att sen sakta av

Ingen är nära nu
ingen finns här
bara dessa blå andetag jag bär

Det här är ingen sång
till louise eller nån
det här är bara blå andetag

Jag gjorde en lång, lång resa
det var en märklig färd
jag höll mig vaken
in i en helt annan värld

Tankar dom måste sova nu
och torn falla ner
blå andetag är allt jag ber

Det här är ingen sång...

En ny dag för hon och han
en ny dag för den som kan
en ny dag
som försvann

Orden dom är på flykt nu
lämnar mig ifred
och jag, jag samlar luft
att andas med
andas med.

(jimmy, det förstår du, va?)

[Luipa]

men var ser du deras kommunikation?

Jag snarare känner än ser och kvinnan är bara försjunken för stunden. Alltid intressant när man upplever samma fenomen så olika. Johan kallade en gång filmen Mullholand Drive för ett Rochard-test, antar att all konst innehåller en bläckplumpsnivå.

[Skogsälvan]

Ok... Jag förstår och jag tycker det är väldigt intressant att höra dina tankar. Tack. Rorchard-test är intressanta, men jag håller inte alls med om att all konst innehåller en bläckplumpsnivå, med subjektiva tolkningar. Det finns för övrigt en underbar seriebok som jag tyvärr har glömt bort titeln på i detta ämne. Bokens framsida är övervägande gul och svart med röda inslag, tjock. Vet någon vad jag pratar om så blir jag väldigt glad för ett pm. Jag tappade bort den i en flytt.